The aim of the study is to investigate attitudes about rapists and to determine whether it is felt that they need treatment, imprisonment or a combination of the two. The study examines differences in attitudes between two different educational groups. The first group of students is comprised of those studying on programs that lead to careers working with people, whilst the other contains students who will work in business administration. The investigation also includes views on which punishment alternative the informants believed to be the most appropriate. The same differences are also investigated between gender and age. The study also examines whether there are any differences in attitudes if you or someone you know has been abused. Each educational group was comprised of 165 students to whom a questionnaire was given. The results showed differences related to education, gender and age. The majority of all the students (80%) thought that a combination of treatment and imprisonment was the most appropriate for rapists. There was however, a difference in attitudes between the two student groups; the group studying business administration was more positive towards prison and chemical castration. There were also differences between men and women. The women wanted a longer prison sentence than the men did. The age groups differed in the way that the younger group were more positive to prison alone. Finally, the results of the study revealed that differences did not depend on whether the informant or somebody they know had been the victim of abuse.

<p>Syftet med föreliggande uppsats är att studera hur skolelever i Nässjö stad uppfattar innebörden av våldtäkt samt hur detta förhåller sig till tidigare forskning.</p><p>Undersökningen som genomfördes bland niondeklassarna på två högstadieskolor i Nässjö stad 2007 var både kvantitativ i form av en enkätundersökning och kvalitativ i form av kompletterande intervjuer. Den tidigare forskning som användes under huvuddelen av studien var Stina Jeffners avhandling <em>Liksom våldtäkt, typ – om ungdomars förståelse av våldtäkt</em> som publicerades 1998. Jeffner hade i sin avhandling kommit fram till en rad olika förhandlingsutrymmen som var förmildrande omständigheter kring ungdomarnas syn på vad som är en våldtäkt.</p><p>Huvudresultatet visade att i förhållande till tidigare forskning finns det delar av denna studie som stämmer överens med tidigare forskning gällande ungdomarnas attityder till ämnet våldtäkt. de som deltog i denna studie stödde vissa av dessa förhandlingsutrymmen.</p><p>Det fanns även delar av denna studie som inte stämde överens med tidigare forskning. En förklaring till att det skiljer sig mellan Jeffners undersökning och min kan vara tiden. När denna undersökning genomfördes, 2007, var det nästintill tio år sedan Jeffner genomförde sin, 1998. Även om det kan tyckas att tiderna inte har förändrats i någon större utsträckning så kan denna undersökning tyda på att de har gjort det. Elever som var födda på 1980-talet ingick i Jeffners undersökning medan min undersökning innehöll elever som var födda på 1990-talet. En annan förklaring till att undersökningarna skiljer sig kan vara att min undersökning är gjord i mindre omfattning än Jeffners. Det jag har suttit och skrivit är en C-uppsats med 174 elever, som svarande på enkäterna, och åtta intervjuade elever och det hon skrev var en avhandling med 331 ungdomar, som svarande på enkäterna, och 16 intervjuade ungdomar. Jeffners undersökning är nästintill dubbelt så stor, både när det gäller de som deltog i enkätundersökningen och de som deltog i intervjuundersökningen, vilket kan ha inverkan på resultatet.</p>

Bakgrund: Antalet anmälda våldtäkter i Sverige ökar. Våldtagna kvinnor löper stor risk att drabbas av svåra följdsjukdomar, det är därför viktigt att våldtäktsoffren möts av kunnig personal. Syfte: Att belysa våldtagna kvinnors möte med sjukvården. Metod: Allmän litteraturöversikt där 13 kvalitativa, kvantitativa och mixade artiklar bearbetats och analyserats med hjälp av resultatanalys. Resultat: Resultatet visade att våldtagna kvinnor har behov av emotionellt och praktiskt stöd. Kvinnorna upplevde den rättsmedicinska undersökningen som påfrestande och känslor av skam och skuld är vanliga. Kvinnor som blivit utsatta för våldtäkt löper högre risk att drabbas av PTSD, depression och självskadebeteende. Att återhämta sig är är svårt men att prata om händelsen kan underlätta, detta är något sjukvårdspersonal kan hjälpa till med. Hinder för omhändertagandet från sjukvårdens sida visade sig vara kunskapsbrist, resursbrist och upplevelser av svårigheter med dubbla roller. Även uppföljning visade sig svårt trots att det är viktigt. Diskussion: Likheter mellan vad våldtagna kvinnor och sjukvårdspersonal ansåg som viktigt är lugn miljö, information och tillgodoseende av fysiska behov. Utbildning och gemensamma riktlinjer efterfrågas både av sjukvårdspersonalen samt de våldtagna kvinnorna. Flytt kan vara en orsak till svårigheter med uppföljning. Slutsats: Utbildning, resurser och gemnsamma riktlinjer behövs. Även ytterligare svensk forskning inom ämnet efterfrågas.

Titel: ”Jag sa nej. Hur säger man ett nej så att det blir mer nej?”   Författare: Kristin Westesson och Johanna Westergård   Kurs, termin och år: C-uppsats, HT 2013   Antal ord i uppsatsen: 16 785   Problemformulering och syfte: En av de våldtäkter som kvällstidningarna bevakade 2013 var en gruppvåldtäkt på en 15-årig flicka i Tensta. Den fick stor uppmärksamhet i kvällspressen efter att de misstänkta, sex jämnåriga pojkarna, friades i hovrätten. Krönikörer, debattörer och ledarskribenter vaknade till liv och recenserade det domslut många tyckte var felaktigt. Politiker engagerade sig, folk skrev på protestlistor och det var nakenprotester utanför Svea Hovrätt. Det här fallet har alltså berört många i Sverige. Hur skildrade Sveriges största kvällstidningar, Aftonbladet och Expressen, händelsen? Tog de någons parti? Vem var offer och vem var egentligen gärningsman? Tenstafallet väckte många frågor och ligger till grund för den här fallstudien. Brottsjournalistik upptar en stor del av kvällstidningarna, samtidigt som forskning om medier och brott är knapphändig utifrån ett genusperspektiv. Att studera hur media skriver om brott, inte minst om våldtäkter, är viktigt då människans verklighetsuppfattning i allt högre grad formas av massmedier. Syftet med den här studien var att undersöka hur offret/flickan och gärningsmännen/pojkarna framställdes i Tenstafallet i Aftonbladet och Expressen, samt om gestaltningarna stämmer överens med de myter som finns i forskningen kring gärningsmän och offer.   Metod och material: Fallstudien baserades på en kvalitativ textanalys där samtliga texter i de båda tidningarna om våldtäkten – nyhetsartiklar, ledare, debattartiklar, kolumner och krönikor – analyserades.   Huvudresultat: Resultaten av denna studie visar att varken offret eller gärningsmännen beskrevs särskilt ingående, samt att rapportering om våldtäkter förändrats. Offret får ingen skuld i det inträffade och gärningsmännens skuld pendlar från att vara framstående i början av fallet till att vara mindre i slutet. De frias dock aldrig helt av media trots att de friats av hovrätten. I slutet av medierapporteringen är det hovrätten och hela samhället som är skurken. Hovrätten, som har gjort en felaktig bedömning och inte ställer sig på flickans sida, och samhället som har dåliga lagar och inte förmår hjälpa pojkar som kan göra sådana här saker. Att kritiskt granska och lyfta fram varför hovrätten har gjort den här bedömningen görs inte i många artiklar.   Nyckelord: Journalistik, våldtäkt, offer, gärningsman, Aftonbladet, Expressen, genus, brott, kvällstidning, kriminologi.

Denna studie syftar till att undersöka hur offentliga och ideella samhällsaktörer som möter våldtäktsdrabbade kvinnor uppfattar stödet till dessa kvinnor. Frågeställningarna är hur aktörerna upplever kvinnornas stödbehov, sitt eget stödarbete gentemot kvinnorna samt samhällets stödarbete gentemot kvinnorna. Studien bygger på intervjuer med fyra informanter från Uppsala Tjejjour samt fyra informanter från Kvinnofridsenheten vid Nationellt Centrum för Kvinnofrid i Uppsala. Materialet har analyserats genom innehållsanalys och genom detta har olika teman utkristalliserats. Med hjälp av socialkonstruktivistisk och feministisk teori strävar vi i resultatet efter att skapa förståelse för informanternas upplevelse av stödarbetet till våldtäktsdrabbade kvinnor. Resultaten antyder att informanterna upplever att de stödsökande har ett behov av att få sina känslor och upplevelser legitimerade, att de behöver lyfta bort känslor av skuld och skam hos den stödsökande samt tydliggöra att det är ett brott hon har utsatts för. Informanterna från Kvinnofridsenheten beskriver ett mer utvecklat samarbete med andra samhällsaktörer medan informanterna från tjejjouren beskriver en bristande samverkan med andra samhällsaktörer. Även om informanterna upplever att stödarbetet som bedrivs i Uppsala är bra ser de många delar av arbetet som kan och behöver utvecklas. Något som främst behövs införas är enligt informanterna utbildning på alla nivåer för att säkerställa ett bättre bemötande av våldtäktsdrabbade kvinnor hos alla samhällsaktörer.

ABSTRACT   Titel: Våldtäkt i Aftonbladet och Expressen: En idé- och ideologikritisk granskning Nivå: C Författare: Mimmi Hedlund och Matilda Gylleus Handledare: Mathias Sylwan Seminariebehandlas: Tisdagen den 3 juni, klockan 11.00-12.00, sal 31:524   Syfte: Sexualbrott är den typ av brott som anmäls i minst utsträckning i Sverige, samtidigt som vi har en bred definition av våldtäkt i den svenska lagen som ska ge stöd åt offren i anmälningsprocessen. Mediernas nyhetsrapportering spelar en viktig roll i detta genom vad de tar upp och sättet de gör det på. Mot denna bakgrund tycks det ligga en viss konflikt och det är den problematiken som vi vill undersöka genom att vända blicken mot kvällspressens framställning av våldtäkt.   Vår frågeställning är:   Hur framställs våldtäkt i kvällspressen?   Metod: Undersökningen baseras på en kvalitativ textanalys av tidningsartiklar från Aftonbladet och Expressen, med idé och ideologikritisk inriktning.   Resultat &amp; slutsats: Offer och förövare framställs ofta på ett kategoriskt sätt som placerar dem i olika fack. Detta leder till stereotypiska framställningar som då ofta bekräftar läsarens bild av våldtäkt. Vilka personer som fick komma till tals i texterna var mer sällan offer än förövare, vilket kunde tysta ner offrets version av händelsen. Slutligen kunde vi se att kvällspressens framställning av våldtäkt lätt kan bidra till att påverka rädslan hos läsarna genom ingredienserna som lyfts fram.   Förslag till fortsatt forskning: Det finns goda möjligheter att se närmare på kvällspressens framställning av idrottsmän som våldtar. Det framkom under vår undersökning att dessa framställs på ett sympatiskt sätt som hyllar dem i sin professionella roll och dämpar brottet som de konfronteras med. Att jämföra resultatet från en sådan undersökning med vårt resultat skulle kunna vara mycket intressant och givande.   Uppsatsens bidrag: Vår undersöknings främsta bidrag är att synliggöra de processer som finns dolda i kvällspressens nyhetsrapportering. Vår förhoppning är att detta kan bidra till att lyfta den samhällspolitiska debatten kring lagförändringar kring våldtäkt.   Nyckelord: våldtäkt, kvällspress, nyhetsförmedling, framställning, ideologi

Våldtäkt är ett stort samhällsproblem i världen och påverkar kvinnors hälsa. Sjuksköterskor har bristande kunskap i mötet med kvinnor som utsatts för våldtäkt samt kvinnors sexuella hälsa. Vården har en betydelsefull roll för de som söker hjälp och sjuksköterskan bör ha kunskap om våldtäkt och dess konsekvenser för att kunna bemöta och ge rätt vård. Syftet med studien var att belysa kvinnors upplevelser efter att ha utsatts för våldtäkt. Studien är genomförd som en litteraturstudie med åtta artiklar till grund för resultatet. Två huvudteman presenteras i resultatet; upplevelser mot självet samt upplevelser mot andra. Kvinnornas upplevelser mot självet berörde - självbild. - oro, ångest, ensamhet och nedstämdhet, -skuld och skam samt -styrka och maktlöshet. Kvinnornas upplevelser mot andra människor berörde -tillit, rädsla och ilska samt - sexuella relationer. Sjuksköterskan behöver öka sin kunskap och förståelse för kvinnor som utsatts för våldtäkt för att inte påverkas av samhällets fördomar. Resultatet belyser kvinnors upplevelser och förklaringar till dessa upplevelser. Det krävs dock vidare forskning avseende detta område för att få en större förståelse kring kvinnors upplevelser efter våldtäkt samt grunden till upplevelserna. / Rape is a major society problem in the world and affects women's emotions. Nurses have inadequate knowledge of women's sexual health and meeting with women whom are victims of rape. Health care has an important role for those seeking help. Therefore nurses must have knowledge regarding the consequences of rape in order to provide the proper care. The aim of the study was to highlight the experiences of female rape victims. The study was conducted as a literature review of eight articles which form the basis for the result. Two main themes are presented in the result; experiences towards the-self and experiences towards others. Women's experiences towards the-self includes; -self-image, -concerns, anxiety, loneliness and depression, -guilt and shame, and -strength and powerlessness. Women's experiences towards others includes; -trust, fear and anger and -sexual relationships. Nurses must increase their knowledge and understanding of female rape victims to avoid being influenced by society's prejudices. The result highlights women's experiences after rape and gives explanations for these experiences. However, further research is necessary to increase the knowledge and understanding of female rape victims' experiences.

This study examines the construction of credibility in a rape conviction from 2013 in Swedish courts of law by the district court and the higher regional court. The study use discourse analysis with a focus on identity, and gender and honour as analytical concepts to analyse the concept of credibility. The results show that the concept of credibility is not constant throughout the courts and neither are the identities. In this case it may be due to the district court´s judgement in a general credibility and weighed in only the plaintiffs Romanian ethnicity and not the defendant’s Iranian ethnicity, while the higher regional court on the other hand judged a more specific credibility, looked at the facts and ruled out ethnicity. In the latter court the defendant was found guilty. The study also shows that when the courts interpret the parties from a modern context they miss alternative explanations for their behaviour regarding values of clannism in a pre-modern context. They missed alternative ways to interpret the parties as a trustworthy victim and a possible offender respectively. A result from this study is the suggestion that the most reliable credibility assessment is to interpret the parties from their own context.

I och med den föreslagna sexualbrottslagstiftningen baserad på frivillighet har brottet våldtäkt och dess utformning återigen blivit föremål för livlig politisk diskussion. Opinionen för den föreslagna regleringen formades i stort efter ett antal uppmärksammade våldtäktsmål i början av 2010-talet. Vissa jurister kritiserade rättsfallen för hur frågan om uppsåt hanterats, men denna fråga har inte uppmärksammats särskilt vid framarbetandet av den föreslagna regleringen.Hur gränsdragningen mellan uppsåtligt respektive oaktsamt handlande ska dras har länge diskuterats i juridisk doktrin. I rättsfallet NJA 2004 s. 176 slogs det fast att likgiltighetsuppsåt är den uppsåtsform som utgör uppsåtets nedre gräns i svensk rätt. Likgiltighetsuppsåt innebär i korthet att en gärningsperson inser risken för att en viss följd kan inträda genom sitt handlande, samt att hen är likgiltig inför att följden faktiskt inträder. Att följden inträder genom hens handlande är inte ett skäl för gärningspersonen att avstå från handlandet.Underrätter verkar ha haft problem med att tillämpa kriterierna för likgiltighetsuppsåt i våldtäktsmål. Domstolar tenderar att beskriva hur bedömningen av uppsåtet gått till på ett kortfattat sätt, att använda sig av begrepp som snarare för tankarna till en mer kvalificerad uppsåtsform och att underkänna uppsåt, trots att en korrekt tillämpning av kriterierna för likgiltighetsuppsåt i vissa fall hade kunnat innebära att uppsåt förelegat. Detta kan möjligen bero på att våldtäkt är ett brott som inte kräver att en viss följd inträder, utan endast att vissa omständigheter föreligger vid vissa sexuella handlingar, vilket innebär att kriterierna för likgiltighetsuppsåt inte passar för våldtäktsbrottet. Det är även tänkbart att underrätterna tycker att kriterierna för likgiltighetsuppsåt är så svårtillämpade, att de helst undviker att använda sig av dem.Om den föreslagna sexualbrottslagstiftningen baserad på frivillighet skulle antas, så kommer inte tillämpningen av likgiltighetsuppsåt i våldtäktsmål påverkas i praktiken. Detta eftersom våldtäktsbrottet inte heller med den föreslagna regleringen skulle innebära att en följd inträder. Att det även föreslås att våldtäkt begången av oaktsamhet ska kriminaliseras är inte heller något som nämnvärt skulle påverka tillämpningen av likgiltighetsuppsåt i våldtäktsmål.För att domstolar ska kunna tillämpa likgiltighetsuppsåt korrekt i mål som rör brott som inte innefattar någon följd, som är fallet vid våldtäkt, samt för att uppnå ett fullgott skydd för den sexuella integriteten och den sexuella självbestämmanderätten borde Högsta domstolen lämna vägledning om hur kriterierna för likgiltighetsuppsåt bör tillämpas i våldtäktsmål.

Bakgrund: En av tre kvinnor har någon gång under sin livstid blivit utsatt förnågon form av sexuella övergrepp. Den utsatta kvinnan är en vanligtförekommande patient inom alla delar av vården. Av den anledningen behöversjuksköterskor veta hur de bäst skall bemöta patienten samt hantera sina egnakänslor som kan uppstå i detta möte. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är attundersöka hur kvinnliga patienter som utsatts för våldtäkt/sexuella övergrepp ochvårdpersonal upplever det vårdande mötet med varandra. Metod: Enlitteraturstudie med kvalitativ ansats. Litteratursökningar gjordes i CINAHL,PubMed och PsycInfo för att hitta studier som svarade till syftet.Kvalitetsgranskning gjordes med SBU:s granskningsmall och innehålletanalyserades med hjälp av innehållsanalys för att få fram relevanta teman ochkategorier. Resultat: Resultatet presenteras utifrån tre huvudteman: första mötetär avgörande, vikten av transparens och till sist oro &amp; rädslor. Slutsats: detvårdande mötet upplevs som väldigt jobbigt och utmanande både frånsjuksköterskans och den utsatta kvinnans håll. Båda parterna påverkadeskänslomässigt av mötet, positivt och negativt. Sjuksköterskan kunde känna sigosäker i bemötandet med den det utsatta kvinnan på grund av kunskapsbrist ochbrist på erfarenhet. För kvinnorna var de viktigt att känna kontroll i mötet ochgemensamt för kvinnorna var att de hade önskat att vårdpersonalen vågade frågamer kring övergrepp så hon hade kunnat få den hjälpen hon var i behov av.