The peoples’ right to self-determination as well as the principle of territorial integrity of states are two of the most fundamental principles of international law. The two principles can be seen as counterparties, but at the same time they both conclude similarities and depend on each other. Throughout history, the world has seen a number of conflicts, in which one party claims the peoples’ right to self-determination, while the other party relies on the principle of territorial integrity. Furthermore, the parties to a conflict might have different views on what the two principles actually mean. Both principles are included in the Charter of the United Nations. The people’s right to self-determination is expressed in Article 1 (2) and the principle of territorial integrity of states derives from Article 2 (4). However, neither the Charter of the United Nations, nor any other international convention handles the relation between the two principles or explains their precise meanings. Because of this frequently occurring conflict of interest, the United Nations have adopted resolutions on the topic at several occasions. The International Court of Justice has issued Judgements and Advisory Opinions, most lately in the case of Kosovo in 2010. Lawyers have expressed their opinions on the two principles and its relation to each other in a number of works of international legal literature. Yet still, the statuses as well as the exact significations of the principles within international law are not clear. The Nagorno-Karabagh conflict is an ongoing international conflict involving Armenia and Azerbaijan. It comprises the conflict of interest between the people’s right to self-determination and the territorial integrity of states. In this essay, the two principles as well as their relation to each other will be described. With the purpose of analyzing the legal arguments of the different parties to the Nagorno-Karabagh conflict, the essay will also include an application of the legal principles to the conflict.

The purpose of this essay is to analyse some of the perspectives regarding the Swedish NATO membership. For this, I have gathered and analysed the collected information that involves statements and discussions between Swedish politicians, entrepreneurs, and military personnel in order to find arguments for and against, the Swedish NATO membership. All of the analysed arguments are from 2022.What this study has shown is that there is a collective sense of responsibility between the Swedish actors and a shared belief in shaping a new Swedish foreign policy. The result of this study also indicates that the Swedish actors call for further actions to secure an international system based on the idea of sovereignty.

Subsidiaritetsprincipen är ett verktyg för att kontrollera maktfördelningen i en konstruktion som innebär att det finns olika nivåer av beslutsfattande. Principen har i EU två huvudsakliga funktioner; att värna medlemsstaternas suveränintet samt, om nödvändigt, ge beslutsmakten till den nivå som på mest effektiva sätt kan genomföra en åtgärd. Subsidiaritetsprincipens utformning i fördragen har gett upphov till ett flertal diskussioner. Exempelvis om vilka åtgärder som faller inom EU:s exklusiva kompetens respektive vilka åtgärder som bör fallla under den konkurrerande kompetensen och därmed avgöras i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Mitt syfte med denna uppsats är att ge en utförlig beskrivning av, samt diskutera kring, subsidiaritetsprincipens innebörd och omfattning, både i sitt EU-sammanhang samt som ett teoretiskt naturrättsligt begrepp. Vidare diskuteras det i uppsatsen hur långt subsidiaritetsprincipen bör sträcka sig samt huruvida en kompetenskatalog bör skapas för att reglera förhållandet mellan EU och dess medlemsstater. Min slutsats är att subsidiaritetsprincipen endast bör reglera förhållandet mellan EU och medlemsstaterna, samt att en kompetenskatalog kan komma att innebära ett skapande av en europeisk konstitution.

<p>Subsidiaritetsprincipen är ett verktyg för att kontrollera maktfördelningen i en konstruktion som innebär att det finns olika nivåer av beslutsfattande. Principen har i EU två huvudsakliga funktioner; att värna medlemsstaternas suveränintet samt, om nödvändigt, ge beslutsmakten till den nivå som på mest effektiva sätt kan genomföra en åtgärd. Subsidiaritetsprincipens utformning i fördragen har gett upphov till ett flertal diskussioner. Exempelvis om vilka åtgärder som faller inom EU:s exklusiva kompetens respektive vilka åtgärder som bör fallla under den konkurrerande kompetensen och därmed avgöras i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Mitt syfte med denna uppsats är att ge en utförlig beskrivning av, samt diskutera kring, subsidiaritetsprincipens innebörd och omfattning, både i sitt EU-sammanhang samt som ett teoretiskt naturrättsligt begrepp. Vidare diskuteras det i uppsatsen hur långt subsidiaritetsprincipen bör sträcka sig samt huruvida en kompetenskatalog bör skapas för att reglera förhållandet mellan EU och dess medlemsstater. Min slutsats är att subsidiaritetsprincipen endast bör reglera förhållandet mellan EU och medlemsstaterna, samt att en kompetenskatalog kan komma att innebära ett skapande av en europeisk konstitution.</p>

Den här uppsatsen syfte är att är att ta reda på vilka funktioner som nationalstaten har fått under globaliseringens era. Ett delsyfte blir också att studera hur nationalstaten tar hand om de utmaningar som globaliseringen har fört med sig. Detta görs med hjälp av en kvalitativ textanalys, som utgår från sekundärdata. Särskild uppmärksamhet ägnas åt hur Sveriges regering har agerat när det gäller direktiven från EU:s kommission, som har en överordnad ställning när det gäller den nationella lagstiftningen. Det gäller särskilt visstidsdirektivet från 1999, som Sverige inte har genomfört helt och hållet.  Men efter krav från EU-kommissionen, så har alltså den svenska regeringen tänkt om och skärper därför reglerna i LAS.Globaliseringen har påverkat nationalstaten, som nu mer har en annan funktion och form än vad den hade tidigare. Vad som har hänt rent konkret är att vissa delar av den politiska beslutandemakten har flyttat till andra styrningsnivåer, vilket påverkar nationalstatens suveränitet. Mellanstatliga organisationer, transnationella samarbetsorgan, övernationella sammanslutningar samt internationella toppmöten är nu för tiden vardagsmat för åtskilliga stater världen över. Att ställa sig utanför detta är hart när omöjligt. Överlevnaden kräver därför att stater samarbetar, även om det innebär inskränkningar i nationell självbestämmanderätt.       Undersökningen landar i slutsatsen att nationalstaten inte längre är ensam om att kunna påverka händelseutvecklingen inom världspolitiken. Den har med andra ord fått konkurrens. En situation som är gemensam för de flesta stater världen över.Globaliseringen leder till att nationalstaten får en annan ställning än vad den har haft tidigare. Den finns fortfarande kvar, men verkar inom ett politiskt landskap som inte har så mycket gemensamt med gångna tider.

In recent decades, the international community has been dominated by discussions about the legitimacy of humanitarian interventions. In connection with this discussion, we have been able to see different point of views from different actors, including world leaders, where the question is whether emphasis should be placed on sovereignty or on the protection of human rights. The humanitarian intervention in Kosovo in 1999 carried out by NATO, led by the United States, is a clear example where there were divided opinions on whether an intervention is necessary and in accordance with the norms of the international community. Previous research shows that world leaders' positions and actions in the international arena can be explained by norms and by constructivist theory This essay examines statements made by the key actors and former presidents, Bill Clinton and Slobodan Milosevic, in connection with the intervention in Kosovo in 1999. With the aim of examining the norms and principles that support world leaders' arguments in connection with humanitarian interventions, with the support of an argumentative analysis. The analysis shows that there are similarities between Clinton's and Milosevic's norms and perceptions of the world in general, despite their opposing views on the intervention in Kosovo.

Denna uppsats ämnar undersöka huruvida läran om gudomlig enkelhet, som säger att Gud är absolut enkel utan någon form av distinktion, är den mest giltiga och rimliga gudssynen i förhållande till kristen teism, som säger att Gud existerar nödvändigt, är maximalt fullkomlig och en yttersta orsak till all skapad existens. Detta görs genom att analysera ett argument för läran om gudomlig enkelhet som det presenterats av James E. Dolezal, där Dolezal menar att läran är absolut nödvändig för att bevara Guds aseitet och suveränitet, och Alvin Plantingas kritik av läran om gudomlig enkelhet i texten ”Does God have a nature?”, där Plantinga kommer till slutsatsen att läran ultimat leder till att Gud blir identisk med ett abstrakt objekt som inte är maximalt fullkomlig. Analysen görs genom att pröva argumentens logiska giltighet och rimlighet i förhållande till kristen teism och slutsatsen är att läran om gudomlig enkelhet, som den presenterats av Dolezal, inte är den mest rimliga och giltiga gudssynen i förhållande till kristen teism på grund av logiska motsägelser och oförenlighet med Bibeln.

In the 1932 essay The Concept of the Political, German legal philosopher Carl Schmitt (1888– 1985) raises the question: what is the modern state? In his answer Schmitt indivisibly links state and politics by stating that the concept of the state presupposes the concept of the political. The modern state is subsequently characterised as the political unity of a people. In the following thesis, I investigate the meaning of this designation by examining Schmitt’s state theory. Firstly, I set out to analyse his understanding of the political as a realm of conflict (chapter 2). On that basis, I scrutinise his views on the nature of the state as a political form of organisation (chapter 3). The thesis argues that given Schmitt’s understanding of the political as basically antagonistic, the raison d’être of the state is to relativise domestic tensions and conflicts in such a way as to facilitate the maintenance of order, peace and stability in a territorially enclosed configuration. Furthermore, the thesis contends that the ultimate purpose of the state, according to Schmitt, is to ensure a strong sense of political unity within the population and to promote the common goods a flourishing political community requires. In light of this, the thesis concludes that Schmitt’s state theory is essentially teleological in the sense that the political unity constituting the state is not merely an empirical phenomenon but rather a standard every real state should endeavour to realise.

This paper explores the Swedish extradition of Balts who fought for the Axis powers in the Baltic eastern front during World War II. While previous research has focused on the fate of the detained, this study examines the political crisis that ensued from the extradition process. By employing a perspective of sovereignty, the study investigates the power struggle between the government, the Swedish press, and the parliament.   The theoretical framework of domestic sovereignty is utilised to analyse the power dynamics involved in the extradition. Drawing upon classical political thinkers, this study defines domestic sovereignty as the exclusive concentration of power within a central authority, without power-sharing among various entities. This concept differs from Westphalian sovereignty, where a central authority is independent from other sovereign states within its territory.   Through the lens of domestic sovereignty, this paper addresses two key questions. Firstly, it demonstrates that the prolonged and intensified extradition process resulted from the government's diminished ability to uphold domestic sovereignty. The press exerted influence over both the government and parliament, thereby creating a shared power structure. Secondly, the investigation suggests that the government proceeded with the extradition when it successfully reclaimed domestic sovereignty and reasserted itself as the sole authority.   To enhance the analysis, a critical discourse analysis is employed. This approach identifies the press as an influential agent capable of shaping public opinion and constituting discourse, rather than merely reflecting it. In this case, the press is recognised as a powerful actor engaged in a struggle for influence. The analysis incorporates text materials from four sources: newspaper articles covering the extradition, An interpellation in the Swedish parliament, documents from the foreign affairs committee of the parliament and government, and the diaries and notes of Swedish foreign minister Östen Undén.   Furthermore, the study investigates the parallels between domestic sovereignty and Westphalian sovereignty. As the government faced pressure from the Soviet Union, its Westphalian sovereignty was challenged, leading to it reclaiming its domestic sovereignty. This finding highlights the interconnectedness between these two forms of sovereignty in the context of the Swedish extradition of Balts during World War II.

<p>ABSTRACT</p><p>Bachelor essay in political science by Hanna Richter, spring 2006</p><p>Supervisor: Mats Lindberg</p><p>Title: A study of the phenomenon of micronations</p><p>The purpose of this essay is to study the phenomenon of “micronations”, to describe it to the reader and to discuss why this phenomenon is interesting to study in the field of political science. The questions this essay seeks to answer are:</p><p>- What are micronations, and which variations are to be found within the phenomenon?</p><p>- Why are micronations interesting to study in the field of political science?</p><p>Bary Buzans theory of the nature of the state works as a frame of reference to this investigation of micro “state-like” units. The phenomenon of micronations has not been investigated by the social sciences in any extent worth mentioning yet. This makes the research process some what complicated. Despite the fact that micronations is a phenomenon encompassing hundreds of individual units, this essay have studied the phenomenon merely in a qualitative way, due to problems related to the lack of earlier research and time. This study shows that micronations is a complex phenomenon with only a few things working as common traits. The first trait is the fact that all of these units called mikronations in one way or another seeks some kind of sovereignty and self determination. The second is that micronations seem to be a western phenomenon. This study also shows that micronations in various ways question the concept of the “state”. This makes it a political phenomenon worth investigating. The essay suggests different fields of interests that might benefit from the study of micronations. Some of these are: the study of international relations, international law, theory of democracy and the study of constitutions.</p>