Syftet med detta arbete är att konkretisera det abstrakta begreppet litterär kanon och att få en inblick i hur skolan förhåller sig till begreppet. För att ta reda på detta gjordes en enkätundersökning där 15 lärare deltog. De som deltog var svensklärare, SvA-lärare och specialpedagoger. Därefter ställs begreppet kanon mot grundskolans kursplan i ämnet svenska, läromedel, kulturdebatt.   Det resultat som framkom visar först och främst att begreppet kanon är mångtydigt och är svårt att konkretisera. Därefter visar läroplanerna i sin tur att utländsk litteratur är lika viktig att ta till sig som det egna kulturarvet. Men detta stämmer inte riktigt överens med vad läromedlen som användes på skolan innehåller. Den utländska litteratur som fanns var inte tillräcklig och fick för lite plats. Sedan framkommer det i kanondebatten att det inte är många som håller med Cecilia Wikström om att det ska finnas en fastställd litterär kanon i skolorna. Många av de som yttrat sig i debatten menar att en fastställd kanon skulle föra skolan tillbaka i tiden och inte följa med den utveckling som litteratur bör ha. Därpå framgår i enkätundersökningen att lärarna har en vilja att arbeta med kanon ur ett bredare perspektiv men att det läromedel som finns på skolan inte ger dem den möjligheten.   Slutsatsen visar att det finns delade meningar om det ska finnas en fastställd kanon eller inte. Kursplanen i svenska säger en sak och skolans läromedel visar ett bristfälligt utbud av litteratur som inte ger eleverna vad de behöver i sin utveckling. Lärare måste ta sig den tid som behövs för att ge eleverna en bred utbildning där utländsk litteratur ska finnas med.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vad lärare och ungdomar anser vara det viktigaste respektive det mest användbara inom svenskämnet, samt om och i så fall hur dessa uppfattningar skiljer sig från varandra. Metoden är kvalitativ, och undersökningen har genomförts via intervjuer. Informantgruppen består av fem ungdomar mellan 19-22 år samt fem svensklärare. Resultaten av vår studie visar att lärarnas uppfattning av vad svenskämnet innebär varierar mellan olika lärare. Det som anses vara viktigast inom ämnet för såväl lärarna som ungdomarna är skriftspråklig och muntlig kompetens. Det är även dessa kompetenser som de båda informantgrupperna anser vara de mest användbara. Den största skillnaden mellan lärarnas och ungdomarnas uppfattningar är att lärarnas utsagor är av mer generell art medan ungdomarnas är mer specifika, då ungdomarna utgår från sina egna upplevelser. Undersökningen visar även att samtliga ungdomar har upplevt brister i de kompetenser som svenskämnet förväntas ge, men att detta inte skett i någon större omfattning. De upplevda bristerna är situationsspecifika, vilket gör det svårt för skolan att åtgärda dessa.

Denna studie avser studera gymnasieelevers erfarenheter av litteratursamtal, inomämnena svenska och engelska. Dessa erfarenheter jämfördes med varandra i hopp omatt kunna skönja huruvida elevernas erfarenheter var samstämmiga eller ej.Studien baseras på respondentintervjuer där tio elever blev intervjuadebeträffande hur de upplever sin litteraturundervisning i skolan. Respondenternas svarundersöktes sedan utifrån ett sociokulturellt perspektiv med fokus på interaktion,dialog och meningsskapande där examination och kunskapsmediering har utgjort tvåcentrala aspekter. Resultatet visar bland annat att elever är mer vana vid skriftligaexaminationer och att arbetsmetoderna skiljer sig åt mellan ämnena svenska ochengelska. Dessutom uppdagades att eleverna själva erkänner sig vara i behov avmuntlig interaktion och meningsutbyte i samband med litteraturläsning för att på såsätt kunna tillägna sig ny kunskap. Trots detta visar det sig att faktiska samtal i mindregrupper är ovanligt och att de diskussioner och samtal som eleverna erfar i de flestafall är väldigt lärarstyrda.

Föreliggande examensarbete syftar till att undersöka några pedagogers och elevers uppfattningar och erfarenheter av grammatikbegreppet, vad de tror att grammatik- undervisningen syftar till och vilka metoder i grammatikundervisningen som tillämpas. För att utveckla undervisningen är det viktigt att utvärdera och kvalitets- säkra arbetet varför även forskning bör tas i beaktning så de teoretiska utgångs- punkterna behandlar grammatik ur olika perspektiv och undervisningsmetoder kring grammatik. Den kvalitativa undersökning jag gjort består dels av öppna enkätfrågor till de sex medverkande svensklärarna (av vilka flertalet även undervisar i engelska) dels kvalitativa intervjuer av de tio medverkande eleverna som går i årskurs nio. Anledningen till att informanterna består av elever i årskurs nio är att de förmodas kunna reflektera över sina kunskaper och sitt lärande. Resultatet av undersökningen visar att pedagoger och elever har en i huvudsak  likvärdig syn på vad grammatik är. Medan samtliga pedagoger, men även några elever, förklarar den normativa grammatiken, förklarar majoriteten av eleverna den deskriptiva grammatiken, således har alla elever en uppfattnig om vad grammatik är. Syftet med grammatik- studier men även nyttan av grammatikkunskaper ses enligt majoriteten av informanterna ur ett främmandespråksperspektiv. Resultatet av undersökningen visar vidare att pedagogerna stimulerar och motiverar eleverna utifrån främmande- språksargumentet. Studien visar dessutom att pedagogerna har en relativt likvärdig syn på grammatik även om undervisningsmetoderna ser olika ut. På skolan bedrivs både traditionell förmedlingspedagogik och en mer funktionell undervisningsmetodik som innebär att innehållet idag oftare kontextualiseras.

Syftet med uppsatsen är att synliggöra svensklärares förståelse av värdeorden i kunskapskraven. Det ämnas göra genom att visa på hur lärarna i studien arbetar metodiskt med värdeorden i klassrummet och hur deras tolkningar av värdeorden påverkar dessa metoder. Resultatet baseras på intervjuer. Fem gymnasielärare som undervisar i ämnet Svenska har intervjuats – fyra från skolor belägna i Stockholm och en från en skola i Uppsala. Intervjuerna har transkriberats och redovisas under kapitlet Resultat. Resultatet visar att tolkningsutrymmet i värdeorden påverkar hur lärare arbetar med och tolkar dessa, men även att lärarna trots en ibland överensstämmande förståelse av värdeorden översätter denna förståelse på olika sätt i praktiken.

This is a study of seven Swedish textbooks for the course Swedish 1. The main point of this study was to determine how source criticism is managed in different textbooks. The study focused on where in the textbook source criticism was placed, how source criticism was defined in the textbooks, what knowledge the textbooks conveyed about source criticism, how students was encouraged to work with source criticism and what differences and similarities it was in the management of source criticism in the textbook. The result show that the management of source criticism differs between the textbooks. Source criticism is often placed in the beginning or the middle of the book and in correlation to text writing, information search and media. All the textbooks encourage the students to be critic to their sources but five of the seven textbooks doesn’t define what source criticism is or how to use it. Most of the textbooks also encourage the students to ask questions that is the same or similar to what the Swedish institution Skolverket wants the students to ask to their source material. The exercises that the textbooks proposes is foremost about analysing an article in a newspaper and assess a internet site or compare a site against another.

Att lärare ska arbeta med högläsning i undervisningen är inte något som tydligt skrivs in i läroplanen, trots de fördelar som arbetet med högläsning har. Det kan därför vara intressant att undersöka hur lärare förhåller sig till arbetet med högläsning i undervisningen, fast att det inte finns med i läroplanen. Denna studie har därmed i syfte att få nya insikter inom svenskämnets didaktik och bidra till eventuell kunskapsutveckling inom läraryrket genom att undersöka lärares resonemang kring arbetet med högläsning i undervisningen samt dess betydelse för elevers språkutveckling. För att kunna uppnå detta utgår arbetet från dessa två frågeställningar: Hur resonerar lärare när det kommer till arbetet med högläsning i klassrummet? och Hur resonerar lärare om högläsningens roll och betydelse för språkutveckling? Studien är av kvalitativ metod i form av sju semistrukturerade intervjuer, där sex intervjuer är gjorda via mejl och en är genomförd muntligt. Resultatet visar att lärare väljer högläsningsböcker som kan knytas till ett tema som klassen eller arbetslaget arbetar med samt böcker som är intressanta för elever och lärare. Vidare visar resultatet att arbetet med högläsningsböcker ofta består av ett för-, under- och efterarbete. Lärarna påpekar dessutom att de är medvetna om högläsningens påverkan på elevers språkutveckling. Resultatet tolkas därefter utifrån ett sociokulturellt perspektiv, med Vygotskys begrepp den proximala utvecklingszonen och Bruners begrepp scaffolding, i centrum. Slutligen diskuteras resultatet utifrån den tidigare forskningen som bland annat säger att högläsningen bör ges utrymme i läroplanen, så att lärare kan arbeta med högläsning med gott samvete. I diskussionen förs resonemang om att lärare inte behöver bortprioritera viktiga moment endast för att de inte skrivs in i läroplanen, utan att de förväntas använda sig av vetenskap och beprövad erfarenhet för att ständigt utveckla sin undervisning.

This study aims to determine how scientific writing is targeted in five Swedish textbooks for the course Swedish 1. The main goal of the study is to determine where scientific writing is placed in the books, what knowledge the textbooks convey about scientific writing and how scientific writing is being trained in the exercises presented in the textbooks. Furthermore, the thesis aims to clarify possible differences and similarities in how different textbooks target scientific writing. The result show that the management of scientific writing is similar between the textbooks. The results of the study display that scientific writing is often placed in the beginning or the middle of the textbooks. Additionally, the study show that every textbook encourages students to read to source text with caution and to refer to the source. In conclusion, the study suggests that the exercises presented in the textbooks are foremost about writing a shorter conclusion of a longer text.

Formativ bedömning är ett arbetssätt för läraren att kunna utveckla undervisningen och bättre tillgodose elevernas lärandebehov. För att utveckla elevernas lärande finns det fem nyckelstrategier som har utformats för att föra samman praktik och idéen om formativ bedömning. Studiens syfte och frågeställningar handlar om att öka kunskap om verksamma lärares åsikter om och arbete med formativ bedömning. Vidare berör forskningsfrågorna vilken stöttning lärare beskriver att de får i arbetet och om behov av mer stöttning finns. Materialet består av en enkät som genomförts med verksamma lärare som undervisar i årskurs 1–3. Studien visar att användningen av formativ bedömning varierar mellan lärarna. De ser positivt på formativ bedömning men framför också att svårigheter finns i det praktiska utförandet. Lärarna framför vidare att det finns behov av mer stöttning i form av fortbildning och kollegialt lärande för att utföra formativ bedömning av god kvalitet.

Genom en komparativ fallstudie har jag ämnat undersöka och jämföra hur historielärare och svensklärare uppfattar sin undervisning i relation till individanpassning. Studien har även undersökt lärarnas syn på ett samarbete mellan ämnena historia och svenska när det gäller anpassningar till elevers olika behov i undervisningen.  Genom en webbaserad enkät erhölls svar från 50 svensklärare och 44 historielärare, där lärarnas uppfattningar om hur ofta deras undervisning anpassades utifrån, tid, material, nivå, miljö, elevens intresse och klassen som kollektiv. Anpassning till klassen som kollektiv uppgavs av historielärarna som mer förekommande i undervisningen än vad svensklärarna uppgav. Historielärares och svensklärares uppfattningar gällande övriga anpassningar i undervisningen var likartade. Mest förekommande anpassningar ansågs vara tid, material och nivå, mindre förekommande var anpassningar av miljö och till elevens intresse. En relation återfanns mellan skolform och historielärares och svensklärares uppfattningar om vanligt förekommande anpassningar. Historielärare och svensklärare uppgav flera begräsningar i undervisningen för individanpassning, så som tid och andra ramfaktorer, heterogena klasser, stora klasser, okunskap om individanpassning, ovetskap om elevers behov. Historielärare och svensklärare ställde sig positiva till ett ämnesöverskridande samarbete för att gynna individanpassningen. Resultatet presenterar en enig uppfattning från historielärare och svensklärare om en undervisning som överlag anses vara individanpassat. Det finns ämnesmässiga skillnader men även ämnesmässiga likheter. Uppfattningarna gällande individanpassning har en relation till skolform och till viss del vilken erfarenheten läraren har oavsett vilket ämne. Slutligen visar lärarnas svar på en positiv inställning till ett ämnesöverskridande samarbete gällande anpassningar till elevers olika behov i undervisningen.