Syftet med denna kunskapsöversikt är att bidra till att ge en fördjupad förståelse av och en systematisk översikt över högläsningens olika kvaliteter som ett pedagogiskt språkutvecklingsverktyg för yngre elever. Mer specifikt ämnar jag att besvara följande frågeställningar utifrån aktuell forskning: 1) Vilka möjligheter kan högläsning som pedagogiskt språkutvecklingsverktyg innebära för elever i de tidiga skolåren? och 2) Vilka didaktiska utmaningar kan uppstå i samband med högläsning för dessa elever? Arbetet bestod av systematiska sökningar i totalt fyra internationella och svenska databaser. Denna kunskapsöversikt redovisar på ett transparent sätt de strukturerade metoder och tillvägagångsätt som användes för att identifiera, välja ut, sammanställa och analysera de tio valda vetenskapliga artiklar som ligger till grund för detta arbete.  En tematisk analys av de valda artiklarna ledde till att följande teman lyste igenom: lärare och barns uppfattningar om högläsning; effekter på ordförråd, hörförståelse och språkkunskaper; läsinlärning som en utsträckt process; lärarens kunskap om och användning av olika genrer; och den digitala högläsningens framfart.  Resultatet av denna kunskapsöversikt visar att aktuell forskning pekar på att högläsning erbjuder ett stort antal möjligheter för både yngre och äldre barn, såsom en rad kognitiva och affektiva fördelar; främjandet av social interaktion och gemensamma läspraktiker; möjliggörandet av en bredare repertoar av svårare litteratur; m.m. Från resultatet kan även utläsas ett antal didaktiska utmaningar, t.ex. kanske barn inte tycker om högläsning; högläsningsfrekvensen är otillräcklig eller att den upphör helt; högläsningen är av dålig kvalitet; läraren väljer svåra/tråkiga böcker; skönlitteratur är överrepresenterad till facklitteraturens nackdel; digital högläsning ställer nya krav på lärare; m.m.

Syftet med denna studie är att undersöka lärares syn i arbetet med jämställdhet i klassrummet i de tidiga skolåren, det vill säga hur lärare i F-3 arbetar med genus i undervisningen utifrån Biestas tre begrepp: socialisation, kvalifikation och subjektifiering. Detta har genomförts med hjälp av intervjuer där våra fyra informanter som besvarat våra frågeställningar utifrån sin undervisning. På så sätt har vi kunnat besvara våra forskningsfrågor. Resultatet visar att lärarna är genusmedvetna men behandlar ämnet i undervisningen på olika sätt. Slutsatsen vi kommit fram till är att genus i undervisningen är en viktig aspekt att beröra i undervisningen för elever. Detta med hjälp av Biestas tre begrepp, lyfta fram alla elevers lika värde oavsett könstillhörighet, etnicitet och identitet för elever i de tidiga skolåren.

Subtraktion är det räknesätt som elever i de tidiga skolåren ofta har mest problem med. Subtraktion är mer komplext jämfört med addition då det bland annat finns olika sätt att se en subtraktiv uppgift på. Svårigheterna med subtraktion grundar sig delvis på de val eleven gör kring strategi och metod vid uträkningar av subtraktionsuppgifter.  Denna litteraturöversikt fokuserar på de strategi- och metodval elever i de tidiga skolåren gör vid beräkning av subtraktionsuppgifter. Syftet är att redogöra för styrkor och svagheter med respektive strategi/metod och vilka faktorer som påverkar dessa val. Det framgår av vår litteraturöversikt att den subtraktiva förändringen är den dominanta strategin för elever i de tidiga skolåren. Strategin kan dock leda till komplikationer. Resultatet visade även att den metod som användes mest frekvent av eleverna i de tidiga skolåren är enstegsräkning. Denna metod är bekväm för eleverna att använda i uträkningar av subtraktion. Å andra sidan blir metoden mer krävande och komplex vid beräkningar av uppgifter med högre tal och vid mer komplicerade subtraktionsuppgifter.

Det akademiska kravet på eleverna i skolans yngre åldrar ökar, och tiden för lek minskar. Vi vill med denna kunskapsöversikt lyfta vikten av lek, framför allt i skolans yngre åldrar, och ta reda på hur lek kan användas och utformas i svenskundervisningen för att främja dessa elevers språkutveckling och lärande.  Vi har valt ut tretton vetenskapliga och referentgranskade artiklar för att hjälpa oss att belysa lekens hur och besvara vår frågeställning. För att finna adekvata och relevanta artiklar har vi använt oss av ett systematiskt litteratursökande i databaserna ERC, ERIC och LibSearch. Resultatet av vår tematiska analys av artiklarna gav oss fyra olika teman: fri lek, rollek, regelbunden lek och digital lek. Diskussionen belyser bland annat vad styrdokumenten säger, hur leken kan vara språkutvecklande och utbildande, vilka typer av lek som finns och hur dessa kan användas i undervisningen samt vad leken behöver för att öka elevernas lärande och språkutveckling på bästa sätt. Avslutningsvis lyfter vi vår syn på kunskapsöversiktens svagheter och ger förslag på vidare forskningsområden.

Förväntat kunskapsbidrag: Denna studie förväntas ge kunskaper kring hur specialpedagogen kan stötta pedagogen i det dagliga arbetet, att förstå, möta och synliggöra det blyga barnet i de tidiga skolåren.Syfte: Syftet är att på en skola lyfta fram pedagogers och specialpedagogers syn på de blyga barnen från förskoleklass upp till årskurs tre.Teori: Vår studie utgår från två teorier, den relationella och den sociokulturella. Persson (2013) menar att den specialpedagogiska verksamheten bör ses ur ett relationellt perspektiv där avsikten är att se till hur elevens förutsättningar ändras beroende på hur omgivningen är utformad.Lev S. Vygotskij var upphovsman till ett sociokulturellt perspektiv, vilket innebär att alla människor lär sig hela tiden i alla sociala sammanhang (Ahlberg, 2009a). Det är med hjälp av dialog som läraren kan gå in i barnets medvetande och därigenom göra deras medvetande rikare (Vygotskij, 2005). Den relationella och den sociokulturella teorin går att kombinera och är dessutom relevanta utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv. Det relationella perspektivet, förankrat i det sociokulturella perspektivet, innefattar att eleven ses utifrån sitt totala sammanhang (Ahlberg, 2009a; Rosenqvist, 2007).Metod: Hermeneutiken, tolkningsläran blir till stöd för att förstå det specialpedagogiska perspektiv, som studien bygger på. Inom hermeneutiken är det angeläget att kunna förstå och sätta sig in i hur en annan människa känner (Thurén, 2007). Den metodologiska ansats som används för att samla in det empiriska materialet är kvalitativ, vilket innebär insamling och bearbetning av data i form av halvstrukturerade intervjuer i tre fokusgrupper.Resultat: Informanterna har en liknande syn på de blyga barnen i de tidiga skolåren. Både förskollärare, lärare och specialpedagoger lyfter att blyga barn gärna gör sig så osynliga som möjligt. Blyghet upplevs som situationsbundet, att eleven inte behöver vara blyg i alla situationer. Dock upplevs det som ett problem om eleven är blyg i både kända och icke kända miljöer samt om eleven saknar goda relationer till läraren och någon kamrat. Det är skolan som ska anpassa sig till elevens behov inte tvärtom.Genom ett gott samarbete mellan pedagoger, specialpedagoger, barn och föräldrar ökas förståelsen kring det blyga barnet. Det är genom samtal och öppna diskussioner som kunskaperna kring det enskilda barnet ökar. För att stärka och synliggöra det blyga barnet är det viktigt att bemöta det med både verbala och ickeverbala uttryck.Slutsats: Utifrån pedagogernas och specialpedagogernas svar tolkar vi att informanterna är väl medvetna om att de blyga barnen i de tidiga skolåren behöver mötas, lyftas och synliggöras. Däremot tolkar vi informanterna, att de inte ger det stöd dessa barn är i behov av och har rätt till på grund av tidsbrist samt att de utagerande barnen får mycket av pedagogernas och specialpedagogernas uppmärksamhet. Vi ser ett behov av att verksamheten bör arbeta mer proaktivt, för att möta dessa barn så tidigt som möjligt. Pedagogerna och specialpedagogerna bör ha ett bättre samarbete, så att de kan se de blyga barnen utifrån sitt totala sammanhang.Specialpedagogiska implikationer: Specialpedagogen bör handleda pedagogerna så att de kan skapa en klassrumsmiljö och undervisningssituation som upplevs trygg för de blyga barnen i de tidiga skolåren. Detta arbete bör bygga på samspel, interaktion, inkludering och goda relationer mellan pedagoger och barn samt mellan barn och barn.

I läroplanen kan man läsa att eleverna ska stimuleras att uttrycka sig genom estetiska uttrycksformer. Begreppet multimodalitet står inte explicit uttryckt men kan tolkas in i vissa delar av läroplanen. Genom att använda sig av olika modala arbetssätt i undervisningen kan det byggas broar mellan elevernas skol- och hemmiljö genom att ta in elevernas egna intressen i undervisningen. Syftet med denna kunskapsöversikt är att få en fördjupad förståelse för multimodala arbetssätt samt hur läs- och skrivinlärningens inverkan i relation till multimodalitet. Genom att söka systematiskt i fyra databaser och därefter analysera sökresultaten kunde studier identifieras som detta arbete baseras på. De utvalda artiklarna genererade i tre teman och gav på så vis en bredare bild med flera olika perspektiv. Kunskapsöversikten ger en lättförstådd bild av aktuell forskning inom området. Kunskapsöversiktens resultat visar att undervisning som innehåller multimodalitet leder till att elever kan få lättare att kommunicera samt kunna ta till sig information. Framför allt är det modaliteterna text och bild som används multimodalt. Bilder kan ge information till elever som ännu inte lärt sig att läsa samt stödjer eleverna i deras vidare läsinlärning. Dessutom önskar eleverna att använda sig av multimodalitet i undervisningen då det underlättar för dem men också för att de tycker att undervisningen är mer motiverande. Däremot tycker lärare att det är svårt att använda multimodala arbetssätt i undervisningen och väljer därför bort detta. Sammanfattningsvis tyder resultaten på att multimodalitet påverkar mestadels positivt på elevers tidiga läs- och skrivinlärning, då främst bild och text i samverkan med varandra.

Geometriska figurer finns överallt i vår omgivning. Elever kommer dagligen i kontakt med geometriska figurer och det har visat sig vara komplexa att förstå. Undervisningen behöver därför ge goda förutsättningar för att elever ska utveckla kunskaper om geometriska figurer. Syftet med litteraturstudien är att sammanställa vad tidigare matematikdidaktisk forskning anser vara gynnsamma aspekter i undervisningen om geometriska figurer. Det inhämtade materialet är hämtat från tre söktjänster som tillhandahållit internationella vetenskapliga artiklar. Resultatet visar att en förutsättning för att eleverna i de tidiga skolåren ska utveckla kunskaper om geometriska figurer behöver undervisningen erbjuda resonemang om figurernas egenskaper. Undervisningen behöver inkludera jämförelser mellan figurer för att eleverna ska få syn på deras relationer. Dessutom behöver undervisningen inkludera en variation av figurer, vilket kan synliggöras med hjälp av konkret material.

Negativa tal har många elever svårt att hantera då det anses vara för abstrakt. De flesta länder väljer därför att introducera negativa tal i årkurs 5–7. Trots den sena introduktionen upplever många elever ändå negativa tal som komplicerat och har en tendens att addera de negativa talen för att underlätta processen, det vill säga .  Denna litteraturstudies syfte är att sammanställa hur undervisning om negativa tal för elever i lågstadiet beskrivs i matematikdidaktisk forskning. Detta genom att analysera vilka förkunskaper eleverna har om negativa tal och hur det kan stödja den formella undervisningen, samt hur minustecknet och tallinjen påverkar elevers förståelse för negativa tal. Litteraturen i studien samlades in genom strukturerade databassökningar i två databaser och kedjesökningar. Litteraturen analyserades med stöd av en översiktsmatris. Studien visade att med välplanerad undervisning så är det fullt möjligt att implementera negativa tal redan i lågstadiet, då de flesta elever är medvetna om att negativa tal existerar innan formell undervisning. Resultatet visar att undervisning om negativa tal i lågstadiet kan förhindra att kognitiva hinder uppstår och de får även mer tid till att få en grundligare förståelse för de negativa talen vid en tidigare introduktion.

Syftet med den här undersökningen har varit att undersöka hur lärare i förskoleklass beskriver att de använder sig av lek i matematikundervisningen i förhållande till lärare i årskurs 1. Vidare har undersökningen syftat till att undersöka lärares beskrivningar av den kollegiala samverkan för lek och matematik mellan de olika verksamheterna. För att få svar på lärares beskrivningar av lek, dess organisering i matematiken och deras kollegiala samarbete användes semistrukturerade intervjuer, som grundar sig i en kvalitativ metod.  Resultaten visade att majoriteten av samtliga lärare i matematikundervisningen använde sig av styrda och strukturerade lekar. I förskoleklass visade resultatet att lärarna främst använde sig av organiserade lekar, medan lärarna i årskurs 1 använde sig mer av spel. Vidare visade resultaten en avsaknad och önskan till ett större samarbete mellan de olika verksamheterna. Utifrån resultatet går det däremot att se en enighet av lärares beskrivningar av lek och lekens betydelse för elevernas lärarande. Det här visar en god grund att stå på i ett samarbete till att utveckla lekens möjligheter i matematikundervisningen.

Både digitala och analoga skrivverktyg utgör en stor del av den tidiga skrivundervisningen. Det råder dock skilda åsikter om vilket skrivverktyg som är mest gynnsamt för elevernas textskapande. Syftet med denna studie är att bidra med kunskaper om elever och lärares uppfattningar om betydelsen av digitala respektive analoga skrivverktyg för textskapande. För att besvara syftet ligger följande frågeställningar till grund: Vilka möjligheter och utmaningar vid textskapande upplever elever med digitala respektive analoga skrivverktyg? Vilka möjligheter och utmaningar vid textskapande upplever lärare med digitala respektive analoga skrivverktyg? Samt vilka skillnader och likheter mellan lärarnas och elevernas uppfattningar förekommer? I studien har en kvalitativ metod använts i form av semistrukturerade intervjuer. Totalt deltar två lärare och åtta elever från två skolor i årskurs 3. Lärarintervjuerna har genomförts enskilt och elevintervjuerna i grupp. Studien har sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet. Resultatet i studien visar att lärare och elevers uppfattningar till stor del stämmer överens. De möjligheter som resultatet visar är att digitala skrivverktyg underlättar textredigeringen samt att eleverna skriver snabbare och längre texter. Även olika funktioner skapar möjlighet för eleverna att bli medveten om sin stavning. Samtidigt kan funktionerna vara en utmaning eftersom det kan hämma elevernas lärande. Med analoga skrivverktyg gynnas elevernas motorik och minnesförmåga men kan vara utmanande då eleverna upplever att det värker i handen när de skriver för hand. Studiens slutsats är att det krävs medvetna didaktiska val av läraren för att avgöra när respektive skrivverktyg ska användas. / Both digital and analog writing tools are a big part of the early writing development. However, there are different opinions about which writing tool is the most beneficial for students’ text creation. Thus, the purpose of this study is to contribute knowledge about students’ and teachers’ perception of the importance of digital and analogue writing tools for text creation. To answer this, the following questions are the base of this essay: What opportunities and challenges in text creation do students experience with digital and analog writing tools? What opportunities and challenges in text creation do teachers experience with digital and analog writing tools? And what differences and similarities exist between the teachers' and students' perceptions? In the study, a qualitative method has been used in the form of semi-structured interviews. A total of two teachers and eight year 3 students from two schools participate. The teacher interviews were conducted individually and the student interviews in groups. The study has its theoretical anchoring in the socio-cultural perspective. The results of the study show that teachers' and students' perceptions largely agree. The results show that digital writing tools facilitate text editing and that students write faster and longer text. Certain functions also create opportunities for students to become aware of their spelling. At the same time, the features can be a challenge as it can hinder students' learning. With analog writing tools, the students' motor skills and memory are benefited, but can be challenging as the students find their hand aching when writing by hand. The study concludes that the teachers´ didactic choices are vital when determining which writing tool to use in the classroom.