I området Ren i Bollnäs kommun ska exploatering av ett nytt bostadsområde ske utifrån detaljplan Ren 30:1. Vanligtvis genomförs hydrologisk modellering med nationella höjdmodellen (NH) som underlag inför exploatering. Med hjälp av metoder som skyfallskartering kan risken för översvämning och dess eventuella konsekvenser förutses. NH tillhandahålls av Lantmäteriet och finns tillgänglig som punktmoln och 2 m raster och kan användas som underlag för hydrologiska modelleringar. NH lämpar sig bäst för nationell och regional planering som ska göras översiktligt på grund av punkttätheten som är förhållandevis låg. Syftet med den här studien var att undersöka olika underlag för hydrologisk modellering genom att jämföra NH mot digitala höjdmodeller från data insamlat med unmanned aerial system (UAS) på flyghöjderna 80 och 120 m. UAS-flygningarna utfördes med en drönare av modellen DJI Phantom 4 Pro V2.0 som samlade in höjddata fotogrammetriskt. Bearbetning, georeferering och skapande av höjdmodell utfördes i programvarorna Agisoft Photoscan och ESRI ArcGIS. GNSS med nätverks-RTK användes för inmätning av flygsignaler och kontrollprofiler. Hydrologisk modellering genomfördes med beräkningar av flödesriktning och flödesackumulation på underlag från NH och flygdata insamlat med UAS i ArcGIS. På alla underlag genomfördes skyfallskarteringar i Caesar Lisflood-FP. Eftersom Caesar Lisflood-FP hade en begränsning för hur stora mängder data som kunde hanteras ändrades cellstorleken på rastren till 1 m istället för 0,5 m, NH utvärderades i originalstorleken 2 m.Med UAS erhölls en högre punkttäthet och utifrån det kunde ett mer högupplöst raster på 0,5 m skapas jämfört med NH med en rasterstorlek på 2 m. Kontroll av höjddata från 120 m och 80 m visade att den lägre flyghöjden genererade en höjdmodell med högre noggrannhet. Utvärdering av överlapp vid skyfallskartering och vattendjup visade att data insamlat med UAS från 120 m och 80 m överensstämde med 96,7 % för vattenutbredning och största vattendjupen var 0,51 m och 0,48 m. Mellan NH och UAS-data fanns större skillnader i både vattendjup och utbredning. Slutsatsen i den här studien blev att olika underlag påverkar den hydrologisk modelleringen genom att t.ex. flödesriktning, vattendjup och utbredning avviker beroende på vilket underlag som används (UAS eller NH) men även upplösning och flyghöjd. / In the area Ren in Bollnäs municipality, development of a new residential area shall take place based on detailed development plan Ren 30: 1. Hydrological modeling with the national height model (NH) is usually carried out as a basis for development. Using methods such as mapping rainfall, the risk of flooding and its possible consequences can be predicted. NH is available at Lantmäteriet as point cloud and 2 m grid and can be used as a basis for hydrological modeling. NH is best suited for national and regional planning to be done briefly, because of the point density that is relatively low. The purpose of this study was to investigate different data sources for hydrological modeling by comparing NH against digital height models collected with unmanned aerial system (UAS) at flight heights of 80 and 120 m. The UAS flights were performed using the model DJI Phantom 4 Pro V2.0 which collected height data photogrammetric. Processing, geo-referencing and creation of height model were performed in the Agisoft Photoscan and ESRI ArcGIS software. GNSS with network RTK was used for surveying flight signals and control profiles. Hydrological modeling was carried out with calculations of flow direction and flow accumulation based on NH and UAS data in ArcGIS. Rainfall modeling were carried out in Caesar Lisflood-FP. Since Caesar Lisflood-FP had a limit on how large amounts of data could be handled, the cell size of the raster was changed to 1 m instead of 0.5 m, NH was evaluated in the original size 2 m. A higher point density was obtained with UAS and due to that, a higher resolution grid of 0.5 m could be created compared to NH with a grid size of 2 m. Control of height data from 120 m and 80 m showed that the lower flight height generated a height model with higher accuracy. The evaluation of rainfall mapping and water depth showed that data collected with UAS from 120 m and 80 m corresponded to 96.7% in water extent, and the largest water depths were 0.51 and 0.48 m. Between NH and the two UAS data, there were greater differences in both water depth and extent. The conclusion in this study was that different basis affect the hydrological modeling by for example flow direction, water depth and water spread differ depending on the data source (UAS or NH) as well on the resolution used, and the flight height.

Numerical weather modeling can benefit from improved wind sensing in the Earth's atmospheric boundary layer (ABL). Small, low-cost, uncrewed aircraft (drones) can be used to measure wind and a distribution of these vehicles could potentially provide measurements with much greater density and resolution, in both space and time, than current methods allow. To measure wind, a drone could be equipped with dedicated wind-measuring sensors, although these can be costly and obtrusive and must be carefully calibrated to account for interference effects. State estimation algorithms that combine a drone's operational measurements with a flight dynamic model can be used to infer wind without a dedicated wind sensor, although the sensor quality affects measurement accuracy. Previous studies have explored the effects of various sensors on wind estimate accuracy, but the effect of flight dynamic model fidelity has received less attention. This dissertation presents analysis of different aerodynamic model-free and model-based wind estimation methods, comparing six wind estimation formulations using experimental flight data from a small, fixed-wing aircraft. Each formulation is implemented using a Kalman filter, an extended Kalman filter, and an unscented Kalman filter. These filters are designed based on different assumptions related to the flight dynamic model, available sensors, and available measurements. Having identified a promising estimation approach, the dissertation next explores the value of incorporating unsteady effects into a flight dynamic model for model-based wind estimation. An unsteady aerodynamic model for a small, fixed-wing aircraft is developed, identified, and validated using experimental flight data. An extended Kalman filter is then designed and implemented for two motion models -- one that includes unsteady effects and another that does not. Analysis of the wind estimates and the estimation differences show that, while the unsteady flight dynamic model better predicts the aircraft motion, the value of incorporating this model for wind estimation is questionable. / Doctor of Philosophy / Wind velocity sensing is crucial to understanding the meteorological processes at low altitudes. The integration of low-cost drones has allowed them to be used as wind-sensing platforms. This is achieved by equipping small drones with dedicated wind-measuring sensors, often costly and infeasible, or inferring wind velocity from the drone's motion. Algorithms designed to infer wind can be used by combining onboard flight sensor measurements with a drone's flight dynamic model to infer wind. However, low-cost drones are usually equipped with low-cost flight sensors, which frequently lead to higher measurement uncertainty and degrade the accuracy of wind estimates. Previous studies have explored the effects of various sensors on wind estimates, but errors due to low-fidelity dynamic models have received less attention. This dissertation first presents a detailed analysis of different flight dynamic model-free and model-based wind estimation methods. It compares six wind estimation formulations. Each formulation is implemented in wind inferring algorithms called a Kalman filter, an extended Kalman filter, and an unscented Kalman filter. These algorithms are designed based on different assumptions related to the flight dynamic model, available flight sensors, and available measurements. Secondly, the value of incorporating a fixed-wing, unsteady flight dynamic model in a wind estimation scheme is analyzed. To this end, an unsteady flight dynamic model for a fixed-wing drone is developed, identified, and validated from data acquired from the drone's flight history. Furthermore, an extended Kalman filter is designed and implemented for two motion models -- one that includes unsteady effects and another that does not. The analysis of the time histories of the wind estimates and the wind estimate differences show that both model-based estimators perform equally well.

<p dir="ltr">This thesis adapts and applies methodologies for optimizing the sensing topology of a counter-UAS (CUAS) network to the problem of optimizing the geospatial distribution of emergency response drone bases subject to resource limitations while ensuring alignment with emergency response requirements. The specific context for this work is a 911 call incident response.</p><p dir="ltr">Drone response time, time on scene, and sensor effectiveness are used as network performance metrics to develop a mission planning algorithm that attempts to maximize network response effectiveness. A composite objective function utilizes network response effectiveness and customer-defined region weights that indicate the probability of an incident occurring to represent the performance of the geospatial distribution of 911 drone bases. A Greedy Algorithm iterates upon this objective function to optimize the network topology.</p><p dir="ltr">Previous work [1] suggests that a heuristic based approach utilizing a hexagonal network topology centered around suburban/urban focal points is the preferred method for optimizing the dispatch topology of a 911 response drone network. The optimization strategy deployed here demonstrated an 11% improvement on the objective function compared to this heuristic when tested in Tippecanoe County, IN.</p><p dir="ltr">Previous work [2] also suggests that, of all drones in the design space compliant with FAA Part 107, a single Vertical Take-off and Landing (VTOL) type drone with an ability to transition into fixed wing horizontal flight adhering to specific performance requirements is the preferred drone for executing the emergency response mission. This thesis utilizes the optimization strategy deployed here to test this supposition by comparing the performance of a network with access to only this single drone type to a network with access to multiple types of fixed-wing VTOL drones. Findings indicate that access to only the single type of optimally-sized drone outperforms a network with access to multiple drone types; however, improvements to the greedy algorithm that consider the marginal value of each drone type and across diverse mission types may modify this conclusion.</p>

Les nanoparticules (NP) de poly(acide lactique) (PLA) sont des vecteurs biodégradables prometteurs pour la vaccination et la délivrance thérapeutique. Cependant leur évaluation in vivo n'est pas toujours couronnée de succès. Un des écueils réside dans la difficulté à suivre la prise en charge cellulaire de ces nanomatériaux à l'échelle d'un organisme, ces NP étant indécelables dans les tissus profonds. L'objectif de cette thèse est de valider l'utilisation des NP de PLA comme plateforme d'imagerie et de vectorisation d'actifs chez Drosophila Melanogaster et d'analyser ainsi le devenir de NP dans un corps entier. Le modèle drosophile a été choisi pour son faible encombrement, sa facilité d'élevage, la diversité des lignées transgéniques et la puissance des outils génétiques à disposition. Il permet également de mener des études mécanistiques in vivo dans un laps de temps restreint. Nous avons évalué in cellulo et in vivo la toxicité de ces NP afin d'établir des conditions optimales expérimentales. Ensuite le potentiel des NP de PLA a été évalué in cellulo sur des cellules de drosophile transfectées transitoirement par un plasmide porteur du gène GFP sous le contrôle du promoteur UAS. Les NP vectorisant le gène gal4 ou la protéine GAL4 permettent de confirmer par simple observation en microscopie à fluorescence l'efficacité de délivrance de molécules actives dans la cellule via la fixation de la protéine GAL4 sur le promoteur UAS. Enfin, ces formulations ont été administrées par voie orale à des drosophiles transgéniques UAS-RFP pour confirmer les résultats précédents in vivo. GAL4 est un outil prometteur pour le suivi indirect de NP dans des organismes transgéniques / The biodegradable NanoParticles (NPs) of PolyLactic Acid) (PLA) are promising vectors for vaccination and therapeutic delivery. However, their in vivo evaluation is not always successful. NPs being undetectable in deep tissues, one of the challenges is the difficulty to follow the cellular uptake of these nanomaterials at the organism level. The aim of this thesis is to validate the use of PLA NPs as an imaging and drug vectorization platform in Drosophila melanogaster, and to analyze their fate in the whole fly body. The Drosophila model was chosen for its small footprint, the ease of breeding, the variety of transgenic lines, and the power of genetic tools available. Tt also allows to carry out in vivo mechanistic studies in a limited time window. We evaluated in cellulo and in vivo toxicity of these NP to determine optimal experimental conditions. Then the potential of PLA NPs was evaluated in cellulo on transiently transfected Drosophila cells by a plasmid carrying the GFP gene under the control of the UAS promoter. A simple observation by fluorescence microscopy of NPs vectorizing the gal4 gene or the GAL4 protein can confirm the effective delivery of active molecules into the cell through the binding of GAL4 protein to the UAS promoter. Finally, these formulations were orally administered to transgenic Drosophila UAS-RFP to confirm the previous in vivo results. GAL4 is a promising tool for indirect monitoring of NPs in transgenic organisms

En karta är en färskvara som är i ständigt behov av ajourhållning. Ajourhållning görs normalt med traditionella metoder: fotogrammetriska och/eller geodetiska. Men i och med att utvecklingen går framåt har intresset för en ny metod, UAS (Unmanned Aerial Systems), ökat. UAS är en relativt ny fotogrammetrisk metod där obemannade flygfarkoster används. Detta examensarbete har utvärderat vilken osäkerhet vanligt förekommande detaljer i en karta kan få i framställda "produkter" som genererats med hjälp av UAS-bilder som georefererats med naturliga stödpunkter. Produkterna som framställdes var en digital ytmodell och ett ortofoto och togs fram i datorprogrammet Agisoft Photoscan. Bilderna som bearbetades i denna studie erhölls från Swecos UAS-flygning och var tagna över deponiområdet Fågelmyra i Ornäs, Dalarnas län. I den digitala ytmodellen och i ortofotot mättes detaljer in för att sedan kontrolleras mot kontrollpunkter inmätta med nätverks-RTK (Real-Time Kinematic). Studien visade att detaljer inmätta i den digitala ytmodellen och ortofotot resulterade i en osäkerhet på 0,28 m respektive 0,08 m i plan. Varför osäkerheterna skiljer sig mellan den digitala ytmodellen och ortofotot kan ha att göra med att det är svårt att identifiera objekt i den digitala ytmodellen. Utifrån denna studie kan det konstateras att UAS och georeferering med naturliga stödpunkter lämpar sig för kartering av mindre områden. Dessutom kan det konstateras att UAS är effektiv och relativt enkel teknik. / A map is in constant need of being updated. Map updating is normally performed with traditional methods such as photogrammetric and/or geodetic. But by technical development the interest in new methods has increased, like in UAS (Unmanned Aerial Systems). UAS is a relatively new photogrammetric method using unmanned aerial vehicles (UAV). The purpose of this study is to evaluate what uncertainty common details in a map can get in "products" generated from UAS images georeferenced with natural ground control points. The products that were generated was a digital surface model and an orthophoto and was produced in the software Agisoft Photoscan. The images that were processed in this study were obtained from Sweco’s UAS flight and taken over landfill area Fågelmyra in Ornäs, Dalarna county. In the digital surface model and the orthophoto details were measured and controlled against check points surveyed with Network RTK (Real-Time Kinematic). The study has shown that the surveyed details in the digital surface model and ortohophoto resulted in a planimetric uncertainty of 0.28 m and 0.08 m, respectively. The reason for why the uncertainties for the digital surface model and orthophoto are different may be that it is difficult to identify objects in the digital surface model. Based on this study it can be concluded that UAS and georeferencing with natural ground control points is suitable for mapping of smaller areas. In addition, it can be concluded that UAS is efficient and relatively easy technique.

This thesis focuses on vision-based detection and observation of small, slow-moving targets using a gimballed fixed-wing unmanned aircraft system (UAS). Generally, visual tracking algorithms are tuned to detect motion of relatively large objects in the scene with noticeably significant motion; therefore, applications such as high-altitude visual searches for human motion often ignore target motion as noise. Furthermore, after a target is identified, arbitrary maneuvers for transitioning to overhead orbits for better observation may result in temporary or permanent loss of target visibility. We present guidelines for tuning parameters of the Visual Multiple Target Tracking (Visual MTT) algorithm to enhance its detection capabilities for very small, slow-moving targets in high-resolution images. We show that the tuning approach is able to detect walking motion of a human described by 10-15 pixels from high altitudes. An algorithm is then presented for defining rotational bounds on the controllable degrees of freedom of an aircraft and gimballed camera system for maintaining visibility of a known ground target. Critical rotations associated with the fastest loss or acquisition of target visibility are also defined. The accuracy of these bounds are demonstrated in simulation and simple applications of the algorithm are described for UAS. We also present a path planning and control framework for defining and following both dynamically and visually feasibly transition trajectories from an arbitrary point to an orbit over a known target for further observation. We demonstrate the effectiveness of this framework in maintaining constant target visibility while transitioning to the intended orbit as well as in transitioning to a lower altitude orbit for more detailed visual analysis of the intended target.

Framställning av digitala terrängmodell (Digital Terrain Model, DTM) är en viktig del för projekteringsunderlag vid markrelaterade frågor. Grunden för en DTM är punktmolnet som innehåller grunddata från mätningen. DTM är användbara i många olika områden, kvalitén bestäms beroende på vilken uppdrag som DTM gäller för. UAS-fotogrammetri är en av metoder som tillämpas för att framställa en DTM, det går även att framställa en DTM utifrån punktmoln från Laserdata NH. En DTM är en modell av endast markyta, där data samlas genom mätning av ett visst objekt. Syftet med detta examensarbete som är utfört vid Institutionen för ingenjörsvetenskap vid Högskolan Väst var att jämföra två olika metoder för framställning av ett punktmoln som är till underlag för en DTM. Punktmoln som framställs med egna mätningar från UASfotogrammetri och ett färdigt punktmoln från Laserdata NH. Målet med jämförelsen är att undersöka om det går att ersätta UAS-fotogrammetri med den kostnadseffektiva Laserdata NH i projektet för ett industriområde (Lödöse varvet) i Lilla Edets kommun, samt om det går att ersätta den överlag. Med hjälp av Agisoft Metashape programvaran framställdes det punktmolnet från mätning från UAS av modellen DJI Phantom 4 Advanced, sedan jämfördes den mot det färdiga punktmolnet från Laserdata NH i CloudCompare programmet. Resultatet på denna studie visar att det går att ersätta UAS-fotogrammetri mot Laserdata NH i just denna och andra liknande projekt som har samma syfte och viss bestämd noggrannhet då punktmolnen inte avviker signifikant från varandra. Medan det inte går att ersätta de mot varandra överlag, då UAS-fotogrammetri erhåller högre noggrannhet när det gäller framställning av ett punktmoln jämfört med vad Laserdata NH har för noggrannhet på sina mätningar / Generation of Digital Terrain Model (DTM) is an essential part in project planning in questions related to spatial planning. Basis for the DTM is the point cloud which obtains initial data from the measurement. DTM can be used in different areas, accepted quality level is depending on the assignment for which DTM is produced. UAS-photogrammetry is one of the methods which is used for DTM generation, but it is possible to produce DTM from point cloud originated from Laserdata NH. A DTM is a model representing entirely terrain surface, where the data used for its generation gathers from measuring of a certain object. The purpose of this study accomplished at Department of Engineering Science at University West was to compare two different methods for point cloud generation as a basis for DTM. First point cloud generated comes from own measurement with UAS-photogrammetry and second is a point cloud from acquired Laserdata NH. The goal of the comparison is to examine if it is possible to replace UAS-photogrammetry with the cost effective Laserdata NH in the project for the industrial area (Lödöse varvet) in Lilla Edet municipality, and if it is possible to replace it generally. With help of Agisoft Metashape software the point cloud from UAS-measurement with DJI Phantom 4 Advanced was generated and then compared to Laserdata NH point cloud in CloudCompare program. Result of this study is showing that it is possible to replace UAS-photogrammetry with Laserdata NH in this specific and others similar projects which have same purpose and certain decided precision since point clouds are not significantly deviating from each other. While it is not possible to replace them generally, as UAS-photogrammetry obtains higher precision concerning point cloud generation compared to accuracy that Laserdata NH has in its measurements.

<p>Safety Management Systems (SMS) in the aviation industry is increasingly an essential aspect of identifying hazards and managing the associated risks. While SMS has become commonplace and is often a regulatory requirement for air carriers, it remains voluntary for many other aviation service providers such as airports. Over the past decade, commercial UAS operations have significantly increased, leading to safety and economic challenges for airports. This research studied the current state of SMS and commercial UAS operations at airports. This research utilized a mix of quantitative and qualitative methods, which included an extensive literature review, interviews, and a survey of airport stakeholders. The literature review confirmed an increase in UAS hazards and risks within the airport operating area coupled with immature SMS practices that address these UAS operations. To build on the findings from the review of literature, a survey instrument was developed, distributed to airport stakeholders, and the responses were statistically analyzed. To gain greater insight into these findings, researchers interviewed three airport subject matter experts. The study compared the airports current state of SMS with UAS operations, the airport stakeholder’s level of familiarity with related policies, and their need for additional UAS SMS guidance material or training. Research results suggest a need for further development and adoption of robust SMS practices at airports along with education and training. This study may assist airport stakeholders, UAS operators, and regulators to further develop robust safety and risk management practices that support safe UAS operations within the airport operating area.</p>

Laserskanning har blivit en vanlig metod för dokumentation, övervakning, underhåll och ut­veckling av olika industrimiljöer. Särskilt för inmätning och visualisering av komplexa rörledningar på industrianläggningars tak är punktmoln från laserskanning ett viktigt verktyg för att på ett enkelt sätt hitta potentiella platser för installation av nya rörledningar. Detta examensarbete genomfördes i samarbete med konsultbolaget Swecos mätningsgrupp i Karlstad och undersökte om det är möj­ligt att ersätta punktmoln från terrester laserskanning med punktmoln skapade med flygbilder tagna med UAS (Unmanned Aerial System) för dokumentering av komplexa rördragningar på industritak. Studien genomfördes på ett mindre område (5x25 m) på reningsverket i stadsdelen Sjöstad (Sjö­stadsverket) i Karlstad. Området innehöll omfattande rörledningar i olika dimensioner och andra detaljer såsom rattar, flänsar och gallerluckor. Detta område ansågs därför vara lämpligt att använda för studiens syfte och tillträdet förutsatte dessutom inte omfattande och dyra säkerhetsutbildningar. Undersökningen genomfördes genom markering av ett sextiotal kontrollpunkter som sedan mättes in med totalstation i ett lokalt referenssystem. Bakåtobjekten användes även som fästpunkter för sfäriska måltavlor under laserskanningen. Dessutom mättes även målade markstödsignaler på bet­ongen in i samband med detta för att möjliggöra en georeferering av flygbilderna. Därefter genom­fördes terrester laserskanning inom undersökningsområdet från nio uppställningar med varierande instrumenthöjder samt två UAS-flygningar med flygfotografering från tio respektive 22 m flyghöjd. Efterbearbetningarna började med att etablera ett lokaltreferenssystem, vilket användes för geo­referering av både laserskanningspunkmolnet samt respektive flygfotograferingspunktmoln. De er­hållna lokala koordinaterna för kontrollpunkterna i respektive punktmoln jämfördes gentemot de totalstationsinmätta koordinaterna för att analysera lägesosäkerheten. Punktmolnet från terrester laserskanning innehöll 55 tydligt identifierbara kontrollpunkter medan punktmolnen från UAS-flygningen visade 53 respektive 22 identifierbara kontrollpunkter. Den kvadratiska medelavvikelsen (RMS) i 3D för dessa punkter uppgick till 8 mm i laserskann­ingspunktmolnet respektive 25 mm för båda flygbildspunktmoln. Efter detta analysmoment valdes punktmolnet från flygningen på 22 m höjd bort inför de fortsatta analyserna då cirka två tredjedelar av kontrollpunkterna inte var identifierbara. Även mät- och lägesosäkerheten från flygbildspunktmolnet från tio meters höjd visade sig dock i början vara otillräckligt för att kunna ersätta terrester laserskanning med flygfotografering med UAS. Ändå tillät detaljeringsgraden en identifiering av ett stort antal kontrollpunkter och vidare analyser visade att den stora lägesosäkerheten främst berodde på kontrollpunkter kopplade till vissa detaljtyper (dolda stödben och omarkerade bultar). En nyberäkning av lägesosäkerheten utan dessa kontrollpunkter gav betydligt bättre värden för lägesosäkerhet inom flygbildspunktmolnet från tio meters höjd, ett RMS i 3D på 12 mm. Eftersom användningarna där Sweco skulle vilja ersätta terrester laserskanning med flygfoto­graf­ering inte kräver en detaljnivå på bultstorlek visade sig därmed flygfotografering med UAS som en lämplig alternativ metod för att dokumentera komplexa rördragningar på industritak. / This study explored the possibility of using aerial photography from Unmanned Aerial Systems (UAS) as a replacement for terrestrial laser scanning in documenting complex pipeline systems on industrial roofs. The research, conducted in collaboration with Sweco's survey group in Karlstad, focused on visual qualities and positional uncertainty in point clouds generated by terrestrial laser scanning and aerial photography. Control points were marked and surveyed using a total station, then terrestrial laser scanning and UAS-aerial photography was performed to generate point clouds. Analysis revealed that the aerial photography at 22 m altitude was not suitable due to unrecognizable control points. However, the aerial photography at 10 m altitude, after excluding certain types of control points, showed improved positional uncertainty. As the desired applications did not require fine-level detail, UAS aerial photography proved to be a suitable alternative for documenting complex pipeline systems on industrial roofs.

Ett allt vanligare fenomen är att civila samhällsaktörer använder drönare i arbetet. En av dem är Polismyndigheten vars förmåga benämns UAS, en akronym för Unmanned Aircraft System. UAS används bland annat för ledning av operativa insatser. Syftet med studien var att undersöka hur användningen av UAS påverkar polisens ledning av insatser. Den polisiära UAS-användningen har för avsikt att höja polisens ledningsförmåga. Enligt tidigare forskning kan detta normativa påstående tolkas som ett designförslag. Med denna utgångspunkt undersökte studien empiriskt hur UAS-användningen påverkar polisens möjligheter att nå önskade effekter av insatser. Undersökningen genomfördes med stöd av Brehmers (2013) designlogik bestående av fem analysnivåer. Designlogiken applicerades på primärt på ledningssystemet i relation till insatssystemet.  Empirin utgjordes av sju individuella och semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades med deduktiv tematisk analys. Resultaten visar att det finns effekthöjande faktorer, effekthämmande faktorer och effektsänkande (risk)faktorer gällande polisens UASanvändning vid insatsledning. Studiens slutsats är att det är hur relationen mellan dessa faktorer ser ut vid varje unik insats som påverkar vilken betydelse UAS-användningen får för ledningsförmågan, och därmed också vilka effekter som kan uppnås med insatsen som helhet. Det finns därmed en riktighet, men inte en garanti, i påståendet att UAS-användning genererar ökad ledningsförmåga vid ledning av operativa insatser. Att UAS-användningen höjer ledningsförmågan förutsätter att omständigheterna är gynnsamma/hanterbara och att de effektsänkande (risk)faktorerna kan undvikas/hanteras. / An increasingly common phenomenon is that civil society actors utilizes drones in work-related situations. Amongst them is the Swedish Police Authority, whose capability entitles UAS, an acronym for Unmanned Aircraft System. One way in which the Swedish police uses UAS is for command and control (C2) of operations. The purpose of the study was to investigate how the UAS-usage affects the management of C2 operations. Through UAS-usage, the Swedish police intends at increasing the police's C2 ability. According to previous research, this normative statement could be interpreted as a design proposal. Following this, the study investigated empirically how the UAS-usage affects the police's ability to achieve desired effects of C2 operations. To conduct the research, the study used Brehmer's (2013) design logic consisting of five levels of analysis. The design logic was applied primarily to the C2-system in relation to the mission respondent system.  The empirics consisted of seven semi-structured interviews, which all took place individually. The interviews were analyzed with deductive thematic analysis. Results are showing that UAS-usage in C2 operations has effect-enhancing factors, effect-inhibiting factors and effect-reducing (risk) factors. The study states that the relationship between these factors in each unique C2 operation affects how UAS-usage influences the C2 ability, and hence which effects the operation as a whole produces. There is thus an accuracy, but not a guarantee, in the claim that UAS-usage generates increased C2 ability. The achievement of increased C2 ability through UAS-usage is dependent on favorable/manageable circumstances and the fact that the effect-reducing (risk) factors can be avoided/managed.