Mäns våld mot kvinnor är ett stort och allvarligt samhällsproblem och en vardagsverklighet för många kvinnor. En del våldsutsatta kvinnor blir placerade på skyddade boenden för att få skydd, stöd och hjälp. Detta är en kvalitativ studie med syfte att undersöka föreställningar hos personal på skyddat boende gällande placerade våldsutsatta kvinnor.  Frågeställningar som ställts är: Hur ser personalen på det skyddade boendet på kvinnornas bakgrund och situation? Hur ser personalen på det skyddade boendet på kvinnornas behov av stöd under tiden de befinner sig på boendet? Hur uppfattar personalen att andra aktörer bemöter kvinnorna? Sex semistrukturerade intervjuer med personal på ett skyddat boende har utförts. Resultatet visar att det inte går att beskriva våldsutsatta kvinnor som en homogen grupp. Det visar sig samtidigt i resultatet att en stor del av de placerade kvinnorna har en utländsk bakgrund vilket kan förklaras med att de ofta har ett litet eller inget nätverk samt att dessa kvinnor är mindre integrerade i samhället vilket medför fler problem. Det framkommer även att de placerade kvinnorna har ett behov att få hjälp med krisbearbetning samt med praktisk hjälp. Resultatet visar även att det är väldigt olika hur bemötandet från olika aktörer ser ut gentemot kvinnorna och att det är av stor vikt hur kunskaperna om våldet och kvinnornas situation ser ut samt hur det personliga engagemanget ser ut hos dessa då det påverkar vilket stöd kvinnorna kommer att få. Resultatet belyser jag med hjälp av Cullbergs kristeori då det framkommer i empirin att många kvinnor som kommer till det skyddade boendet befinner sig i kris och att det är av stor vikt att olika aktörer har kunskap om detta och vilka symptom som kan yttra sig. Krisbearbetning med kvinnorna är även en viktig del av arbetet på det skyddade boendet. Det framkommer även i litteraturen att professionella aktörer som möter våldsutsatta kvinnor behöver ha ett reflekterande över det egna förhållningssättet gentemot kvinnorna, deras situation och sitt eget arbete för att kunna bemöta kvinnorna på ett professionellt sätt. Därför har Ulla Holms perspektiv på det professionella förhållningssättet använts för att analysera resultatet. Jag har sedan använt den tidigare forskningen och jämfört denna med mitt resultat.

Syftet med den här studien är att undersöka hur behandlare och handläggare i Skellefteå kommun arbetar med barn i våldsutsatta familjer med fokus på vilka effekter de upplever, och på det sättet bidra till en diskussion om framgångsfaktorer i arbetet med våldsutsatta barn. Kvalitativa intervjuer gjordes med tre behandlare som håller barnsamtal samt tre handläggare som utreder våldsutsatta barn på socialtjänstens individ- och familjeomsorg. Intervjuerna analyserades utifrån en kritisk realistisk metod som utvecklats av Björn Blom och Stefan Morén, KAIMeR-teorin. <img src="file:///page2image11992" /> I resultatet framkommer att det finns vissa faktorer som är viktiga för att behandlingen ska bli <img src="file:///page2image13200" /> lyckad, dessa är bland annat tillit, rollöverskridande, gensvar och medvetenhet. Studien avslutas med tre förslag angående behandling för våldsutsatta barn: 1) Behandlare bör lägga större fokus på hur den våldsutsatta föräldern mår för att denne ska kunna bemöta barnet i dess förändringsprocess. 2) Behandlingen bör gå ut på att hjälpa barnen få en trygg anknytning till en vuxen, i bästa fall en förälder eller liknande. 3) Våld i hemmet bör förebyggas och möjligheten för behandling underlättas genom utbildning i skolor och förskolor.

Abstrakt Bakgrund Våldsutsatta kvinnor är i behov av vård vare sig den kommer från en akutmottagning eller hälsocentral. Det förekommer att vårdpersonal inte lyckas identifiera våldet hos kvinnor som inte har synliga skador. Kvinnorna kan därmed uppleva onödigt lidande. Teoretisk referensram är Erikssons (1994) teorier om lidande. Syfte Att belysa våldsutsatta kvinnors erfarenheter av att möta sjukvården. Metod En systematisk litteraturstudie har tillämpats. 13 artiklar valdes från databaserna Cinahl, PsycINFO och PubMed, och en kritisk granskning genomfördes följt av en innehållsanalys. Resultat Resultatet framförs i fyra kategorier: Att erfara brister i vården, att känna rädsla, att inte bli tagen på allvar och att inte känna sig omhändertagen. Det framkom att många våldsutsatta kvinnor upplever vårdpersonal som okunnig inom ämnet samt att kvinnorna kände sig respektlöst behandlade, upplevde att det inte fanns tillräckligt med tid, men även att vårdpersonalen inte tog hänsyn till deras integritet. Slutsats Våldsutsatta kvinnor som söker vård upplever att vårdpersonal har bristande kunskaper gällande ämnet. Det bidrar till att personalen kan missa om en kvinna är våldsutsatt. Sjukvårdspersonal bör få relevant utbildning för att kunna hjälpa. Nyckelord Våldsutsatta kvinnor, våld i nära relationer, sjukvård, erfarenheter

Bakgrund: Mäns våld mot kvinnor leder till stora konsekvenser för samhället, men framför allt för den våldsutsatta kvinnan som individ. Det förekommer emellertid brister inom öppenvården som kan komma att påverka mötet mellan sjuksköterskan och den våldsutsatta kvinnan. Öppenvårdens struktur gynnar inte alltid förutsättningen för att skapa ett gott möte. Hur skiljer sig sjuksköterskans erfarenheter åt baserat på öppenvårdens kontext? Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta våldsutsatta kvinnor inom öppenvård. Metod: Allmän litteraturstudie baserad på tio kvalitativa artiklar. Analys utifrån Fribergs analysmodell för litteraturstudier. Resultat: Resultatet består av fyra huvudkategorier respektive tio underkategorier. Resultatet visar på att sjuksköterskor bygger på sin erfarenhet genom att möta våldsutsatta kvinnor. Erfarenheter hos sjuksköterskor skiljer sig åt beroende på yrkesverksam öppenvårdskontext och emotionell beredskap. Det framkommer att det är av betydelse för sjuksköterskors erfarenhet att få möjlighet att följa den våldsutsatta kvinnan genom hennes process. Diskussion: Genom att möta våldsutsatta kvinnor bygger sjuksköterskor på sin erfarenhet och kan därtill få möjligheten att tillämpa ett salutogent förhållningssätt i mötet. Mötet kan påverka sjuksköterskor emotionellt vilket kan leda till att sjuksköterskor begår ett integritetsövertramp i mötet med kvinnan. Det kan vara mer fördelaktigt att vara kvinnlig sjuksköterska i mötet med våldsutsatta kvinnor då kvinnan riskerar att associera den manliga sjuksköterskan med våldsförövaren.

Syftet med denna studie är att beskriva och analysera en grupp socialsekreterares egna erfarenheter av att arbeta med barn som blivit utsatta för våld. Syftet undersöks med hjälp av frågeställningar som både behandlar socialsekreterares påverkan samt hantering av sina känslor och mående i arbetet med våldsutsatta barn. Studien är en kvalitativ intervjustudie där fyra socialsekreterare runt om i landet ligger till grund för studiens insamlade material. Resultatet visar på hur socialsekreterare upplever en dubbelhet med myndighetsrollen. Socialsekreterarna upplevde att likväl som myndighetsrollen var tacksam och bekväm var den trång och frustrerande. Resultatet visade även att de utformade egna tillvägagångssätt för att avlasta och återhämta sig själva i arbetet och socialsekreterarna upplevde även många anledningar att stanna på yrket. Slutsatsen med studien blir således att hur man påverkas av myndighetsrollens dubbelhet och hur man hanterar sig själv i sitt arbete med våldsutsatta barn är individuellt men att påverkan alltid finns och att man då själv utformar tillvägagångssätt för att kunna hantera påverkningen.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett problem världen över. Oftast är det kvinnor som blir utsatta av sin manliga partner. Våldet förekommer i olika former, det kan bland annat vara psykiskt eller fysikt vlåd. Olika tecken som avslöjar våldet kan vara blåmärken, smärta eller depression. Sjuksköterskan har ett ansvar att identifiera dessa våldsutsatta kvinnor. De söker ofta vård för diffusa symtom och vågar inte berätta om orsakarn till skadorna. Syfte: Sammanställa forskning avseende sjuksköterskors upplevelser av att identifiera våldsutstta kvinnor. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes, tio stycken kvalitativa, vetanskapliga artiklar kvalitetsgranskades, sammanställdes och analyserades.  Resultat: Resultatet utgår från tre kategorier som framkom efter anlysen; Sjuksköterskans tillvägagångssätt, orsaker till att inte samtala om våld, konsekvenser oxh inställningar kring sjuksköterskans agerande.  Slutsats: i studien framkom det att sjusköterskor har olika hinder för att identifiera våldsutsatta kvinnor som bristen på kunskap oc utbildning, tidsbrst och obehagskänlsa. Både när sjuksköteskan lyckats identifera och när de inte lyckats identifiera upplever sjuksköterskan många känslor som kan vara svåra att bearbeta.

Bakgrund: Våld mot kvinnor i nära relation ses som ett globalt problem och kan visa sig i olika former. Kvinnor som utsätts för våld har oftast en partnerrelation med våldsutövaren. Sjuksköterskor har till ansvar att värna om patientens självbestämmande, och kan ställas inför ett dilemma när en kvinna visar tydliga tecken på våldsutsatthet och avböjer stöd och hjälp. Med vårdande möte kan förutsättningar skapas för att den våldsutsatta kvinnan ska finna trygghet till sjukvården. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av att skapa ett vårdande möte med våldsutsatta kvinnor. Metod: Litteraturstudie som grundade sig i en sammanställning av åtta kvalitativa artiklar inom området och som analyserades med hjälp av en integrerad analysmetod. Resultat: Sjuksköterskor upplevde att det fanns tidsbrist i att bemöta våldsutsatta kvinnor och att tiden är en viktig del i mötet. Vårdmiljön sågs som en viktig faktor i samtalet, dock framkom det en viss problematik i att hitta avskildhet. Sjuksköterskorna behövde ha ett förhållningssätt som gick ut på att visa empati, respekt och vara lyhörd. Slutsats: Sjuksköterskor har en betydande roll i mötet med den våldsutsatta kvinnan. Genom det vårdande mötet skapas förutsättningar att finna trygghet i vården. Sjuksköterskor ansvarar över att värna om hälsa och välbefinnande för sin patient, därav blir förhållningssättet en grundläggande faktor för att skapa ett vårdande möte med den våldsutsatta kvinnan. Sjuksköterskorna kan hitta avskilda platser för att samtala, alltid samtala i enrum och minska stimuli runt den våldsutsatta kvinnan.

Bakgrund: Våld mot kvinnor är ett globalt utbrett och allvarligt samhällsproblem. Våldets konsekvenser påverkar inte enbart kvinnors hälsa, utan kostar även liv. Hälso- och sjukvården utgör ofta första instans när den våldsutsatta kvinnan söker hjälp. Sjuksköterskan kan vara den första i kvinnans omgivning som misstänker och identifierar våldet. Syfte: Studiens syfte var att belysa sjuksköterskans erfarenhet av att identifiera våldsutsatta kvinnor inom hälso- och sjukvården globalt. Metod: Kvalitativ litteraturöversikt med tematisk analysmetod. Resultat: Två teman: mötet med kvinnan och sjuksköterskan som individ, samt åtta subteman: identifiera tecken på våld, kulturella utmaningar, ställa frågor om våld, resursbrist, attityders påverkan, känslomässiga effekter, egna erfarenheter och bristande kunskap identifierades. Slutsats: Sjuksköterskor har en central roll för att identifiera och hjälpa kvinnor som utsätts för våld. Sjuksköterskor upplever att de saknar adekvat utbildning, tid och riktlinjer om våld mot kvinnor. Kompetensutveckling efterfrågas av sjuksköterskor. Professionell trygghet och kompetens bidrar sannolikt till att sjuksköterskans möte med våldsutsatta kvinnor och identifiering av våld underlättas.

Studien har syftat till att undersöka hur yrkesutövare inom socialtjänsten i olika kommuner i Sverige arbetar med långsiktiga boendelösningar för våldsutsatta personer. Studien är baserad på kvalitativa intervjuer som har genomförts med sju yrkesutövare inom Socialtjänsten i sex olika kommuner. Organiseringen och arbetet med långsiktiga boendelösningar för våldsutsatta varierade för respondenterna i respektive kommun. Som datainsamlingsmetod användes en semistrukturerad intervjuguide. För att analysera insamlade data användes Lipskys teori med begreppen gatubyråkrater och handlingsutrymme samt organisationsteori i form avett institutionellt och nyinstitutionellt perspektiv. Studien visar att tillgången till bostäder varierar mellan olika kommuner. I de kommuner där det är bostadsbrist blir det en utmaning att tillhandahålla långsiktiga boendelösningar för våldsutsatta och det är ofta en tidskrävande process. Yrkesutövarnas handlingsutrymme är begränsat då det är hyresvärdarna som tar det slutgiltiga beslutet angående att hyra ut boende. Socialarbetarna kan behöva argumentera för klientens situation för att få med hyresvärden på banan, därav är det är viktigt med samverkan med hyresvärdar och bostadsbolag. Något som flera yrkesutövare beskrev som en utmaning i arbetet varom en våldsutsatt behövde byta kommun p.ga. hotbilden. I många kommuner finns ingen uttalad lösning för hur dessa situationer ska hanteras. Hur samverkan fungerar inom och mellan kommuner samt bostadsbolag kan här ha en inverkan på utfallet för den enskilda individen.

Bakgrund: Våld mot barn är ett pågående samhällsproblem, som kan leda till fysiska, psykiska och sociala besvär. Inom vården är det sjuksköterskans ansvar att identifiera och stödja barn som har blivit utsatta för våld.Syfte: Syftet var att belysa allmänsjuksköterskors upplevelser vid identifiering och stöttning av barn som blivit utsatta för våld i hemmet. Metod: Metoden var en kvalitativ litteraturstudie av tio vetenskapliga originalartiklar. Artiklarna genomgick kvalitetsgranskning för att därefter analyseras genom Evans analysmetod.Resultat: Hur allmänsjuksköterskan kan identifiera och stötta barn som blivit utsatta för våld i hemmet kunde sammanställas under två kategorier; Att agera professionellt och Påverkan på sjuksköterskans helhetssyn. Fem subkategorier kom fram vid analysen; Med fokus på barnet, Med fokus på familjen, Känsla av sammanhang på arbetsplatsen, Bemästra sin egen rädsla och inte låta känslorna komma i vägen samt Kunskap och utbildning. Slutsats: Att kunna identifiera och stötta barn som blivit utsatta för våld är en utmaning för sjuksköterskan utifrån olika aspekter, där fokus på barnet är första prioritet. Dock förekommer också kunskapsbrist, brist av stöd från kollegor och rädsla för orosanmälan vilket i sin tur leder till färre anmälningar. Ytterligare insatser i form av utbildning, träning samt stöttning från kollegor behövs för att kunna stärka sjuksköterskans arbete.