Betydelsen för redovisning av immateriella tillgångar har på senare tid kommit att öka. Det beror mycket på att det anglosaxiska synsättet, som kräver att finansiella rapporter skall ge en rättvisande bild, har blivit allt mer utbrett. Immateriella tillgångar kan klassificeras i olika grupper, en av dem är intellektuella tillgångar som innefattar varumärken, patent och upphovsrätter. År 2005 infördes IAS-förordningen i Sverige. Det innebar att alla koncerner skulle tillämpa IFRS/IAS i sin redovisning. De standarder som berör redovisning av intellektuella tillgångar är IAS 38 Immateriella tillgångar och IAS 36 Nedskrivningar.Uppsatsens syfte är att analysera redovisningsstandarder för att visa om redovisning av intellektuella tillgångar ger en rättvisande bild då IAS 38 och IAS 36 tillämpas. För att uppfylla uppsatsens syfte har en huvudfråga och två delfrågor formulerats. Huvudfrågan lyder: Hur uppfattas standarder för redovisning av intellektuella tillgångar kopplade till en rättvisande bild? Delfrågorna har formulerats enligt följande: Hur redovisar företag sina intellektuella tillgångar? Hur definieras och tolkas begreppet rättvisande bild?Vi har ett hermeneutiskt förhållningssätt och har valt en kvalitativ metod. En empirisk undersökning har genomförts genom att intervjua redovisningsspecialister samt även personer som arbetar med koncernredovisning. Resultatet av den empiriska undersökningen har sammankopplats med uppsatsens teoretiska referensram och analyserats utifrån formulerade forskningsfrågor.Efter genomförd analys har vi dragit följande slutsatser. Företag specificerar inte sina intellektuella tillgångar i balansräkningen, utan endast i tillhörande noter. Redovisningen i noterna är för övrigt bristfällig. Begreppet rättvisande bild har en vag definition och tolkas subjektivt. Respondenternas definition av begreppet är att ge en så korrekt bild av verksamheten som möjligt. Vidare har en slutsats dragits om standarderna, de anses vara svåra men bra. Slutligen kan vi konstatera att standarderna ger en rättvisande bild av intellektuella tillgångar. / Uppsatsnivå: D

Investeringar i varumärken är vitalt för värdeskapande och skapar stabilitet och identitet i företag. I många situationer är den ekonomiska effekten uppbenbar. Immateriella tillgångar är behäftade med problem rörande identifiering, värdering och presentation av internt upparbetade varumärken i balansräkningen. Svårigheten förknippas i första hand med brist på tillräckligt vägledande redovisningsstandarder. När det gäller förvärvade varumärken är vägledningen för värdering och presentation otillräcklig.Syftet med studien har varit att undersöka hur värdering av varumärken genomförs i praktiken. Tre värderingsspecialister från ledande revisionsbyråer har intervjuats. Utöver intervjuerna har tio börsnoterade bolags årsredovisningar undersökts i syfte om att upptäcka skillnader i värderingen.Studien visar att det huvudsakligen finns tre metoder för uppskattning av värdet i varumärken. Metoderna är kostnadsbaserad, inkomstbaserade och marknadsbaserade. Den intäktsbaserade är den mest förekommande i praktiken för värdering av varumärken. De viktigaste parametrarna som beaktas vid värdering är framtida försäljningsprognoser, utvecklingskostnader för varumärket, framtidsutsikter, marginalnivåer och marknadsföringskostnader.Slutsatser som dragits utifrån studien är att (a) tillämpning av olika värderingsmetoder genererar varierande uppskattningar av värdet i varumärken. (b) De parametrar som beaktas för respektive modell är också varierande. (c) Variationer i uppskattningarna av varumärkets värde skapar problem med principen kring jämförbarhet. (d) Vidare är det ytterst komplext att tolka på vilket sätt varumärket skall identifieras och därmed separeras från goodwill.Den kritiska reflektionen i studien ledde fram till slutsatsen att skillnaderna i hanteringen av internt genererade och externt förvärvade varumärken är emot huvudprincipen jämförbarhet och tillgångsredovisning (IASBs ramverk). För att undvika skillnader i redovisningen av tillgångar som är av samma natur borde kostnader för internt genererade och förvärvade tillgångar hanteras på samma sätt. / Program: Civilekonomprogrammet

Bakgrund: Att driva ett företag innebär att investera pengar i en framtid som är osäker men som förhoppningsvis kommer att ge en vinst. Företag behöver kapital för att kunna investera i bland annat marknadsföring, lager, forskning, utveckling och utbildning av personal. När ett företag är i behov av finansiering vänder de sig ofta till banker för att låna pengar. Banken gör en kreditbedömning för att besluta om företaget blir beviljad krediten eller inte. Vid kreditgivning vill långivare inte använda immateriella tillgångar som en säkerhet eftersom de ser immateriella tillgångar som riskfyllda.  Syfte: Syftet med denna studie är att öka kunskapen för hur banker bedömer kreditgivning till företag med en stor andel immateriella tillgångar. Metod: Vår studie genomfördes genom kvalitativa intervjuer. Vi intervjuade personer som är anställda hos Swedbank, Nordea, Handelsbanken, SEB och Länsförsäkringar. Resultat och slutsatser: Företag inom datorspelsbranschen behöver bevisa för banker att de inte är en bransch som är utsatt och löper risk för att hamna i konkurs. Bankerna är intresserade av att få tillbaka de pengar som de har lånat ut. Därför är det viktigt att visa banken en god återbetalningsförmåga oavsett vilken bransch företaget tillhör. / Background: Running a business means investing money in a future that is uncertain but which will hopefully yield a profit. Companies need capital to be able to invest in marketing, warehousing, research, development and training of staff. When a company is in need of funding, they often turn to banks to borrow money. The banks make a credit assessment to decide whether the company is granted the credit or not. When granting credit, lenders do not want to use intangible assets as collateral due to their view on intangible assets as risky. Purpose: The purpose of this study is to increase knowledge of how banks assess credit granting to companies with a large proportion of intangible assets. Method: Our study was conducted through qualitative interviews. We interviewed people who are employed by Swedbank, Nordea, Handelsbanken, SEB and Länsförsäkringar. Results & conclusions: Companies in the computer game industry need to prove to banks that they are not an industry that is exposed and are at risk of falling into bankruptcy. The banks are interested in getting back the money they have lent. Therefore, it is important to show the bank a good repayment ability regardless of which industry the company belongs to.

<p>Problem: Hur arbetar olika banker med att särskilja immateriella tillgångar med begränsad nyttjandetid från goodwill och finns det skillnader mellan hur detta tillämpas i praktiken före och efter införandet av IFRS 3? Vad finns det för problem vid behandling av immateriella tillgångar?</p><p>Syfte: Denna studie har till syfte att studera hur företag har anpassat sig till de nya reglerna IFRS 3.</p><p>Metod: Studien består av en empiri- och en litteraturinsamling. Empiri-insamlingen genomfördes med hjälp av en intervju, granskande av årsredovisningar och e-postfrågor som skickades till representanter hos de tre undersökta bankerna. Litteraturinsamlingen består av artiklar, broschyrer och böcker. De inhämtades från databaser och biblioteket på Mälardalens högskola.</p><p>Resultat och Slutsats: Innan IFRS 3 behandlade de undersökta bankerna immateriella tillgångar relativt olika, men i och med införandet blev de mer lika varandra. Detta betyder att IASB har kommit en bit på väg vad gäller harmoniseringen mellan företag, åtminstone vad gäller de undersökta bankerna. För att komma längre i harmoniseringsprocessen krävs det att de får större förståelse för vikten av att immateriella tillgångar redovisas på rätt sätt.</p> / <p>Research Issue: How do various banks work to distinguish intangible assets with limited amortization from goodwill, are there differences between how it is applied in practice before and after the introduction of IFRS 3? What are the problems in treatment of intangible assets?</p><p>Purpose: This study has the purpose to study how companies have adapted to the new rules IFRS 3.</p><p>Method: One empirical and one literature study were made. The empirical data collection was carried out by means of an interview, review of annual reports and e-mail questions were sent to representatives of the inquired banks. The literature consists of articles, brochures and books. They were found in databases and the library at Mälardalen University.</p><p>Results and Conclusion: Before IFRS 3 the banks treated intangible assets rather differently, but after the implementation their treatment became more similar. This means that the IASB has made some progress in terms of harmonization the accounting standards between companies, at least for the inquired banks. In order to advance further in the harmonizing process, it requires that the banks gain more understanding of the importance that intangible assets are accounted properly.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Datum: 2008-06-04</p><p>Nivå: Kandidatuppsats i företagsekonomi</p><p>Författare: Kristina Andersson Anette Titze</p><p>Enköping Västerås</p><p>Handledare: Matti Skoog, universitetslektor</p><p>Titel: Immateriella tillgångars värde i två företagsspecifika situationer</p><p>konkurs relaterat till företagsförvärv</p><p>Problem: Intressenter som verkar kring ett företag måste kunna få en</p><p>helhetsuppfattning om dess värde. Redovisningsteoretiker har länge</p><p>ansett att immateriella tillgångar bör redovisas i större omfattning i</p><p>balansräkningen, både de som kan aktiveras enligt regelverket samt</p><p>de osynliga så som personalen. Svårigheten med att värdera dessa</p><p>tillgångar är med andra ord ett problem, därav den fortgående</p><p>debatten. Därför är det intressant att studera hur tillgångarna behåller</p><p>sitt värde i händelse av konkurs, sett i relation till företagsförvärv.</p><p>Syfte: Syftet med denna studie är att diskutera problematiken kring</p><p>värderingen av de immateriella tillgångarna och studera i vilken</p><p>utsträckning värdet behålls i förvärvs- respektive konkurssituationer.</p><p>Metod: Författarna har använt regelverk, relevant litteratur, samt artiklar</p><p>inom området där värderingsproblematik har diskuterats. Vidare har</p><p>primärdata samlats in i form av handlingar från företag där konkurs</p><p>har avslutats och intervjuer med sakkunniga inom området för att</p><p>kunna studera praxis. Studien har således en kvalitativ ansats.</p><p>Slutsats: De immateriella tillgångarnas värden påverkas olika då det gäller</p><p>huruvida de behåller sitt bokförda värde i händelse av konkurs och</p><p>företagsförvärv. I konkurs tenderar denna tillgång att tappa hela sitt</p><p>bokförda värde, vilket är viktigt för företagets intressenter att känna</p><p>till. Särskilt de intressenter med säkerhet i företagets tillgångar. Vid</p><p>företagsförvärv behålls det bokförda värdet och kan till och med öka,</p><p>vilket har betydelse för tidigare ägare till företaget då denne erhåller</p><p>betalning även för företagets osynliga resurser.</p><p>Sökord: Immateriella tillgångar, konkurs, värdering, intressenter</p> / <p>Abstract</p><p>Date: 2008-06-04</p><p>Level: Bachelor thesis in business administration</p><p>Authors: Kristina Andersson Anette Titze</p><p>Enköping Västerås</p><p>Advisor: Matti Skoog, Lecturer</p><p>Title: The value of intangible assets in mergers and bankruptcy situations</p><p>Problem: Stakeholders operating on a company must be able to get the full</p><p>ramifications of its value. Researchers have long believed that</p><p>intangible assets should be reported to a greater extent on the balance</p><p>sheet, both those that can be activated under the regulatory</p><p>framework and the invisible, for example the company staff. The</p><p>difficulty in valuing these assets is a problem, hence the continuing</p><p>debate. Therefore, it is interesting to study how the assets will retain</p><p>its value in the event of bankruptcy, in relation to acquisitions.</p><p>Purpose: The purpose of this study is to discuss the problem of valuation of</p><p>the intangible assets and to study the extent to which the value is</p><p>retained in mergers and bankruptcy situations.</p><p>Method: The authors have used the regulatory framework, relevant literature,</p><p>and articles in the area where the problem regarding valuation have</p><p>been discussed. Furthermore, the raw data collected in the form of</p><p>documents from companies in which the bankruptcy has been</p><p>completed and interviews with experts in the field to study the</p><p>practice. The study therefore has a qualitative approach.</p><p>Conclusion: The intangible asset values are affected different in terms of whether</p><p>they retain their book value in the event of bankruptcy and</p><p>acquisitions. In bankruptcy they tend to lose their book value, which</p><p>is important for the company's stakeholders to know. In particular,</p><p>those stakeholders with security in the company's assets. At</p><p>acquisitions the book value is retained and may even increase, that is</p><p>relevant to the former owner of the company when receiving</p><p>payment for the company's invisible resources.</p><p>Keywords: Intangible assets, bankruptcy, valuation, stakeholders</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Examensarbete i företagsekonomi, Ekonomihögskolan vid Mälardalens Högskola, Kandidatuppsats i ekonomistyrning, vårterminen 2008.</p><p>Datum: 2008-06-04</p><p>Nivå: Kandidatuppsats i företagsekonomi, 15hp</p><p>Författare:Carolina Ampuero och Martin Sloberg.</p><p>Titel: Att mäta människor – en fallstudie på ett nordiskt byggföretag</p><p>Handledare: Matti Skoog, universitetslektor</p><p>Problem:Humankapital är svårt att mäta eftersom företaget varken kan äga eller fullt kontrollera resursen. Problemet uppstår vid bestämmandet av vad som är relevant att mäta och hur man ska mäta det för att uppnå högre prestation.</p><p>Syfte:Uppsatsens syfte är att genom en fallstudie fördjupa förståelsen av hur organisationer internt mäter och analyserar sitt humankapital samt vilka potentiella konsekvenser detta kan ha för styrningen av organisationen.</p><p>Metod:Denna studie omfattar en kvalitativ metod genom semistrukturerade intervjuer med personalen på företaget NCC.</p><p>Slutsats:Humankapital är svårt att mäta men med hjälp av mätinstrumentet Humankapitalindex (HKI) kan mätningen förenklas. Nyttan med HKI faller bort helt eller delvis lokalt i vissa fall p.g.a negativa mätningsfaktorer. Att nyttan ibland faller bort lokalt påverkar dock inte den strategiska nyttan.</p><p>Sökord: Humankapital, intellektuell kapital, mäta, kunskap, kompetens, immateriella tillgångar.</p> / <p>Abstract</p><p>Diploma work in management accounting, School of Business at Mälardalen University, Bachelor thesis in business administration, spring term 2008.</p><p>Date:2008-06-04</p><p>Level:Bachelor Thesis in Business Administration, 15 credits.</p><p>Authors:Carolina Ampuero and Martin Sloberg.</p><p>Title: To measure people – a case study on a Nordic construction company</p><p>Supervisor: Matti Skoog, senior lecturer.</p><p>Research Issue: It is difficult to measure human capital because companies cannot own nor control this resource. The problem arises when deciding what is relevant to measure and how they measure it to achieve higher perfomance.</p><p>Purpose:The purpose of the study is to deepen the comprehension of how organizations measure and analyze their human capital internally and which potential consequences it can have for the organizations’ management through a case study.</p><p>Method:This bachelor thesis is based upon a qualitative method using semi-structured interviews with employees of NCC.</p><p>Conclusions:It is difficult to measure human capital but with the measurement instrument Humankapitalindex (HKI), the measurement can be simplified. The utility of HKI sometimes drops completely or partly locally due to negative measurement factors. Even though the utility sometimes drops locally, the strategic utility is unaffected.</p><p>Keywords:Human capital, intellectual capital, measure, knowledge, competence intangible assets.</p>

<p>Det intellektuella kapitalets betydelse har ökat under de senaste åren vilket de flesta affärsmän är medvetna om. Intellektuellt kapital handlar om att värdera ett företags framtida kapacitet istället för att fokusera på historiska händelser. Problemet är dock att intellektuellt kapital är ett relativt nytt begrepp och många definitioner fluktuerar på marknaden, vilket försvårar en enhetlig redovisning och bedömning av företag. Vi har studerat IT-företag och IT-analytikers syn på det intellektuella kapitalet samt studerat vilken information som går att finna i IT-företagens årsredovisningar. Resultatet av undersökningen visar att det går att urskilja två typologier av begreppets innebörd. Den ena typologien ser enbart humankapitalet som en del av det intellektuella kapitalet medan den andra typologien även inkluderar strukturkapitalet i begreppet. Både företag och analytiker anser att det är relevant att redovisa intellektuellt kapital. All den information som analytikerna efterfrågar går dock ej att finna i företagens årsredovisningar. Företag och analytiker ser ett problem i att det är svårt att jämföra den information som ingår i det intellektuella kapitalet mellan företag. IT-företagen är mer positiva till någon form av standardisering av redovisning av intellektuellt kapital medan analytikerna anser att den anarki som råder i dagsläget är att föredra då ”best practice” kan utvecklas. Vår rekommendation är att det bör utformas fasta definitioner på beräkning av nyckeltal som ingår i begreppet intellektuellt kapital.</p>

<p><p><strong>Syfte: </strong><strong><strong>Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken utsträckning företag noterade på </strong>OMX-börsen i Stockholm följer redovisningsstandarden IAS 36 punkt 134 samt om tre </strong><strong>oberoende variabler, omsättning, bransch och revisionsbyrå, har någon inverkan på i vilken </strong><strong>utsträckning företagen följer redovisningsstandarden IAS 36 punkt 134. Mot bakgrund av </strong><strong>syftet har vi kommit fram till följande frågeställningar.</strong></p></p><p><strong>I vilken utsträckning följer företagen redovisningsstandarden IAS 36 punkt 134? </strong></p><p><strong>Har företagens omsättning någon inverkan på efterlevnaden av redovisningsstandarden <strong>IAS 36 punkt 134?</strong></strong></p><p><strong>Har företagens val av revisionsbyrå någon inverkan på efterlevnaden av redovisningsstandarden <strong>IAS 36 punkt 134?</strong></strong></p><p><strong>Har bransch någon inverkan på efterlevnaden av redovisningsstandarden IAS 36 punkt <strong>134?</strong></strong></p><p><p><strong>Metod:</strong><strong>Vi har i denna uppsats använt oss av en kvantitativ metod för att samla in </strong><strong>information. Vi har studerat litteratur, artiklar samt årsredovisningar från företag noterade </strong><strong>på OMX-börsen i Stockholm för att i analysdelen undersöka om det finns ett samband </strong><strong>mellan vår beroende variabel och våra oberoende variabler.</strong></p></p><p><strong>Resultat & slutsats: </strong><strong>Resultatet av vår undersökning visar att medelvärdet på företagens </strong><strong>efterlevnad av redovisningsstandarden IAS 36 punkt 134 är 55,08 %. Undersökning visar </strong><strong>att det inte finns några statistiskt säkerställda samband mellan den beroende </strong><strong>och våra </strong><strong>oberoende variabler.</strong></p><p><strong>Förslag till fortsatt forskning: <strong>Det vore intressant att undersöka andra oberoende <strong>variabler, göra en liknande </strong></strong></strong><strong>undersökning igen om några år samt att undersöka om hårdare </strong><strong>sanktioner vid dålig efterlevnad av redovisningsstandarden IAS 36 punkt 134 skulle </strong><strong>förbättra efterlevnaden.</strong></p><p><strong>Uppsatsens bidrag: <strong>Vi hoppas att denna uppsats skall visa och belysa i vilken utsträckning </strong></strong><strong>företag noterade på OMX-börsen i Stockholm följer redovisningsstandarden IAS 36 punkt </strong><strong>134.</strong></p>

<p>Syfte</p><p>Syftet med denna uppsats är att analysera vilka effekter införandet av internationellt gällande redovisningsregler har på den svenska redovisningen. Detta ska belysas genom studerandet av hur IAS 38 har påverkat redovisningen av varumärken.</p><p>Metod</p><p>Studiens kommer att bedrivas med en kvalitativ ansats där datainsamlingen kommer att ske genom intervjuer och skriftliga källor.</p><p>Slutsatser</p><p>Studien visar att implementeringen av IAS 38 ej görs på ett enhetligt sätt och att inte samma metoder för att värdera varumärken används av företagen vilket skapar problem med jämförbarheten mellan olika företag. Vidare visar studien att varumärken är en av de vanligaste tillgångarna som identifieras vid förvärv och att företagen oftast överväger en särskiljning av varumärket från goodwill vilket visar att implementeringen av IAS 38 är på god väg. Slutsatser som dras av studien är att det kommer att krävas tid och även en specialisering inom revisionsbranschen för att implementeringen av internationaliseringen ska få full effekt, vilket är att skapa enhetlighet, jämförbarhet och ett rättvisare värde på företaget på en internationell nivå.</p> / <p>Aim</p><p>The aim of the thesis is to analyse what impact the current international accounting standards have on Swedish accounting. This will be illustrated through the study of the affect of IAS 38 on the accounting of brands.</p><p>Methodology</p><p>The thesis will be investigated through a qualitative approach with collected data from interviews and written sources.</p><p>Conclusion</p><p>The study shows that the implementation of IAS 38 is not carried out in a homogeneous way. The companies are not using the same methods in their valuations of brands and that causes problems when comparing different companies. Moreover, the essay demonstrates that the brand of a company is one of the most common assets identified in company acquisitions. That companies often consider a distinction between the brand and goodwill shows that IAS 38 is well on its way to be established. The conclusions drawn from this study are that for the implementation of the internationalization to succeed it will require both time and a specialization within the accountancy branch. The aim of the adaptation of IAS 38 is to create homogeneity, comparability and a more equal value of the companies on an international level.</p>

<p>Utvecklingen går mot att företags andel immateriella tillgångar av de totala tillgångarna ökar och därmed dess betydelse. Immateriella tillgångar saknar fysisk substans och uppfattas som svårbedömda vid värdering. Frågan hur dessa svårbedömda tillgångar ska värderas och om de överhuvudtaget ska aktiveras i balansräkningen har diskuterats livligt de senaste åren. Vissa anser att immateriella tillgångar bör redovisas i balansräkningen för att ge en rättvisande bild av företaget och att modeller bör utvecklas vidare för att möjliggöra en aktivering av tillgångarna. Andra anser att en aktivering kan vara ofördelaktigt för företaget, exempelvis har det i ett experiment framkommit att redovisning av immateriella tillgångar ses som en svaghet.</p><p>Skivbolag bygger sin verksamhet till stor del på immateriella tillgångar. Det faktum att skivbolag har monopol på sitt inspelade material och att utrymme för egna bedömningar finns vad det gäller värdering av tillgångar gör dessa intressanta att undersöka.</p><p>Studiens syfte är att beskriva redovisningspolicys för skivbolagens unika immateriella tillgångar musikkataloger och skivkontrakt samt om det finns skillnader mellan dem. Undersökningsobjekten är EMI, Bertelsmann, Universal, Edel, Warner, Univision och Sony. Studien har en kvalitativ ansats och utgår till störst del från sekundär data då bolagens årsredovisningar undersöks.</p><p>Författarna har kommit fram till att skivbolagen generellt är försiktiga vid aktivering och värdering av musikkataloger och skivkontrakt. Den tillgång som aktiveras av alla bolag samt anses vara den viktigaste är musikkataloger. Aktiverings- och värderingspolicys skiljer sig i övrigt mer eller mindre mellan bolagen. Bland annat är det endast tre bolag som aktiverar hela skivkontrakt, tre bolag som aktiverar förskott till artister och ett som aktiverar utgifter för mastertapes (inspelningskostnader).</p>