En afhandling om parti-rationalitet belyst gennem en undersøgelse af dansk deltagelse i fredsstøttende operationer og EU-forbeholdet på forsvarsområdet med henblik på at vurdere hvorvidt der eksisterer en diskrepans mellem disse to forhold. / The aim of this paper is to examine and explain the rationale of political parties behind, on the one hand, their desire to have Denmark participate in peace support operations and, on the one hand, the parties 1992 decision not to take any part in the elaboration and the implementation of decisions and actions of The European Union which have defence implications. It can thereby be determined whether or not there is an inconsistency between the two subjects. The parties who are subject to this examination are Socialdemokratiet(Social Democrats), Det Radikale Venstre(Social Liberals) and Socialistisk Folkeparti(Socialist People’s Party). The theory used is focusing on the fact that political parties have to make trade-offs in order to achieve their political goal or at least as many of these as possible. The theory puts foreward that parties have a small and well-defined set of objectives which in the simplest term can be seen as ”policy-seeking”, ”office-seeking” and ”vote-seeking”. The method used  is a descriptive analysis of the two areas where the decision to participate in peace support operations in The Persian Golf 1990, Bosnia 1995 and Kosovo 1998 is based on the parties arguments in Folketinget (The Danish Parliament). Due to the fact that there is no official documentation of the negotiations prior to the decision on The European Union question (the reservation) this area is mainly based on interviews with persons who took part in the negotiations and books on the subject. The aim of the descriptive analysis is to determine the rationale of the parties in both areas and thereby why the parties decides to participate in peace support operations and not to participate in The European Unions decisions and actions which have defence implications. This is followed by a comparative analysis of the conclusions from the descriptive analysis in order to determine any inconsistency in the parties rationale and the aims of the decisions. This leads to the conclusion of the thesis; Is there or is there not an inconsistency between Denmark’s wish to participate in peace support operations and the decision not to take any part in the elaboration and the implementation of decisions and actions of The European Union which have defence implications. The conclusion is; that there is an inconsistency. The inconsistency is due to the consequence of the implementation of the reservation, and not due to the aim of the reservation . As to the rationale of the parties the paper concludes that the parties seek different objectives. One party generally seeks policy and less office and/or votes, one party generally seeks office and less policy – votes and one party generally falls close to the center of the line policy and/or votes and only marginally in the direction of office. On the way to the conclusion the paper points to possible reasons to why it will not be possible to correct the inconsistency for a (long) time to come. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

I uppsatsen analyseras amerikansk verbal utrikes- och säkerhetspolitik kopplad till utvecklingen av EU:s militära krishanteringsförmåga förmedlad av företrädare för Clinton- respektive Bushadministrationerna. Analysen omfattar tidsperioden 2000 till och med första kvartalet 2001. Syftet med analysen är att dels  fastställa om det finns några substantiella skillnader i de båda administrationernas politik samt att utföra en bedömning av hur huvuddragen i denna politik kan komma att vidareutvecklas och föras under Bushadministrationens fortsatta mandatperiod.Analysen har genomförts med anknytning till Kjell Goldmanns teori om att det sätt på vilket nationella regeringar reagerar med anledning av internationella förhållanden är påverkade av såväl ideologiska som inrikespolitiska hänsynstaganden. / The essay analyses American foreign and security policy conducted verbally by predecessors of the Clinton and Bush administrations due to the development of the military crises response capabilities of the European Union. The analysed period stretches from year 2000 until the first quarter of year 2001. The analysis aims at determining if there are any substantial divergences regarding the policies of the two administrations. The analysis also aims at conducting a brief prediction in what principal features the Bush administration will continue to conduct their policy on European Security and Defence Policy (ESDP) until the end of their term of office. In order to accomplish the analysis it is based on a model of Kjell Goldmann suggesting that international-political action is affected by ideological and domestic-strategic considerations. Above that, in order to increase perspicuity the empirical matters, statements and arguments, are categorized in schools of thought. The author can establish that nothing indicates substantial divergences in the policies conducted by the two administrations on the matter of development of the military crises response capabilities of the European Union. Slight discrepancies in the political rhetoric’s is all that is indicated. The future policy of the Bush administration on the issue of ESDP will most likely be a continuation of the already established policy implying an American support as long as it won’t counteract with American national interests. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

Med slutten av den kalde krigen opphørte delingen av Europa og spenningen mellom to maktblokker. Dette medførte at norsk sikkerhetspolitisk tenkning ble utfordret. Oppgaven undersøker Russlands plass i det norske trusselbildet gjennom 1990-tallet. Analysen er rettet mot henholdsvis Forsvarsdepartementets og Utenriksdepartementets responser på de relativt dramatiske endringer i de sikkerhetspolitiske omgivelser. En sentral del i oppgaven har vært å beskrive utviklingen av sikkerhetsbegrepet, samt NATO og for de militære styrker i Nordvest-Russland. Dette for å vise om det eksisterte et grunnlag for å endre tilnærmingen til Russland eller opprettholde kontinuiteten fra den kalde krigen. Jeg har funnet betydelige forskjeller i departementenes respons. Dette omfatter både grad og form på responsen. Forsvarsdepartementets respons karakteriseres i stort av kontinuitet fra den kalde krigen med tradisjonell øst-vest tenkning, mens UD i sterkere grad viser endring og en tenkning basert på sentrum-periferi. / The end of the Cold War increased the political stability in Europe and reduced the risk of a future war between NATO and its former enemy; the Warsaw Pact. Instead NATO in its strategic concept of 1991 introduced a broad concept of security encompassing political, economic, social and environmental aspects along with the military dimension. NATO no longer faced the former threat of a massive attack from the East. This new thinking challenged the Norwegian approach to security that had been characterised by national consensus during the Cold War.The aim of this paper is to examine to what extent Norwegian authorities have changed their view upon and relations towards Russia during the 1990s. Has the Norwegian approach been changed or is it still characterised by the Cold War. The paper has been concentrated on examining the responses of the Ministry of Defence and the Ministry of Foreign Affairs.  The theory used is focusing on change and stability in foreign policy. The theory discusses a variety of factors that may have an impact on whether a specific foreign policy is likely to endure or to change. It stresses the importance of the impact of stabilisers, tending to inhibit change in foreign policy even when there is a pressure for change.The method used is a descriptive analysis with a comparative view. I have examined official parliamentary bills from the Ministries and official speeches. This to find out if their responses is characterised by change or continuation of Cold War policies. As a major part I described the development of a wider security concept, the development in NATO as for the military forces in the Northwestern part of Russia.Conclusions show to an extensive point that there are differences in the Ministries responses. This includes both the degree and the extent of the response. The Ministry of Defence is more dominated by the traditional thinking - Russia could still be a potential threat to Norwegian security. The Ministry of Foreign Affairs response is corresponding more to major NATO members' responses. The Russian threat is not the military one, but an environmental. The solution to future challenges is in their point of view co-operation. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

This thesis aims at investigating the conflict development of Swedish foreign policy debates during 1989-2000. It is rather assumed that the Swedish foreign policy debates have been highly characterized by a large consensus. Despite that, there have been certain occurrences where the political parties have flushed into party struggle and shown disagreements over the party frontiers. This has raised questions about the range of conflict and consensus in such debates where I have studied the political parties' backchats. I have studied situations where the political parties replicate each other in order to investigate the range of consensus and controversy that exists within different foreign policy areas. The purpose has been to determine if Swedish foreign policy has undergone substantial changes during the 1990s and transformed into a more conflict-ridden foreign policy in contrast to earlier post-war era. The empirical analysis reveals that the foreign policy of Sweden has undergone minor changes over time. The period of 1990s consists of a larger amount consensus than conflict and more controversy within internationalistic issues instead of national interests issues during the post-war era. The parties that are most given to politicize within different foreign policy issues are the Social Democrats, the Moderate Party and the Left-wing Party during the 1990s.

In this essay i argue that there are three different variables that may be able to control the outcome of certain foreign policy choices. These three variables are External Threats, government division and public opinion. The Essay also tries to identify former president Bush motives behind the 2003 Iraqi War. It is partly argued that the three variables had a certain amount of influence on Bush decision making process. But the main focus lies on the motives behind the attack. There are several official motives identifies through different types of statements from different members of the elite group, the main motives being the threat that the Bush administration felt the former Iraqi president Saddam Hussein was responsible for and of course weapons of mass destruction, as you will notice while you read this essay there are more but in some way smaller motives that doesn't take as much place as the threat and WMD aspects.

No description available.

Uppsatsen utgår ifrån att religionsfrihet är en mänsklig rättighet som håller på att få allt mer internationell uppmärksamhet på grund av dess roll i ett demokratiskt samhälle. Genom att ingående beskriva de faktorer som påverkar religionsfrihet och se in på hur religionsfrihet förstås och behandlas ur en statlig synvinkel kan en rimlig förståelse skapas av religionsfrihet för Norden. Syftet med uppsatsen är att öka kunskapen om religionsfrihet för att en nordisk stat bättre ska kunna ta sig an morgondagens utmaningar i form av framförallt ett mera mångkulturellt samhälle. Den nordiska kontexten, en sekulär statsmodell samt en godtagbar religionsfrihetsmodell för framtiden är alla centrala delar i vilka religionsfrihet behandlas. Uppsatsen visar bl.a. på att religion bör ha en naturlig plats i den offentliga sfären samt behovet av att diskutera och fastslå civilsamhällets och religiösa församlingars roll i framtidens Norden beträffande frågor som berör t.ex. religion och migration. Religionsfrihet och dess roll i ett samhälle är väl i linje med det nordiska välfärdssamhällets kärnvärden. Det visar på en stor potential i att implementera religionsfrihet även i utrikespolitiken. I ett nordiskt perspektiv erbjuder religionsfrihet goda möjligheter till samarbete för att stärka Norden som en attraktiv och ledande demokratisk region för framtiden.

This study aims at examine if an Europeanization is affecting the bilateral diplomatic relation between Sweden and Italy as managed by the national embassies. The questions asked to pursue the aim are; how the bilateral diplomatic work is managed between the countries, are there any signs of Europeanization within this relation or is it still contingent on intergovernmental principles? In this study an analytical model is created and used to analyze how the bilateral diplomacy between Italy and Sweden is managed through the embassies. The discussion on top –down Europeanization by Tanja Börzel is central to the development of the analytical model. Indicators of Europeanization are generated and applied in the empirical analysis. The empirical material is based on documents and interviews.   One general conclusion of this study asserts that there is no direct top-down Europeanization going on within the national bilateral diplomacy. Another one affirms that an indirectly top-down Europeanization on an embryonic stage may be going on within the embassy-driven bilateral work carried out between the EU member states.

Hur uppfattas den svenska militära alliansfrihetens ställning i takt med utökade militära samarbeten? Sveriges ingående av PESCO (Permanent Structured Cooperation), ett försvars-och säkerhetspolitiskt samarbete inom EU, har presenterats som ett steg i mot ett militariserat EU. Syftet med den här uppsatsen har varit att redogöra för och förstå underliggande problemframställningar till Sveriges säkerhets-och försvarspolicy samt vilken innebörd svenska policyskapare anseratt ökade samarbeten har för alliansfriheten. För att besvara syftet har regeringens utrikesdeklaration 2018, statens offentliga utredningar om säkerhetssamarbeten och propositionen om Sveriges ingående av PESCO analyserats med Carol Lee Bacchis kritiska policyanalys, What’s the problem represented to be?, och tolkats utifrån det teoretiska ramverket om nationell säkerhet och regionala säkerhetskomplex. Dominerande problemframställningar har presenterats utgöras av ryska aggressioner i östersjöområdet och Ukraina där både den svenska nationella säkerheten och EU:s regionala säkerhet upplevs hotad. Studiens slutsatser sammanfattas till att den nationella och regionala säkerheten upplevs förbättras med PESCO. Policyskapare anser även att alliansfriheten stärks och är beroende av ökade militära samarbeten, något som presenterats som ett nära steg till en allians, men studien kan inte avgöra hur allians friheten skulle påverkas av en direkt konflikt där en involverad stat undertecknat PESCO.

I Sverige under kalla kriget pratade inte politisk och militär ledning så mycket om strategi. Det fördes vissa strategiska resonemang i försvarsberedningar och -beslut, och det var ett ämne som officerare läste på sina skolor på sin höjd. Fokus låg mer på operativ planering som sköttes av militärområdesbefälhavarna med sina tilldelade resurser i form av armé-, marin- och flygförband. Hela landet skulle försvaras. Man uppdaterade sin planering och det handlade mer om att tänka administrativt snarare än strategiskt. Efter kalla krigets slut började det föras lite mer varierade strategiska resonemang i försvarsbesluten, men oftast låg tyngdpunkten på att anpassa hotbilden så att man kunde göra reduceringar i Försvarsmakten vilket gjordes fram till 2005. Nu var Försvarsmakten så liten – och tillsammans med krigen i Georgien 2008 och Ukraina 2014 som blev påminnelser om att världen fortfarande innehöll existentiella hot mot staters frihet och självständighet – så insåg både politiker och militärer att man måste bli tydligare med vad som förväntades av Försvarsmakten. 2002 kom Militärstrategisk doktrin ut, vilket var Försvarsmaktens första försök att tänka strategiskt. De strategiska diskussionerna blev mer dynamiska i försvarsberedningarna under 2000-talet, tills regeringen 2017 släppte Nationell säkerhetsstrategi. För första gången i modern tid fanns nu politiska och militära strategiska inriktningsdokument samtidigt. I Clausewitz berömda citat ”kriget är en fortsättning av politiken med andra medel” menar han att det är politiken som skapar kriget och det är politiken som ska leda kriget och medlet för det är strategi. Försvarsmakten förekom regeringen med 15 år när det gäller strategiska tankar, men nu när det finns en nationell säkerhetsstrategi på plats så infinner sig frågan om de är koherenta med varandra? Leder politiken militären strategiskt? Talar man i samma eller likalydande termer? Identifierar de samma mål, medel, metod och miljö? Är Försvarsmakten en lojal utförare av politisk vilja? Denna uppsats beskriver skillnader och likheter mellan Nationell säkerhetsstrategi och Militärstrategisk doktrin för att få svar på frågan om det råder överensstämmelse dem emellan.