I Sverige råder omfattande lagstiftning både vad gäller gruvverksamhet, tillhörandetillståndsprocesser och de rättsregler som skyddar samers rätt till mark i syfte att bedrivarennäring. Rättsområdena är båda dynamiska och beroende av utvecklingen i internationellrätt. Samer åtnjuter genom grundlag och andra lagar rättigheter, i egenskap av urfolk ochnationell minoritet, att utöva rennäring. Aktörer som önskar bedriva gruvverksamhet behövergenomgå flera tillståndsprocesser innan en sådan verksamhet kan startas, i syfte att säkerställaatt inga andra avgörande intressen påverkas och att miljön inte tar skada. Gruvverksamhet ären tillståndspliktig verksamhet enligt miljöbalken. Gemensamt för de båda rättsområdena är att de regleras i flera olika lagar och tangerar fleragånger varandras lagstiftningar. Miljöbalken som till stora delar reglerar gruvverksamhetinnehåller exempelvis även bestämmelser om i vilken utsträckning områden som används förrennäring ska skyddas. Samerna erhåller också skydd genom internationella deklarationer ochkonventioner. Trots flera lagar, förordningar och internationella bestämmelser som reglerarovan nämnda rättsområden har rättsläget bitvis ansetts oklart. Sverige har fått kritik för attsamernas rättigheter inte beaktas i tillräcklig mån, både generellt och i förhållande tillgruvverksamhet. I en jämförelse med Kanada, som också är en stor gruvnation, går det att urskilja vissaskillnader där Sverige skulle kunna hämta inspiration. Det går även att hävda att samernasrättigheter skulle utökas i det fall Sverige skulle välja att instifta en lag som bygger på FN:surfolksdeklaration, alternativt ratificera ILO:s konvention nr 169. Rådande gruvkonflikter iSverige ger vid handen att samer inte känner att deras åsikter tas i beaktning när områden deanvänder för rennäring exploateras för gruvverksamhet. Aktörer aktiva inom gruvverksamhetanser emellertid att det system som reglerar gruvprocessen är allt för omfattande ochkomplicerat och kan hämma Sveriges position som stor gruvaktör.

Syfte: Att med utgångspunkt i artiklarna 3 och 4 i FN:s konvention om urfolk och lokala samhällens rättigheter och artikel 8j i konventionen om biologisk mångfald undersöka samers nyttjanderätt till privategendom. Artiklarna väcker en rad intressanta frågeställningar. Jag kommer koncentrera mig på att diskutera självbestämmandet och ägandets legitimitet utifrån ett kollektivistiskt och ett individualistiskt perspektiv. De perspektiven står samhällsfilosoferna Karl Marx och Robert Nozick för. Jag kommer även undersöka ägande som rättighet, dels utifrån ovanstående men även utifrån Wesley Hohfeld och Onora O’Neills rättighetsteorier och analyser. Slutligen kommer jag använda statsvetaren Elinor Ostroms empiriska studie av gemensamt ägda resurssystem och de analyser hon gör kring dessa i boken Allmänningen som samhällsinstitution. För att sedan med rättighetsteorierna som ram väva ihop teorierna kring självbestämmande och ägandets legitimitet med Ostroms slutsats om kollektivt ägda resursers fördelar. För att förhoppningsvis landa i att allmänningar kan vara mer socialt och klimatmässigt hållbara och därför är artiklarna och implementeringen av dem viktig, inte bara för samerna som folk utan även för en långsiktigt hållbar utveckling.

Planering kring markanvändning kan innefatta och påverka flera olika intressen vilket kan lyfta tankar kring rättvisa. Enligt tidigare forskning domineras ofta samiska intressen och perspektiv av andra diskurser och på så sätt reduceras även ett erkännande av det samiska förhållningsättet och samiska rättigheter. Syftet med denna studie har varit att utifrån det teoretiska perspektivet på miljörättvisa undersöka vad samisk miljörättvisa kan vara, för att därefter analysera huruvida samisk miljörättvisa förekommer inom kommunal översiktsplanering. Tidigare forskning pekar på att urfolks krav på miljörättvisa bottnar i behov av erkännande av det relationella synsättet på omgivningen och dess funktion för kultur och traditionella levnadssätt ur ett holistiskt perspektiv. Den samiska miljörättvisan har samma utgångspunkt och menar att landskapet och den icke-mänskliga naturen hänger samman med samisk kultur och näringar i stort, vilket därför kräver ett erkännande av samiska värden och behov tillsammans med välfungerande och bärkraftiga ekologiska miljöer för att säkerställa möjligheten till sociokulturell reproduktion. Undersökningen har baserats på en fallstudie av Gällivare kommuns översiktsplanering och dess centrala plandokument vilka ligger som grund för kommunens långsiktiga planering och förvaltning av mark- och vattenområden. Utifrån ett skapat teoretiskt ramverk på samisk miljörättvisa har en kvalitativ innehållsanalys tillämpats. Studiens resultat visar att delar ur den samiska miljörättvisan går att återfinna i olika sammanhang och kontexter i översiktsplanen, men att den framför allt framträder i relation till rennäringen. Slutsatsen är att det för samisk miljörättvisa i stort saknas flertalet aspekter, med följden av flera samiska värden och behov osynliggörs vilket på sikt enligt ett miljörättviseteoretiskt resonemang kan ha effekter både på proceduriella aspekter och distributiva utfall i ett senare skede vid planläggning kring markanvändning inom kommunens gränser.

The year 2000 the Sami languages were recognized as official minority languages in Sweden, which among other things mean that there is a government decision to provide the means for their further existence. The purpose of this thesis is to discuss the role of the Swedish public libraries in revitalizing the South Sami language. This is an important topic to address, since the South Sami language faces serious threats today. Furthermore, the role of the public libraries in revitalizing the minority languages due to the Swedish engagement is not yet defined. The study focuses on Jämtlands läns bibliotek, a choice based on the fact that this library is located in a region with a large South Sami population. In the light of existing policy documents, and up-to-date research results dealing with the South Sami language situation, we made an interview study based on three distinct questions at issue. These deals with the responsibility of the library, the present work at the library, and the future work of the library. In answering these questions at issue, we made eight interviews with strategically selected persons; four librarians and four Samis. Since there is no established library praxis regarding the routines to revitalize threatened languages in Sweden, the purpose was to let the informants themselves contribute to the definition of the phenomenon’s at hand. Our conceptual frameworks were Kenneth Hyltenstam´s theories on language processes, Dorte Skot-Hansen´s & Marianne Andersen´s categorization of the different functions of the library, and Mikael Stigendal´s perspective on the librarian’s role in integration.   Our results show that there is a gap between what the librarians perceived as immediate demand, and the real needs of the South Sami group; a gap which the library in the light of it´s educating commission has a responsibility to bridge. The results also show that the library´s work today concerning this matter is inadequate, and that the library receives a low level of trust from the Sami informants. However, the results also show a mutual interest in cooperation, in order to investigate possible and constructive ways forward. Crucial to successful results showed to be the integration of South Sami competence in the overall resources of the library, and to contribute to the normalization of the Sami presence in the region in other ways. / Folkbiblioteken och de nationella minoriteterna

<p>The year 2000 the Sami languages were recognized as official minority languages in Sweden, which among other things mean that there is a government decision to provide the means for their further existence. The purpose of this thesis is to discuss the role of the Swedish public libraries in revitalizing the South Sami language. This is an important topic to address, since the South Sami language faces serious threats today. Furthermore, the role of the public libraries in revitalizing the minority languages due to the Swedish engagement is not yet defined. The study focuses on Jämtlands läns bibliotek, a choice based on the fact that this library is located in a region with a large South Sami population. In the light of existing policy documents, and up-to-date research results dealing with the South Sami language situation, we made an interview study based on three distinct questions at issue. These deals with the responsibility of the library, the present work at the library, and the future work of the library. In answering these questions at issue, we made eight interviews with strategically selected persons; four librarians and four Samis. Since there is no established library praxis regarding the routines to revitalize threatened languages in Sweden, the purpose was to let the informants themselves contribute to the definition of the phenomenon’s at hand. Our conceptual frameworks were Kenneth Hyltenstam´s theories on language processes, Dorte Skot-Hansen´s & Marianne Andersen´s categorization of the different functions of the library, and Mikael Stigendal´s perspective on the librarian’s role in integration.</p><p> </p><p>Our results show that there is a gap between what the librarians perceived as immediate demand, and the real needs of the South Sami group; a gap which the library in the light of it´s educating commission has a responsibility to bridge. The results also show that the library´s work today concerning this matter is inadequate, and that the library receives a low level of trust from the Sami informants. However, the results also show a mutual interest in cooperation, in order to investigate possible and constructive ways forward. Crucial to successful results showed to be the integration of South Sami competence in the overall resources of the library, and to contribute to the normalization of the Sami presence in the region in other ways.</p> / Folkbiblioteken och de nationella minoriteterna

Studien syftar till att undersöka samers framställning inom religionsämnet i svenska läroplaner inom grundskola och gymnasieskola. Frågorna som legat till grund för undersökningen har varit under vilka år läroplanerna har förändrats och hur religionsämnet har förändrats. Vidare har frågor ställts som hur länge samer har nämnts i läroplaner samt hur benämningen har förändrats. Arbetet har avgränsats genom att enbart välja grundskolans- och gymnasieskolans läroplaner samt fokuserat på religionsämnet. En kvalitativ- samt komparativ metod har använts för att tolka och jämföra läroplaner samt samers framställning i dessa. Ett diskursteoretiskt perspektiv har använts för att belysa samhällsstrukturer som kan påverka samers framställning. Resultatet visade att grundskolan har fem läroplaner som utgivits från 1962 till och med år 2011. Historiskt sett har religionsämnet benämnts som kristendomskunskap, numer benämner man ämnet däremot som religionskunskap, vilket kom att ändras till följd av Lgr 69. Tidigare låg fokus inom ämnet på bibelstudier, till att fokuset numer snarare ägnas till större religioner. Samtliga läroplaner redogör för att utbildningen ska vara objektiv, allsidig och saklig. I grundskolans läroplaner har naturfolk eller minoriteter nämnts, i Lgr 11 nämndes samer som ett moment i årskurs 4–6. Fokus ligger däremot på äldre samisk religion. Läroplanen för gymnasieskolan har utgivits i tre utgåvor, från år 1970–2011. Ingen av läroplanerna har lyft varken minoritet, naturfolk eller samer. Slutligen har undersökningen visat att samer till stor del inte lyfts i undervisningen, förutom den äldre samiska religionen, vilket upprätthåller okunskapen i samhället om samer.

The purpose of the study was to examine social workers’ knowledge and experiences of Sámi people as clients in social services. Four qualitative interviews were conducted with social workers from scattered parts of Sápmi in Sweden. Ethnic sensitivity, anti-discriminatory and systems-theoretical perspectives are the concepts and theoretical perspectives that were used to analyze the interviews. The informants’ experience that the background to Sámi clients’ issues can differ from the general population, that the Sámi clients can carry a historical oppression and have identity difficulties. Gaining trust, being flexible and finding a balance in assessment-dialogue are challenges in the meeting with Sámi clients expressed by the informants. Even though the informants have strategies to meet clients based on their profession, it appears that Sámi culture is a widely-conducted concept and that there is a need of knowledge of Sámi people and their history to ease the work with Sámi clients. / Syftet med uppsatsen har varit att undersöka socialsekreterares kunskaper och erfarenheter av samer som klienter inom socialtjänsten. Fyra kvalitativa intervjuer genomfördes med socialsekreterare som arbetar i spridda delar av Sápmi i Sverige. Etnisk sensitivitet, antidiskriminering och systemteori är de begrepp och teoretiska perspektiv som har använts för att analysera intervjuernas empiri. Informanterna upplever att bakgrunden till samiska klienters problematik kan skilja sig åt från majoritetsbefolkningen, att de samiska klienterna kan bära på ett historiskt förtryck och ha identitetssvårigheter. Att få tillit, vara flexibel och att hitta en balans i utredningssamtal är utmaningar i mötet med samiska klienter som uttrycks av informanterna. Även om informanterna har strategier för att bemöta klienter utifrån sin profession, framgår det att samisk kultur är ett brett begrepp och att det finns ett behov av kunskap om samer och deras historia för att underlätta arbetet med samiska klienter.

The purpose of this essay is to investigate two different cases of reburial of Sámi human remains in Sweden, these being the reburial of Soejvengeele “the shadow man” in Tärnaby 2002, whose grave was excavated in 1950 by ethnologist Ernst Manker. The second case consist of the reburial in Lycksele 2019 of human remains of about 25 individuals which were excavated in 1950-51 by Västerbottens museum under the guidance of Karl Cajmatz. The essay aims to recognize the differences and similarities in how the cases have been handled by the authorities, museums and organisations involved. Another aim of this paper is to navigate the discourse regarding questions of ethical research of indigenous human remains, and what role archaeology has played in the historical context of power imbalance between the Sámi indigenous society and the Swedish State.

No description available.

The oppression that indigenous people experienced in many decades slowly began to loosen after the second world war, this is partly visible in the growing number of international convention protecting indigenous people. The racism and discrimination towards the indigenous people were exchanged with an aim to mediate a respectful and informative view of the history about the indigenous people to the majority. The Sami people’s history, the indigenous people of Norway, Sweden, Russia and Finland, is a European example of colonial oppression inside the boundaries of Europe. This essay aim to analyze how the Samis are represented in the Swedish curriculum from 1994 and 2011 and the Norwegian curriculum from 1997 and 2015. The analyze is concentrated to the subjects Religious Education and History. The theory of the analyze is based on postcolonial theory presented by Ania Loomba which make it possible to critically examine the curriculums.