Bakgrund: Det finns omfattande kunskap om fysisk aktivitet och dess nytta, samt att mycket stillasittande bör undvikas, trots detta ser vi att stillasittandet är högt framförallt bland åldrarna 16-29 år. Vad är det som driver oss? Begreppet motivation är ett komplext begrepp som möjligtvis kan bidra med en förklaring till varför stillasittandet är högt och varför Folkhälsomyndighetens rekommendationer inte uppnås. Fysioterapeuter arbetar med fysisk aktivitet och hjälper människor att identifiera och utnyttja sina egna resurser för att främja hälsa. Syftet: utforska och beskriva drivkrafter till att träna hos personer i åldern 18-29 år som tränar regelbundet på ett träningscenter. Metod: för att identifiera fenomenet drivkraft till att träna valdes en kvalitativ kunskapsansats med en semistrukturerad intervjuguide. Bekvämlighetsurval användes för att hitta deltagare. Deltagarna var universitetsstudenter i 23-28 års åldern som tränade regelbundet. Intervjuerna transkriberades och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier: träning är viktigt för välbefinnande, det sociala har betydelse för träningen, betydelsen av kroppsliga känslor man får av träning, för att träna behövs rätt förutsättningar, tränar för att prestera. Konklusion: De största drivkrafterna till att träna hos deltagarna är att känna välbefinnande, det sociala, kroppsliga känslor och prestera på olika sätt. Rätt förutsättningar för att träna är också viktigt för deltagarna. Gemensamma drivkrafter ses hos deltagarna samtidigt som drivkrafterna har olika betydelser hos dem.

Bakgrund: Postural kontroll är en komplex process där flertalet faktorer inverkar, men är central för en individs alla dagliga aktiviteter. Nedsatt postural kontroll kan resultera till skador och begränsad rörelseförmåga. Adekvata fysioterapeutiska interventioner är i och med detta nödvändiga för att förbättra den posturala kontrollen. Ett sett att utföra detta skulle kunna vara träning med slutna ögon. Träning med slutna ögon syftar till reducera den visuella informationen och träna de övriga sensoriska systemen. Detta är en metod som inte är välstuderad idag. Syfte: Syftet med studien är att kartlägga den vetenskapliga litteraturen avseende effekterna av träning med slutna ögon och dess påverkan på balans. Metod: En litteraturstudie genomfördes för att kartlägga inom aktuellt område med hjälp av databaserna: Pubmed, Scopus och google scholar. Mesh-termer i kombination med fritextord nyttjades för att få fram relevanta artiklar. PEDRO-scale användes för att kvalitetsgranska de inkluderade artiklarna. Resultat: Totalt inkluderades åtta artiklar i denna litteraturstudie som studerade träning med slutna ögon och dess effekt på balans. Tre studier undersökte kategorin idrott och tre studier undersökte neurologisk problematik. En annan studie undersökte den äldre människan och den sista artikeln studerade människor med avsaknad av hörsel. Två av artiklarna i studien visade på signifikanta skillnader gentemot kontroll grupperna. De övriga sex studier påvisade en förbättring, men påvisade ingen skillnad i jämförelse med kontrollgrupp. Konklusion: I denna kartläggning finns det indikationer till att träning med slutna ögon skulle vara gynnsamt inom vissa områden. I nuläget visar det dock att träning utan visuell input inte har några större fördelar gentemot träning med öppna ögon. Vidare forskning behövs.

Introduktion: Genom att ett virus (Covid-19) upptäcktes i Kina i slutet av 2019 som senare ledde till en pandemi, blev den fysiska aktiviteten inte bätt- re. Restriktioner kom efter varandra, äldre människor rekommenderades att inte vistas bland andra människor, skolor fick stänga ner och många idrotter fick inte utföras vilket ledde till att den fysiska aktiviteten minskades väldigt mycket. Syfte: Syftet med arbetet var att ta reda på om/hur träningen för 10-15 åring- ar har förändrats i en lokal fotbollsklubb på grund av pandemin ur ett tränar- perspektiv. Även hur tränarna jobbat för att bibehålla det goda träningsinne- hållet. Metod: I denna studie har en kvalitativ forskningsmetod genomförts i form av en enkät. Enkätfrågorna var av formen öppna frågor och analyserades med hjälp av innehållsanalys genom att dra slutsatser och genom tolkning av sva- ren från deltagarna. Frågorna skickades ut till 17st deltagare varav 15st av dessa valde att vara med i studien och inkom med svar på de utskickade frå- gorna. Resultat: Det visar sig att grupperna inte påverkas så mycket av pandemin. Tränarna har inte märkt någon märkbar förändring vad gäller antal deltagare i träningsgruppen om de jämför med deras grupp nu och innan pandemin. Trä- ningsmängden har snarare ökat istället för att minska för att inomhusträningar fick stänga ner men gjordes om till fler utomhusträningar. Slutsats: Av de svar som kom in från deltagarna som var med i studien visa- de det sig att i den lokala fotbollsklubben som studien är analyserad kring har Covid-19-pandemin inte påverkat barn och ungdomar vad gäller träning av fotboll. Restriktioner genomfördes för träningsgrupperna men påverkade inte grupperna i så stor utsträckning att de blev påverkade negativt. Nyckelord: Covid-19, deltagare, pandemi, träning, träningsgrupp

Syfte: Att utvärdera effekten på gripstyrkan hos äldre vuxna personer med demens som har genomgått ett träningsprogram och jämföra med en kontrollgrupp som har gjort en sittande gruppaktivitet. Delsyften varatt jämföra om det finns skillnader i effekten mellan olika demenstyper och om mängden deltagande har betydelse för effekten på gripstyrkanDeltagare: Personer över 65 år med demens som bor på äldreboende och har behov av hjälp med aktiviteter i dagliga livet (ADL). Det var 93 st i träningsprogrammet och 93 st i kontrollgruppen.Intervention: Fyra månaders High-Intensity Functional Exercise (HIFE) program, med fokus på nedre extremitet, balans och rörelse. Kontrollgruppen bestod av ett sittande socialt program med sång,konversation, bildspel, musik och högläsning.Metod: Data har analyserats med programmet Jamovi. Ett icke-parametriskt one-way ANOVA (KruskalWallis) test användes för att fastställa om resultatet av skillnaden i förändring i gripstyrkan över tidmellan sociala och träningsgruppen var statistiskt signifikant eller inte. Resultat: Det fanns ingenstatistiskt skillnad mellan grupperna i förändring i gripstyrka när alla deltagare inkluderades, varkendirekt efter interventionen (p=0,214) eller 3 månader efter interventionens slut (p=0,397). Med en deltagningsprocent på 75 % ökade gripstyrkan med 1 kg i median direkt efter interventionen för träningsgruppen och sjönk för sociala gruppen med 1 kg, vilket var ett statistiskt signifikant fynd(p=0,036). För icke-Alzheimers gruppen med 75% närvaro ökade gripstyrkan med 1 kg i median för träningsgruppen och sjönk med 1 kg för sociala gruppen direkt efter interventionen vilket var ett statistiskt signifikant fynd (p=0,015). Övriga jämförelser gav ingen statistisk signifikans.Slutsats: Med tillräckligt mängd deltagande kan ett träningsprogram öka gripstyrkan för personer med demens. Effekten förefaller större för personer med icke-Alzheimer typ av demens än för dem medAlzheimer typ av demens.

Syfte: Syftet var att sammanställa evidens och bedöma evidensstyrka för effekter av muskelstärkande träning på smärta hos individer med osteoporos och kotkompressioner.  Metod: En systematisk sökning genomfördes i de valda databaserna Cohrane Liberly, CINAHL, PubMed, Pedro och Scopus. Nio studier uppfyllde samtliga inklusions- och exklusionskriterier. Studiernas kvalitet bedömdes med granskningsmall av Fowkes & Fulton (1991) med tillägg av två områden ifrån SBU:s metodbok, och bedömningen av den sammanställda evidensen utfördes med stöd av GRADE.  Resultat: Smärta undersöktes i de två dimensionerna kroppsfunktion (smärtintensitet) och aktivitet-/delaktighetsnivå. Resultatför kroppsfunktion visade en signifikant förbättring i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen i två av fyra studier. Resultat för aktivitet/delaktighet visade en signifikant förbättring i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen i fyra av åtta studier. Den sammanställda metodologiska kvalitet och evidensstyrkan bedöms däremot ha för låg tillförlitlighet gällande resultaten för effekten av muskelstärkande träning på smärta i båda dimensionerna hos individer med osteoporos och kotkompression.         Konklusion: Denna systematiska kritiska litteraturöversikt visade låg evidensstyrka för att muskelstärkande träning påverkar smärta hos individer med osteoporos och kotkompression, trots att några studier enskilt presenterar en signifikant skillnad mellan interventionsgrupp och kontrollgrupp rörande minskning av skattad smärta.

I detta examensarbete har ett samarbete med tränings företaget Nordic Traning Gear (NTGear) genomförts. Syftet med samarbetet och examensarbetet var att utveckla ett nytt designkoncept på deras träningsbälte, leverbelt. Träningsbälte är ett vanligt förekommande träningsutrustning, som är till för att ge en ökad bålstabilitet, genom att skapa ett buktryck. Bältet placeras runt midjan och aktiveras genom att spänna åt bälte med en hävstångsfunktion. Problematiken med träningsbälten idag är att de inte är anpassningsbara efter användarens behov och preferenser.  Genom användandet av designprocessen och olika metoder har det nya designkonceptet Bayofit framtagits. Bayofit är ett träningsbälte som tar individens träning till nästa nivå, Genom att använda en ny spännmodul på bältet låter det individen anpassa bältets passform efter ens egna behov på ett snabbt och säkert sätt.

Syfte och frågeställningar Syftet i studien var tvådelat, dels avsågs att analysera vad orienteringslitteraturen skriver om träning, dels att jämföra hur svenska elitorienterare tränade på 1980-talet och år 2010. Frågeställningar till källanalysen: Vad skriver orienteringslitteraturen om träningsupplägg, mental träning och mentala faktorer som påverkar prestationen samt tränarrollen? Frågeställningar kring hur elitorienterare tränade på 1980-talet jämfört med år 2010: Vilka skillnader och likheter i träningsupplägg bland kvinnor och män finns det mellan 1980-talet och år 2010? Har tränarrollen förändrats? Varifrån får elitorienterare sin kunskap om hur de ska lägga upp sin träning? Metod De metoder som användes i studien var källanalys och enkätundersökning. De källor som analyserats är fem böcker som handlar om orienteringsträning. Respondenterna till enkäten var de som var landslagsaktiva under 1980-talet samt de som var det år 2010. Antalet respondenter var 13 från 1980-talet och 14 från år 2010. Resultat De viktigaste resultaten i studien var att det finns både skillnader och likheter i vad som ingår i en elitorienterares träningsupplägg på 1980-talet jämfört med år 2010. I enkätstudien kan vi se följande resultat; träningstiden bland kvinnorna har ökat, de högintensiva konditionspassen har ökat bland båda könen, den mentala träningen likaså. Även tränare har ökat i förekomst hos de som var landslagsaktiva år 2010, men det är fortfarande svårt att definiera tränarbegreppet. Kunskap om träningsupplägg fick de aktiva år 2010 till störst del från vetenskaplig forskning medan de på 1980-talet ansåg att de baserade sitt träningsupplägg till störst del på andra orienterares erfarenheter och på egen beprövad erfarenhet. Slutsats Den slutsats vi kan dra är att det är ett komplext område att förstå hur elitorienterare lägger upp sin träning. Det finns inte något universellt träningsupplägg som passar alla. Det fanns dock stora skillnader när vi jämförde landslagsorienterarna som grupp under 1980-talet med år 2010, vilket tyder på att de förändringar sporten har genomgått har påverkat elitorienterarnas träningsupplägg. Dessutom verkar definitioner kring tränarrollen saknas, antagligen på grund av den allmänt förekommande åsikten inom sporten att man ska sträva efter att bli sin egen tränare. Detta gör det svårt för de aktiva år 2010 att definiera personer runt omkring dem som de får hjälp av.

Denna uppsats handlar om hur man som professionell musiker lär sig att hantera stress och öka prestationen. Stress, nervositet och rampfeber är ett vanligt problem bland musiker som kan vara ett otroligt störande moment som förhindrar att man presterar på topp. I uppsatsen skriver jag om vilka metoder som finns för att motverka stress och dess symtom. Metoderna avser visualisering, meditation, idrottspsykologi och fysisk aktivitet. / <p> </p><p>G. Fauré Violinsonat nr. 1 A-dur op. 13    </p><p> I. Allegro molto </p><p> II. Andante </p><p> III. Allegro vivo </p><p> IV. Allegro quasi presto</p><p> </p><p>                            </p><p>F. Poulenc  Violinsonat op. 119</p><p>I. Allegro con fuoco </p><p>II. Intermezzo. Très lent et calme</p><p>III. Presto tragico </p><p> </p><p></p><p>P. Tjaikovskij      Valse-Scherzo op. 34 </p><p></p><p> <em>Daina Mateikaite, violin </em></p><p><em> Joakim Martinsen, piano </em></p><p></p><p></p><p> J.P. Sousa  Stars and stripes (arrangemang för 2 violiner)arr: B. Dukov </p><p>  </p><p> <em>Sina Salim, violin </em></p><p><em> Daina Mateikaite, violin </em></p>

No description available.

SyfteSyftet med studien är att undersöka skillnader mellan en lätt och en hård träningsveckas kortsiktiga inverkan på rörelseekonomi (GE) och delta efficiency (DE) hos elitcyklister.MetodSju elitcyklister genomförde två cykeltester på ett rullband med en veckas mellanrum. Vid testtillfällena körde cyklisterna på tre olika submaximala belastningar motsvarande 2–2,5 W/kg, 2,5–3 W/kg samt 3–3,5 W/kg med en lutning på 2,5° i sex minuter per belastning för att uppnå steady state. Laktatprov togs efter varje belastning. Syreupptag och den respiratoriska kvoten mättes sista två minuterna vid varje belastning för att kunna kalkylera fram GE och DE. GE beräknas som utfört arbete dividerat med energiförbrukningen. DE beräknas som förändringen av utfört arbete dividerat med förändringen av energiförbrukningen. Inför första testtillfället ombads deltagarna att träna lugnt i en vecka, och inför andra testtillfället ombads deltagarna att träna hårt i en vecka. Vidare gavs inga fler instruktioner kring träningsupplägg då det ämnades mäta efter deras ordinarie träningsbelastningar.ResultatDet fanns en signifikant förändring av träningsbelastning hos deltagarna mellan den lugna och hårda träningsveckan. Ingen signifikant förändring av vare sig GE eller DE på gruppnivå mellan träningsveckorna visade sig.SlutsatserSkillnader i träningsbelastning mellan lätt och hård träningsvecka hade ingen påverkan på vare sig GE eller DE hos elitaktiva cyklister.