Bakgrund: Stretching är en metod innehållande specifika rörelser med syfte att tänja ut muskelfascia, ligament och senor. Det finns olika varianter av stretching med gemensamma karaktärsdrag. Stretching har visats ha en positiv inverkan på rörelseuttag, både på kort och lång sikt. Inom idrott utsätts deltagarna för biomekaniska påfrestningar vilket kan resultera i skador. För att reducera antalet skador har stretching och träning blivit en vanligt förekommande intervention, trots att tidigare forskning har påvisat ett varierat resultat. Syfte: Syftet med studien var att sammanställa litteratur som undersöker stretching som enskild skadepreventiv intervention eller i kombination med träning hos idrottare. Metod: En litteratursökning genomfördes i databaserna Cinahl, AMED, Pubmed, SPORTDiscus, Web of science och PEDro för att sammanställa vetenskap inom ämnet. För att öka specificitet i sökträffarna användes kontrollerade ämnesord i de olika databaserna. Efter urvalsprocessen inkluderades 10 artiklar i studien. Resultat: Åtta artiklar påvisade ett minskat antal skador hos deltagarna som utförde stretching enskilt eller i kombination med träning, varav sju av dessa med statistisk signifikant skillnad mellan interventions- och kontrollgrupp. I fem av artiklarna genomförs stretching tillsammans med träning och i två artiklar utförs enbart stretching. Tre artiklar är av tvärsnittsdesign och det var därmed svårt att utläsa hur interventionerna utfördes. Den metodologiska kvalitetsgranskningen enligt PEDro-skalan gav ett genomsnittligt värde av 4,4/10. Konklusion: Resultatet i denna studie påvisade att stretching enskilt eller i kombination med träning kan vara en skadepreventiv intervention hos idrottare. Studiernas varierande design och låga kvalitetspoäng medför att evidensgraden inte kan bedömas. Vidare forskning krävs med fler undersökande RCT-studier med en mer standardiserad utformning.

Introduktion: Fysisk aktivitet har stor betydelse för ett hälsosamt åldrande genom dess hälsofrämjande effekter. För äldre individer rekommenderas minst 150 minuters fysisk aktivitet per vecka. En inaktiv livsstil ökar risken för flertalet sjukdomar och funktionsnedsättande åkommor, vilket fysisk aktivitet minskar risken för. En kartläggning av äldres fysiska aktivitet är användbart för fysioterapeuters dagliga arbete samt utifrån ett folkhälsoperspektiv för att se den nuvarande statusen. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga den fysiska aktivitetsnivån hos personer över 70 år i Luleå kommun. Metod: Data baserad på IPAQ-E från 45 individer som insamlats i en tidigare studie användes för att besvara denna studies syfte. Analys av data och beräkningar av deltagarnas totala fysiska aktivitet genomfördes i Microsoft Excel. Deltagarna kategoriserades i aktivitetsnivåerna låg, måttlig eller hög baserat på deras totala fysiska aktivitet. Resultat: 64% av deltagarna uppnådde rekommendationerna för fysisk aktivitet. 36% av deltagarna kategoriserades i låg aktivitetsnivå 22% i måttlig aktivitetsnivå och 42% i hög aktivitetsnivå, högre andel kvinnor än män uppnådde hög aktivitetsnivå. Deltagarna som uppnådde rekommendationerna var mer aktiva i samtliga ansträngningsnivåer i jämförelse med de som ej nådde upp till dessa. Ett svagt negativt samband framkom mellan ålder och total fysisk aktivitet. Konklusion: Majoriteten av deltagarna uppnådde rekommendationerna för fysisk aktivitet. Kartläggningen kan bidra med ökad kunskap och förståelse för fysioterapeuter. Kartläggningen bidrar även med kunskap ur ett folkhälsoperspektiv och kan utgöra ett verktyg för det fortsatta arbetet med äldres hälsa.

Introduktion/bakgrund: Rektusdiastas är ett tillstånd som sker i takt med graviditeten där den raka bukmuskeln delar på sig. Efter förlossningen brukar musklerna dra ihop sig igen. I de flesta fall brukar det ske utan några problem, men i vissa fall kan den raka bukmuskulaturen förbli separerad och skapa besvär. Behandling av rektusdiastas består främst av fysioterapi. Den fysioterapeutiska träningen är framförallt fokuserad på att stärka bäckenbotten, buk- och ryggmuskulaturen. Upplevelsen av träning har visat sig vara positiv i flertalet studier där bland annat kvinnornas livskvalitet ökat med ett minskat avstånd i rektusdiastasen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva upplevelsen av fysisk träning efter en graviditet hos kvinnor med kvarvarande besvär från rektusdiastas. Metod: Fem semistrukturerade intervjuer genomfördes där kvinnor med kvarvarande besvär av rektusdiastas deltog. Intervjumaterialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Innehållsanalysen resulterade i tre huvudkategorier; Fysiskt och psykiskt välbefinnande, Kroppslig svaghet och Begränsad kroppslig kontroll och sju underkategorier; Känslan av att må bra, Fysisk förbättring, Instabilitet, Minskad kroppskontroll, Önskan att återfå sin fysiska förmåga, Förändrad kroppsuppfattning och Undvikande beteende. Samtliga informanter upplevde träning som positivt både fysiskt och psykiskt. Det framkom att träning var ett behov i det vardagliga livet. Konklusion: Träning påverkar kvinnor med kvarvarande besvär från rektusdiastas positivt ur flera aspekter. Däremot upplevde många av informanterna att de var begränsade i vilka träningsformer de klarade av att genomföra. Känslor som ledsamhet och förtvivlan kopplat till träning framkom. Därför är det viktigt att fortsätta belysa detta för att utveckla rehabiliteringen och stödet till dessa kvinnor.

Bakgrund: Fysisk träning är viktigt för vår hälsa samt vår funktions- och prestationsförmåga. En av de vanligaste träningsformerna globalt är löpning och ett ökat intresse för fysisk träning har lett till utveckling av nya träningsformer, däribland CrossFit. Oavsett träningsform föreligger en skaderisk där skademekanism och symptomens uppkomst härleds till akuta skador och belastningsskador. Tidigare forskning har inte jämfört dessa två discipliner trots att skador är vanligt förekommande. Syfte: Syftet med studien var att undersöka skadeincidens, uppkomst av skada och skadans inverkan på fortsatt träning mellan CrossFit-atleter och löpare. Metod: Datainsamlingen skedde genom en egenproducerad online enkät i Google Formulär och besvarades av CrossFit-atleter samt löpare i Luleå. Enkäten omfattade frågor om studiegruppens träningsbakgrund, träningstyp, träningsintensitet samt skador. Resultat: Totalt inkluderades 74 personer i studien, varav 55 stycken var CrossFit-atleter och 19 stycken löpare. Av dessa hade 23 stycken CrossFit-atleter (42%) och 11 stycken löpare (58%) skadat sig under de senaste sex månaderna. Majoriteten av skadorna uppstod i övre extremitet och ländrygg hos CrossFit-atleter medans löpare främst skadade sig i nedre extremitet. Båda disciplinerna ådrog sig övervägande belastningsskador. Kvarstående besvär av en skada sträckte sig över några dagar hos CrossFit-atleter medans löpare hade besvär i veckor och upp till månader. Konklusion: Skadefrekvensen bland deltagarna visar att löpare skadar sig mer än vad CrossFit-atleter gör. Kunskap kring vilka skador som ofta förekommer, bland annat axlar och ländrygg hos CrossFit-atleter och underben samt höft/lår hos löpare, kan bidra till effektivare skadeprevention och rehabilitering.

Vid graviditet sker flertalet kroppsliga förändringar som i kombination med förlegad och felaktig information om fysisk aktivitet kan utgöra barriärer för gravida kvinnor att utföra fysisk aktivitet. Fördelar med fysisk aktivitet avseende fysisk- och psykisk hälsa för befolkningen i allmänhet är väl dokumenterade. Studier visar att flertalet gravida kvinnor inte kommer upp i rekommenderad mängd fysisk aktivitet. I Sverige är det vanligen barnmorskan som vägleder och informerar gravida kvinnor gällande livsstil under graviditet och att stötta och ge individanpassad rådgivning är en central del i barnmorskans arbete. Forskning visar att barnmorskors kunskaper om fysisk aktivitet under graviditet är bristfälliga. Syftet var att belysa den medicinska påverkan av fysisk aktivitet under okomplicerad graviditet för kvinnor, foster och nyfödda barn. En litteraturöversikt har gjorts där sökning av artiklar genomförts i databaserna PubMed och CINAHL. Studiens resultatdel utgörs av femton kvantitativa artiklar publicerade mellan 2008 och 23 januari 2019, samt fyra kvantitativa artiklar funna med manuell sökning. Det sågs ingen negativ inverkan på barnets vitalparametrar efter en och fem minuters ålder, inte heller någon skillnad mellan andelen vaginala födslar jämfört med kejsarsnitt kunde ses då kvinnan utfört fysisk aktivitet under graviditeten. Fysisk aktivitet hade en positiv inverkan på viktökningen, vilken blev mindre samt att viktnedgången postpartum underlättades om kvinnan varit fysisk aktiv under graviditeten. Även kvinnans psykiska välmående ökade samt att durationen av förlossningen blev signifikant kortare om kvinnan varit fysisk aktiv under graviditeten. Det finns inte någon risk med att rekommendera fysisk aktivitet till friska kvinnor med en okomplicerad graviditet. Dock bör fysisk aktivitet över 90 procent av den gravida kvinnans maxpuls undvikas.

Projektet har undersökt om medveten motorikträning ger några eventuella effekter un-der en sjuveckorsperiod. Projektet ger en bild av hur barns motoriska förmåga kan för-bättras under denna relativt korta tidsperiod. Två barngrupper med 12-15 barn/grupp deltog i projektet, en grupp med fyraåringar och en grupp med femåringar, Under pro-jektets gång hade barngrupperna vars en timme varje vecka under en sjuveckorsperiod som ägnades åt medveten motorikträning med fokus på momenten springa, hoppa och krypa. Vid första och sista tillfället observerades barnen med utgångspunkt i ett obser-vationsschema som skapats med inspiration från MUGI observationsschema (Ericsson, 2005). Projektet visar att medveten motorikträning under en sjuveckorsperiod ger viss utveckling av barns motoriska färdigheter när det gäller att springa och hoppa. Resulta-tet kan dock inte generalisera och eftersom det inte fanns någon jämförelsegrupp i pro-jektet kan inte heller några säkra slutsatser dras.Nyckelord: förskolebarn, grovmotorik, motorisk träning / The project has examined whether conscious motor skills training offers possible effects over a time period of seven weeks. The project provides a picture of how children's motor skills can improve in this relatively short period of time. Two groups of children, a group of four year olds and a group of five year olds, participated in the project. The two groups had one hour of motor skills training each week during the project time of seven weeks, motor skills training focusing on running, jumping and crawling. The first and last time was observed children on the basis of an observation schedule that was created with inspiration from MUGI observation checklist (Ericsson, 2005). The project shows that conscious motor skills training during a time of seven weeks gives some improvement of children's motor skills when it comes to running and jumping.Keywords: gross motor skills, motor skills training, preschool children

Syftet med examensarbetet har varit att analysera fysiologisk litteratur och intervjua fem fotbollstränare från division ett till division tre i Sverige/Danmark om aerob träning i fotbollsklubbar. Den fysiologiska litteraturen har varit vetenskapliga studier om aerob träning och Svenska Fotbollförbundets utbildningslitteratur av Balsom(2003). Här har jag velat jämföra dessa två delar för att sedan kunna uppmärksamma likheter eller skillnader för hur rekommendationerna inom aerob träning ser ut i fotbollen. Den del ligger även till grund för analysen jag har gjort av fotbollstränarnas uttalanden om vad för sorts aerob träning de föredrar att bedriva på sina träningar. Ett annat verktyg jag har använt mig av till analysen av intervjuerna var Bourdieus habitusbegrepp. Det med anledning av att kunna förklara varför tränare använder sig av den specifika träningsmetod de praktiserar och om metoden är hämtad från deras tränarutbildning, annan vetenskaplig litteratur eller utifrån den egna erfarenheten. Till bakgrund i arbetet har jag analyserat och beskrivit dessa tre källorna som ligger bakom tränarnas val av träningsmetod, detta för att ge en ökad förståelse.Sammanfattningsvis blev resultatet av intervjuerna intressant när det började uppstå ett fenomen efter de tre första tränarna. Två av tre tränare vände på den rekommenderade träningen med arbete och vila i relation 2:1 och istället använde sig av en relation på 1:2 i arbete/vila under träningspassen. Intrycket minskades sedan när den fjärde och femte tränaren prioriterade arbete/vila i relation 1:1. Ett sammanband mellan alla tränare var att deras erfarenhet låg till grund för den kunskap de använder för att planera träningen och val av metoder. Slutsatsen blir att dagens träningsmetoder för fotbollsspelare i division 1-3 i Sverige/Danmark byggs utifrån traditionella metoder och den erfarenhet dagens tränare samlat på sig. Tecken på att fotbollstränare inte använder sig av samma träningsmetoder och relation i arbete/vila som tränarutbildningen och vetenskapliga studier rekommenderar finns också. / Bakgrund: Att träna uthållighet med en hjärtfrekvens på 90-95% av max och intervaller på 3-8 minuter har visat sig ge förbättrad aerob effekt. Ökad aerob träning resulterar i längre distans löpt under match, antalet involveringar med bollen och antalet rusher. Det har även visat sig i en del fotbollsligor att det finns ett samband mellan lag i toppen av ligan med en högre VO2 max än resterande lag från botten av tabellen. Den frågeställning jag använder är följande, vad för sorts träning använder fotbollstränare sig av för att förbättra den aeroba kapaciteten, hur ser innehållet i tränarutbildningen ut då det gäller träning i jämförelse med det som den vetenskapliga litteraturen föreslår, hur mäter/kontrollerar tränare belastningen under träningen och var hämtar tränare sin information om aerob träning.Mål/syfte: Huvudmålet för uppsatsen har varit att studera hur fotbollsklubbar bedriver aerob träning. Jag har även velat undersöka vad bakgrunden till valet av träningsmetod är för tränarna. Metod: Till grund för uppsatsen ligger en litteraturanalys baserad på tre olika områden som jag tror kan vara en bidragande faktor för tränarnas val av träningsmetod. De analyserade områdena är vetenskapliga studier för aerob träning, tränarutbildningens litteratur och fotbollens inre liv med dess kulturer och traditioner. För att undersöka hur träningsmetoderna ser ut i praktiken har jag intervjuat fem stycken fotbollstränare från division ett till division tre i Sverige/Danmark. Resultat: Två av fem fotbollstränare i undersökningen prioriterade en relation på 1:2 i arbete/vila på träningen. Tre tränare använde sig av en lika lång viloperiod som arbetsperiod(relation 1:1 i arbete/vila). Samtliga tränare baserade träningsmetoderna på erfarenhet och inte från den information de fått via tränarutbildningen eller andra vetenskapliga studier. Slutsats: En slutsats från studien är att traditionella träningsmetoder lever kvar i dagens moderna fotboll eftersom nutidens tränare väljer att basera sina träningsmetoder på deras egen erfarenhet och inte rekommendationerna från nyare forskning eller utbildning.

Bakgrund: Fysisk aktivitet har flera hälsofördelar, men trots detta är en stod del av Europas befolkning inte fysiskt aktiva. Fysioterapeuter kan främja hälsa genom ökad fysisk aktivitet och ett verktyg för det är självmonitorering, vilket har framgått i systematiska litteraturöversikter. Däremot framgår inte hur självmonitoreringen har utformats, vilket begränsar dess kliniska tillämpning. Syfte: Syftet med denna studie är att sammanställa befintlig forskning för att beskriva utformningen av självmonitorering i studier som har som mål att öka fysisk aktivitet och bedöma inkluderade studiers kvalitet. Metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes och sju RCT-studier inkluderades efter litteratursökningar i Pubmed, Cinahl och Psycinfo. Studierna granskades utifrån examensarbetets syfte och frågeställningar samt med granskningsmall för kvalitet och preliminär evidensstyrka från SBU. Resultat: I samtliga studier kombinerades självmonitorering av fysisk aktivitet med andra beteendeförändringstekniker. Metoder var pedometer, accelerometer och självskattning som mättes med olika mått. Duration och frekvens varierade. Utvärderingsinstrumentet accelerometer och självskattning användes med flera utfallsmått. Fysiska aktivitetsnivån ökade statistiskt signifikant i fyra av studierna. Sammanvägda studiekvalitéten bedömdes som medelhög och preliminär evidensstyrka som måttligt stark. Slutsatser: Självmonitorering som intervention ökade fysisk aktivitet vid användning av pedometer med mått antal steg, i kombination med feedback och målsättning. Däremot är det osäkert att uttala sig om övrig utformning.

Bakgrund: ACL-ruptur (främre korsbandsskada) är en vanligt förekommande skada bland idrottare. Studier har visat att det går att minska risken för en ACL-ruptur genom skadeförebyggande träning som exempelvis plyometrisk träning, styrketräning och träning av bålstyrka. 2019 publicerades en litteratursammanställning gällande prevention av ACL-rupturer, men efter det har fler studier kommit på området. Målet med studien är därför att fylla på med den senaste kunskapen kring prevention för ACL-rupturer. Syftet: Syftet med denna studie är att sammanställa och uppdatera vilka preventiva åtgärder som minskar risken för ACL-rupturer enligt litteraturen som publicerats mellan 2019 och 2023.  Metod: En litteratursökning gjordes i databaserna Pubmed, Scopus och Cinahl. Sammanlagt gav sökningen 67 träffar som efter en urvalsprocess resulterade i inkluderingen av 7 artiklar. En kvalitetsgranskning gjordes på dessa studier med hjälp av PEDro-scale. Resultat: Studierna studerade effekten av olika träningsmetoder. Fyra studier på kombinerad träning, en studie på plyometrisk träning och två studier på bålstabilitetsträning där kombinerad träning visade sig ha bäst effekt.  Konklusion: Resultatet från denna studie visar att risken att drabbas av en ACL-ruptur minskar när individer genomför ett skadeförebyggande program anpassat för förebyggandet av ACL-rupturer. Faktorer som i isolation tycks vara effektiva att ha med i ett ACL-skadeförebyggande program är plyometrisk träning, styrketräning och bålstabilitet. Studien visar även att stretching och konditionsträning i isolation inte verkar ha någon effekt.

Sammanfattning: Introduktion: Otillräcklig fysisk aktivitet är ett av de främsta hälsoproblemen hos kvinnor postpartum, där risken för minskad fysisk aktivitet är hög. Kvinnor som tränat regelbundet under graviditeten är mer benägna att fortsätta vara fysiskt aktiva postpartum. Besvär som uppkommer till följd av en graviditet kan vara hindrande faktorer som gör det svårare för kvinnor att vara fysiskt aktiva.   Syfte:  Studera hur fysiskt aktiva kvinnor är postpartum och vilka hindrande faktorer de upplevt för att kunna vara fysiskt aktiva.  Metod: Undersökningen utfördes bland 35 kvinnor (22–39 år) som fött barn för 3–12 månader sedan. Enkäter lämnades ut till BVC-personal på fyra hälsocentraler och skickades även ut till mammor i en facebookgrupp samt några personliga kontakter. Deskriptiv analys och Chi2-test användes för att analysera och jämföra data. Resultat: 65,7% av kvinnorna upplevde att de inte var så fysiskt aktiva som de ville postpartum. Tidsbrist, trötthet och sömnbrist var de vanligaste rapporterade hindren för att kunna vara fysiskt aktiv. Totalt uppgav 45,7% att de fått förlossningsrelaterade besvär. Förlossningsskada var inget hinder för att kunna vara fysiskt aktiv. Flera kvinnor minskade sin fysiska träning men ökade sin vardagsmotion postpartum.   Konklusion: Resultatet visar att majoriteten av kvinnorna inte är så fysiskt aktiva som de vill efter förlossning. Fysioterapeuter kan ha en viktig roll för att öka kvinnors fysiska aktivitetsnivå genom att ge råd, behandling och verktyg. Även bättre stöd och information behövs för att kvinnorna ska kunna kringgå de upplevda hinder som finns för att kunna vara mer fysiskt aktiva postpartum.