Problemformuleringen i den här rapporten kommer ifrån ett företag som gör en av sina byxmodeller i ett flertal viskostyger med olika mekaniska egenskaper. Speciellt ett av tygerna krymper mycket under produktion vilket leder till varierande passform. Arbetet börjar med en litteraturstudie kring vad en viskosfiber är, hur dimensionsstabiliteten skiljer sig mellan väv och trikå samt vad som är viktigt att tänka på vid passform av byxor. Fyra viskostyger, två vävda och två stickade, köps in och byxor sys upp enligt företagets mönster. Dimensionsstabiliteten samt vridningen efter tvätt och torkning mäts både på byxorna och test-bitar av tygerna. Två olika tillvägagångsätt används för att komma fram till den slutgiltiga byxan med korrekt mått. Ett vävt tyg och en trikå tvättas innan det sys efter originalkonstruktion. För den andra väven och trikån ändras konstruktionen efter hur mycket tyget krympt i tidigare test. Därefter sys och tvättas alla fyra byxorna följt av en kontrollmätning och avprovning. Båda metoderna gav bättre resultat än första prototypen som tillverkades utan åtgärd men det bästa tillvägagångssättet var att ändra konstruktionen efter hur mycket tyget krymper under tvätt.

<p>In conventional viscose manufacturing, a large amount of carbondisulfide is consumed. This amount has to be decreased to keep the production cost down and to reduce the environmental impact. The purpose with this work was to show if an enzyme treatment of a dissolving pulp could increase the degree of substitution in the viscose so that the amount of carbon disulfide consumed in the process could be decreased. Previous investigations by Kvarnlöf (2007), Engström et.al. (2006) and Henriksson et.al. (2005) has shown that the reactivity of a dissolving pulp (the cellulose raw material) increased when it was pre-treated with endoglucanase (enzyme). Kvarnlöf (2007) also showed that the amount of carbon disulfide that is needed to produce an ordinary viscose (in this work a more viscous viscose has been investigated) could be reduced with one third because of the enzyme treatment.</p><p> </p><p>In this thesis, viscose has been manufactured in a laboratory where the process has been adapted to look like the industrial as far as possible. Analyses were done on the viscose viscosity and degree of substitution. A reference curve was made with the percentage carbon disulfide load versus the viscose gamma number (degree of substitution). Then it was investigated how an enzyme treatment of the dissolving pulp affected the viscose. After the enzyme treatment, the manufacturing process for viscose was done in the exact same way as when the reference tests were done. The enzyme used in this thesis was Carezyme which contents endoglucanase. Then the results from the analyses of the viscose manufactured from enzyme treated dissolving pulp and the reference curve was compared. A positive result would have been that viscose manufactured with enzyme treatment gets a higher gamma number than viscose, with the same load of carbon disulfide, manufactured in the regular way.</p><p> </p><p>The results showed that the degree of substitution had no effect at all; the viscose that has been manufactured from enzyme treated dissolving pulp resulted in gamma numbers on or very close to the reference curve. The only effect that could be shown was a decrease in viscosity, which unfortunately was an unwanted effect. The enzyme treatment has also hampered the process, where shorter fibres among other things have given poorer dewatering properties. Analyses on the viscose manufactured in the laboratory showed that it didn't have the same characteristics as viscose manufactured in a plant.</p> / <p>I den konventionella tillverkningsprocessen för viskos förbrukas stora mängder koldisulfid. Denna mängd behöver minskas, både för att hålla nere produktionskostnaderna men också för att minska miljöpåverkan. Syftet med arbetet var att undersöka om en enzymbehandling av en dissolvingmassa kunde öka substitutionsgraden så att koldisulfid-förbrukningen skulle kunna minskas. Det har i flera tidigare undersökningar av Kvarnlöf (2007), Engström m.fl. (2006) och Henriksson m.fl. (2005) visats att reaktiviteten hos en dissolvingmassa (råvaran i viskosprocessen) ökar när den förbehandlats med endoglukanas (enzym). Kvarnlöf (2007) visade dessutom att mängden koldisulfid som behövdes för att tillverka spinnviskos (i detta examensarbete har en viskösare viskos undersökts) kunde minskas med en tredjedel tack vare enzymbehandlingen.</p><p> </p><p>I detta examensarbete har viskos tillverkats i laboratoriet där processen har anpassats så att den liknar den industriella så mycket som möjligt. Analyser gjordes på viskosens viskositet och substitutionsgrad. En referenskurva tillverkades där den procentuella koldisulfid-satsningen plottades mot viskosens gammatal (substitutionsgraden). Därefter undersöktes hur en enzymbehandling av dissolvingmassan påverkade den färdiga viskosen. Efter enzymbehandlingen av dissolvingmassan utfördes tillverkningsprocessen precis som vanligt för att man skulle kunna se effekterna av enzymet. Enzymet som användes i arbetet var enzympreparationen Carezyme som innehåller endoglukanas. Sedan jämfördes resultaten från analyserna av viskosen tillverkad från enzymbehandlad dissolvingmassa med referensvärdena. Ett positivt resultat hade varit att enzymbehandlad viskos hade ett högre gammatal än viskos tillverkad på vanligt sätt utan enzymförbehandling men med samma koldisulfidsats.</p><p> </p><p>Resultaten visar att substitutionsgraden inte har påverkats alls, dvs. den viskos som tillverkats från enzymbehandlad dissolvingmassa fick gammatal som låg på eller mycket nära referenskurvan. Den enda effekt av enzymet som kunde visas var en viskositetssänkning, vilket inte var något som eftersträvades. Processen har dessutom försvårats av enzymsteget, där kortare fibrer bl.a. gav sämre avvattningsegenskaper. Viskosanalyser har visat att viskosen som tillverkats på laboratoriet inte har samma egenskaper som viskos tillverkad på fabrik.</p>

In conventional viscose manufacturing, a large amount of carbondisulfide is consumed. This amount has to be decreased to keep the production cost down and to reduce the environmental impact. The purpose with this work was to show if an enzyme treatment of a dissolving pulp could increase the degree of substitution in the viscose so that the amount of carbon disulfide consumed in the process could be decreased. Previous investigations by Kvarnlöf (2007), Engström et.al. (2006) and Henriksson et.al. (2005) has shown that the reactivity of a dissolving pulp (the cellulose raw material) increased when it was pre-treated with endoglucanase (enzyme). Kvarnlöf (2007) also showed that the amount of carbon disulfide that is needed to produce an ordinary viscose (in this work a more viscous viscose has been investigated) could be reduced with one third because of the enzyme treatment.   In this thesis, viscose has been manufactured in a laboratory where the process has been adapted to look like the industrial as far as possible. Analyses were done on the viscose viscosity and degree of substitution. A reference curve was made with the percentage carbon disulfide load versus the viscose gamma number (degree of substitution). Then it was investigated how an enzyme treatment of the dissolving pulp affected the viscose. After the enzyme treatment, the manufacturing process for viscose was done in the exact same way as when the reference tests were done. The enzyme used in this thesis was Carezyme which contents endoglucanase. Then the results from the analyses of the viscose manufactured from enzyme treated dissolving pulp and the reference curve was compared. A positive result would have been that viscose manufactured with enzyme treatment gets a higher gamma number than viscose, with the same load of carbon disulfide, manufactured in the regular way.   The results showed that the degree of substitution had no effect at all; the viscose that has been manufactured from enzyme treated dissolving pulp resulted in gamma numbers on or very close to the reference curve. The only effect that could be shown was a decrease in viscosity, which unfortunately was an unwanted effect. The enzyme treatment has also hampered the process, where shorter fibres among other things have given poorer dewatering properties. Analyses on the viscose manufactured in the laboratory showed that it didn't have the same characteristics as viscose manufactured in a plant. / I den konventionella tillverkningsprocessen för viskos förbrukas stora mängder koldisulfid. Denna mängd behöver minskas, både för att hålla nere produktionskostnaderna men också för att minska miljöpåverkan. Syftet med arbetet var att undersöka om en enzymbehandling av en dissolvingmassa kunde öka substitutionsgraden så att koldisulfid-förbrukningen skulle kunna minskas. Det har i flera tidigare undersökningar av Kvarnlöf (2007), Engström m.fl. (2006) och Henriksson m.fl. (2005) visats att reaktiviteten hos en dissolvingmassa (råvaran i viskosprocessen) ökar när den förbehandlats med endoglukanas (enzym). Kvarnlöf (2007) visade dessutom att mängden koldisulfid som behövdes för att tillverka spinnviskos (i detta examensarbete har en viskösare viskos undersökts) kunde minskas med en tredjedel tack vare enzymbehandlingen.   I detta examensarbete har viskos tillverkats i laboratoriet där processen har anpassats så att den liknar den industriella så mycket som möjligt. Analyser gjordes på viskosens viskositet och substitutionsgrad. En referenskurva tillverkades där den procentuella koldisulfid-satsningen plottades mot viskosens gammatal (substitutionsgraden). Därefter undersöktes hur en enzymbehandling av dissolvingmassan påverkade den färdiga viskosen. Efter enzymbehandlingen av dissolvingmassan utfördes tillverkningsprocessen precis som vanligt för att man skulle kunna se effekterna av enzymet. Enzymet som användes i arbetet var enzympreparationen Carezyme som innehåller endoglukanas. Sedan jämfördes resultaten från analyserna av viskosen tillverkad från enzymbehandlad dissolvingmassa med referensvärdena. Ett positivt resultat hade varit att enzymbehandlad viskos hade ett högre gammatal än viskos tillverkad på vanligt sätt utan enzymförbehandling men med samma koldisulfidsats.   Resultaten visar att substitutionsgraden inte har påverkats alls, dvs. den viskos som tillverkats från enzymbehandlad dissolvingmassa fick gammatal som låg på eller mycket nära referenskurvan. Den enda effekt av enzymet som kunde visas var en viskositetssänkning, vilket inte var något som eftersträvades. Processen har dessutom försvårats av enzymsteget, där kortare fibrer bl.a. gav sämre avvattningsegenskaper. Viskosanalyser har visat att viskosen som tillverkats på laboratoriet inte har samma egenskaper som viskos tillverkad på fabrik.

<p> I viskosprocessens inledande merceriseringssteg behandlas cellulosa (dissolvingmassa) med natriumhydroxid (NaOH) varvid cellulosan omvandlas till alkalicellulosa. Därpå följer en sulfidering med koldisulfid (CS₂) som omvandlar alkalicellulosa till natriumxantogenat. Xantatet löses i en alkalisk lösning och en trögflytande vätska, viskos, bildas. Vid tillverkning av spinnviskos är sista steget i processen en surgörning där koldisulfiden spjälkas av och cellulosan återbildas i form av en tråd. Vid tillverkning av högviskös viskos (Freudenberg HP) sker regenereringen i basisk miljö men vid förhöjd temperatur (100°C), och återbildningen av cellulosa ger då en cellulosabaserad bädd. Genom att öka dissolvingmassans reaktivitet skulle förbrukningen av koldisulfid i sulfideringssteget kunna minskas. Med en ökad reaktivitet menas att fler hydroxylgrupper på cellulosan blir tillgängliga för vidare reaktioner med natriumhydroxid och koldisulfid. Detta skulle kunna möjliggöras med en enzymatisk förbehandling av massan.</p><p>Det första delmålet i projektet var att producera en viskos med hög viskositet i laboratorieskala. Projektets andra mål var att undersöka effekterna av en enzymatisk behandling, med enzymet Carezyme^®, på massans viskositet och reaktivitet.</p><p>En studie gjordes för att se hur olika tider i viskosprocessens andra steg, pressteget, påverkade cellulosahalten och luthalten för alkalicellulosa. Resultaten tydde på att en längre presstid gav en högre cellulosahalt upp till en viss tidpunkt. Vid 195 sekunder avklingade kurvan och effekten av en längre presstid minskade. Resultatet visade också på att mängden lut i alkalicellulosaprovet var relativt konstant och att luthalten inte påverkas nämnvärt av pressningen.</p><p>Vidare genomfördes försök kring viskosprocessens sulfideringssteg. Det fanns under projektets gång stora svårigheter i att uppnå samma höga nivå på gammatalet vid produktion av viskos i laborativ skala (52-58 %) som vid produktion i fabriksskala (68-70 %). Gammatalet är ett mått på hur väl koldisulfid har reagerat med cellulosa under sulfideringen. I ett försök att öka gammatalet satsades en större mängd koldisulfid, med förhoppningen att kunna kompensera för den relativt stora andel koldisulfid som befann sig i gasfas under reaktionen och som därmed inte var aktiv under sulfideringen. Den ökade mängden koldisulfid resulterade dock inte i en ökning av gammatalet. I ett annat försök tillsattes en svag natriumhydroxidlösning direkt till sulfideringskärlet vid avslutad reaktion, utan att någon effekt på gammatalet kunde påvisas. Det undersöktes även om ett ökat förhållande mellan luthalt och cellulosahalt i alkalicellulosan kunde ge någon positiv effekt på gammatalet. Denna förändring gav dock inget ökat gammatal.   </p><p>Dissolvingmassaprover behandlades med enzymet Carezyme^® för att kunna studera dess inverkan på massans reaktivitet och viskositet.  Resultaten visade på en tydlig nedgång i viskositet med högre koncentrationer av enzym. Reaktiviteten på den enzymbehandlade massan ökade i jämförelse med den obehandlade massan. Då viskos producerades med en enzymbehandlad massa kunde ingen effekt av enzymbehandlingen noteras, med avseende på gammatalet.</p><p> </p> / <p>In the first step of the conventional viscose process, called mercerization, cellulose (dissolving pulp) is treated with sodium hydroxide (NaOH) in which the cellulose is converted to alkali cellulose. Alkali cellulose is then treated with carbon disulphide (CS₂) to be converted into a sodium xanthate.  This xanthate is dissolved in an alkali solution and a viscous liquid, called viscose, is formed. The last step in the process is an acidification where the carbon disulphide is splinted off and the cellulose is regenerated in the shape of threads. When producing high viscosity viscose (Freudenberg HP) the regeneration takes place in an alkaline environment and the re-formation of cellulose gives a cellulosic based bed. By increasing the reactivity of the dissolving pulp the amount of carbon disulphide could be reduced, compared at the same degree of substitution. An increase in reactivity means that a larger amount of hydroxyl groups on the cellulose molecule are available to react with sodium hydroxide and carbon disulphide. This could be enabled by an enzymatic pretreatment of the pulp prior to the mercerization step.</p><p>The first aim of this project was to produce a high viscosity viscose in a laboratory scale, comparable to the viscose quality that is produced by Freudenberg HP. The second aim of the project was to investigate the effects of an enzymatic treatment (with the enzyme named Carezyme^®) on the viscosity and reactivity of the dissolving pulp. </p><p>A study was made to examine the influence of the time in the pressing step (after the mercerization) on the cellulose and sodium hydroxide content in the alkali cellulose. The results indicated a linear correlation between the cellulose content and the pressing time up to 195 seconds. At this point the correlation declined and the effects of a longer pressing time decreased. The results also showed that the amount of lye in the alkali cellulose sample was nearly constant and therefore not effected by the pressing time.</p><p>Tests were also carried out concerning the sulphidation step in the process. During the whole project there were difficulties in reaching the same gamma value of the viscose in a laboratory scale (52-58 %) compared to large-scale production (68 - 70%). The gamma value is a measurement of the degree of substitution for carbon disulphide on the cellulose backbone. In one attempt to enhance the gamma value the carbon disulphide charge was increased. The expectation was to compensate for the relatively high amounts of inactive carbon disulphide expected to be found in the gaseous phase in the reactor. However, this did not result in a higher gamma value. In another experiment a weak solution of sodium hydroxide was added directly to the sulphidation vessel after the reaction was completed, but no change in the gamma value was obtained. It was also investigated if an increased relation between the cellulose- and sodium hydroxide content in the alkali cellulose could affect the gamma value positively.  Unfortunately, this modification did not give an increased gamma value.</p><p>Samples of dissolving pulp were treated with the enzyme Carezyme^® to see its impact on viscosity and reactivity of the pulp. The results showed a distinct loss in viscosity with an increased enzyme concentration. The reactivity of the pulp increased compared to the untreated pulp. No effects of the enzymatic treatment could be seen on the final viscose when it was produced from an enzyme treated pulp.</p>

Denna studie tas fram i samband med ett mindre modeföretag inom damkonfektion. Företaget har haft återkommande problem med passformen av deras viskosklänning. Syftet med studien är att undersöka viskosmaterialets påverkan efter tvätt på passform så som balans, rörelsevidd, längd och plaggs mått. Viskos är ett av de finaste textilmaterialet för sömnad av klänningar på grund av sin fina glans, snyggt fall och höga absorberande egenskaper. Däremot har viskosmaterial tendensen att förlora styrkan när det är vått, vilket händer att plagget krymper efter tvätt. Studien utförs genom att jämföra tre framtagningsprocessen av en klänning för att få den bästa passformen och önskade plaggmått. För prototyperna A och B används samma mönsterkonstruktion, förutom för prototyp B tvättas viskos tyget i förhand. Medans för prototyp C tvättades med tygprov och krympningen beräknades i cm, mönsterkonstruktioner justerades med att addera resultatet av krympningen. Klänningarna syddes av samma viskostyg, provades på en person i storlek Medium och tog mått på klänningarna både före och efter tvättning. Prototyp C resultatet visades att klänningen har krympt till den bästa passformen och uppfyller önskade plaggmåtten i jämförelse med prototyperna A och B. I Studien visades att plagg som är sytt i viskosmaterial förändas både i passform och mått efter tvätt. Före tvätt av viskosmaterial innan tillskärning kommer inte att garantera att det uppsydda plagget inte krympa eller att plaggen behåller sitt mått efter tvättning. Ändringen i mönsterkonstruktion ger bättre resultat. / This study is developed in collaboration with a small company that works with women's clothing. The company has had recurring problems with the fit of their viscose dress. The purpose of the study is to analyze the effect of the viscose material shrinkage after laundering on the fit of the garment such as balance, ease, length and the garment dimension. Viscose is one of the finest textile materials for dresses sewing because of its properties such as it’s fine shine, drapes well and it have high absorbent. In contrast, viscose material tends to lose strength when wet, which affects garment fit due to viscoses shrinkage after laundering. The study is performed through comparing of three production processes of a dress to get the best fit and dimensions. For sample A and B, the same pattern construction is used, except for sample B, the viscose fabric was pre-washed in advance. While for sample C fabric samples was washed and the number of shrinkage is calculated . Pattern construction was adjusted by adding the results of shrinkage . The three sample dresses were sewn with the same viscose fabric, and the fit were tasted by one person in size Medium .The dress samples were measured both before and after laundering. The result of prototype C showed that the dress has shrunk to the best fit and meets the desired garment sizes in comparison with prototypes A and B. The study showed that garments that are sewn in viscose material change both in fit and size after washing. Washing viscose material before cutting will not ensure that the sewn garment will not shrink or that the garments will retain its dimension after washing. The change in pattern design gives better results.

Thermocouples are one of the most commonly used instruments for thermometry at elevated  temperatures. As of today, there are only a few types of thermocouples that are built to withstand a temperature beyond 1600 °C,however they usually have a temperature measurement uncertainty of around 1% at these high temperatures. Beyond the 1600 °C temperature span, most high temperature thermocouples tend to drift in the measurements, causing it to output a faulty and inaccurate read of the actual temperature. This thesis explores the usage of carbon fibers as a material to be used in thermocouples, by the combination of two dissimilar carbon fibers. Polyacrylonitrile (PAN) and rayon based fibers were used up to a temperature of 200 °C, where the output voltage of the thermocouple was logged. The study shows a promising and stable linear output of the electromotive force for this type of thermocouple using commercially available carbon fibers at lower temperatures. A comparison is made between the commonly used thermocouples type K and S, results shows that the carbon thermocouple have around 21% of the thermoelectrical efficiency of that of a type K or S thermocouple at 25 °C. For the case of its functionality at higher temperatures, similar graphite material has been studied through literature and found a potential increase in the thermoelectrical stability at higher temperatures beyond 2000 °C, which show that carbon-based thermocouples are well suited for high temperature measurements. / Termoelement är ett av de mest använda instrumenten för temperaturavläsning vid upphöjda temperaturer. Idag finns det bara några få typer av termoelement som är byggda för temperaturer över 1600 ℃, däremot innehar dom vanligtvis en temperaturmätnings osäkerhet på cirka 1% vid dessa höga temperaturer. Över 1600 ℃ temperaturintervallet har de flesta högtemperatur termoelement en tendens att skifta i mätningarna vilket orsakar en felaktig och inexakt mätning av den faktiska temperaturen. Denna avhandling undersöker användningen av kolfiber som ett material för användning i termoelement, genom kombinationen av två olika grafitfibrer. Polyacrylonitrile- (PAN) och Rayon-baserade fibrer användes i en sammansatt kombination upp till en temperatur av 200 ℃, där spänningen mättes mot temperaturen. Studien visar en lovande och stabil linjär effekt av dess elektromotoriska spänning för denna typ av termoelement med kommersiellt tillgängliga kolfibrer vid lägre temperaturer. En jämförelse görs mellan de vanliga termoelementen av typ K och S vid rumstemperaturer, resultaten visar att grafittermoelementen har cirka 21% av den termoelektriska effektiviteten hos den för en typ K eller S termoelement vid 25 ℃. När det gäller dess funktionalitet vid högre temperaturer har liknande grafitmaterial studerats och funnit en potentiell ökning av den termoelektriska stabiliteten vid högre temperaturer över 2000 ℃, vilket visar att grafitbaserade termoelement gör sig väl lämpade för högtemperaturmätningar.

Behovet av nya och skonsamma material blir allt större inom textilbranschen. Samtidigt råder en överkapacitet inom pappersindustrin till följd av att traditionell tryckt media ersätts med digitala alternativ. I Japan har nya användningsområden för papper tagits fram, i form av pappersgarn för användning inom textil. Forskning inom området är i ett tidigt skede, därför finns inte så mycket information om pappersgarnets egenskaper som är av stor betydelse vid produktutveckling. Redan i designstadiet av ett klädesplagg är det viktigt att beakta vilka egenskaper som konsumenter söker, för att säkerställa att det säljer och att konsumenten blir nöjd vid användning. En utav de mest väsentliga faktorerna som påverkar ett köpbeslut av ett klädesplagg är materialets taktila komfort eller känsla. Utifrån denna vetskap riktas studien åt att undersöka pappersgarnets taktila egenskaper genom en jämförelse med två av de vanligaste cellulosabaserade materialen på marknaden idag; bomull och viskos. I studien undersöks egenskaper av respektive material, stickade med en vanligt förekommande bindning, slätstickning. Syftet är att bedöma huruvida garn tillverkat av papper utifrån taktil komfort, kan vara ett alternativ till konventionella garn av bomull och viskos. En metod som heter Kawabata Evaluation System for Fabrics (KES) har använts för att testa de mekaniska egenskaperna hos trikå av papper, bomull och viskos. Dessa värden har sedan jämförts och analyserats för att kunna dra slutsatser om respektive materials taktila komfort. I KES metoden ingår ett antal tester; dragprov, skjuvning, böjning, kompression, luftgenomsläpplighet, ytegenskaper så som friktion och ytojämnheter, samt termiska egenskaper så som värmeöverförings-, energiförbruknings- och värmeledningsförmåga. Utöver KES har även vattenabsorptions- och vattenavgivningstester utförts för de tre materialen, parametrar som också har stor betydelse för textila materials taktila komfort. För att ytterligare kunna dra slutsatser kring pappersgarnets egenskaper i relation till bomull och viskos, har de stickade materialen samt garnen fotograferats med ett Scanning Electron Microscope (SEM). För att utmana teorin som används vid tolkning av KES i de mekaniska egenskaperna gjordes en undersökning med testgrupp för att se hur väl KES korrelerar med verkliga människors subjektiva uppfattning om känsel. Resultat av mekaniska egenskaper visar att papperstrikå gör mer motstånd än bomulls- och viskostrikå vid dragprov, skjuvning, böjning och kompression, vilket även gäller för respektive garn i enskilda garntester för dragprov, böjning och kompression. Detta tyder på att papper är ett styvare material än bomull och viskos. Pappers termiska egenskaper visar liknande tendenser som viskos; högre värmeledningsförmåga och därför något sämre värmeisoleringsförmåga jämfört med bomull. Detta tyder på att papper, likt viskos, upplevs som ett svalt/svalkande material. Resultaten från vattenabsorptionstestet visar att papper absorberar i takt med bomull, vilket visades vara mindre än för viskos. Vattenavgivningstestet visade att papper torkade snabbare än bomull men något långsammare än viskos. Detta tyder på att papper har en jämförelsevis bra vattenabsorbering och wickingförmåga, vilket är viktigt för känseln då materialet upplevs torrt, vid snabb fuktabsorption. Slutsatser som kan dras utifrån detta, är att pappers mekaniska egenskaper uppfyller de krav som ställs på material i modeplagg. Resultat ifrån testgrupp visar dock att i jämförelse med bomull och viskos som är mjuka och lena material upplevs papper vara strävt och obekvämt. Slutsatser som dras utifrån detta är att papper kan behöva bearbetas för att ge en mjukare känsla och därmed tilltala den bredare målgruppen. Däremot, var intresset stort för detta nya material både miljö- och utseendemässigt, vilket ansågs kompensera för materialets strävhet i ett modeplagg.

In order to reach the Swedish environmental quality objectives, the Environmental ProtectionAgency has expressed a desire that consumption must be highlighted. The difficulty of assessingthe environmental impact of consumption lays in various calculation approaches, but one way toillustrate consumption is life cycle assessment (LCA). IVL, Swedish Environmental ResearchInstitute (IVL) has an ongoing project together with Chalmers about Urban Metabolism, wheredifferent branches of consumption are highlighted. In the current situation, the textile industryaccounts for approximately 2-10% of Europe's environmental impacts and until now, no complete LCA model over the Swedish textile consumption has been developed. The main goal of this thesis was to develop a LCA model for the Swedish textile consumption and to study the environmental impact that the consumption entails. Using data from StatisticsSweden, net consumption between 2000 and 2013 was analysed. The results showed thatclothing and household textiles account for the largest proportion of consumed textiles (68%) and cotton, wool, viscose, polyester and nylon are the most common fibres. With the GaBi software a general life cycle model for the years 2000, 2007 and 2013 wasdeveloped. The model included 25 different clothing and household articles. For each article, themodel covers raw material extraction, product manufacturing, use phase and waste management.The environmental impact categories; Acidification Potential (AP), Eutrophication Potential(EP), Global Warming Potential (GWP), Human Toxicity Potential (HTP), TerrestrialEcotoxicity Potential (TETP) as well as energy and water use were analysed. The model showedthat the production phase (including raw material production) has a great influence on theenvironmental impacts, but the use phase was equally important in certain impact categories.The major processes affecting the life cycle were energy use in manufacturing of the fabric,production of natural fibres, detergent as well as energy consumption in tumble dryers. Withconscious decisions the consumer has great opportunities to influence the overall environmentalimpacts. In addition, increased recycling and reuse can potentially decrease the environmentalimpacts from the production stage. The model is considered good enough for the results to be reliable and useful in order to predictthe environmental impacts of the Swedish textile consumption. The results are also validatedwith results from other studies which increases credibility. / Det står idag klart att endast två av Sveriges 16 miljömål kommer att nås till 2020. För attSverige ska uppnå sina miljömål har Naturvårdsverket uttryckt en önskan om att konsumtionmåste belysas. Svårigheten med konsumtionens miljöpåverkan är att den inte kan mätas direktmen ett sätt att angripa problemet är att studera konsumtion genom livscykelanalys.IVL, Svenska Miljöinstitutet (IVL), har tillsammans med Chalmers ett pågående projekt omUrban Metabolism där olika typer av konsumtion nu belyses. Textilier är en typ av konsumtionoch i Europa står den marknaden för 2-10 % av den totala miljöpåverkan. Då textilkonsumtionenär relativt stor i Europa är det därför intressant att studera hur den svenska textilkonsumtionenser ut. Denna studie ämnade att skapa en modell för svensk textilkonsumtion och studera dessmiljöeffekter. Med data från Statistiska centralbyrån kunde nettokonsumtionen mellan 2000-2013 beskrivas. Statistiken visade att kläder och hushållstextilier står för den största delenkonsumerade textilier (68 %) och att bomull, ull, viskos, polyester och nylon är de fibrer somanvänds mest. Med programvaran GaBi gjordes en generell livscykelanalysmodell för åren 2000, 2007 och2013. 25 olika kläder och hushållsartiklar ingick och processerna råvaruframställning,tillverkning av produkt, användning och avfallshantering studerades.Miljöpåverkanskategorierna försurning, övergödning, global uppvärmning, humantoxicitet,ekotoxicitet samt energi-och vattenanvändning analyserades och resultatet visade attproduktionsfasen (inklusive råvaruframställning) har stor påverkan på resultatet. I vissakategorier var även användningsfasen en betydande faktor. De processer som påverkadelivscykelanalysen mest var energianvändningen i tygtillverkningen och naturfibrerna samttvättmedlet och energianvändningen hos torktumlaren i användningsfasen. Med medvetna valhar konsumenten stor möjlighet att påverka de övergripande miljöeffekterna och med en ökadåtervinning och återanvändning kan miljöeffekterna i produktionsfasen minska. Modellen som togs fram är inte fulländad och vissa processer kan förbättras för att utvecklamodellen vidare. Däremot antas modellen vara tillräckligt bra för att resultatet ska vara trovärdigtoch användbart i syfte att studera den svenska textilkonsumtionens miljöeffekter. Resultaten kandessutom styrkas med resultat från andra studier vilket ökar trovärdigheten.

Naturskyddsföreningen gav författarna uppgiften att undersöka förekommande viskosprocesser och alternativa regenereringsprocesser, detta för att identifiera hur hållbara de är ur ett miljöperspektiv och vilka processer som går att applicera på bambu. Detta för att se möjligheten att märka bambuviskos med Bra Miljöval och för att klargöra frekvent uppkommande frågor angående bambuviskos. Syftet är att se på de olika processernas kemiska innehåll samt vilka utsläpp de orsakar till luft och vatten. Ett delmål med rapporten är att den ska kunna användas som material vid vidareutveckling av kriterierna för Bra Miljöval Textil. Resultat som erhållits vid jämförelser av studerad litteratur är att de betydande faktorerna för miljöpåverkan från massaframställningen samt viskos- och lyocellprocessen beror av: använda kemikalier i processen, energianvändningen och vilken typ av energi, möjligheten till rening av utsläpp till luft och vatten samt återvinning av energi och kemikalier. Beroende på vilket råmaterial som används vid massaframställningen kan skillnader i markanvändning, användning av bekämpningsmedel och gödningsmedel samt upptagande av koldioxid skilja sig. Massa- och fiberframställning bör vara integrerade då energiförbrukning och mängd kemikalier kan minskas. Energin kan dessutom återvinnas till större utsträckning.Genom miljömärkningar från oberoende organisationer blir det lättare för konsumenter att göra miljömedvetna val och veta vad märkningarna står för. Sammanfattningsvis ska det påpekas att om regenererad bambu framställs som den görs idag är den ingen hållbar fiber, men sker framställningen i en integrerad process där kemikalier och energi återvinns samt rening av utsläpp till luft och vatten sker, kan bambuviskos bli en hållbar fiber för framtiden. The Swedish Society for Nature Conservation (SSNC) gave the authors the task to investigative present viscose processes and alternative regeneration processes to identify how sustainable they are from an environmental perspective, and examine which processes that can be applied to bamboo. This to see the possibility to label bamboo viscose with “Bra Miljöval” (Good Environmental Choice), which is the eco-label of SSNC, and to clarify the frequently emerging issues concerning bamboo viscose. The aim is to look at the various processes, their chemical content and the emissions they cause to air and water. Another objective of the report is that it can be used as material for further development of the criteria for “Bra Miljöval”.Results obtained when comparing the studied literature is that the significant factors of the environmental impact from the pulp production, the viscose and lyocell processes depends on: chemicals used in the process, energy and energy source, the possibility of purifying emissions to air and water and recycling of energy and chemicals. Depending on the raw materials used for pulp production, differences in land use, use of pesticides and fertilizers as well as absorption of carbon dioxide differ. Pulp and fibre production should be integrated to reduce energy consumption and the amount of chemicals used. The energy can also be recycled to a greater extent.Eco-labels from independent organizations will make it easier for consumers to make environmentally conscious choices and be aware of what the labels stand for.In conclusion, it should be noted that if the regenerated bamboo is produced as it is today, it is not a sustainable fibre. If the production is done through an integrated process in which chemicals and energy recovery and purification of air and water occurs, bamboo viscose can be a sustainable fibre for the future. / Program: Textilingenjörsutbildningen

Inom sjukvården används – precis som överallt där människor sover – sängkläder av hygienskäl. Problem med smittspridningar av typen multiresistenta bakterier (MRSA) och spridning av andra sjukdomar har drivit företag som Cellcomb i Karlstad AB till att utveckla engångssängkläder för att förhindra detta. Engångssängkläderna är skyddade av en biofilm som ska ge ökat skydd mot bakterier och fungerar som en barriär så att inte vätska tränger igenom. Problemet är att det inte finns mycket till underlag för hur engångssängkläderna står sig mot vanliga sängkläder ur miljösynpunkt. I dagsläget använder sjukhus traditionella sängkläder till sina patienter och sedan transporteras dessa till tvätteri och tvättas. Att tvätta och torka sängkläder är energikrävande och ett alternativ till detta skulle kunna vara att använda engångssängkläder. En förenklad LCA gjordes för att ta reda på om sängkläder tillverkade av bomull och polyester eller engångssängkläder tillverkade av polypropylen alternativt viskosmaterialet Tencel är det mest miljövänliga. För att ta reda på det gjordes studiebesök och data samlades in genom en litteraturstudie och från företag. Resultaten visade att i ett grundfall med Centralsjukhuset i Karlstad var energianvändningen för de tvättbara sängkläderna lägre än Tencel och försumbart lägre än polypropylen. Flera fall med känslighetsanalyser gjordes för att undersöka hur indata påverkade resultaten. Fallen visade att det kan variera vilket av alternativen som blir mest gynnsamt, framför allt när det gäller vilken typ av energi tvätteriet använder. Engångssängkläderna av Tencel visade sig vara bäst när det gällde andel förnybar energi följt av de tvättbara sängkläderna och sist polypropylen. Ur ett ekotoxicitets- och vattenanvändningsperspektiv blev båda engångssängkläderna mer gynnsamma än de tvättbara sängkläderna. Två slutsatser kan dras utifrån den här studien: de tre alternativen är likvärdiga energimässigt utifrån energianvändning, andel förnybar energi och de fallstudier som gjorts, men att engångssängkläderna står sig bättre när det gäller ekotoxicitet samt vattenanvändning. Den andra slutsatsen är att resultaten är fallberoende. En utökad studie skulle kunna göras med fler viktiga miljöparametrar och fler känslighetsanalyser. / In healthcare – as in any other place where people sleep – beddings are used for hygiene reasons. Problems with spreading of bacteria diseases such as multi resistant bacteria (MRSA) and various other diseases have pushed companies like Cellcomb i Karlstad AB to develop disposable beddings in order to prevent this. These disposable beddings are protected with a biofilm which serves as a barrier, preventing liquids to pass through. The problem is that there is not much information about how these beddings perform from an environmental perspective. At present, hospitals are using traditional beddings for their patients and are then transported to laundries for washing. This is an energy intensive process and as an alternative, disposable beddings could be used. A simplified LCA was used to find out if beddings made out of cotton and polyester or disposable beddings made out of polypropylene or a viscose material called Tencel was the most favourable from an environmental perspective. To achieve this, various study visits were performed along with a literature study and data collection from companies. The results showed that for a basic case performed with Centralsjukhuset i Karlstad the washable beddings used less energy than Tencel and negligibly less energy than polypropylene. Several case studies were performed in order to examine how different data could alter the results. The case studies showed that which of the alternatives became the most favourable varied depending on the case, especially regarding which kind of energy was being used in the laundry. The disposable beddings made out of Tencel proved to be the best alternative regarding the use of renewable energy, followed by the washable beddings and last polypropylene. From a perspective of eco toxicity and water use both of the disposable beddings turned out more favourable. Two conclusions could be drawn from this study: the alternatives are equally favourable regarding energy use, renewable energy use and the case studies that were performed, but the disposable beddings are more preferable concerning eco toxicity and water use. The second conclusion is that the results depend on which case is studied. An expanded study could be performed using more environmental parameters.