<h1>ABSTRACT</h1><p> </p><p>INSTITUTION:                                        Institutionen för pedagogik</p><p>                                                                Avdelningen för bild</p><p>                                                               Växjö Universitet</p><p>ADRESS:                                               351 95 Växjö</p><p>TELEFON:                                              0470 - 70 80 00</p><p>HANDLEDARE:                                      Margareta Wallin-Wictorin</p><p>TITEL:                                                     Konst och verklighet? – En undersökning                                            av den samtida konstutställningen <em>Reality Check.</em></p><p>ENGELSK TITEL:                                    Art and Reality? – A study of</p><p>      the contemporary art exhibition <em>Reality Check.</em></p><p>FÖRFATTARE:                                       Nina Wennberg</p><p>ADRESS:                                                Hertered, Ekebo 182</p><p>                                                                310 38 Simlångsdalen</p><p>TELEFON:                                              0707-124957</p><p>TYP AV UPPSATS:                                 C-uppsats</p><p>VENTILERINGSTERMIN:                       Ht 2008.</p><p> </p><p>I uppsatsen behandlas den samtida konstutställningen <em>Reality Check</em> och dess tema – konst och verklighet. Fokus läggs på att undersöka hur man arbetat kring tema och hur man gjort urvalet av konstnärer utifrån det. I uppsatsen undersöks även hur man arbetat med konstpedagogik för att nå ut till sin publik och hur man lyckats med detta. Diskussioner förs kring teorier om verklighet och huruvida det går att återspegla verkligheten genom konst.</p><p> </p><p>Keywords: <em>samtidskonst, verklighet, Reality Check, konstpedagogik. </em></p>

Syfte och frågeställningar: Genom en publikstudie undersöka i vilken utsträckning följare av reality serien Paradise Hotel uppfattar deltagarna och deras relationer som verkliga. I vilken utsträckning uppfattar publiken deltagarna och deras relationer som äkta och verkliga? Hur uppfattar publiken deltagarnas beteende samt agerande i den iscensatta miljön de befinner sig i? Metod och material: Studien är gjord som en kvalitativ publiksstudie där det empiriska materialet består av fyra stycken inledande intervjuer som sedan följs av två fokusgrupper med fyra deltagare i respektive grupp. Materialet transkriberas, kodas och tolkas utifrån Ervin Goffman dramaturgiska perspektiv. Huvudresultat: Efter genomförda fokusgrupper kan slutsatser dras kring den verklighet följare av Paradise Hotel upplever. Den tydligaste slutsatsen är att publiken inte upplever programmet som en avspegling av verkligheten och att deltagarna i större eller mindre utsträckning spelar en roll. En person i den miljön och situation som deltagarna befinner sig i uppfattas inte kunna vara sig själv och sitt “riktiga jag”.

Diss. Linköping : Univ., 2002.

No description available.

Det finns en skulptur som har börjat formas i tanken, som jag tänker mig är en del av den här essän och en del av min examensutställning. Den finns ännu inte i fysisk form, men den har en stegrande lust att bli till. Ett tag till får den röra sig fritt som en vild häst. När tiden är rätt ska den stanna i en frusen position och tilldelas sin fysiska form.En skulptur är full av beslut. Från början till slut och från topp till tå finns beslut. Jag tänker på en skulptur som tar en varelses gestalt, och hur besluten avtecknar sig med ögats riktning i förhållande till vart stortån pekar, med mungipornas små nyanser som avslöjar en sinnesstämning och händernas gester som välkomnar, avvisar eller skyddar, med fördelningen av kroppsvikten på fötterna som låter mig förstå om den vilar eller är på språng, med huvudets hållning som visar om den ställer en fråga eller ger ett svar. Alla dessa beslut tas under arbetet med en skulptur, men så händer något – ett misstag. Det ena ögat hamnar en aning snett och skelande, den fasta blicken som skulle se rakt in i betraktarens ögon förvandlas till skör osäkerhet, den som får mig att ömma för skulpturen. Ett misstag blåser liv i tinget och blir plötsligt den viktigaste och mest värdefulla kvaliteten hos skulpturen. / [I examensarbetet ingår utställningen "När jag tröttnade försökte jag hitta på nya sätt för oss att leka":] En rumslig installation bestående av en rund plattform ca 2,4 meter/diameter på golvet, över den hänger en roterande regnbåge ca 2,4 meter bred. Över regnbågen hänger en snömaskin som är styrd av en rörelsecensor i rummet, när någon stiger in dalar snön en kort stund. På ena kortsidan av rummet hänger en skulptur föreställande 5 blå droppar/tårar i en lodrät rad sammanlänkade med krokar. På motsatt vägg hänger en skulptur föreställande en hästsvans i regnbågsfärgat hår. På en av långsidorna hänger en skulptur föreställande ett enhörningshorn fäst på en\"trofé tavla". Material: Trä, gips, jesmonite, glasfiber, färg Teknik: Skulptur, blandad teknik

Berättandets vägar

I detta arbete undersöks på vilket sätt virtuella verklighetsglasögon förändrar en spelupplevelse. Primärt ligger fokus på vad fysisk immersion och sensorisk feedback kan tillföra till spelupplevelsen. Detta innefattar autenticitet och inlevelse.För att undersöka detta används en utav karaktärerna i multiplayerskräckspelet Strobophagia som är omgjord för att fungera med virtuella verklighetsglasögon. I varje test fick en försöksdeltagare spela den omgjorda karaktären och dess originalversion medan en försöksdeltagare fick agera som motståndare och spela den icke omgjorda karaktären.Resultatet visar tydligt på att versionen i virtuell verklighet föredras av försöksdeltagare då den har ökad immersion och användbarhet. Fortsättningsvis anses den även vara mindre av ett spel och mer som en upplevelse. I framtiden behöver detta testas på fler spel och genrer för att säkerhetsställa att resultatet inte är unikt för Strobophagia.

Improvisationsteater är en teaterform där scenerna byggs upp gemensamt och skapas i samma ögonblick som den återges. Uppsatsens syfte har varit att undersöka varför människor vill improvisera samt vilka faktorer som utgör ett lyckat samspel och därmed kan skapa en scen. Samspelet i improvisationsteater ställs även i kontrast mot människans samspel i vardagen. Syftet besvaras med hjälp av två olika frågeställningar: dels varför informanterna vill hålla på med improvisationsteater och dels hur de gör för att tillsammans skapa, samspela och förstå varandra i ett sammanhang som hittas på och återges i stunden. Resultaten analyseras och diskuteras utifrån teorier om symboliskt universum och frame vilka är sprungna ur kunskapssociologin och den symboliska interaktionismen. För att möta syftet valde jag att göra en kvalitativ undersökning med explorativ ansats. Jag intervjuade fyra informanter som alla har en gedigen erfarenhet av att improvisera. På grund av det begränsade urvalet valdes dessa informanter med hjälp ett bekvämlighetsurval, något som var möjligt tack vare två nyckelinformanter. Utifrån de kvalitativa intervjuerna framkom temat ’Friheten att tillsammans skapa en ny värld’ som källa för intresset av improvisationsteater. Som svar på ett lyckat samspel i scenen genererades två teman; ’Den teoretiska verktygslådan’ och ’Improvisatörens nödvändiga förmågor’. Uppsatsens huvudsakliga slutsats är att improvisationsteater utgör en unik ’parantes’ kring verkligheten. Det är ett sammanhang där människor medvetet kan bete sig på sätt som inte hade varit möjligt i vardagen. På så sätt får de tillgång till unika upplevelser och erfarenheter. Dessa begränsas dock till förmån av inramningen och samspelet. Samspelet möjliggörs genom två ’grundpelare’. Den ena utgörs av improvisationsteaterns struktur som är utformad för att snabbt inrama situationen. Den andra utgörs av några centrala förmågor vars syfte är att möjliggöra en ömsesidig intrycksstyrning och teammaskopi. Genom improvisationsteater ges individen således möjlighet att fritt och ohämmat undersöka och öva på det sociala samspelet.

Syftet med den här uppsatsen är att djupstudera hur publiken uppfattar sanningshalten i dokumentärfilmen Sacrificio av Erik Gandini och Tarik Saleh som sändes i Sveriges Television år 2001. Filmen handlar om vem som avslöjade gerillaledaren Che Guevara. Vi har utgått från tre grupper som fått agera publik och tittat på dokumentärfilmen under tre separata tillfällen. Dessa grupper har sedan blivit intervjuade som en enhet och därefter har svaren tolkats som tre enheter. Grupperna har varit åldersbaserade och bestått av fyra till fem personer. Uppsatsen har ett hermeneutiskt perspektiv. Vi har i denna uppsats utgått från frågeställningar som efterfrågat hur publiken upplevde sanningshalten i den visade filmen, varför/varför inte och i hur stor grad publiken tyckte att filmen var trovärdig/övertygande. För att komma åt frågeställningarna i denna uppsats har gruppintervjuerna utgått från en intervjumanual. Den manualen har behandlat många olika aspekter av den valda dokumentärfilmen; trovärdighetsfrågor, gestaltningsfrågor, karaktärsfrågor och miljöfrågor. Alla dessa frågor har utvecklat studien och gett en djupare förståelse för hur publiken kan uppfatta dokumentärfilmen Sacrificio i synnerhet, och med detta som grund, dokumentärfilm i allmänhet via en fallstudie. Resultatet av den utförda studien pekar på att det finns en mer eller mindre kritisk syn på den utvalda dokumentärfilmen från alla tillfrågade grupper. Samtidigt har vi kunnat göra kopplingar som tyder på att publikens förförståelse i ett visst ämne påverkar hur de ser på filmen. Till exempel svarade den äldre gruppen som var i åldrarna 69 till 80 att filmen inte rätade ut några frågetecken. De talade om en tydlig agenda i filmen. Den yngre gruppen, med mindre kunskap om Che Guevara och händelserna kring gerillaledaren, anmärkte på tekniska aspekter och detta kan bero på att deras generation har större förkunskaper inom teknikämnet. Medelåldersgruppen resonerade kring att det finns flera sanningar i en film beroende på vad som väljs att ta med. De visade viss skepsis till hur dokumentärfilmen Sacrificio gestaltats.

Lundqvist trävaru AB är ett företag inom byggindustrin baserat i Piteå, Sverige. Företaget säljer byggsatser som sedan monteras på plats hos kund. Lundqvist ville ha en applikation i virtuell verklighet som komplement för att bland annat kunna lära upp nya montörer hur vissa byggsatser monteras. Granström och Fuks fick i uppdrag av Lundqvist trävaru att utveckla en prototyp-applikation. Till applikationen fanns två frågeställningar som Granström och Fuks undersökte. Granström skulle undersöka med hjälp av applikationen om man genom virtuell verklighet kan lära sig att montera en byggsats korrekt. Fuks syfte var att med hjälp av applikationen undersöka hur deltagarna uppfattar att de med hjälp av virtuell verklighet har förstått hur en byggsats ska monteras.Applikationen utvecklades för HTC Vive med spelutvecklingsprogrammet Unity och innehöll två svårighetsnivåer som var relevanta för att kunna mäta Granströms frågeställning. En nivå var utan handledning och en nivå med handledning. Granström använde en kontroll- och experimentgrupp för att mäta om handledningen skulle ha en effekt. Kontrollgruppen fick göra nivån utan att först ha fått handledning i applikationen medan experimentgruppen först fick handledning i nivån och sedan fick göra nivån utan handledning. Gemensamma krav för grupperna var att deltagarna ej testat virtuell verklighet tidigare och hade låg byggerfarenhet. Resultatet Granström erhöll var att deltagare som först gjort handledningen i applikationen lyckades utmärkt med alla momenten medans deltagare som inte gjort handledning i applikationen innan inte alls lyckades med något moment. Utifrån detta så drog Granström slutsatsen att man genom virtuell verklighet kan lära sig att montera en byggsats korrekt.Resultatet från Fuks frågeställning var att alla deltagarna kände att de efter handledningen skulle klara av att utföra nivån utan handledning. Utvärderingen av resultatet var att deltagarnas uppfattning överensstämde väl med de faktiska resultaten som Granström erhållit.