The main aim of this paper was to identify the form and function of questions used by the three female and three male characters in the sitcom Friends, in order to see whether there were any gender differences in the use of questions. Another aim was to see whether gender roles remain static over time in the series, from 1994 to 2004. Four episodes in total were used, two episodes from the first season and two from the last. The results clearly showed that the male characters asked more questions than the female characters which was the opposite of what research suggested. Out of the four main functions of questions (external questions, talk-questions, relational questions and expressive style questions), the male characters used the external and expressive style the most. This reflects what research says about men using questions more to show power and domination in conversations. Talk and relational questions were used more by the female characters, which agrees with previous research which shows that women use questions as a conversational tool more often than men. Over the ten-year period studied, there were no striking differences between the female and male characters when it came to the form of questions used. To sum up, the results turned out to agree to a great extent with previous research and the scripted dialogues seem to reflect authentic conversations surprisingly well. / Syftet med detta arbete var att identifiera olika typer och funktioner av frågor som används av de tre kvinnliga och de tre manliga karaktärerna i den amerikanska TV-serien Friends, för att se om det fanns genusskillnader i användandet av frågor. Det andra syftet var att se om könsrollerna är statiska över tid i serien, från 1994 till 2004. Fyra avsnitt totalt har använts, två avsnitt från den första säsongen och två från den sista. Resultatet från denna studie visade att de manliga karaktärerna ställde fler frågor än de kvinnliga karaktärerna vilket var motsatsen till vad tidigare forskning påvisat. Av de fyra huvudtyperna av frågor (externa frågor, talfrågor, relationella frågor och uttrycksfrågor), så använde sig de manliga karaktärerna mest av de externa frågorna och uttrycksfrågorna. Detta speglar vad forskning säger om att män använder frågor för att visa makt och dominans i konversationer. Talfrågorna och de relationella frågorna, som användes mest av de kvinnliga karaktärerna, speglar också tidigare forskning då kvinnor använder frågor som ett verktyg i konversation mer än män. Över decenniet fanns det inga slående skillnader mellan de manliga och kvinnliga karaktärerna när man tittar på vilken form av frågor som användes. Sammanfattningsvis visade sig resultaten överensstämma i hög grad med tidigare forskning och de nedskrivna dialogerna verkar spegla autentiska konversationer överraskande väl.

Detta arbete syftar till att undersöka hur genuskontraktet är konstruerat i historieläromedel för årskurs 4-6. Detta har undersökts genom att analysera vilka maskulinitetsdrag som påbjuds läromedlets läsare genom dess narrativ. Undersökningen är genomförd på två versioner av ett läromedel som givits ut under två olika decennier. Det ena läromedlet gavs ut under mitten av 1990-talet i tryckt version medan det senare läromedlet gavs ut digitalt 2018. Studien har utgått från de två tidsperioderna 1611-1718 och 1718-1792 och har, baserat på läromedlens framställningar, fokuserat på att analysera hur och i vilka sammanhang som läromedlen väljer att framställa narrativets centrala karaktärer och därigenom konstruera ett genuskontrakt.     Resultatet visar att de två läromedlens framställningar inte skiljer sig nämnvärt från varandra utan till stor del återger samma historiska narrativ, ett narrativ som präglas av ett fåtal mäns handlingar och livsöden. Det är en specifik grupp män som dominerar läromedlens historieskrivning, vilket bidrar till att dessa män, genom sättet de framställs, framstår som dominanta i förhållandet till läromedlens centrala kvinnliga karaktärer. Egenskaper som lyfts fram som maskulina skiljer sig emellertid mellan studiens undersökta tidsperioder, då tipsperioderna i läromedlens framställning präglas av olika händelser och tankesätt. Trots detta visar studiens resultat att framställningarna kring manligt och kvinnligt framförallt kretsar kring dominans och framgång. En viss grupp män framställs i kontexter, i relation och i kontrast till övriga karaktärer på ett sätt som bidrar till att dessa män framstår som aktiva karaktärer i läromedlens historieskrivning. Dessa framställningar, i relation till hur läromedlen väljer att framställa övriga karaktärer, bidrar således till att ett genuskontrakt växer fram. Män framställs i kontexter om krig och politik och framställs genom dessa kontexter som handlingskraftiga, plikttrogna och aktiva karaktärer. Då männen kontrasteras mot läromedlens kvinnliga karaktärer framstår dessa egenskaper och sammanhang som typiskt manligt kodade i relation till utsatthet och passivitet, vilka framstår som kvinnligt kodade.

Through a diplomatic transcription and contextualisation of two poems from Geistliche und Weltliche Poemata (1650) by Anna Ovena Hoyer (1584-1655) it is suggested that two contexts are highly relevant and fruitful for understanding the polemical nature of the Early Modern Era. The two examined contexts are anti-clericalism  ̶  the negative stance towards Lutheran clergymen  ̶  and the conditions for writing as a female in Early Modern times. By offering comments and providing information regarding these two contexts, it is demonstrated how they successfully explain and motivate how a lay uneducated poetess develops rhetorical strategies to express radical criticism of the discourse of Lutheran clergymen. Notably, the authors of the two poems, Werdenhagen and Hoyer, legitimise a morally superior poetess by constructing a feminine authority derived analogously from the story of Martha and Mariam in the Bible. Furthermore, Hoyer uses this claim of being a mouthpiece for godly wisdom to delegitimise the bookly and rational knowledge acquired in the universities by the Lutheran clergymen. By using the politically charged term “der gemeine Mann”, she appeals to the political defeats of the great majority of laymen in the Early Modern Era. In her polemic against the Lutheran clergymen, it is implied that the expected silent subservience of the laymen towards the clergymen is problematic, since the clergymen due to their blind faith in bookly knowledge are neither righteous nor Christian. Thus, it is suggested that the examined pieces of poetry could be understood as radical criticism of the Lutheran social model. / Genom en diplomatisk utgåva och kontextualisering av två dikter från Geistliche und Weltliche Poemata (1650) av Anna Ovena Hoyer (1584-1655) föreslås två kontexter som särskilt relevanta för att förstå den tidigmoderna tidens prägling i polemiken. Dessa två undersökta kontexter är antiklerikalismen - den negativa attityden gentemot lutherska kyrkomän - och villkoren för att skriva som kvinna i tidigmodern tid. Genom att bidra med kommentarer och information kring dessa två kontexter påvisas att dessa framgångsrikt kan förklara vilka retoriska strategier som den outbildade poeten använder för att rikta en radikal kritik mot lutherska kyrkomän. Det är anmärkningsvärt att de två diktarna Hoyer och Werdenhagen legitimerar bilden av en moraliskt överlägsen diktande kvinna genom att konstruera en feminin auktoritetsfigur ur berättelsen om Marta och Mariam i Bibeln. Därutöver använder Hoyer denna konstruktion av att vara Guds språkrör och förmedlare av vishet för att avfärda kyrkomännens rationalism och bokkunskap som de fått från sin universitetsutbildning. Genom att använda den politiskt laddade termen "gemene man" hänvisas implicit till tidigmoderna politiska förluster för den stora icke-klerikala allmänheten. I polemiken kritiseras dessutom att den tysta lydnaden till kyrkomännen hos den icke-klerikala allmänheten är problematisk, då kyrkomännen till följd av sin blinda tro på bokkunskap varken är rättfärdigade eller kristna. Därigenom föreslår analysen att den undersökta poesin kan förstås som en radikal kritik av den lutherska socialmodellen.