<p>Syftet med vår studie har varit att ta del av olika pedagogers uppfattningar kring den fria leken på förskolan. Vi har intervjuat fyra pedagoger på fyra förskolor med olika pedagogiska inriktningar. Det är främst uppfattningarna kring begreppet fri lek, vilket utrymme leken ges och vilka skillnader och likheter det finns i pedagogernas uppfattningar som vi valt att undersöka. Vi har använt oss av kvalitativ intervjumetod och enkäter samt bearbetat detta utifrån ett fenomenografiskt angreppssätt. Pedagogernas utsagor och enkätsvar har kategoriserats och sorterats utifrån våra frågeställningar. Resultatet har visat på stora skillnader i pedagogernas uppfattningar men det finns även likheter i synsätt och värderingar. Vi ser en medvetenhet av den fria lekens betydelse för barns lärande och utveckling hos intervjupersonerna. Resultatet visar också att pedagogerna anser tidsutrymmet för fri lek som tillfredsställande samt att pedagogstyrda aktiviteter på förskolan har samma värde som den fria leken. Vi analyserar resultatet utifrån olika perspektiv som har framkommit ur intervjupersonernas uppfattningar. I diskussionsdelen utgår vi ifrån våra frågeställningar där vi även kopplar in teori och tidigare forskning.</p>

Syftet med vår studie har varit att ta del av olika pedagogers uppfattningar kring den fria leken på förskolan. Vi har intervjuat fyra pedagoger på fyra förskolor med olika pedagogiska inriktningar. Det är främst uppfattningarna kring begreppet fri lek, vilket utrymme leken ges och vilka skillnader och likheter det finns i pedagogernas uppfattningar som vi valt att undersöka. Vi har använt oss av kvalitativ intervjumetod och enkäter samt bearbetat detta utifrån ett fenomenografiskt angreppssätt. Pedagogernas utsagor och enkätsvar har kategoriserats och sorterats utifrån våra frågeställningar. Resultatet har visat på stora skillnader i pedagogernas uppfattningar men det finns även likheter i synsätt och värderingar. Vi ser en medvetenhet av den fria lekens betydelse för barns lärande och utveckling hos intervjupersonerna. Resultatet visar också att pedagogerna anser tidsutrymmet för fri lek som tillfredsställande samt att pedagogstyrda aktiviteter på förskolan har samma värde som den fria leken. Vi analyserar resultatet utifrån olika perspektiv som har framkommit ur intervjupersonernas uppfattningar. I diskussionsdelen utgår vi ifrån våra frågeställningar där vi även kopplar in teori och tidigare forskning.

Syftet med denna kandidatuppsats är att undersöka hur yrkespersoner ser på utrymme och trygghet på en arbetsplats där olika former av klientrelaterat våld förekommer. Huruvida någon upplever sig ha ett stort eller litet utrymme kan bero på många olika faktorer. Kroppsliga förutsättningar och kön kan likväl som arbetsmässig kontext vara faktorer som påverkar. Det är svårt att generalisera varför en person upplever sig ha ett visst utrymme, men det är tydligt att yrkesutövares utrymme påverkas när de dagligen tvingas vara riskmedvetna runt våld på sina arbetsplatser. Tre kvalitativa intervjuer har genomförts för att undersöka hur dessa antaganden kopplas till verkligheten. Genusteori med ett intersektionellt perspektiv har verkat som teoretiskt redskap för att analysera resultatet. Intervjupersonerna i fråga arbetar inom Kriminalvården med ett av frivårdens behandlingsprogram vars målgrupp är män som blivit dömda för sexualbrott. Resultatet visade sig gå emot mycket av den tidigare forskningen utförd inom ämnesområdet klientrelaterat våld och trygghet. Personalen som intervjuats upplever sig ha ett stort utrymme och känner trygghet i sin roll som yrkesutövande programledare. Däremot framgår att programledarna besitter en ständig riskmedvetenhet som tar sig uttryck genom anpassningar i vardagen.

Skolan är en social arena där elever gör mer än att lära sig praktiska och teoretiska kunskaper. Det är även en plats där elever ingår i sociala gemenskaper. Syftet med denna rapport är att genom observationer undersöka, hur elever skapar utrymme för social gemenskap i klassrummet under pågående undervisning. Studien genomfördes i en årskurs trea på en mindre skola. De resultat som framkom var att elever använder sig av olika kommunikativa strategier för att skapa utrymme för social interaktion med varandra. Eleverna använde sig av både verbala och kroppsliga kommunikativa strategier för att etablera och upprätthålla utrymmet för social gemenskap. Strategierna skiljde sig åt mellan officiella och inofficiella gemenskaper och aktiviteter. Slutsatserna är att eleverna använder sig av olika varianter av de olika kommunikativa strategierna beroende på om gemenskapen och/eller aktiviteten var officiell eller inofficiell. Anledningen till att eleverna pratar högt vid officiella utrymmen kan bero på att aktiviteten de ägnar sig åt är officiell. Likaså kan anledningen till att eleverna viskar vid inofficiella utrymmen vara att aktiviteten inte hör till undervisningen.

Den här studien undersöker hur kvinnor i text skildrar sina levda erfarenheter av sexualiserat våld i samband med me too-rörelsen med inriktning på vilket utrymme det sexualiserade våldet får, hur ansvaret beskrivs för utövandet av det samt motstånd gentemot det. Valet av studieområde har uppkommit utifrån att vi uppfattat en stor kunskapslucka gällande forskning om kvinnors egna skriftliga återberättelser om levda erfarenheter av sexualiserat våld. Studiens fokus på utrymme, ansvar och motstånd grundar sig i att Isdal (2017) anser att synliggörande av sexualiserat våld är en av den viktigaste komponenten i bekämpandet av det. Coates och Wade (2007) menar att ansvar för våld i stor utsträckning beskrivs på ett tvetydigt sätt och att offrets motstånd ofta döljs.   Genom riktad och summerande innehållsanalys samt abduktiv ansats har texterna studerats. Resultaten visar att det sexualiserade våldet i genomsnitt ges 50 % av utrymmet i texterna, och att det verbala sexualiserade våldet är mest förekommande. Två typer av berättarstilar avseende hur skribenterna beskriver sina levda erfarenheter har noterats. I den första berättarstilen innehåller texterna längre beskrivningar kring bakgrund och följder av det sexualiserade våldet, medan den andra berättarstilen ger den levda erfarenheten av sexualiserat våldet en stor plats i texten i förhållande till övrigt innehåll.   Gällande ansvaret för det sexualiserade våldet förmedlar texterna direkt och indirekt att det både ligger på skribenterna, på personen som beskrivs som förövare samt på utomstående. Detta görs bland annat genom skribenternas sätta att beskriva det sexualiserade våldet på ett ensidigt eller ömsesidigt sätt. I regel tillskriver skribenterna personen som beskrivs som förövare subjektsposition, medan de själva ibland framställs som objekt och ibland som subjekt.                                                                                            Motstånd mot det sexualiserade våldet skildras i 94 % av de analyserade texterna i form av fysiskt, psykiskt, intellektuellt och/eller spirituellt motstånd. De olika typerna av motstånd benämns 353 gånger, där det fysiska motståndet är mest förekommande. Trots detta innehåller många av texterna uttryck av att skribenten inte anser sig ha gjort motstånd.   Samtliga texter synliggör mäns sexualiserade våld mot kvinnor. Skribenterna säger ifrån genom att dela med sig av sina levda erfarenheter och synliggör på så sätt sexualiserat våld.

Syftet med studien är att undersöka Sidas ramorganisationers syn på sin roll i att motverka trenden av krympande utrymme för civilsamhället internationellt. Här användes en kvalitativ metod, där semistrukturerade intervjuer genomfördes med fyra ramorganisationer som arbetar med mänskliga rättigheter, demokrati eller jämställdhet. Materialet analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. I studien framgick att respondenterna ser organisationens roll som tredelad i frågan. Den första rollen var att motverka och kringgå direkta restriktioner från regeringar i länder som tar emot bistånd. Den andra fokuserade på dialogen med Sida och andra givare för att underlätta finansiering och administration för organisationen, dess partners i verksamhetsländerna och andra, mer administrativt svaga organisationer som annars riskerar att exkluderas. Respondenterna såg även hur civilsamhällets utrymme att verka riskerade att minskas av motstridiga ekonomiska och politiska intressen. Svensk handelspolitik togs upp som ett område som i vissa fall står i kontrast till regeringens uttalanden om att stödja civilsamhället internationellt. Följaktligen såg de sin tredje roll i att påverka regeringen för att lyfta frågan om det krympande utrymmet, inte bara som en biståndsfråga, utan som något som ska genomsyra fler politikområden.

Denna undersökning handlar om hur vardagskonflikter kan se ut på en förskola med åldrarna tre till fem år. Studien har genomförts i två olika miljöer, inomhus och utomhus. Detta för att kunna se hur barn hanterar konflikterna inom de olika områdena, samt hur personalen förebygger konflikterna på förskolan och hur de bearbetar dem. För att få ett resultat har vi använt oss av observationer och av intervjuer med personalen. Vårt resultat av undersökningen visar på att konflikter handlar mestadels om föremål, utrymme, plats, makt och konflikter med sig själv. Men även att konflikter sker lika mycket inomhus som utomhus och att barnen har förmågan att lösa konflikter bättre utomhus än inomhus. Vi tror det beror på att personalen är mer tillgängliga inomhus än utomhus för att de är mer utspridda utomhus på det stora utrymmet. Vi fick även fram att personalen tänker mycket på hur de ska förebygga konflikter och att de använde sig av bland annat drama, medling och reflektioner. / This survey is about how everyday conflicts may look at a preschool with ages three to five years. The study was conducted in two different environments, indoors and outdoors. This is to see how children handle conflicts in the various areas, and how the staff to prevent conflicts in the nursery and how they process them. To get a result, we have used observations and interviews with staff. Our results of the investigation show that the conflict is mostly about objects, space, power and conflict with itself. But even that conflict is as much indoors as outdoors, and that children have the ability to resolve conflicts better outdoors than indoors. We believe it is because the staff is more available indoors than outdoors because they are more spread out outside on the large space. We were also presented to staff think a lot about how to prevent conflicts and that they made use of, inter alia, drama, mediation and reflections.

Eskilstuna kommun är en av Sveriges kommuner som växer och förtätas snabbt, och år 2014 blev kommunen 100 000 invånare. En stor del av dessa människor är barn, trots det verkar det vara en stor utmaning att ta hänsyn till deras rätt till stadsutrymme och deltagande i planeringen. Barnkonventionen blev svensk lag 2020 och därmed ska alla Sveriges kommuner arbeta för att ta hänsyn just till barnens bästa i samhället. Denna studie kommer att undersöka hur exemplet Eskilstuna kommun går till väga för att implementera barns rättigheter i stadsplaneringen. Detta har gjorts genom att analysera relevanta plandokument och intervjua en tjänsteperson vid kommunen. Resultatet visar på en vilja hos kommunen att arbeta för att främja barns bästa i planeringen och att ta hänsyn till deras åsikter. Men det finns också många utmaningar i arbetet, både när det handlar om att få barn deltagande och att väga deras intressen mot andra.

This study's main purpose is to examine the space children's spontaneous imaging gets in a preschool. I have chosen to focus on two preschool teachers views on their own approach to children's spontaneous imaging and what space they find that it gets in preschool. I have also investigated how this is documented in preschool. As a theoretical approach I adopt Lev S Vygotsky's socio-cultural theories of learning and development. In my essay, I also describe previous studies on children's imaging. I have collected the material through qualitative methods such as interviews of two preschool teachers and through six days of observation divided on two of the preschool departments. The result shows that preschool teachers adult-driven approach characterizes the creative climate of the nursery, which is not particularly allowing in practice, but allowing in theory and preschool teachers thoughts. The preschool teachers approach is significant for how well the child's spontaneous creation capability will be developed or inhibited. Children can come to have a view of his own creation as something insignificant and without meaning if it never followed up in the form of pedagogical documentation or attention. The results also show that children's spontaneous imaging don´t get space in the form of schedule, this is because preschool teachers have a view on the activity as a pastime rather than an educational activity with a clear goal or purpose.

I 2 kap. 22 § inkomstskattelagen (1999:1229, IL) finns det så kallade generella närståendebegrepp, vilket används i åtskilliga sammanhang i lagen. Bestämmelsen är utformad på ett sådant sätt att förhållanden mellan den skattskyldige och vissa av dennes närstående är ensidiga. Med ensidiga närstående avses två personer A och B när A är närstående till B, men B inte räknas som närstående till A enligt det generella närståendebegreppet. Företeelsen har uppmärksammats i olika rättskällor och anses medföra tillämpningsproblem och skillnader mellan beskattningen av personer som är ensidiga närstående. Det finns dock fortfarande områden, i vilka problematiken inte uppmärksammats i samma utsträckning. Ett att dessa områden är reglerna om lönebaserat utrymme i 3:12-regelverket. Syftet med framställningen är att belysa och analysera problematiken avseende förekomsten av ensidiga närstående i det generella närståendebegreppet samt utreda huruvida förekomsten av ensidiga närstående medför tillämpningsproblem och olikbehandling av ensidiga närstående vid tillämpning av de gällande reglerna gentemot de i SOU 2016:75 föreslagna reglerna om lönebaserat utrymme. Skillnader mellan beskattningen av personer som räknas som ensidigt närstående till varandra anses främst uppkomma till följd av att den ena kan utnyttja den andres ställning, lön eller ägarandel i företaget, men inte tvärtom. En hårdare beskattning kan träffa såväl den som har närstående som den som är närstående, beroende på vilken skatteregel som tillämpas. Trots att lagstiftaren har vidtagit vissa åtgärder i syfte att undvika olikbehandlingen av ensidiga närstående, anses de inte vara effektiva i ett större sammanhang. Med tanke på att det generella närståendebegreppet tillämpas i olika regler i IL, finns det ett incitament att utvidga eller inskränka begreppet till att det endast omfattar ömsesidiga närstående. Avseende reglerna om lönebaserat utrymme kan skillnader mellan beskattningen av ensidiga närstående uppstå vid tillämpningen av löneuttagskravet. Detta till följd av att en i det ensidiga förhållandet kan beakta den andres ersättning från företaget, men inte tvärtom. Samma oenighet kan uppstå vid tillämpning av regeln om taket för det lönebaserade utrymmet. Rättsläget avseende denna regel anses dock vara oklart. Vid fördelningen av det lönebaserade utrymmet uppstår däremot inga problem, eftersom närståendebegreppet inte beaktas i denna regel. Enligt ändringsförslagen i SOU 2016:75 föreslås regeln om taket för det lönebaserade utrymmet slopas, vilket innebär att de eventuella skillnaderna mellan beskattningen av ensidiga närstående försvinner. Den nya metoden för beräkningen av det lönebaserade utrymmet anses inte medföra problem för ensidiga närstående, eftersom fördelningen av det lönebaserade utrymmet sker för en närståendekrets enligt 56 kap. 5 § IL. Beträffande löneuttagskravet anses de olikbehandlingar som kan uppstå i dagsläget försvinna i och med förslagen. Löneuttagskravet bli mer kopplat till det lönebaserade utrymmet och anses kunna tillämpas på samma närståendekrets som det lönebaserade utrymmet. Det innebär att samtliga närstående i kretsen kommer att kunna beakta varandras ersättningar från företaget vid bedömningen av huruvida löneuttagskravet är uppfyllt. Huruvida förslagen i SOU 2016:75 kommer att leda till en lagstiftning återstår dock att se.