Syftet med vårt arbete var att få en fördjupad förståelse av hur några lärare anser att de arbetar med kommunikation i sin matematikundervisning. För att uppfylla syftet har vi genomfört tolv semi-strukturerade intervjuer inom ramen för en kvalitativ ansats. Vi har därefter analyserat intervjuerna och sorterat in det vi har funnit under tio olika teman. Vi har också betraktat beskrivningarna av den kommunikativa undervisningskulturen i lärarnas klassrum utifrån Hufferd-Ackles (2004) verktyg för analys. Vi har urskilt olika kommunikativa synsätt bland lärarna i studien, det mer lärarcentrerade och det mer elevcentrerade. Vi menar att synsätten påverkar kommunikationens roll i deras undervisning och i vilken omfattning den kommunikativa aktiviteten sker mellan och styrs av eleverna. Resultaten visar oss att klassrumsklimatet och tillgång till tid är faktorer som påverkar lärarnas undervisning. Vidare redogör vi för hur lärarna stimulerar eleverna till matematisk kommunikation genom att visa på betydelsen av språket, såväl det vardagliga som det matematiska, genom att verka för alla elevers delaktighet samt genom aktiviteter som stimulerar till kommunikation. Det finns en variation i lärarnas olika redogörelser. Efter analys med Hufferd-Ackles (2004) verktyg ser vi att lärarna med ett mer elevcentrerat kommunikativt synsätt allmänt hamnar högre på deras skala, som mäter samtalskulturens effektivitet, än de med ett lärarcentrerat kommunikativt synsätt. En viktig slutsats är att lärarna uttrycker ett behov av kollegiala samtal och samarbeten.

Föreliggande examensarbete bygger på kvalitativa intervjuer bland fem lärare som är verksamma inom förskoleklassverksamhet i Halmstad kommun. Syftet med studien är att ta reda på hur lärare arbetar med fonologisk medvetenhet som en tidig insats för att förhindra läs- och skrivsvårigheter i skolan samt i det framtida yrkeslivet. Vår frågeställning har inriktat sig kring vilka arbetssätt lärare arbetar med för att förebygga framtida läs- och skrivsvårigheter samt vilket synsätt lärarna har på de elever som är i behov av stöd. Resultatet visar att lärarna dagligen arbetar med elevernas fonologiska medvetenhet och att lärarna är väl medvetna om att eleverna behöver ha goda kunskaper kring bokstäver och fonem för att kunna lära sig läsa och skriva. De intervjuade lärarna är även eniga om att tidiga insatser ska tillämpas så snabbt det bara går, så att eleverna får det stöd som de behöver för att kunna klara sin skolgång.

Syftet med detta självständiga arbete var att utifrån bildande av en fokusgrupp kunna representera och skildra förskollärares erfarenheter och tankar kring små barns sexuella uttryck och hur de bemöter sådana. Avsikten var att samla ihop material för att kunna skildra och belysa vad som gör ämnet så tabubelagt och svårt att bearbeta. Genom detta även lyfta fram barns rätt till integritet. Intresse fanns även av att få fram vilken sorts kunskap som används och vilken som egentligen krävs för att tillgodose barns sexuella utveckling på bästa sätt. Utöver fokusgruppen användes ett intervjuunderlag som formulerats utifrån syftet med arbetet och som två förskolechefer svarade på. Detta för att få en grund till vad som präglar verksamheternas arbete med barns sexualitet. Det fanns en vilja kring att belysa hur detta ämne lyfts från ledningshåll och hur förskolecheferna ser på detta. Två kvalitativa forskningsmetoder har följaktligen använts för att få tillstånd ett material som resultatet är baserat på. Det hela mynnade sedan ut i två olika resultatdelar som sammanfogades både i analys- och diskussions avsnitt. Resultatet visade på att förskolecheferna bekräftade det som fokusgruppen lyfte angående avsaknaden av fortbildning i ämnet. Barns sexualitet upplevdes vara lika anonymt att diskutera för såväl ledning som ute på de olika förskolorna. Detta trots att förskollärarna verkar vara medvetna om att det är en viktig del av barns utveckling. Förskolecheferna visade på att det mest såg ämnet som något som kan leda till en problematik och de ansåg att de bara behövde vara ansvariga att lösa det först då. Resultatet pekade mot att det synsätt som regerade i bemötandet av barns sexuella uttryck var erfarenhetsbaserad och normstyrd.

Denna studie syftar till att undersöka pedagogernas synsätt på uppdraget om en likvärdig utbildning, med avseende för barns olikheter i förskolans verksamhet. Metoden som använts i undersökningen är kvalitativa intervjuer med tre förskollärare och en specialpedagog i olika förskolor i Blekinge. Jag har spelat in intervjuerna och därefter transkriberat dem. Det materialet som jag samlat in har jag utifrån ett kritiskt utvecklingspsykologiskt perspektiv med koppling till pedagogisk-och specialpedagogisk forskning analyserat. Resultatet jag kommit fram till är att pedagogerna har ett gemensamt mål om en likvärdig förskola för alla barn oavsett vilka olikheter barnen har. Pedagogernas synsätt är att man ska utgå från barnens nivå, skapa en utbildning där alla barn känner sig delaktiga och att det finns en gemenskap.  För att skapa en likvärdig utbildning menar pedagogerna på att man måste möta barnen utifrån deras erfarenheter, förutsättningar samt på nivån barnen befinner sig på. De säger också att det tar lång tid att skapa en likvärdig utbildning. De fyra pedagogerna ser möjligheter i att arbeta med barns olikheter i förskolan. Pedagogerna ger uttryck för att som pedagog är det viktigt att man ser positivt på alla situationer istället för att se motgångar och negativt. De omsätter uppdraget om en likvärdig utbildning genom att vara medvetna om barns olikheter samt att de försöker hitta nya vägar för att nå utveckling.

Syftet med vår studie är att ta reda på lärares synsätt på hur skolan bemöter flerspråkigaelever. Vår övergripande frågeställning är vad lärarna och skolan gör för att skapa godaförutsättningar för flerspråkiga elever. Vi har valt att utföra en fallstudie där vi har utförtkvalitativa intervjuer med fem lärare på tre olika skolor för att uppnå vårt syfte. Denintervjumetod vi valt att använda oss av är en semistrukturerad intervjumetod där vi utformat en intervjuguide med öppna frågor. I vårt resultat lyfter vi fram de intervjuade lärarnas syn på deras och skolans bemötande av flerspråkiga elever. Resultatet pekar på att lärare idag kan känna en viss otillräcklighet när det kommer till att skapa goda förutsättningar för flerspråkiga elever. Vi har sett att det finns en önskan hos pedagogerna att få kompetensutveckling i arbete med flerspråkiga elever. Vi har tittat närmare på de stödfunktioner som erbjuds för flerspråkiga elever och hur lärarna upplever att dessa stödfunktioner fungerar. Det framkommer då vissa brister, bland annat i samarbetet mellan modersmålslärare, studiehandledare och ämneslärare. I vår studie har vi fokuserat på att ta reda på huruvida det interkulturella förhållningssättet genomsyrar skolverksamheten på de skolor vi besökt. Utifrån vårt resultat kan vi utläsa att pedagoger till viss del anammat det interkulturella synsättet men att det inte genomsyrar hela verksamheten.

Andraspråksforskningen går på högvarv och det var inte allt för länge sedan som Sverige introducerades för begreppet transspråkande, som innebär att eleverna använder alla sina språkliga resurser i undervisningen. Att bidra med kunskaper om transspråkande aktiviteter, övriga anpassningar och strategier samt att synliggöra lärares syn på flerspråkighet har tillsammans utgjort syftet med studien. I denna kvalitativa intervjustudie har tio verksamma lärare beskrivit aktiviteter, anpassningar och strategier som används och kan användas i svenskundervisningen. En analys av lärarnas uttalanden har genomförts för att beskriva informanternas syn på flerspråkighet. Detta svarar på studiens tre frågeställningar. Intervjuerna analyserades med hjälp av utvalda delar ur den sociokulturella teorin och tidigare forskning. Resultatet visade att samtliga lärare använde transspråkande genom olika aktiviteter. De använde även övriga anpassningar och strategier som hjälpmedel och olika former av stöttning. Resultatet visade dessutom att en varierad syn på flerspråkighet återfanns bland lärarna.

Barn i förskoleåldern har stora förutsättningar för att lära sig språket. Forskning visar attläsning och litteratur har stor betydelse för barns språkutveckling. För att få reda på hurhögläsning prioriteras i förskolor och hur förskollärare ser på högläsning har vi intervjuatförskollärare på olika förskolor. Vi vill undersöka hur högläsningen prioriteras i olikaförskolor och hur olika faktorer kan påverka högläsningen. Frågeställningarna handlar omförskollärarnas syn på högläsning, vilka synsätt förskollärarna har på läsmiljön och vilkamöjligheter eller hinder förskollärarna ser med högläsning. Studiens resultat synliggör olikasynsätt i relation till högläsning. Det visar sig att förskollärarna använder sig av olikahögläsningsstrategier för att främja barns språkutveckling. Läsmiljön på samtliga förskolorvisar sig vara en stor bidragande faktor för att främja barns läslust där barn introduceras förlitteratur och högläsning. Det framgår i resultatet att det finns både möjligheter och hindermed högläsning.

Att elever missförstår likhetstecknets innebörd är vanligt förekommande. Många uppfattar likhetstecknet som en indikation på att göra en uträkning istället för ett tecken som påvisar jämvikt mellan tal. Vi har valt att undersöka hur likhetstecknet presenteras för eleverna i årskurs 1. För att ta reda på detta har vi skapat en enkät där lärare har fått beskriva om hur de arbetar med likhetstecknet. Vi har även undersökt hur likhetstecknet introduceras i olika läroböcker med tillhörande lärarhandledning. Utgångspunkten för denna studie grundar sig i variationsteorin som fokuserar på vad som ska läras och hur lärandet kan möjliggöras. Efter genomförd studie kom vi fram till att undervisningen som den blivit beskriven bör gynna elevers förståelse och ge dem möjligheter att se likhetstecknet som en relation mellan två tal. Trots detta beskriver lärarna att många av deras elever har svårigheter med förståelsen av likhetstecknets innebörd.

Politiseringen av förvaltningen förskjuter tjänstemännen till den politiska domänen. Övergången från lekmannastyrd förvaltning till lekmannastyrd tjänstemannaförvaltning har förändrat den politiska styrningen i kommun och region. I skuggan av den stärkta tjänstemannastyrningen har fullmäktigeförsamlingarnas lagstadgade beslutanderätt som folkvald församling, åsidosatts. Det Weberianska idealet som modell för den politiska styrningen av förvaltningen framgår i forskningen på området att inte svara på verkligheten. I uppsatsen har olika grupper av förtroendevalda i Laholms kommun och Region Halland intervjuats, i syfte att studera deras uppfattningar om politikers och tjänstemäns uppgifter i beslutsprocessen. Resultatet har ställts mot ett Weberianskt synsätt och ett professionellt synsätt om politikers och tjänstemäns uppgifter i beslutsprocessen. Det Weberianska idealet lever vidare i de förtroendevaldas uppfattningar som normativ föreställning om politikers och tjänstemäns uppgifter i beslutsprocessen. Hel- och deltidspolitikerna uppfattar att uppgiftsfördelningen mellan politikernas ansvar för ”vad-frågor” och tjänstemäns ansvar för ”hur-frågor”, fungerar. Fritidspolitikernas upplever däremot att den politiska makten koncentrerats till hel- och deltidspolitiker i nämnder och styrelser, och till ledande tjänstemän.

Studiens syfte är att undersöka hur sång och musik lyfts i förskolans verksamhet, både i förhållande till förskollärares resonemang och i deras praktiska iscensättande. Data har samlats in genom en kvalitativ forskningsmetod, i form av intervjuer med förskollärare och observationer av musikaktiviteter i förskolan. Resultatet visar att förskollärare ser sång och musik som en metod för att arbeta med strävansmål i förskolans läroplan, såsom lärande och utveckling inom språk och motorik. Sång och musik syftar till utveckling och lärande och får därmed instrumentella värden. Förskollärarna ser även att sång och musik kan vara ett redskap för att iscensätta glädjefyllda gemensamma aktiviteter, där barn tillåts delta efter egna förutsättningar. Därför kan sången och musiken även anses ha intrinsikala värden, det vill säga sång och musik är tillräckliga fenomen i sig själva utan anspråk på lärande. Studiens resultat visar också hur sång och musik används i syfte att stödja barns utveckling och lärande, med varierande intensitet av estetiska inslag såsom lek, fantasi, dramatisering och musikaliska grundelement. Studiens slutsats är att förskollärare främst ser sång och musik som en metod att arbeta med barns utveckling och lärande, vilket även syns i musikaktiviteters iscensättning. Studien visar emellertid att sång och musik även har egenvärden, samt att det är möjligt att hitta en balans i förhållande till sång och musik som innehåll och metod i förskoleverksamheten.