Bakgrund:Diabetes mellitus typ 2 (DM2) är en folksjukdom som innebär ett tillstånd av kronisk hyperglykemi. Sjukdomen har ökat och uppskattas fortsätta öka globalt. Samhälleliga insatser är väsentliga för att bevara människors hälsa och sätta stopp på den snabba ökningen. Kost, fysisk aktivitet, glukosmätning samt medicinering är alla en del av den egenvård som DM2 kräver. DM2 klassas som en kronisk sjukdom, en sådan sjukdom som kan påverka de drabbade individerna både fysiskt och psykiskt. Sjuksköterskan har en central roll i vården av patienter med DM2 för att utbilda, informera, vårda och stötta dem. Syfte: Syftet var att undersöka patienters upplevelse av egenvård vid diabetes mellitus typ 2. Metod: En litteraturöversikt med 10 vetenskapliga artiklar, hämtade från databaserna CINAHL complete och Pubmed. Dessa analyserades genom Fribergs beskrivning.  Resultat: Sex huvudteman identifierades. “Källor till stöd vid diabetes”, “Att vara i kontroll över sin sjukdom”, “Känslor, attityder och förhållningssätt till egenvård”, “Kost och fysisk aktivitet”, “Ekonomiska aspekter”, “Hälso- och sjukvårdspersonalens roll vid egenvården av diabetes”. Sammanfattning: Stöd från närstående vid egenvård samt kunskap och utbildning kring DM2 var centrala faktorer för deltagarna i studierna. Vid bristande kunskap var egenvård svårt att uppnå men vid god kunskap upplevdes en känsla av kontroll över sjukdomen. De mest förekommande hindren för egenvård var relaterade till kost, ekonomi och sociala sammanhang. Vårdpersonalen behöver förbättra den information och utbildning som är nödvändig för patienter med DM2 för att de ska kunna uppnå god egenvård. / Background: Diabetes mellitus type 2 (DM2) is a public health disease that implies a state of chronic hyperglycemia. The disease has increased and is estimated to globally continue to increase significantly. Societal inputs are essential to preserve people's health and to stop the large increase. Diet, physical activity, glucose monitoring and medication are all a part of the self-care that DM2 requires. DM2 is classified as a chronic illness, a kind of illness that can impact the affected individuals both physically and mentally. Nurses have a central role in the care of patients with DM2 to educate, inform, care and support them. Aim: The aim was to explore patients experience of self-care in diabetes type 2. Method: A literature review with 10 scientific articles, chosen from the databases CINAHL complete and Pubmed. These were analyzed through Fribergs description. Results: Six main themes were identified. “Souces of support within diabetes”, “To be in control of the disease”, “Feelings, attitudes and approach in self-care", “Diet and physical activity”, “Economic aspects”, “Healthcare professionals roll within the self-care of diabetes”. Conclusion: Support from loved ones with self-care and knowledge and education about DM2 were key factors for the participants. In lack of knowledge was self-care difficult to achieve but with good knowledge, was a feeling of control over the illness experienced. The most occurring obstacles for self-care was related to diet, economy, and social settings were among other things. Healthcare providers need to improve the information and education that is necessary for patients with DM2 so that they can achieve good self-care.

Background: HIV/AIDS has existed officially for more than 35 years and is now seen as a global epidemic. The disease has claimed many victims and there is no indication showing decrease of the mortality rate. The disease is currently incurable, but antiretroviral drugs have good effect at slowing down the process. The persons who live with the disease are exposed to stigma and, sometimes, negative attitudes. The negative attitudes could affect the person’s willingness carry through the test. It might also lead to an unequal care. Aim: To describe the nursing staff’s attitudes towards HIV/AIDS and the people who live with HIV/AIDS. Method: A literature review, based on two qualitative articles and eight quantitative articles. The articles were collected from the databases CINAHL complete and PubMed with the chosen keywords. Results: The result contained of three categories: Nursing staff’s attitudes, Possible causes for negative and positive attitudes and Possible consequences of negative attitudes. The first category was about the attitudes from nursing staff towards HIV/AIDS and towards people who live with the disease. The second category was about possible causes for the negative attitudes and the last category was about the consequences of the negative attitudes. Discussions: The discussions were classified into two main sections, Possible consequences of negative attitudes and How the suffering appears, which included one minor section: How the caregiver can ease the suffering.  The sections were discussed using the concept of suffering according to Katie Eriksson, especially the suffering related to health care. The first section deals with how consequences of negative attitudes among the nursing staff affect the patients. The second section describes how suffering related to the care emerges in the patient due to the negative attitudes. The final, minor section shows examples of how the caregiver can mitigate the suffering. / Bakgrund: HIV/AIDS har funnits officiellt i över 35 år och ses idag som en global epidemi. Sjukdomen har skördat många offer och det finns ingen indikation på att dödssiffrorna minskar. Sjukdomen är obotlig men bromsmedicinerna som finns ger god effekt. Personerna som lever med sjukdomen utsätts för stigma och ibland negativa attityder. De negativa attityderna kan påverka personens vilja att testa sig och kan även leda till en ojämlik vård. Syfte: Beskriva vårdpersonalens attityder till HIV/AIDS och personerna som lever med HIV/AIDS. Metod: En litteraturöversikt som baserades på två kvalitativa och åtta kvantitativa resultatartiklar. Dessa hämtades från databaserna CINAHL complete och PubMed med hjälp av valda nyckelord. Resultat: Resultatet bestod av tre kategorier: Vårdpersonalens attityder, Möjliga orsaker till negativa och positiva attityder samt Möjliga konsekvenser av negativa attityder. Den första kategorin handlar om vårdpersonalens attityder mot HIV/AIDS och dem som är drabbade av sjukdomen, den andra kategorin handlar om möjliga orsaker till de negativa attityderna och den sista kategorin handlar om vilka konsekvenser de negativa attityderna ger.  Diskussion: Resultatdiskussionen indelades i två större avsnitt, Möjliga konsekvenser av negativa attityder samt Hur lidandet uttrycks med ett mindre avsnitt, Hur vårdaren kan lindra lidandet. Avsnitten diskuterades med hjälp av Katie Erikssons lidandebegrepp där fokus låg på vårdlidande. Det första avsnittet handlar om konsekvenserna av vårdpersonalens negativa attityder som påverkar patienten. Det andra avsnittet beskriver hur vårdlidande uppstår hos patienten på grund av de negativa attityderna. I det sista avsnittet ges exempel på hur vårdaren kan lindra vårdlidandet.

Bakgrund: Substansmissbruk är ett globalt problem och leder till negativa konsekvenser både för personen och samhället. Antal patienter som vårdats för substansmissbruk inom hälso- och sjukvården i Sverige har ökat de senaste åren. Tidigare forskning visar att substansmissbruk kan grundas i och leda till lidande. Psykiatrisjuksköterskor ger ofta omvårdnad till patienter som har substansmissbruk. Kommunikation mellan psykiatrisjuksköterska och patient sker vanligen via samtal. Forskning har visat att vårdande samtal kan lindra lidande. Syfte: Studiens syfte var att beskriva psykiatrisjuksköterskors erfarenheter av vårdande samtal med patienter som har ett substansmissbruk. Metod: Semistrukturerade narrativa intervjuer via telefon utfördes med elva psykiatrisjuksköterskor. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen mynnade ut i elva subkategorier och fyra kategorier. Kategorierna var drogfrihet som ambition, följsam närvaro, genuin människokärlek och att möta och lindra lidandets olika skepnader. Slutsats: Vårdande samtal kan ha potential att lindra patientens lidande samt tillfrisknande från substansmissbruk. Psykiatrisjuksköterskan behöver ha ett professionellt och personcentrerat förhållningssätt. Det vårdande samtalet beskrivs vara ett samtal mellan två människor vilket för psykiatrisjuksköterskan innebär utmaning i balans mellan närhet och distans till patienten. / Background: Substance abuse is a global problem that leads to negative consequences both for the person and for society. Healthcare in Sweden has the last couple of years taken care ofan increasing number of patients with substance abuse. Research shows that substance abuse can both lead to and caused suffering. Psychiatric nurses often give nursing care to patients who have substance abuse. Communication between the psychiatric nurse and the patient is often done by conversation. Research has shown that caring conversations can alleviate suffering. Aim: The aim of the study was to describe psychiatric nurses’ experiences of caring conversations with patients who have substance abuse. Method: Semi-structured narrative interviews were conducted by phone with eleven psychiatric nurses. Data is analyzed according to qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in eleven subcategories and four categories. The categories were drug freedom as ambition, compliant presence, genuine human love and to meet and alleviate the various forms of suffering. Conclusion: Caring conversations can have the potential to alleviate the patient's suffering as well as recovery from substance abuse. The psychiatric nurse needs to have a professional and person-centered approach. The caring conversation is described as a conversation between two people, which for the psychiatric nurse means a challenge in balancing closeness and distance to the patient.

Bakgrund: När patienter vårdas i sen palliativ fas är existentiellt lidande något som kan drabba patienterna oavsett om de vårdas på vårdavdelningar, genom hemsjukvård eller på specialiserad palliativ vårdavdelning. Detta kan innebära att de behöver få stöd och lindring i sitt existentiella lidande av vårdpersonalen då existentiella behov ska bli mötta för att dessa patienter ska erhålla en god livskvalitet. Syfte: Att beskriva vårdpersonals erfarenheter av att vårda patienter med existentiellt lidande i sen palliativ fas. Metod: Kvalitativ litteraturstudie med beskrivande syntes.Resultat: Efter analysen framkom två teman och sex subteman. Temat Meningsfullt vårdande inkluderar Att få patienterna att öppna upp genom förtroendefulla relationer och Att hitta sätt att stödja patienterna. Temat Utmaningar i vårdandet inkluderar Att finna en balans i sin professionella roll, Att identifiera existentiellt lidande, Att hantera svåra samtal och Att begränsas av yttre förutsättningar. Slutsats: Vårdpersonalen använder enkla medel i omvårdnaden såsom att enbart dela tystanden vilket ger ett meningsfullt vårdande men möjligheterna att identifiera och lindra patienternas existentiella lidande hämmas av tidsbrist och patienternas mentala och fysiska hälsa. Även vårdpersonalens egen dödsrädsla och tron att deras kunskaper brister eller att samtal om döden ökar lidandet minskar möjligheterna för att lindra existentiellt lidande. / Background: Existential suffering can afflict patients in late palliative phase, regardless whether they are cared for in a ward, receive home healthcare or in a specialized palliative care unite. This may mean that health professionals need to support the patients and provide relief in their existential suffering since meeting their existential needs is important in order for the patients to receive a good quality of life. Aim: To describe health professionals' experiences of caring for patients with existential suffering in late palliative phase. Method: A qualitative approach, through a literature study with a descriptive synthesis. Results: After the analysis two themes and six subthemes emerged. The theme Meaningful caring includes Getting the patients to open up through trustful relationships and Finding ways to support the patients. The theme Challenges in caring includes Finding a work-life balance, Identifying existential suffering, Managing difficult conversations and Being limited by external conditions. Conclusion: Nursing actions such as solely sharing the silence resulting in meaningful caring are often used but time restraints and the patients’ overall health conditions limits the possibilities to identify and ease their existential suffering. Additionally, health professionals' death anxiety and experienced knowledge gaps or beliefs that death conversations increase suffering limits the possibilities to ease existential suffering.

Meticillinresistent Staphylococcus Aureus (MRSA) är en bakterie som är resistent mot olika typer av antibiotika. Spridningen av MRSA utgör ett hot mot modern medicin och möjligheten till en effektiv behandling och vård. Hälso- och sjukvårdspersonal bör arbeta förebyggande för att på så vis minska spridningen av MRSA, vilket är en viktig del av arbetet mot antibiotikaresistens. Hälso- och sjukvårdspersonalen är de som är i frontlinjen för att vårda patienter med MRSA, därmed fokuserar denna studie på deras upplevelser av att vårda dessa patienter. En litteraturöversikt genomfördes och resultatet visar att det finns kunskapsskillnader mellan hälso- och sjukvårdspersonal. Mängden kunskap påverkar även hälso- och sjukvårdspersonalens attityd av att vårda MRSA - smittade patienter. Det framkommer att hälso- och sjukvårdspersonalen är rädda för att bli smittade av MRSA, vilketupplevs skapa en barriär mellan hälso- och sjukvårdspersonal och patient. Denna rädsla kan prägla vården som ges vilket kan riskera att drabba patienterna negativt med en känsla av att vården distanseras som följd. Dessutom anses tidsbrist vara en faktor som gör det svårare att förebygga infektioner och kan leda till en bristande handhygien. Sammanfattningsvis medför en ökad kunskap om MRSA att hälso- och sjukvårdspersonalen känner sig säkrare och tryggare i sitt vårdande jämfört med de med lite kunskap, som ofta är rädda och kan överdriva användandet av handskar och desinfektionsmedel. / Methicillin Resistant Staphylococcus Aureus (MRSA) is a bacteria that is resistant to several forms of antibiotics. The spread of MRSA thus possess a threat to modern medicine and the possibility of effective treatment and care. To reduce the risk of MRSA spreading, healthcare professionals should work preventively, which is an important part of the work regarding antibiotic resistance. Due to the fact that healthcare professionals are those in the frontlines in the care of patients with MRSA, this study focuses on their experiences caring for said patients. Furthermore, a literature overview was used to perform this study. The result shows that there are differences in knowledge between the healthcare professionals. The amount of knowledge is also found to influence the attitude of healthcare professionals in caring for MRSA-infected patients. The results also showed that healthcare professionals were afraid of being infected by MRSA themselves. This fear could be reflected in their care which risked affecting the patients negatively with a feeling of isolation as a result. Furthermore, increased workload and lack of time was seen as a factor that made it more difficult to prevent infections and could lead to a poor execution of hand hygiene. In conclusion, Increased knowledge regarding MRSA made the healthcare workers more secure and comfortable in their care in comparison to those with little knowledge who were often scared and exaggerated their use of gloves and disinfection.

Bakgrund: Sedan COVID-19 pandemins början har sjuksköterskor mött utmaningar som hög stress och psykiska besvär. Det finns en brist på forskning om sjuksköterskors upplevelser av att arbeta och vårda COVID-19 patienter på akutkliniker i Sverige. En djupare förståelse om hur vården ser ut från sjuksköterskors perspektiv behövs för att förbättra och förbereda vården för framtidens pandemier.Syfte:Var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att arbeta under COVID-19 pandemin på akutkliniker. Metod: En kvalitativ intervjustudie användes. Totalt genomfördes tio semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor från två sjukhus i södra Sverige. Data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Tre kategorier framkom: att kämpa mot svårigheter, att anpassa sig till nya omständigheter, ochatt vara beskyddaren inom vården. Sjuksköterskor på akutkliniker har upplevt frustration och känslor av otillräcklighet när de vårdat patienter under pandemin. De ansåg att kunskap och resurser behövde utökas för att klara av stressen och den höga arbetsbelastningen. Det fanns ett behov av anpassning till nya arbetssätt för de nya omständigheterna. Sjuksköterskornas yrkesplikt motiverade dem att arbeta även om de led av olika psykiska besvär. Slutsats: Sjuksköterskor har blivit sårbara i sitt vårdande beroende på utmaningarna som hög arbetsbelastning och brist på resurser och skyddsmaterial. Ett tillräckligt stöd och förberedelser från akutkliniker och hälso- och sjukvårdsorganisations sida behövs för att klara framtidens pandemier. Genom att ta lärdom av sjuksköterskornas upplevelser kan den evidensbaserade omvårdnaden utvecklas ytterligare. Det kan i sin tur skapa möjligheter att hantera svårigheter och utmaningar i vårdandet på akutkliniker på ett bättre sätt vid framtida pandemier. / Background: Since the COVID-19 pandemic began nurses have encountered different challenges such as working under high pressure and suffering from psychological distress. However there is a lack of research about nurses’ working and caring experiences for COVID-19 patients in the emergency clinics in Sweden. In order to provide better care and better preparation for the future pandemics, it is necessary to understand nurses’ perspectives of caring during the pandemic. Aim: Was to describe the nurses’ experiences with working during COVID-19 pandemic in the emergency clinics.  Method: A qualitative interview study was conducted for this study. Ten semi-structured interviews were carried out in two hospitals that were located in the south of Sweden. A qualitative content analysis method was applied for the analysis. Results: Three categories were described: Struggling against difficulties, adapting to new circumstancesand being a protector in the context of caring. Nurses experienced frustration and feelings of inadequacy when caring for patients during the pandemic in the emergency clinics. They mentioned that knowledge and resources should be enhanced in order to cope with the pressure and heavy workload. It required them to adjust and adapt the new ways of working under new circumstances. The nurses' professional duty motivated them to work even if they suffered from various psychological distresses. Conclusion: Nurses became vulnerable while working under the challenges such as heavy workload, lack of human resources and shortage of protection materials under pandemic. It is required that emergency clinics and healthcare organizations be sufficiently prepared and provide necessary support in order to overcome the future pandemics. The evidence-based nursing can be developed through learning the nurses’ experiences. It can provide opportunities for them to handle difficulties and challenges in the emergency care in a better way in the future pandemics. By providing opportunities to practice evidence-based nursing, nurses can retain their physical and psychological health and increase coping abilities towards the difficulties during the pandemic.

Background: Nurses’ responsibility is complex and primarily aimed at promoting health, prevent disease and patient’s suffering as well as restore health. In addition, nurses are in contact with the patient’s relatives as well as they are team leaders. Stress is a clear element in today's society and common in the caring professions and it can have a negative effect on the care. Psychological illness is common among nursing students and it might be due to concerns about their future profession. Aim: The aim was to describe the newly graduated nurses' experience of work-related stress. Method: A literature review has been conducted in which 14 scientific articles have been analyzed by similarities and differences. The key findings were identified, put under main headings and subheadings and is presented in the result. Results: Newly graduated nurses experienced a lack of clinical and academic knowledge during the first three years of their professional career. These were the most common work related stress factors. Nurses were also stressed about the responsibilities and requirements that follows the professional role. Time management and work overload were two other factors that contributed to work related stress.  Discussion: Nurses felt they have difficulties coping with the demands that followed their professional role. Heavy workload, time constraints and lack of knowledge were factors that contributed to nurse´s experience of not being able to exert control of their work. When the demands are high and there is little ability to exert control, the risk of unhealthy stress will increase. Support from employees and managers can reduce stress in working life.

Bakgrund: Antal patienter med kroniska sjukdomar ökar. Detta orsakar lidande och förändrad livsvärld hos patienter. Att drabbas av kronisk sjukdom kan innebära ökade antal tillfällen som kräver vård. Sjuksköterskans ansvar är att ge en personcentrerad vård och lindra lidande trots komplexa vårdsituationer. Syfte: Belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med kroniska sjukdomar. Metod: Studien är en kvalitativ litteraturöversikt. Resultat: Resultatet visar att förståelse för patienten kunde uppnås genom öppenhet och lyssnande. En vårdande relation gynnar den personcentrerade vården och genom att stärka patientens självbestämmande ökade engagemanget. Stöttning för både patienter och sjuksköterskor ansågs vara viktigt, genom reflektion kunde stöttning utvecklas. Bristande följsamhet hos patienten hanterades på olika sätt av sjuksköterskorna. Tiden var en viktig faktor som kunde påverka den vårdande relationen och informationen som framkom genom samtal. Slutsats: Sjuksköterskor upplever att patienter med kroniska sjukdomar är komplexa och kräver långa vårdtillfällen och regelbunden vårdkontakt. Genom att vara öppen och lyssna ökade förståelsen för patienten vilket gynnar vårdrelationen och således den personcentrerade vården. För att göra vården mer patientsäker upplevde sjuksköterskorna tiden, koordinering, interprofessionellt arbete, stöttning och hanteringen av bristande följsamhet som viktiga faktorer. / Background: The number of patients with chronic diseases is increasing and causing suffering and a changed life situation for patients. Suffering from a chronic illness can mean an increased number of occasions that require care. The nurse's responsibility is to provide person-centered care and alleviate suffering despite complex care situations. Aim: To research nurses' experiences of caring for patients with chronic diseases. Method: The study is a qualitative literature review. Results: Understanding could be achieved through openness and listening. A caring relationship benefits the person-centered care and by strengthening the patient's selfdetermination, the commitment increased. Support for both patients and nurses was considered important, through reflection support could be developed. Lack of patient compliance was handled in different ways. Time was an important factor that could affect the caring relationship and the information that could emerge through conversations. Conclusion: Nurses experience that chronically ill patients are complex, require long-care sessions and regular care contact. By being open and listening, the understanding increased, which benefits the care relationship and thus the person-centered care. To make care more patient-safe, the nurses experienced time, coordination, interprofessional work, support and management of lack of compliance as important factors.

Background: Person-centred care is a care model that favors the whole person to be seen, not only the disease. Caring person-centred means giving time and listening the patient about their health problems. This promotes the patients’ involvement in their care and that the care is based on the patients’ story. Patients and relatives experience that receiving insufficient time and information about the patient’s state of health makes person-centred care downgraded. Aim: To describe nurses' experiences of providing person-centred care. Method: Qualitative literature study with descriptive synthesis where eleven caring science articles used for result analysis. Results: Nurses experienced that the relationship with patients and the right conditions for person-centred care were basics for caring person-centred. Seeing the person behind the patient and motivating patients’ participation enabled a person-centred approach. Collaborating with colleagues, devoting more time to patients and personal conditions were both an opportunity and an obstacle to provide a person-centred caring. Conclusion: Seeing the person behind the patient and making patients involved is central in caring person-centred. It also requires the right conditions such as extra time, knowledge and functional cooperation for providing appropriate person-centred care. / Bakgrund: Personcentrerad vård är en vård som möjliggör att hela personen ses, inte bara sjukdomen. Att vårda personcentrerat innebär att ge tid till och lyssna på patienter om sitt hälsoproblem. Detta leder till patientdelaktighet och till att vården utgår från patientensberättelsen. Patienter och anhöriga upplever att de inte får tillräcklig med tid och information om patientens hälsotillstånd, vilket gör att personcentrerad vård kan bli nedprioriterad. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge personcentrerad vård. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med beskrivande syntes där elva vårdvetenskapliga artiklar användes till resultatanalys. Resultat: Sjuksköterskor erfor att relationen till patienter och rätt förutsättningar för personcentrerad vård var grunden till att kunna ge personcentrerad vård. Att se personen bakom patienten och motivera patientdeltagande i sin egen vård möjliggjorde personcentrerat arbetssätt. Att samarbeta med kollegor, ägna mer tid till patienter och personliga förutsättningar var både möjlighet och hinder för att vårda utifrån personcentrerat arbetssätt. Slutsats: Att se personen bakom patienten och göra patienter delaktiga i sin vård är centralt för att kunna vårda personcentrerat. Det krävs även rätt förutsättningar så som mer tid, kunskap och fungerande samarbete för att kunna ge adekvat personcentrerad vård.

Bakgrund: 2% av den svenska befolkningen har ett narkotikaberoende och 3,8% har ett alkoholberoende. Att vara beroende av alkohol och narkotika medför flera risker för både hälsoproblem och sociala problem och är mycket kostsamt för samhället och vården. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av att vårda personer med beroendeproblematik. Metod: En beskrivande litteraturstudie som baserades utifrån tio kvalitativa vetenskapliga artiklar. Litteratsökningen gjordes på databasen PubMed och artiklarna analyserades med hjälp av Evans dataanalysmetod. Huvudresultat: Resultatet visade att en stor del av sjuksköterskans erfarenheter handlade om vissa utmaningar i vården av personer med beroendeproblematik. Men resultatet lyfte även en del möjligheter för ett gott vårdmöte, samt sjuksköterskans känslor av frustration och hopplöshet i vårdmötet. Slutsats: Sjuksköterskans erfarenhet av att vårda personer med beroendeproblematik bestod av en del utmaningar, möjligheter och personliga känslor. En ökad kunskap kan utgöra en viktig del för att lättare förstå en komplex patientgrupp som denna. Ökade kunskap är nödvändig för att sjuksköterskan ska känna sig trygg och säker i sin roll att vårda personer med beroendeproblematik. I slutändan kan detta innebära att vården blir bättre och säkrare för personer med beroendeproblematik. / Background: 2% of the Swedish population have a drug addiction and 3,8% have an alcohol addiction. Being addicted to alcohol and drugs entails several risks for both health and social problems and is very costly for society and healthcare. Aim: The aim of the literature study was to describe the nurse´s experience of caring for people with addiction problems. Method: A descriptive literature study based on ten qualitative scientific articles. The literature search was conducted on the PubMed database and the articles were analyzed using Evans´ data analysis method. Main result: The result showed that a large part of the nurse´s experience was about certain challenges in caring for people with addiction problems. However, the result also highlighted some opportunities for good care encounters, as well as nurses' feelings of frustration and hopelessness in care encounters. Conclusion: The nurse's experience of caring for people with addiction problems consisted of some of challenges, opportunities, and personal feelings. Increased knowledge can be an important part of understanding a complex patient group like this. Increased knowledge is necessary for the nurse to feel confident and secure in their role of caring for people with addiction problems. In the end, this may mean that care becomes better and safer for people with addiction problems.