Arbetet handlar om boksamtal i litteraturundervisningen i svenskämnet på gymnasiet. Undersökningens syfte är att ur lärares perspektiv undersöka vilken syn de har på boksamtalet, vad de anser att man kan uppnå med boksamtalet och även se vilka faktorer som påverkar utformandet av ett boksamtal. För att se vilka riktlinjer som gäller för boksamtal i litteraturundervisningen har jag studerat skolplaner, lokala skolplaner och styrdokument. Det visade sig att kommunaliseringen av skolan skapat olika villkor i olika kommuner. Där vissa kommuner kämpar med problem kring elevernas sjunkande läsförståelse satsar andra kommuner istället på att förse eleverna med bärbara datorer. Jag har också studerat aktuell pedagogisk forskning kring ämnet boksamtal och resultatet visar att forskarna är ense om att eleverna i boksamtalet fritt ska kunna lägga fram sina egna texttolkningar och med lärarens hjälp kunna upptäcka och vidareutveckla sin textförståelse. De påpekar också att eleverna genom att samspela med varandra utvecklar ny kunskap. Jag har slutligen genom den kvalitativa forskningsintervjun gjort en undersökning i tre kommuner för att undersöka vilken syn på boksamtalet några gymnasielärare har på boksamtalet. Resultatet av undersökningen visar att lärarna ser det som en mindre men ändå viktig del av litteraturundervisningen och även att lärarnas uppfattningar om boksamtalets innebörd på gymnasiet skiftade något vilket innebar att det för några av lärarna var en väldigt lärarstyrd verksamhet medan boksamtalet för andra innebar en mer dialogisk process.

Huvudsyftet med vårt examensarbete är att undersöka vilken August Strindbergsbild gymnasielärare har idag, år 2005. Utifrån ett litteraturdidaktiskt, -historiskt och -sociologiskt perspektiv undersöker vi även varifrån de har fått sin bild, vad och hur (varför, vem, när) de förmedlar den. Samma frågeställningar ställer vi även till ett antal svenska läromedelsförfattare som författat litteraturhistoria och antologier. Förutom det granskar vi ett urval av deras utgivna läroböcker som används av de gymnasielärare som ingår i vår undersökning. Vi använder oss av kvalitativa intervjuer till lärare, kvalitativa enkätfrågor till läromedelsförfattare samt analyserar ett begränsat urval av text och illustrationer i deras utgivna läroböcker. Vi konstaterar att gymnasielärarna har en schablon- och klichéartad Strindbergsbild. Den bilden överensstämmer till stor del med vad som presenteras i de läroböcker vi undersöker. Fram till idag reproduceras samma stereotypier angående August Strindbergs liv och författarskap i svenskämnets litteraturundervisning på gymnasiet, vilket tidigare forskning har visat.

No description available.

Denna studie har som mål att analysera svensklärares syn på skönlitteraturens mening och syfte, både i ett generellt perspektiv och i relation till litteraturen inom svenskämnets litteraturundervisning. Studiens empiriska material består av sex intervjuer med yrkesverksamma svensklärare, fem på gymnasienivå och en på högstadienivå. De teoretiska utgångspunkterna är i studien hämtade från tidigare forskning om litteraturundervisningen inom svenskämnet, och utgörs av fyra olika traditionella tyngdpunkter i litteraturens undervisningssyfte, kallade ämnesemfaser. Utöver detta blir lärarnas intervjusvar även analyserade och diskuteras utifrån en pågående litteraturvetenskaplig diskussion om tolkningsmetodik och svensklärares påstådda alltför subjektiva analysförmåga. Resultatet visar en litteratursyn som grundar sig i en blandning av alla olika emfaser, och utifrån lärarnas svar blir litteraturen ett mångfacetterat utbildningsinstrument med olika roller i elevers utveckling av skilda förmågor. De mest framträdande syftena med litteraturen, både generellt och pedagogiskt, är enligt lärarna att ge allmänbildning, skapa förståelse för tidsepoker samt för andra människor, ge språkträning och utveckla den egna kreativiteten. Genom lärarsvaren blir det också tydligt att dessa är starkt påverkade av eleverna vid litteraturvalen till undervisningen och att de är fullt medvetna om olika sätt att tolka och analysera. De uppvisar därmed en vid kompetens kring litteraturstudiet och inte enbart ett förespråkande av subjektiv tolkning av litteratur.

Jag vill i den här uppsatsen ge en bild av hur några lärare arbetar med skönlitteratur i sin undervisning. Genom det kommer även lärarnas förhållningssätt till svenskämnet att granskas. Jag kommer att studera hur olika lärare använder skönlitteratur i svenskämnet, varför läraren har valt att använda skönlitteratur på det sättet och vilka för- och nackdelar det finns med att använda skönlitteratur i svenskämnet. I kapitlet Historiskt perspektiv på skönlitteraturens roll i skolan beskriver jag skolväsendets historia och hur skönlitteraturens roll sett ut i svenskämnet. Litteraturgenomgången ger en teoretisk genomgång av det sociokulturella och det kognitivistiska perspektivet och textens betydelse för människan. Jag tar upp tre olika bilder av hur svenskämnet kan se ut idag, hur och varför barn ska läsa skönlitteratur. Sist tar jag upp ett exempel på projekt med läsning av skönlitteratur. Jag har valt att använda mig av kvalitativa intervjuer och observationer som metod. Mitt resultat visar. att lärarna ser på skönlitteraturen i svenskämnet på olika sätt. Detta grundar sig i lärarnas olika kunskapssyn, syn på svenskämnet och syn på eleven. Skola A har en kunskapssyn där man anser att kunskapen finns hos varje människa, varje elev. Lärarna arbetar utifrån ett sociokulturellt perspektiv och de ser svenskämnet som ett erfarenhetspedagogiskt ämne. På skola B och C har lärarna ett kognitivistiskt perspektiv. Lärarna ser svenskämnet som ett färdighetsämne. Skola A använder skönlitteraturen som en grundpelare, den ska hela tiden gå som en röd tråd genom svenskämnet. Lärarna på skola B och C har egen planering i svenskämnet och undervisningen utgår från eleven. Skönlitteraturen kommer in som olika moment i undervisningen.

Att läsa skönlitteratur står som centralt innehåll i Lgr 11 och svenskläraren ska väcka lusten att läsa. Jag har intervjuat fem svensklärare om deras syn på skönlitteraturens betydelse i skolan. Deras svar har jag sedan ställt i relation till relevant forskning på området. Resultatet visar att forskningen och lärarna är överens: Läsning av skönlitteratur är mycket viktigt för läsförståelsen, moralen, det egna skrivandet, fantasin och upplevelsen. En av lärarna känner sig misslyckad som svensklärare om eleverna inte blir intresserade av litteratur, medan de övriga tycker synd om elever utan litteraturintresse. Samtliga intervjuade lärare anser att eleverna ska läsa skönlitteratur eftersom man blir en bättre människa om man läser mycket.

No description available.

Syftet med vår uppsats har varit att undersöka vad svensklärare har för uppfattningar om demokratiuppdragets innebörd samt hur dessa lärare arbetar med detta i sin undervisning för att utveckla demokratisk kompetens hos eleverna. För att komma fram till detta har vi valt att använda oss av en fenomenografisk ansats och en kvalitativ metod i form av intervjuer. Vi har inlett detta arbete med att i bakgrunden visa på demokratiuppdragets komplexitet utifrån aktuell forskning. Detta genom att belysa skolans dubbla uppdrag, värdegrunden och spänningar kring värden och ideal. Vi har även behandlat begrepp som jämställdhet och mångfald, som kan ha olika betydelser för olika människor. Utifrån de svar svensklärarna gett oss under våra intervjuer har vi fått fram ett antal beskrivningskategorier. Dessa kategorier visar hur lärarnas svar skiljer sig från varandra, men även att lärarna i vissa frågor svarar på liknande sätt. Lärarna menar att demokratiuppdraget innebär att eleverna får möjlighet till elevinflytande, deltagande och påverkan. De lyfter även värdegrunden och allas lika värde samt att förmågorna att läsa och skriva bör ses som demokratiska rättigheter. Detta i och med att dessa ses som en förutsättning för eleverna att kunna påverka samhället. Av den anledningen får läsförståelse och samtal en stor del i undervisningen hos några av lärarna. Svensklärarna lyfter elevernas möjlighet att vara med och påverka undervisningen, men i vissa fall tvingas lärarna att förklara för eleverna varför deras förslag inte går att genomföra. Detta lyfter de som en svårighet med att arbeta med demokratiuppdraget. Även möjligheter lyfts och då betonas det av lärarna att det är ett mycket roligare sätt att jobba och att eleverna lär sig bättre om de får delta och påverka.

Det nationella provet är obligatoriskt för alla i år 9 och ser lika ut för alla i hela landet. Denna enkätundersökning syftar till att studera vilka attityder och föreställningar som lärare och elever i år 9 kan ha gällande det nationella provet i svenska. Det undersöks även om provet påverkar undervisningen samt betyg och bedömning och i så fall hur. Undersökningen är utförd på två högstadieskolor. Resultatet visar att både lärare och elever överlag har en positiv attityd till det nationella provet men de påpekar tidsbristen och stressen kring provet. Det nationella provet påverkar undervisningen till viss del och kan också fungera som ett stöd för likvärdig bedömning.

Denna studie syftar till att undersöka korrelationen mellan perception av tonhöjd och fonologisk medvetenhet hos barn i förskoleklass. Den undersöker också genom en interventionsstudie, med drag åt aktionsforskning, huruvida detta samband kan stärkas av regelbundna övningar i tonhöjd under sju veckor. Idén till studien kommer ur en vilja att undersöka hur musik kan användas språkutvecklande, för att kunna skapa varierande lärmiljöer. 19 barn ingick i interventionsgruppen och 18 barn på samma skola bildade jämförelsegrupp. I varje klass undervisar två lärare; dessa, samt skolans musiklärare, var involverade i interventionen. Resultatet visar att någon korrelation mellan tonhöjdsperception och fonologisk medvetenhet inte fanns. Interventionsgruppen förbättrade inte heller sina resultat på testet av tonhöjdsperception efter sju veckor; dock förbättrade de sina resultat i de båda språktesten – test av fonologisk medvetenhet och läsförståelse.