Detta examensarbete undersöker vilka förutsättningar och utmaningar som förskollärare och barnskötare upplever att de har för att kunna skapa trygga relationer med barn på förskolan. För att få svar på våra frågeställningar intervjuades fem förskollärare och sex barnskötare. Intervjuerna har analyserats utifrån Bowlbys anknytningsteori vilken innebär att barn föds programmerade att söka skydd hos en vuxen. När det är dags för barnet att börja förskolan är det viktigt att barnet finner en anknytningsperson i åtminstone en av pedagogerna. Detta för att barnet ska må bra, känna sig trygg och därmed kunna utforska sin omgivning. Resultatet visar fyra kategorier av “Förutsättningar” och tre kategorier av “Utmaningar”. Under “Förutsättningar” kan vi se att en flexibel inskolningstid har betydelse för det relationsskapande arbetet. Pedagogerna önskar skapa en trygg relation till det nya barnet innan vårdnadshavaren lämnar sitt barn. Det kollegiala samarbetet är också en förutsättning då förståelse från och stöttning av kollegerna uppges som betydelsefullt. Att pedagogerna har förskolechefens stöd uppges också som en faktor som underlättar det relationskapande arbetet liksom att pedagogerna tar egna initiativ, som att på egen hand söka litteratur på ämnet. Som “Utmaningar” uppges att administrativa uppgifter gör att pedagogerna inte har tid att vara i barngrupp i den mån de önskar. De uppger också stora barngrupper som en utmaning i arbetet att skapa trygga relationer med barnen. Slutligen uppger de arbetsmiljön som en utmaning. Flera pedagoger menar att arbetsmiljön överlag är stressig, särskilt när många yngre barn skolas in samtidigt

Syftet med denna studie är att belysa förskollärares uppfattningar om anknytning i förskolan. För att nå upp till detta syfte har följande frågeställningar använts; 1) Vilka definitioner har verksamma förskollärare på anknytning? 2) Vilka strategier använder verksamma förskollärare i sitt arbete för att etablera en trygg anknytning till barnen? 3) Hur resonerar verksamma förskollärare om anknytningens betydelse för barns utveckling och lärande i förskolan? 4) Vilka utmaningar upplever verksamma förskollärare i sitt arbete med barns anknytningsprocesser? I studiens resultat synliggörs att de fyra förskollärarna har väldigt likartade uppfattningar om anknytningen i förskolan. Förskollärarna menar att anknytningen i förskolan handlar om att skapa trygga och tillitsfulla relationer till både barn och vårdnadshavare samt att kunna knyta an till barnens fysiska och emotionella behov under inskolning och efter barnen har övergått till förskoleklass. I resultatet redogörs det även att de intervjuade förskollärarna använder sex olika strategier för att kunna etablera en trygg anknytning med barnen och att anknytningen som skapas mellan dem och barnen påverkar barnets lärande och utveckling i förskolan. Avslutningsvis redogör resultatet för tre olika utmaningar, inskolningar, flerspråkiga familjer och konflikter med vårdnadshavare, som de fyra förskollärarna står inför i sitt arbete med barns anknytningar.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om fyra förskollärares uppfattningar om trygg anknytning vid inskolning på förskolan. De frågeställningar som vi ville undersöka var hur förskollärare beskriver trygg anknytning vid inskolning men även vilka svårigheter förskollärare upplever med att skapa en trygg anknytning vid inskolning samt hur förskollärare beskriver sin roll som anknytningsperson. Studien utgår från anknytningsteorins centrala begrepp, som är trygg anknytning, anknytningsperson, trygg bas och trygghetscirkeln. Det är dessa begrepp, samt begreppet inskolning, som kommer vara bärande genom studien. Detta småskaliga forskningsprojekt bygger på en kvalitativ ansats. Undersökningsinstrument som har använts för att hjälpa oss att få svar på frågeställningarna är fyra semistrukturerade intervjuer av legitimerade förskollärare som arbetar på småbarnsavdelning med barn i åldern ett till tre år. I studiens resultat framkommer det att samtliga förskollärare visar på en medvetenhet om vikten av en trygg anknytning vid barns inskolning i förskolan. Vidare visar förskollärarna förståelse för hur betydelsefullt arbetet är i deras roll som anknytningsperson. Viktiga framgångsfaktorer som förskollärarna betonar i deras roll är att vara tillgänglig och visa närhet och engagemang. I resultatet lyfter förskollärarna några svårigheter som dem upplever med att skapa en trygg anknytning vid inskolning, så som att vårdnadshavarna inte känner sig trygga med att lämna sitt barn på förskolan respektive när barnet har erfarenhet av otrygg anknytning. Förskollärarna lyfter att anknytningen är viktig utifrån relationen hem och förskola och att anknytningens betydelse är beroende av olika ramfaktorer som finns på förskolan.

Vår studie handlar om anknytning i förskolan. Syftet med vår uppsats är att undersöka pedagogers erfarenheter och betydelsen av att främja en trygg anknytning för barns utveckling och samspel. Vi är även intresserade av att studera om covid-19 pandemin och dess restriktioner påverkar pedagogers sätt att knyta an till barn. En kvalitativ studie har gjorts där vi samlat in vårt empiriska material i form av intervjuer med åtta pedagoger som arbetar inom förskolan. Vi har analyserat materialet med hjälp avBowlbys anknytningsteori samt Brobergs begrepp om anknytningshierarkier. Vår undersökning visar att samtliga pedagoger ser betydelsen i att skapa tillitsfulla relationer. Uppfattningen kring förskolans uppdrag kopplat till betydelsen av att främja anknytning skiljer sig åt. Det finns en skillnad på hur pedagogerna arbetar med anknytning. Vi kan se att samtliga pedagoger är enade beträffande inskolningsprocessen och dess betydande roll för barnets trygghet. Samtliga pedagoger är flexibla angående anpassningen av inskolningen efter önskemål. Det som skiljer sig åt är att hälften av personalen prioriterar i första hand vårdnadshavarens önskemål och övriga prioriterar i första hand barnets behov. Under en rådande pandemi har pedagogerna uttryckt att de låter barnen komma lika nära, då de anser att det inte är möjligt att hålla avstånd till barnen. Vårdnadshavarna får inte vistas inne i förskolornas lokaler förutom i hallen. Där hålls tydligt avstånd.

I vårt examensarbete undersöker vi pedagogers syn på omsorgssituationer i förskolan som också är en del av vårt syfte med arbetet. Vi har intervjuat fem pedagoger på olika förskolor och analyserar deras tankar och erfarenheter kring omsorgssituationer i förskolans vardag. Analysen görs med stöd i anknytningsteorin och begreppen trygg och otrygg anknytning.      I vårt resultat har vi kommit fram till att anknytning och trygghet är någonting som pedagoger i förskolan tillämpar i sina strategier när de bemöter barn i omsorgssituationer vilket visar sig i vårt insamlade material genom tre teman. Första temat handlar om pedagogers berättelser om omsorgssituationer där pedagogerna utgår från olika typer av omsorgssituationer som de möter i förskolan och hur de väljer att bemöta barnen i situationerna. Andra temat handlar om pedagogers roll i omsorgssituationer, där resultaten visar på hur pedagogerna reflekterar kring deras roll i omsorgssituationer. Sista temat pedagogernas reflektion kring etiska ställningstagande visar på pedagogernas reflektioner kring etiska ställningstagande i olika omsorgssituationerna. Exempelvis lyfts etiska reflektioner kring blöjbyten, toalettbesök eller på- och avklädning.      I vår slutsats diskuterar vi det kvalitativa metodvalet vi har valt, resultat från vår studie, vår slutsats, studiens betydelse för vår yrkesutövning samt idé för ny forskning.

Syfte med denna studie är att diskutera och problematisera begreppet anknytning utifrån några förskollärares uppfattningar om betydelsen av anknytning mellan barn och förskollärare samt att ta reda på vilka sätt förskollärarna själva menar att de arbetar med anknytning. Den teoretiska utgångspunkten som vi följde oss av i vår studie var John Bowlbys (1907–1990) anknytningsteori. Anknytningsteorin använder begreppen trygg bas, säker hamn, trygg anknytning, otrygg anknytning, ambivalent anknytning och desorganiserad anknytning för att analysera barns anknytning. Den metod vi har använt oss av i datainsamlingen var kvalitativa intervjuer med sex förskollärare. Förskollärarna menar att anknytningen har stor betydelse för barnen i förskolan och att det är en viktigt grund för barnens utveckling. Alla förskollärare anser att det är viktigt att man är överens i arbetslaget hur man vill arbeta kring anknytningen med barnen. Att samtliga i arbetslaget ska visa engagemang för att barnen ska känna sig trygga oavsett utbildning. Detta examensarbete ger personal i förskolan viktig kunskap om anknytning och dess betydelse för barnen. Det ger också viktig kunskap om hur förskollärare arbetar med anknytning i förskolan.

Studien handlar om att studera förskollärares uppfattningar om trygg anknytning och hur den kan anses leda till barns utveckling. Problemområdet i denna studie är att omsorgen, som barn ska ges förutsättningar till inom förskolans verksamhet, riskerar att osynliggöras eftersom en stark betoning ligger på lärande och utveckling. Omsorg och utveckling kan ses som oskiljbara inom pedagogik, och anknytning kan skapa ett sammanhang mellan dessa. Studien är samhällsvetenskaplig med en hermeneutisk forskningsmetod där intervjuer med förskollärare genomfördes på olika förskolor belägna i en kommun i mellersta Sverige. Totalt har åtta kvinnliga förskollärare deltagit i studien där de har berättat om sina uppfattningar och vad de anser är viktigt kring trygg anknytning för barns utveckling. Resultatet visar att förskollärare anser att trygg anknytning leder till barns utveckling och att barnets omgivning bär ansvaret för att tillgodose barn en trygg anknytning. Det framgår skillnader i förskollärarnas uppfattningar som består av omgivningens bemötande till barn, inta barns perspektiv, vårdnadshavares trygghet samt barns första kontakt med förskolan. Slutsatsen av studien är att barns omsorg och utveckling kan understödjas genom att förskollärare synliggör delkomponenter som finns i deras relationskompetens. / <p>Godkännande datum:2019-01-04</p>

Syftet med vår studie var att ta reda på hur förskollärare resonerar om betydelsen av anknytning mellan pedagog och barn och vilken problematik som kan uppstå om ett barn inte knyter an till någon pedagog. Den teoretiska utgångspunkten som vägledde oss i studien var John Bowlbys (1907–1990) anknytningsteori. Anknytningsteorin använder begreppen trygg bas, säker hamn, trygg anknytning, otrygg anknytning, ambivalent anknytning och desorganiserad anknytning för att analysera barns anknytning. Metoden som användes i datainsamlingen var kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare. Förskollärarna anser att anknytningen är av stor vikt i förskolans verksamhet. Några menar att anknytningen lägger grunden för hur undervisningen utvecklas och andra anser att anknytningen är en inledning till att bygga relationer. Förskollärarna menar att barnets grundtrygghet avgör om ett barn knyter an till någon pedagog eller inte. Samtliga säger att ett engagemang i arbetslaget är en grundläggande faktor för att barnen känner sig trygga. Förskollärarna berättar även om den problematik som kan uppstå när ett barn inte knyter an till någon pedagog. Det här examensarbetet ger alla pedagoger, utbildad som outbildad, medvetenhet kring hur viktigt det är att vara påläst om anknytning och dess olika innebörder.

I vår studie har vi haft som syfte att undersöka hur pedagogernas kunskaper om anknytning påverkar deras närvaro och förhållningssätt i den fria leken. Tidigare forskning har visat att pedagogernas närvaro i den fria leken påverkar barnets anknytning till sekundära omsorgspersoner, som till exempel i förskolan. Det har framkommit från studier att den kunskap som erbjuds pedagogerna används i bemötandet av barnen i den fria leken. Vår studie utgick från en kvalitativ metod där vi intervjuade tre förskollärare och en barnskötare. Den insamlade empirin har synliggjort pedagogernas tankar kring närvaro med syfte att fungera stöttande och utforskande inom vissa ramar. Resultatet av vår studie har visat att goda kunskaper om anknytning är en förutsättning för att skapa trygga relationer till barnen i den fria leken. I läroplan för förskolan (2018) står det beskrivet hur förskolan ska präglas av omsorg om barnets välbefinnande och trygghet. Det står vidare hur förskolan ska stimulera barnens samspel och ta hänsyn till barnens behov, erfarenheter och det de visar intresse för. Pedagogernas förhållningssätt ska präglas av ett synsätt som uppmuntrar till lek och ge barnen tid, rum och ro att leka de lekar som de själva tar initiativ till (Lpfö, 2018). Lpfö (2018) skriver vidare hur alla barn ska ges möjlighet att delta i gemensamma lekar utifrån sina förutsättningar och att när pedagogerna deltar i leken på ett lämpligt sätt kan det uppmärksamma faktorer som begränsar eller främjar lekens utveckling. För att undersöka hur dessa faktorer påverkar pedagogernas förhållningssätt i den fria leken utefter deras kunskaper om anknytning har vi valt att centrera vår studie inom detta spänningsfält.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare och specialpedagoger arbetar för att skapa anknytning till de yngre barnen, i huvudsak barn i åldrarna 1-3 år, i förskolan. Vilka strategier beskriver förskollärarna att de har för att bygga upp en trygg anknytning till de yngre barnen? Hur beskriver förskollärarna att de konkret arbetar för att skapa anknytning till de yngsta barnen i förskolan? Vi valde att utgå ifrån en kvalitativ forskningsansats där vi använde oss av intervjuer som metod. Vi genomförde åtta semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare och två specialpedagoger. Detta för att på så sätt få en inblick i hur de arbetar för att skapa anknytning till de yngre barnen i förskolan. Vår teori som låg till grund för arbetet var Bowlbys och Ainsworth anknytningsteori. När vi skulle analysera vår datainsamling använde vi oss utav en tematisk analysmetod för att få fram vårt resultat. Resultatet visar att förskollärare och specialpedagoger arbetar på likvärdigt sätt för att skapa anknytning till de yngre barnen i förskolan, de har dock olika erfarenheter och kunskaper om anknytningsteorin. Slutsatsen av denna studie är att samtliga respondenter var överens om att barnen genom trygghet och tillit skapar anknytning till andra personer, men att alla barn agerar på olika sätt utifrån erfarenheter.