Bakgrund: Urininkontinens hos äldre är ett vanligt förekommande problem. Fler människor lever längre och drabbas av urininkontinens när kroppen åldras. Kopplingar mellan urininkontinens och den äldres fysiska förmåga kan vara komplexa och omfattande. Livskvalité hos den äldre människan handlar om vad som gör livet värdefullt och kan skilja sig åt från person till person. I vårdandet är specialistsjuksköterskans ansvar att främja hälsa och arbeta för patientens välbefinnande på ett sätt som bemöter individens behov. Syfte: Belysa äldre människors upplevelse av livskvalité vid urininkontinens. Metod: Integrativ litteraturstudie enligt Whittemore och Knafl:s beskrivning med data från kvantitativa och kvalitativa artiklar. Resultat: Analys av nio artiklar ledde fram till tre teman och sex subteman. Bilden av sig själv, praktisk anpassning i livet och social anpassning som påverkas och kan förändras när den äldre människan drabbas av urininkontinens. Människor med urininkontinens beskriver att livskvalitén förändras och väcker känslor som oro och rädsla. Självbilden och självkänslan påverkas av urininkontinens samtidigt som självbilden kan stärkas av vård och omvårdnad. Besvär som läckage och täta toalettbesök orsakade av urinkontinens påverkar vardagen och leder till minskade dagliga aktiviteter och mindre umgänge. Slutsats: Minskade besvär av urininkontinens bidrar till att möjliggöra fysisk aktivitet och sammantaget ökar det livskvalitén. / Background: Urinary incontinence in the elderly is a common problem. More people live longer and suffer from urinary incontinence as the body ages. Links between urinary incontinence and the physical ability of the elderly can be complex and extensive. Quality of life for the elderly is about what makes life valuable and can differ from person to person. In care, the specialist nurse's responsibility is to promote health and work for the patient's well-being in a way that meets the individual's needs. Purpose: Elucidate older people's experience of quality of life with urinary incontinence. Method: Integrative literature study according to Whittemore and Knafl's description with data from quantitative and qualitative articles. Results: Analysis of nine articles led to three themes and six subthemes. Self-image, practical adaptation in life and social adaptation that are affected and can change when the elderly suffer from urinary incontinence. People with urinary incontinence describe that the quality of life changes and arouses feelings such as worry and fear. Self-image and self-esteem are affected by urinary incontinence, while self-image can be strengthened by care and nursing. Problems such as leakage and frequent toilet visits caused by urinary incontinence affect everyday life and lead to reduced daily activities and less socializing. Conclusion: Reduced symptoms of urinary incontinence help to enable physical activity and overall it increases the quality of life.

Bakgrund. Specialistsjuksköterskan med inriktning psykiatrisk vård har en viktig roll i att främja utvecklingen av vårdande och stödjande handlingar hos både sig själv och andra. Studier visar på att sjuksköterskestudenter känner osäkerhet inför utvecklandet av professionellt vårdande. Forskning saknas kring hur studenter under utbildningen till specialistsjuksköterska med inriktning psykiatrisk vård utvecklar sina kunskaper. Syfte. Syftet var att inom ramen för specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning psykiatrisk vård, undersöka hur studenternas självskattade kunskaper om att utföra vårdande och stödjande handlingar förändrades under utbildningens gång. Metod. Studien genomfördes som en kvantitativ enkätstudie. Studien är longitudinell och datainsamlingen skedde 2017 och 2019, då studenter som gick specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning psykiatrisk vård vid ett specifikt universitet svarade på samma frågor vid båda tillfällena. För att analysera data har deskriptiv och analytisk statistik använts. Resultat. Studenterna upplevde att de efter avslutade studier i högre grad kunde samtala med patienten om dennes hälsa, ohälsa och välbefinnande. De hade också lättare att prata om sådana patienter mådde dåligt av, och hade efter utbildningen fått en bättre förmåga att stödja och uppmuntra patienter både socialt och praktiskt. Specialistsjuksköterskeutbildningen behöver i större grad fokusera på att möta patienten i mer svåra samtalsämnen. Slutsats. Studenterna skattade generellt sin kunskap och kompetens gällande att utföra vårdande och stödjande handlingar högre efter två års studier. Dock syns ingen kunskapsförändring angående studenternas förmåga att bjuda in till samtal om tankar och känslor eller att bjuda in till en vårdande relation. Studiens resultat visar på både ny kunskap och på områden med möjlighet till kompetensutveckling inom specialistsjuksköterskeutbildningen. / Bakgrund. Den psykiatriska sjuksköterskan har en viktig roll i att främja utvecklingen av omtänksamma och stödjande åtgärder hos både sig själv och andra. Studier visar att sjuksköterskestudenter känner sig osäkra på utvecklingen av professionell vård. Det saknas forskning om hur psykiatrisjuksköterskor utvecklar sina kunskaper under sin utbildning. Avsikt. Syftet med studien var att inom ramen för specialistsjuksköterskeprogrammet med fokus på psykiatrisk vård undersöka hur studenternas självskattade kunskaper om att utföra vårdande och stödjande åtgärder förändrats under utbildningens gång. Metod. Studien genomfördes som en kvantitativ enkätstudie. Studien var longitudinell och datainsamlingen skedde 2017 och 2019, då studenter som gick specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot psykiatrisk vård vid ett specifikt universitet svarade på samma frågor vid båda tillfällena. För att analysera data har vi använt beskrivande och analytisk statistik. Resultat. Studenterna upplevde att de efter två års studier i större utsträckning kunde prata med patienterna om deras hälsa, sjukdom och välbefinnande. De hade också lättare att prata om saker som patienterna mådde dåligt över, och hade fått en bättre förmåga att stötta och uppmuntra patienter både socialt och praktiskt. Specialistsjuksköterskeprogrammet behöver fokusera mer på hur man möter patienten i svårare samtalsämnen. Slutsats. Studenterna värderade sina kunskaper och färdigheter när det gäller att utföra omtänksamma och stödjande åtgärder högre efter två års studier. Men ingen förändring i kunskap ses när det gäller elevernas förmåga att bjuda in till samtal om tankar och känslor eller att bjuda in till en vårdande relation. Studiens resultat visar på både ny kunskap och områden med möjligheter till kompetensutveckling inom specialistsjuksköterskeutbildningen.

Patientdelaktighet är ett begrepp med flera dimensioner, vilket gör det svårdefinierat. Idag är det en lagstadgad rättighet att patienten ska få möjlighet att vara delaktig i sin vård. Det innebär att patienterna har en självklar plats i vården, en plats som medskapare till sin vård. Sjuksköterskan har ansvar att ge patienten möjligheter för att bli delaktig, genom att arbeta personcentrerat där patienten och sjuksköterskan samarbetar i ett partnerskap. Partnerskapet ska genomsyras av ömsesidig kommunikation, där båda parterna bidrar. Det är viktigt att sjuksköterskan tar del av patientens livsvärld och ser varje patient som en unik individ. Forskning visar att det finns barriärer för delaktighet. Dessa barriärer kan bero på brister i kommunikationen, avdelningsspecifika hinder och föråldrade hierarkiska strukturer i sjukvården som lever kvar. Utifrån dessa barriärer och kunskapen om hur det borde arbetas med delaktighet är frågan hur patienterna upplever delaktighet när de blir sjuka. Syftet med denna kandidatuppsats är att belysa patienternas upplevelse av delaktighet. Litteraturöversikten är utformad för att ge en bredare översikt och är därför baserad på både kvantitativ och kvalitativ forskning. Resultatet visar att patienterna är nöjda när de deltar i vården på en önskad nivå, genom ett partnerskap med ömsesidig kommunikation och där de blir sedda. Det visar också att patienterna upplever hinder för att känna sig delaktiga. De upplever en maktobalans samt kommunikationsbrister. Det här visar på vikten av ett partnerskap mellan patient och sjuksköterska, där delaktighet skapas. / Patient participation is a concept with several dimensions, which makes it hard to define. Today patients have a legal right to have the ability to participate in their own healthcare. This means that the patients have a natural place in healthcare, as co-creators of their care. The nurse has a responsibility to give the patient the opportunity to participate by adopting a person centred approach where the patient and the nurse cooperates in a partnership. The partnership is characterized by mutual communication where both parties contribute. The nurse needs to take part of the patient’s lifeworld and see every patient as a unique individual. Research shows that there are hindrances for participation. The hindrances may be a result of a lack of communication, ward specific barriers and outdated hierarchical structures that still exists. With these hindrances and the knowledge about how participation should be incorporated, the question is how the patients experience participation when they become ill. The aim of this bachelor’s thesis is to illustrate the patients experiences of participation. This literature review is designed to give a wide overview and is therefore based on both quantitative and qualitative research. The results show that the patients are satisfied when they participate in care at a desired level, through a partnership with mutual communication and where they are seen. It also shows that the patients experience hindrances to the feeling of being a participant in their care. They experience a power imbalance as well as a lack of communication. This shows the importance of a partnership between the patient and the nurse, where participation is created.

Bakgrund och problemformulering: Vård i livets slutskede innebär att vården övergår från att vara livsförlängande till att vara lindrande. Vården kan pågå från dagar till månader och det är viktigt att sjuksköterskan anpassar vården utifrån patientens hälso- och livssituation. Sjuksköterskan ska erbjuda patienten en säker och evidensbaserad vård som utgår från patientens aktuella behov och önskemål. Syfte: Syftet är att belysa sjuksköterskans erfarenheter av vård i livets slutskede i hemmet. Metod: En litteraturöversikt enligt Friberg gransknings- och analysmetod. Resultat: Resultatet presenteras i två teman och fem subteman. Teman som identifierades var att skapa en vårdande relation vid vård i livets slutskede och sjuksköterskas roll vid vård i livets slutskede i hemmet. Slutsats: Det krävs att sjuksköterskan har kompetens, kunskap och engagemang för att kunna erbjuda patienten en god vård i livets slutskede. Trots att vård i hemmet blir allt vanligare inriktar sig den aktuella grundutbildningen för sjuksköterskor i stor utsträckning från att vårda på sjukhus. / Background and problem formulation: Care in the final stages of life means that the care transitions from being life-extending to being palliative. The care can last from days to months and it is important that the nurse adapts the care based on the patient's health and life situation. The nurse must offer the patient safe and evidence-based care based on the patient's current needs and wishes. Aim: The aim is to illustrate the nurse's experiences of end-of-life care at home. Method: A literature review according to Friberg's review and analysis method. Results: The results are presented in two themes and five sub-themes. Themes that were identified were to create a caring relationship in end-of-life care and the role of nurses in end-of-life care at home. Conclusion: It is required that the nurse has the competence, knowledge and commitment to be able to offer the patient good care in the final stages of life. Despite the fact that home care is becoming more common, the current basic education for nurses largely focuses on nursing in hospitals.

Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är ett ökande samhällsproblem, i samband med coronapandemin har våldet ökat drastiskt. Till följd av det ökande våldet möter sjuksköterskor idag våldsutsatta kvinnor inom hälso- och sjukvården i större utsträckning än tidigare. Resultatet visar att sjuksköterskor upplever att de inte har tillräcklig kunskap för att möta och vårda våldsutsatta kvinnor, vilket resulterar i känslor som osäkerhet och otillräcklighet. Förutom brist på kunskap upplever sjuksköterskor brister i resurser såsom tid, privata utrymmen, rutiner och screeningverktyg. Sjuksköterskor uttrycker en vilja att vårda, skydda och skapa en förtroendefull relation till våldsutsatta kvinnor men önskar att dela på ansvaret och få stöttning från arbetsgivare, lärosäten och samhället och få de rätta förutsättningarna för att vårda. I mötet med våldsutsatta kvinnor uppstår känslomässiga barriärer som för sjuksköterskor innebär att närma sig ett tabubelagt område, att bli medveten om förutfattade meningar och att känna ambivalens i sitt engagemang. Barriärerna påverka sjuksköterskor i mötet och i vården av våldsutsatta. I bakgrunden styrks forskning som visar att våldsutsatta kvinnor upplever brister i bemötandet från sjukvården, vilket leder till att kvinnor sluter sig i mötet och inte får den vård som krävs. Slutsatsen blir att hälsoproblemen förskjuts till framtiden och ökar ohälsa, lidande och samhällskostnader. Studien syftar till att belysa sjuksköterskans upplevelse av att möta kvinnor som utsätts för våld i nära relationer. Med hjälp av Fribergs analysmodell har sju kvalitativa och en kvantitativ artikel granskats för att synliggöra sjuksköterskans upplevelse av att möta våldsutsatta kvinnor.

Ambulanssjukvårdens utveckling samt centraliseringen av förlossningskliniker under de senaste åren ställer högre kompetenskrav på ambulanssjuksköterskor. Antalet prehospitala förlossningar är få men i och med centraliseringen förväntas det vara ett uppdrag som ambulanssjuksköterskan kommer att möta mer frekvent. Trots begränsad utbildning i ämnet förväntas ambulanssjuksköterskan kunna hantera en förlossning. Studiens syfte var att beskriva ambulanssjuksköterskans erfarenhet av prehospital förlossning. En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats har genomförts genom tio ostrukturerade intervjuer. Ambulanssjuksköterskorna valdes ut genom ett ändamålsenligt urval för att möjliggöra en bred variation. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys vilket genererade tio subkategorier, fyra generiska kategorier samt en huvudkategori. I resultatet redovisas huvudkategorin Känslomässiga vårdmöten med önskan om att skapa trygghet trots upplevd kunskapsbrist. Prehospital förlossning är ett uppdrag som väcker blandade känslor hos ambulanssjuksköterskor. Glädje, nyfikenhet, skräck och panik är några av känslorna som uppstår inför, under och efter en prehospital förlossning. Ambulanssjuksköterskans önskan att bemöta den födande kvinnan på ett professionellt och värdigt sätt försvåras av den upplevda otryggheten i uppdraget, vilken baseras på kunskapsbristen i ämnet. Erfarenheten hos ambulanssjuksköterskan är att prehospitala förlossningar brukar gå bra men oron för potentiella komplikationer som kan uppstå är överhängande. Önskan om mer utbildning betonas starkt. Studiens slutsats är att utbildning i prehospitala förlossningar bedöms vara nödvändigt för att ambulanssjuksköterskor ska kunna känna sig trygga i uppdraget samt för att kunna säkerställa god och säker vård.

Bakgrund: Astma är världens vanligaste kroniska sjukdom. Det finns flera olika typer av astma, diagnosen ställs genom en klinisk översikt och huvudsakligen genom spirometri. Sjuksköterskans ansvar handlar om att föra en vårdande kommunikation och minska lindandet för personer med astma. Samt att utföra personscentrerad vård för dessa personer, den personcentrerade vården handlar om att stödja personens autonomi och att värdera personens identitet.  Syfte: Syftet var att beskriva personers erfarenheter av att leva med astma. Metod: Litteraturöversikt applicerades som metod med sju kvalitativa- och två kvantitativa artiklar samt en mixad metod artikel. Databaserna Cinahl och PubMed tillämpades i sökningen av artiklar. Kvalitetsgranskningen genomfördes med Fribergs granskningsfrågor. Analysen gjordes i fyra steg genom att läsa, granska, söka efter likheter och skillnader samt sammanfatta. Resultat: I resultatet framkom det fyra teman som var aktuella: Det förändrade livet som astmatiker, Upplevelser av förändrad självbild och relationer, Att hantera livet med astma och upplevelser av egenvård och stöd och Förändringar i yrkesliv och privatekonomi. Slutsats: Personers erfarenheter av att leva med astma visar att det sker förändringar i vardagliga livet så som egenvårdsåtgärder, förändrade relationer, yrkesliv och självbild. Bemötandet från sjukvårdspersonal har inverkan på hur personer med astma bedriver egenvård. Sjuksköterskans ansvar att erbjuda personcentrerad vård med stöd och god vård är av stor betydelse för personens delaktighet och fortsatta tilltro till vården. / Background: Asthma is the worlds most common chronic disease with over 260 million people affected. There are several different types of asthma, the diagnosis is made thorugh a clicnial overview and mainly through spirometry. The nurse’s responsibility is to carry out caring communication and reduce suffering for people with asthma. As well as providing person-centred care for these people, the person-centred care is about supporting the person’s autonomy and valuing the person’s identity. Aim: The purpose was to describe peoples experiences of living with asthma. Method: A literature review was applied as a method with seven qualitative and two quantitative articles and one article with mixed-method. The databases Cinahl and PubMed were applied in the search of articles. The quality review was carried out using Friberg’s review questions. The analysis was done in four steps by reading, reviewing, searching for similarities and differences and summarizing. Results: The results revealed four themes that were relevant: The changed life as an asthmatic, Experiences of changed self-image and relationships, Coping with life with asthma and experiences of self-care and support, Changes in professional life and personal finances. Conclusions: People´s experiences of living with asthma show that there are changes in everyday life such as self-care measures, changed relationships, professional life and self-image. how changes occur in life around the implementation of self-care measures, changed private relationships, professional life and self-image. The treatment of healthcare professionals has an impact on how people with asthma engage in self-care. The nurse´s responsibility to offer personcentred care with support and good care is of great importance for the person´s participation and continued trust in the care.

Bakgrund: Sjuksköterskestudenter kan genomföra verksamhetsförlagd utbildning inom utbildningsvårdavdelningar. En modell benämns Utvecklande och Lärande Vårdenhet (ULVE), där studenter handleds och vårdar i par. Det finns studier som visar att modellen stödjer studenters lärande, men det finns få studier om hur patienter upplever det att vårdas av studenter i par. Därför är det intressant att undersöka hur patienterna ser på att det är två studenter som vårdar dem och hur de upplever den vård de får. Syfte: Syftet med studien är att beskriva patienters erfarenheter av att vårdas av sjuksköterskestudenter som handleds och vårdar i par. Metod: Studien är genomförd med en reflekterande livsvärldsansats grundad i fenomenologisk kunskapsteori. Fenomenet i studien är ”Att vårdas av sjuksköterskestudenter som vårdar och handleds i par”. Data har samlats in via intervjuer av sjutton patienter som vårdats inom ULVE. Resultat: Att vårdas av studenter som handleds i par innebär att bli involverad i studenternas lärande och att mötas av ansvarstagande och en vilja att vårda och lära.  Patienterna känner trygghet och är positivt inställda till att vårdas av studentpar. Tilltro till att vården ges med stöd av handledning bidrar även till trygghet i vårdsituationen. Resultatet beskrivs vidare med innebördselementen: Involverad i lärande och vårdande, Att vara i centrum för vård, Tilltro och tillit till vårdens kvalitet och Att få något utöver det ”vanliga”. Konklusion: Studien visar att patienter som vårdas av studenter som handleds och vårdar i par sätts i centrum, blir tagna på allvar och lyssnade till som människor. Det visar sig i respektfulla möten som präglas av omtänksamhet, engagemang, närvaro och där behov tillgodoses. Studien stödjer att studenter ger god vård när de handleds och vårdar  i par. / Background: Nursing students can complete clinical training in educational hospital wards. A model called Developing and Learning Care Unit (ULVE), where students care and supports in pair. Studies show that the model supports student learning, but there are few studies about how patients perceive to be cared for by students in pairs. It would be of interest to examine what patient’s experience are, what they think about being cared of students who work in pairs and if they believe that they receive good care.  Aim: The aim of this study is to describe how patients’ experience being cared for by student nurses who are caring and supervised in pairs.     Method: The study was conducted with a reflective lifeworld approach based on phenomenological epistemology. The phenomenon of the study is ”to be cared for by  student nurses caring and supports in pairs”. Data was collected through interviews of seventeen patients cared for  within ULVE.       Results: The care of students who are supported in pairs means to become involved in student learning and to meet the responsibility and a desire to nurture and learn. Patients feel secure and are positive to be looked after by student nurses in pair.  Confidence in the healthcare provided under the supervision also contributes to security in the care situation. The result is further described with four meaningful elements: Being involved  in learning and caring, being the center of care,  confidence and trust in the quality of care and  getting something out of the ”ordinary”. Conclusion: The study showed that patients cared by pairs of students is taken seriously and humanly during supervision of nursing clinician and it focuses in a patient centered care. This method of pair nursing students care shows respect, thoughtfulness, engagement and presence to patients where needs are fulfilled.

This thesis researches the phenomenon ‘caring relationship’. The empirical studies in this thesis were carried out in China with the aim to describe the caring relationship in China through the lifeworld experiences of professional caregivers and patients. The result of this study will later on relate to a study of Swedish caring relationships. For this phenomenological study 9 patients, 10 medical and healthcare workers and 4 nursing tutors were interviewed. They were from 5 different medical and care units from two hospitals, one private clinic and a nursing school in Southern China. This study shows that caring relationship in China has many layers. Embedded in the basic interpersonal relationship is a ‘relationship of need’. The relationship carries a goal: to help the patient to restore a personal harmonic existence and regain the responsibility for their health. The relationship is temporary and normally ends when the goal is achieved. The relationship is initiated by the patients need for help. The two main actors in the caring relationship are the patient and the caregiver with their roles as care seeker and care provider. This study shows that to become a patient is a process of diminishing the natural ordinary self which makes the person feel vulnerable. Caregivers take a leading role which carries responsibility. They feel an obligation to use all their knowledge and resources for the benefit of the patients. They teach them how to live and how to stay healthy. A main function in the caring relationship is the transfer of knowledge. The caregivers feel the need to create a dialog to get access to the patients’ unique knowledge about themselves so that the caregiver’s general knowledge of health and care can be applied to the individual. Through the informal chats they share the patient’s experiences, emotions and history. It creates en opportunity for the interpersonal relationship to grow deeper and for the patient and the caregiver to meet as fellow human beings. In the Chinese caring relationship the patient’s family is included. It is considered to be every contributor’s duty to be responsible for oneself and for others. Mutual understanding and respect in a caring relationship are important in getting the patient back into balance.

<p>This thesis researches the phenomenon ‘caring relationship’. The empirical studies in this thesis were carried out in China with the aim to describe the caring relationship in China through the lifeworld experiences of professional caregivers and patients. The result of this study will later on relate to a study of Swedish caring relationships.</p><p>For this phenomenological study 9 patients, 10 medical and healthcare workers and 4 nursing tutors were interviewed. They were from 5 different medical and care units from two hospitals, one private clinic and a nursing school in Southern China.</p><p>This study shows that caring relationship in China has many layers. Embedded in the basic interpersonal relationship is a ‘relationship of need’. The relationship carries a goal: to help the patient to restore a personal harmonic existence and regain the responsibility for their health. The relationship is temporary and normally ends when the goal is achieved.</p><p>The relationship is initiated by the patients need for help. The two main actors in the caring relationship are the patient and the caregiver with their roles as care seeker and care provider. This study shows that to become a patient is a process of diminishing the natural ordinary self which makes the person feel vulnerable. Caregivers take a leading role which carries responsibility. They feel an obligation to use all their knowledge and resources for the benefit of the patients. They teach them how to live and how to stay healthy.</p><p>A main function in the caring relationship is the transfer of knowledge. The caregivers feel the need to create a dialog to get access to the patients’ unique knowledge about themselves so that the caregiver’s general knowledge of health and care can be applied to the individual. Through the informal chats they share the patient’s experiences, emotions and history. It creates en opportunity for the interpersonal relationship to grow deeper and for the patient and the caregiver to meet as fellow human beings.</p><p>In the Chinese caring relationship the patient’s family is included. It is considered to be every contributor’s duty to be responsible for oneself and for others. Mutual understanding and respect in a caring relationship are important in getting the patient back into balance.</p>