Syftet med denna litteraturstudie är att genom granskning av vetenskaplig litteratur undersöka hur de riskfaktorer i arbetet som orsakar utbrändhet bland sjuksköterskor kan förebyggas. Frekvensen av utbrändhet i Sverige har ökat sedan slutet av 90-talet och de riskfaktorer som har identifierats av olika forskare är av organisatorisk, individuell och social genes. För att uppnå syftet gjordes en litteraturstudie som grundar sig på åtta vetenskapliga artiklar. Som teoretisk referensram valdes Demerouti´s Job Demand-Resourcesmodell för att tydliggöra begreppet utbrändhet. Mätinstrumentet MBI användes också för att förklara hur utbrändhet kan mätas. Resultat från åtta artiklar visar att utbrändhet kan förebyggas med hjälp av individen (stresshantering, fortbildning och empowerment), relationer (iakttagelser från medarbetare, stödgrupper och socialt stöd i arbetet) och organisationen (stöd och uppmuntran från arbetsgivaren, socialiseringsprogram med träning samt förändring av arbetsmiljö) Att sjuksköterskan känner sig stark i sin yrkesroll och kan hantera stress, att hon/han har stöd från medarbetare och arbetsgivare och ges möjlighet till personlig utveckling under goda arbetsförhållanden kan hjälpa henne/honom att undvika utbrändhet. / The aim of this literature review is to through scrutinizing scientific literature examine how the risk factors at work that cause burnout among nurses can be prevented. The incidens of burnout has increased in Sweden since the late 90´s and the risk factors identified by different researchers are of an organizational, social and individual genes. The research method chosen was a literature review based on eight scientific research reports. Demerouti´s Job Demand-Resources model was used as a theoretical framework to clarify the concept of burnout. The measuring instrument MBI was also used to explain how burnout can be assesed. Results from eight studies show how burnout can be prevented through the individual (stress manegement, education and empowerment), relationships (coworker´s observations, peer-support groups and social support at work) and the organization (support and encouragement from the employer, socializationprograms with training and adjustments of the work environment) A nurse who feels strong in her/his professional capacity and know how to cope with stress, who has support from co-workers and employer and is given the opportunity to personal development in healthy working conditions can be helped to avoid burnout.

Teckenspråkstolkar är enligt tidigare studier i riskzonen för att drabbas av arbetsrelaterad utbrändhet och sekundär traumatisk stress. Nivån av arbetstillfredsställelse brukar dock vara hög. Att arbeta med tjänsten bildtelefoni kan påverka risken i en negativ riktning. Ingen av de tidigare studierna på detta har utförts i Sverige, eller ens i Europa. Arbetsrelaterad handledning är något som kan påverka arbetsrelaterad livskvalitet och minska riskerna för utbrändhet och sekundär traumatisk stress. För att undersöka hur situationen såg ut för svenska teckenspråkstolkar användes en onlineenkät. Enkäten innehöll formuläret Professional Quality of Life (ProQOL) för att undersöka risk för utbrändhet, sekundär traumatisk stress och nivå av arbetstillfredsställelse. Utöver detta användes tilläggsfrågor om användning och tillgång till handledning samt om personen arbetade med tjänsten bildtelefoni. Resultaten visade att Sveriges teckenspråkstolkar verkar ha en bra arbetsrelaterad livskvalitet. Gruppen låg sammantaget på en låg risknivå för sekundär traumatisk stress. Risken för utbrändhet låg precis i gränslandet för en låg till en medelnivå för gruppen. Arbetstillfredsställelsen låg på en medelnivå. Varken handledning eller arbete i bildtelefoni hade något signifikant samband med arbetsrelaterad livskvalitet.

Bakgrund: Idag drabbas många sjuksköterskor av utbrändhet som ett resultat av olika stressrelaterade faktorer på jobbet. Stress har negativa hälsoeffekter på denna personalgrupp och därmed vårdkvalitet.  Det är därför viktigt att studera samt identifiera sjuksköterskors upplevelse av stress eftersom det kan bidra till att förebygga ogynnsamma resultat. Syftet: Att beskriva upplevelser av stress och utbrändhet bland sjuksköterskor. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ manifest innehållsanalys av sex kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: Att arbetsbördan ledde till stress, Att relationen till patient och anhöriga leder till stress, Att känna oro över patienternas hälsa och säkerhet, Att hitta stresshanterings strategier. Slutsats: Sjuksköterskors hälsa blev påverkad negativt både fysiskt och psykiskt. Deras hälsa riskerades när stress blev för omfattande, men framför allt hotas patientsäkerheten när sjuksköterskorna inte mår bra. Så småningom kan stress driva sjuksköterskan till utbrändhet om hjälp och tid till vila inte erbjuds. Därför är det av stor vikt för teamledaren att upptäcka stress och utbrändhet bland sjuksköterskor i tid för att kunna förebygga eller minimera konsekvenserna. Dessutom bör sjuksköterskor vara medvetna om symtom på stress och utbrändhet tidigt för att förhindra komplikationer.

Within organizational psychology, previous research has shown that there is a relationship between burnout on team-level and individual team members’ burnout, but little is known if this contagiousness of burnout is also relevant within sport contexts. Therefore, the first aim of the present study was to examine the effect of perceived teammate burnout on athletes perceptions of their own burnout. Furthermore, previous research has suggested that highquality coach-athlete relationship has several positive outcomes for the athlete. Recently, researchers have found evidence that a high-quality coach-athlete relationship is linked with less symptoms of burnout in athletes. Therefore, the second aim was to investigate whether a high-quality coach-athlete relationship can mediate the relationship between perceived teammate burnout and individual burnout. Male and female athletes (N=102) performing five different competitive team sports at different levels participated in a cross-sectional study and completed questionnaires measuring individual athlete burnout, perceptions of teammates’ burnout and the quality of perceived coach-athlete relationship. The mediation regression analysis showed that the regression between perceived teammate burnout and individual burnout was significant. No mediation effect of quality of coach-athlete relationship was found when applying a Sobel test. The findings support the preliminary research on burnout contagiousness within the field of sport and to further examine the relationship between quality of coach-athlete relationship and athlete burnout more research is encouraged. / Inom organisationspsykologi har tidigare forskning visat att det finns en relation mellan utbrändhet på gruppnivå och individuell gruppmedlems utbrändhet, men det finns lite forskning om denna smittsamhet av utbrändhet också gäller inom idrottssammanhang. Därav var första syftet med föreliggande studie att undersöka effekten av upplevelsen av lagkamraters utbrändhet på idrottarens upplevelse av egen utbrändhet. Forskning har vidare visat att en högkvalitativ tränare-idrottare relation har flera positiva utfall för idrottaren. Nyligen har forskare funnit bevis att en högkvalitativ tränare-idrottare relation är kopplat till mindre symtom av utbrändhet hos idrottare. Därmed var andra syftet att undersöka huruvida en högkvalitativ tränare-idrottare relation kan mediera relationen mellan upplevelsen av utbrändhet hos lagkamrater och individuell utbrändhet. Manliga och kvinnliga idrottare (N = 102) från fem olika tävlande lagsporter på olika nivåer deltog i tvärsnittsstudien. De fick fylla i frågeformulärer som avser mäta individuell utbrändhet, upplevelsen av lagkamraters utbrändhet och kvalitén på den upplevda tränare-idrottare relationen. Mediator- och regressionsanalyser visade att regressionen mellan upplevelsen av lagkamraters utbrändhet och individuell utbrändhet var signifikant. Ingen medierande effekt av kvalitén på den upplevda tränare-idrottare relationen hittades med Sobel-test. Resultaten stödjer den preliminära forskning om smittsamhet av utbrändhet inom idrott och att ytterligare undersöka relationen mellan kvalitén på den upplevda tränare-idrottare relationen och individuell utbrändhet uppmuntras.

The purpose of the study was to explore the relationship between hope and burnout among senior level football players, and more precisely to examine whether approach coping and avoidance coping would mediate this relationship. Ninety Swedish football players (53 males, 37 females; aged 15–34 years, M = 22.38, SD = 4.47) filled out a questionnaire pack measuring trait hope, coping, and symptoms of athlete burnout. Findings showed a significant positive correlation between hope and approach coping. Further correlation analysis showed hope having a significant negative relationship with athlete burnout, as well as with avoidance coping. Mediation analyses found a direct negative effect between hope and burnout, which corresponds with previous research. Mediation analysis further showed that avoidance coping had a significant mediating effect on the hope-burnout relationship. However, no mediating effect was found with approach coping as mediator. Findings therefore indicate that football players low in hope are more prone to employ avoidance coping strategies when facing stress, making them more vulnerable to develop burnout. Hope may be important to promote and include in health evaluations to better understand and reduce the risk of developing burnout among football players. / Syftet med denna studie var att undersöka förhållandet mellan hopp och utbrändhet bland fotbollsspelare på seniornivå, och mer specifikt undersöka ifall förhållandet skulle medieras av approach coping och avoidance coping. Nittio svenska fotbollsspelare (53 män, 37 kvinnor; i åldrarna 15–34 år, M = 22.38, SD = 4.47) fyllde i frågeformulär som mätte hopp som egenskap, coping, och symptom på idrottsrelaterad utbrändhet. Resultaten visade på en signifikant positiv korrelation mellan hopp och approach coping. Vidare korrelationsanalys visade även att hopp hade ett signifikant negativt samband med såväl idrottsrelaterad utbrändhet, som med avoidance coping. Medieringsanalyser visade på en direkt negativ effekt mellan hopp och utbrändhet, vilket överensstämmer med tidigare forskning. Medieringsanalys visade vidare att avoidance coping hade en signifikant medierande effekt på relationen mellan hopp och utbrändhet. Ingen medierande effekt hittades dock med approach coping som mediator. Resultaten från föreliggande studie indikerar även att fotbollsspelare med låga värden i hopp är mer benägna att använda avoidance copingstrategier när ställda inför stress, vilket gör dem mer sårbara till att utveckla utbrändhet. Hopp kan vara viktigt att belysa och inkludera i hälsoutvärderingar för att få en bättre förståelse och minska risken för utvecklandet av utbrändhet bland fotbollsspelare.

In a world where every inch of work and every bit of performance is measured by the quantity rather than the quality there is a stress factor for humans. In social work where woman are overrepresented burnout or stress syndromes are over representative in diagnosis from sick leave. When these people can’t get the work-life balance together it sometimes ends up in exhausting decease, this mental decease effects people different but all of them use strategies, good or bad, to try and live with and overcome it. This candidate paper reaches out to investigated the strategies used by these woman to overcome and deal with the workload they are experiencing, both off and on work.

The purpose of the study is to investigate social workers experiences of compassion fatigue as well as their thoughts about health and risk factors in the area. The method used is a qualitative interview study in which eight social workers, investigating child welfare matters, were individually interviewed. The study shows that most of the social workers describe their own experiences of burnout but not of secondary traumatic stress. The most important support for not suffer from compassion fatigue is to be supported and the possibility to ventilate with colleagues and managers. However, the social workers consider that the risk of burnout is primarily due to a heavy workload in terms of the number of cases and high staff turnover. Finally, the study indicates that social workers do not have experience of secondary traumatic stress because they are using tools that prevent this. However, the risk of experiencing burnout is high since they have not found strategies for managing workplace stress. / Syftet med studien är att undersöka socialarbetares upplevelser av sympatistress samt deras tankar om frisk- och riskfaktorer inom området. Metoden som använts är en kvalitativ intervjuundersökning där åtta socialarbetare, som utreder barnavårdsärenden, enskilt har intervjuats. Studien visar att de flesta av socialarbetarna beskriver att de har egna upplevelser eller erfarenheter av utbrändhet men inte av sekundär traumatisk stress. Det viktigaste stödet för att inte drabbas av sympatistress, uppger socialarbetarna, vara stöd från och möjligheten att ventilera med kollegor och chefer. Dock anser de att risken för att bli utbränd främst beror på hög arbetsbelastning, i form av mängden ärenden samt hög personalomsättning. Slutligen pekar studien på att socialarbetarna inte har upplevelser av sekundär traumatisk stress då de använder sig av verktyg som förhindrar detta. Dock är risken för att drabbas av utbrändhet hög då de ännu inte funnit strategier för att hantera påfrestningar som är kopplade till arbetsplatsen.

No description available.

<p>Studiens syfte har varit att beskriva och analysera hur kuratorer vid psykosociala enheter inom primärvården hanterar sina känslor i patientarbetet. En kvalitativ forskningsmetod har genomförts med hjälp av intervjuer med fyra kuratorer vid tre olika psykosociala enheter inom primärvården. Resultatet har analyserats utifrån copingteori och existentiell teori. Resultaten visar att respondenterna använder sig av copingstrategier såsom att söka kunskap, söka lösningar, stöd och vägledning och upphäva stundens allvar i form av humor för att hantera känslor i patientarbetet. Dessutom förlitar respondenterna sig till sin kunskap och erfarenhet inom kuratorsyrket. De använder sig dessutom av reflektion och stöd av vissa kolleger som de känner sig trygga med. Vid sidan av copingstrategier använder sig respondenterna av existentiellt perspektiv i form av att finna mening, sammanhang och värde av sin handling i patientarbetet. Respondenter har beskrivit att deras ödmjukhet och empati till människor har fördjupats i samband med patientarbetet. De har även i samband med patientarbetet fått ökad medvetenhet för människans sociala sammanhang. Detta har därför påverkat deras inställning till egen livssituation och människor. De upplever även att vardagslivet har påverkats av patientarbetet. Respondenterna anser att det därför är viktigt att upprätta tydliga gränser mellan arbete och fritid för att orka med patientarbetet. Därför gör de fritidsaktiviteter som är roliga och avkopplande.</p>

Syftet med denna uppsats var att undersöka hur depression, ångest och utbrändhet predicerar varandra samt att undersöka om social stöd och fysisk aktivitet kan verka som skyddsfaktorer för dessa prediktionssamband. Studien hade en longitudinell design, och enkäten besvarades 2010 och 2013 av ett slumpmässigt urval på 2336 individer i Västerbotten. Symptom på ångest och depression uppmättes med Hospital Anxiety and Depression Scale och symptom på utbrändhet uppmättes med Shirom Melamed Burnout Questionnaire. Logistiska regressionsanalyser genomfördes. Depression ökade risken för utveckling av ångest (oddskvot, OK=1,78) och utbrändhet (OK=2,21). Ångest ökade risken för utveckling av depression (OK=2,28) och utbrändhet (OK=2,23). Utbrändhet ökade risken för utveckling av depression (OK=3,07) och ångest (OK=2,25). Det var en signifikant mindre andel individer med socialt stöd än utan socialt stöd som utvecklade utbrändhet från depression eller ångest, och från ångest till depression. Det fanns inget stöd för fysisk aktivitet som skyddande faktor för prediktionssambanden. / The purpose of this study was to examine the prediction between depression, anxiety and burnout and whether social support and physical activity can act as protective factors for these predictions. The study had a longitudinal design and a questionnaire was responded to in 2010 and 2013 by a randomized sample of 2336 individuals in Västerbotten, Sweden. The symptoms of depression and anxiety were measured with the Hospital Anxiety and Depression Scale and the symptoms of burnout with the Shirom Melamed Burnout Questionnaire. Logistic regression analyses were performed. Depression increased the risk of developing anxiety (oddsratio, OR=1.78) and burnout (OR=2.21). Anxiety increased the risk of developing depression (OR=2.28) and burnout (OR=2.23). Burnout increased the risk of developing depression (OR=3.07) and anxiety (OR=2.25). A significant smaller proportion of the individuals who had access to social support developed burnout from depression or anxiety, in contrast to the individuals who did not have access to social support. It was the same with development from anxiety to depression. There was no evidence for physical activity being a protective factor for the examined predictions.