Sweden and Iran are faced with a similar societal crisis following the outbreak of the new Coronavirus but are in many ways fundamentally different countries. Using the MSSD (Most Similar System Design) the study aims to explore similarities and differences in crisis management between the two countries through a comparative analysis of certain facets within domestic (education, freedom and rights) and foreign policy (migration and international relations). The starting point is to assume the Coronavirus as the central explanatory variable, additionally the underlying theoretical debate concerning the relationship between ‘legitimacy’ and ‘effectiveness’ adds another analytical dimension. The study found major differences between Swedish and Iranian crisis management, primarily regarding what policies were enacted but also in the effect these had. Although Sweden and Iran assume similar travel restrictions, the latter is facing a strong migratory current out of the country, in stark contrast to the former. Additionally, when confronted with similar problems, such as fear of an increase in domestic violence, the two countries react differently. The differences in governmental form, national statistics and aspects such as religion and demography appear to reveal themselves after policies are enacted, with limited effect on what exactly is enacted in the first place.

Denna undersökning syftar till att, genom att studera tal gjorda av danska och svenska utrikesministrar under åren 2014-2020, finna likheter och skillnader mellan Sveriges och Danmarks diskurs i förhållande till utrikespolitiken samt studera hur denna diskurs förändrats över tid. Genom en idéanalys görs en kvalitativ analys av talen på vilken teorier kring utrikespolitiska mål och medel appliceras. Undersökningen visar att de ideologiska målen är de starkaste i de båda ländernas diskurser, att Danmarks utrikespolitik är mindre fokuserad på icke-europeiska länder än Sveriges och att Sverige bedriver en mer kritisk och oppositionell utrikespolitik.

No description available.

Detta arbete är en fallstudie som undersöker konflikten i Ukraina. Syftet med denna studie är att studera kriget i Ukraina utifrån begreppet proxy war och Sveriges utrikespolitik gentemot Ukrainakriget. Metoden är av kvalitativ karaktär till följd av en vetenskaplig litteraturinsamling och semi-strukturerade intervjuer som empiriskt material. Intervjupersonerna är universitetslektorer på svenska universitet. Arbetet är avgränsat till det upptrappade kriget år 2022, med en viss djupdykning i krigets början, vilket är år 2014. Studiebidraget med detta arbete är en djupare förståelse kring olika krigsaspekter.Det finns huvudsakliga slutsatser som resultat av undersökningen. Den ena är att Ukrainakriget inte är en isolerad konflikt mellan Ukraina och Ryssland. Det finns olika inslag av ombudskrig i konflikten med externa aktörer som försöker nå ett önskat strategiskt utfall med krigsutvecklingen. Externa aktörer deltar som icke-krigförande genom att stödja Ukraina utan att själva direkt ingå i direkta krigshandlingar. Den andra huvudsakliga slutsatsen är att svensk utrikespolitik nått en historisk brytpunkt. Det svenska stödet till Ukraina och de utrikespolitiska åtgärderna är utmärkande. Till följd av kriget har Sverige antagit en positiv inställning till NATO-anslutning och lagt sina säkerhetspolitiska kort på ett lyckat ukrainskt försvar. Sverige bidrar med ett omfattande stöd till Ukraina, sanktionerar ryska aktörer och är i linje med den västerländska enheten. Därmed har Sverige överlämnat alliansfriheten.

Denna uppsats kommer att presentera USAs utrikespolitik satt i sammanhang till dess åtagande och engagemang i Förenta Nationerna samt hur dess agerande har påverkat nämnda organisations agerande. Jag kommer att fokusera på tre aspekter av Förenta staters utrikespolitik; deras militära kapacitet, deras ekonomiska styrka samt den allmänna opinionen. För uppsatsens tillkommelse har litteratur så som böcker, artiklar, dokument och FNresolutioner använts. Uppsatsen består av en kvalitativ textanalys där den hermeneutisk tolknings metoden har används för att få fram resultatet. Resultatet av uppsatsen är entydiga och klara i huruvida USA påverkar FN eller inte. USA har ett klart och kraftigt grepp om FN och dess verksamhet allt sedan starten fram till dags dato. Uppsatsens slutsats är att fram till slutet av det kalla kriget är rädslan för kommunismens spridning den alltigenom förhärskande tonen i utrikespolitiken. Från 1990 och framåt har kommunistskräcken ersatts av ekonomiska föresatser, tillgång på olja, neo-ekonomisk liberala tankegångar och till viss del humanitära föresatser. Den 11 september 2001 drabbades USA av terrorattackerna mot World Trade Centre och försvarshögkvarteret Pentagon. Allt sedan dess har utrikespolitiken formats av kampen mot den globala terrorismen vilket också har satt sina märkbara spår i FNs verksamhet.

<p>Syftet med uppsatsen är att utreda handlingskapaciteten av EU:s utrikespolitik. Irakkrisen valdes som empiriskt exempel där EU ansågs ha lidit av handlingsförlamning. Tecken på handlingsförlamningen var avsaknaden av en gemensam position samt en effektiv ståndpunkt. Syftet är därför att utreda varför en gemensam ståndpunkt inte presenterades. Uppsatsen diskuterar även om resultatet är specifikt för Irakkrisen eller om det är generellt för den europeiska utrikespolitiken. Två modeller som förklarar handlingskapacitet används för att utreda Irakkrisen. Modellerna är uppbyggda av variabler som förklarar handlingskapacitet. Den första modellen inkluderar självständighet, sammanhållning, auktoritet och erkännande. Modell två använder tillfälle/möjlighet, närvaro och kapacitet. Modell ett visar att EU saknade auktoritet, vilket påverkade de övriga variablerna negativt. Resultatet anses vara generellt för den europeiska utrikespolitiken snarare än specifikt för Irakkrisen, eftersom auktoritet enbart kan förändras i en bearbetning av fördragen. Sammanhållning kan bero på fallet men på grund av komplexiteten i utrikespolitik är det en stor risk att även sammanhållning kan brista. Modell två framhåller en process där EU skapar sig en roll i världspolitiken. Rollen förstärks genom EU:s agerande. Den roll som EU har skapat sig antyder inte en enhet som agerar krig, utan är snarare förenlig med återuppbyggandet efter krig. Idén om EU har konsekvenser för vad ett tillfälle/möjlighet innebär, likaså för EU:s kapacitets trovärdighet. Eftersom rollen skapas i en process som sker över tiden så är risken stor att de svårigheter som resultatet belyser är generella. Det vill säga att problematiken troligen kommer återfinnas i liknande kriser.</p> / <p>The aim of the thesis is to evaluate the actorness of EU’s foreign policy. The crisis in Iraqwas chosen as an empirical example, where the EU was considered to have suffered from incapacity. Signs of the incapacity were the lack of a common position and effective statements. The aim is therefore to evaluate why there was no common position presented. The thesis furthermore discusses whether the result is specific for the Iraq crisis, or if it is general for the European foreign policy. Two models explaining actorness are used to evaluate the crisis in Iraq. The models are constituted by variables explaining actorness. The first model includes autonomy, cohesion, authority and recognition. Model two uses opportunity, presence and capacity. Model one shows that EU lacked in authority, which affected the remaining variables negatively. The result is considered general to the European foreign policy, rather than specific to the Iraq crisis, since authority can only be changed in a revision of the treaties. The cohesion may depend on the case, but due to the complexity of foreign policy there is a great risk that it may also fail. Model two emphasises a process where the EU creates a role for itself in world politics. The role is enforced by the EU’s actions. The role that the EU has created does not suggest an entity that acts in war, but is rather more compatible with the rebuilding after war. The idea of the EU has consequences for what constitutes an opportunity, as well as for the credibility of EU’s capacity. Since the role is created in a process that takes place over time there is a great risk that the problems, that the result elucidates, are general and not specific to the Iraq crisis.</p>

Since Donald Trump took office there has been split opinions about which foreign policy is led by the President. From his candidacy to his first 2 years in office he has made remarks that can be categorized as falling within the theory of realism, liberalism and populism. This study has been based from the two classical IR-theories realism, liberalism and populism as an unconventional theory aside from IR-theory through an ideology analysis to make sense of which foreign policy is being driven by Trump. The study focuses on two cases: The Middle East and North Korea with security policy in focus. This particular ideology analysis has focused on Trump Twitter account, statements and interviews from news channels and official documents from the White House. This material has been analyzed through ideal types within the two IR-theories and the theory of populism. The results of this study show that Donald Trump falls in within the bounds of realism for the most part based on these cases two cases. But attention is paid to his populist tone and rhetoric and that there is no coherent foreign policy driven in these cases. This much to Trumps outrageous remarks on Twitter and to the media but most of all the contradiction between the president and his own administration. / Sedan Donald Trump intog Vita Huset som USA:s 45:e president har det varit delade meningar kring vilken utrikespolitik som faktiskt förs av Trump. Under hans kandidatur till president och hans första mandatperiod har han uttalat sig både i en ton av realism, liberalism och populism. Denna studie har utgått ifrån de två klassiska IR teorierna realism och liberalism samt populismen som en okonventionell teori inom IR för att genom en ideologianalys försöka få fram vilken utrikespolitik Trump för. Studien inriktar sig på två fall: Mellanöstern och Nordkorea med ett fokus på säkerhetspolitiska aspekter. Ideologianalysen har fokuserat på Trumps Twitterkonto, uttalanden och intervjuer från olika nyhetskällor samt officiella dokument från Vita Huset. Dessa har sedan analyserats genom idealtyper inom de två IR-teorierna samt populismen. Resultatet av studien visar att Donald Trump faller inom kategorin som realist men ett uppmärksammande görs av hans populistiska ton och retorik samt att det inte finns en sammanhängande utrikespolitik på grund av Trumps utspel på Twitter och till media men störst av allt motsägelsen mellan presidenten och hans egen administration.

No description available.

No description available.

<p>Syftet med vår uppsats är att undersöka diskursen om utrikespolitik ur ett svenskt perspektiv. I uppsatsen undersöker vi hur svenska politiker diskuterar dagens och framtidens svenska utrikespolitik. Studien bygger på intervjuer med sju av ledamöterna i riksdagens utrikesutskott. I analysen av dessa ledamöters utsagor utgår vi från ett diskursanalytiskt perspektiv och använder diskursteorin som verktyg. Svensk utrikespolitik har i historien ofta förknippats med neutralitetstänkande och främjandet av värderingar såsom mänskliga rättigheter och nedrustning. I och med utvecklingen av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik för Europa pågår dock en diskussion om vad svensk utrikespolitik är idag. Likaså pågår idag en akademisk debatt om hur utrikespolitik ska förstås i en alltmer internationaliserad värld. Till följd av detta är vår studie av svenska politikers föreställningar om utrikespolitik i allra högsta grad befogad.</p><p>Vi konstaterar i vår studie att både enighet och meningsskiljaktigheter förekommer i den diskurs om utrikespolitik som de intervjuade ledamöterna ger uttryck för. Under våra intervjuer framkom framförallt att utrikespolitik definieras som relationer mellan stater och staters rätt att bedriva utrikespolitik motiverades med hänvisning till att medborgarna i en stat har en gemensam identitet. Det blev också tydligt att grupptillhörighet ofta uppfattades påverka det europeiska utrikespolitiska samarbetet. Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att ett djupt rotat identitetstänkande tycks vara tongivande för synen på utrikespolitik.</p> / <p>The purpose of our essay is to investigate the discourse of foreign policy from a Swedish perspective. In this essay we explore how Swedish politicians discuss the Swedish foreign policy of today and of the future. The study is based on interviews with seven members of The Advisory Council on Foreign Affairs of the Swedish Riksdag. The point of departure for our analysis of these members’ narratives is discourse analysis and discourse theory. In history Swedish foreign policy has been associated with neutrality and the work for important values such as human rights and disarmament. However, as a consequence of the development of a common foreign and security policy for Europe, there is a debate concerning what Swedish foreign policy is today. Furthermore, there is today an academic debate about how foreign policy is to be understood in a more and more internationalized world. This makes our study of the understanding of foreign policy of Swedish politicians highly legitimate.</p><p>In our study we show that both unity and difference of opinion is present in the discourse of foreign policy that the interviewees give voice to. During our interviews we found that foreign policy was defined as relations between states and that the right of states to pursue foreign policy was commonly seen as derived from the thought that citizens of a state share a common identity. During the interviews it also became obvious that feelings of belonging to a certain group were thought to affect European foreign policy cooperation. To sum up the results of our study we conclude that a deeply rooted sense of identity seem to be very influential when it comes to the understanding of foreign policy.</p>