This thesis examines Hannah Arendt’s phenomenological theory of action (vita activa) to assess its capacity to accommodate environmental politics within its conception of the public sphere. Critics have argued that vita activa’s triadic structure excludes social questions—in which Arendt includes environmental concerns—from political action. In fact, her writings explicitly seek to shield politics from social incursions—a phenomenon she terms “the rise of the social.” However, this criticism overlooks the distinction Arendt draws between politics and governance, politics being a manifestation of freedom and governance the management of necessity. By arguing for vita activa’s ability to accommodate contemporary environmental concerns, this reading seeks to promote Arendt’s conception of freedom within the emerging green political tradition, for her understanding of politics recognizes its existential function in creating identities for both communities and individuals. To pose an environmental challenge to Arendt’s thought, this thesis employs some of the key themes and conceptions from four prominent green theorists: John Dryzek, Robyn Eckersley, Andrew Dobson, and John Meyer. In relation to these theorists, it will be argued that vita activa’s form of politics carries the possibility of allowing environmentalism to appear within the public sphere’s political contents without contradicting its triadic boundaries. To develop an environmentally sustainable society, political communities must create new narratives for bridging the divide between their built and natural environments, a process that requires the existential power of Arendtian politics. / Graduate

It is difficult to ascertain the reason why the Lives of Suetonius have been so neglected by English-speaking scholars. In the historical significance of the period they cover, in the light they throw upon Roman life and manners and as a rich mine of anecdotes concerning Roman emperors, they have always been regarded as a most important source of information. There have been, however, few commentaries devoted to the Lives. The Galba has been particularly disregarded. Not since Mooney's edition of 1930 has there been any complete English commentary on the Life. However, other factors than the lack of a recent edition contributed to the choice of the Galba as the subject of this thesis. The Life deals with one of the most remarkable periods of Roman history, with the decline of the Julio-Claudian line and the subsequent political upheaval. It is also typical of Suetonius' style of biography in its impartiality, the structure and organization of its narrative, and its linguistic style. Finally, in the parallel accounts of Galba's life by Tacitus, Dio and Plutarch there exist constant points of reference that are vital for reasons of characterisation and historical value. It has been my aim in this thesis to produce a critical commentary on the Galba that both demonstrates the peculiar characteristics of the work and evaluates the contributions of modern scholarship. The thesis falls into three parts. The first chapter deals with the life of Suetonius and includes a discussion of the problems caused by the discovery of the Hippo Inscription. Subsequent sections are devoted to the date of composition of the Lives, the contentious question of Suetonius' sources and, finally, the manuscript tradition. Chapter two consists of a text of the Galba based on that of Ihm ( 1958). Some variations have been made and defended in the Commentary. Chapter three, the Commentary, constitutes the bulk of the thesis and is a section-by-section discussion of historical, textual and linguistic points arising from the text. The method of citation, through out, is by name of author and year of publication only. Full details can be found in the bibliography at the end of the thesis. / Arts, Faculty of / Classical, Near Eastern and Religious Studies, Department of / Graduate

This thesis establishes the need for a standardized, interoperable, front end interface to support the development of open RAN technologies, and establishes the viability and desirability of the VITA 49 interface standard as the alternative to other interface technologies. The purpose of this work is to propose a testbed platform for the further development for VITA 49 as a standard frontend interface as other current testbeds are not designed not as well suited to the VITA 49 standard or open RAN architecture. The VITA 49 interface standard provides a packetized interface between the front-end and the digital back-end of a split architecture system in a way that enables hardware interoperability between and within vendor supplies. The VITA 49 Radio Transport standard is ideally appropriate for integration into SDRs [12] due to its flexibility and metadata support. The REDHAWK platform is an integrated development environment which is used to develop a radio system that utilizes a remote radio unit to send and receive signals which transmits it using the VITA 49 protocol to the base band unit for processing. It was found that REDHAWK is better than GNURadio for this purpose, and that VRT technology is a much better than the current CPRI Standard as it provides an open standard, that enables a flexible, scalable interface that enables long-term growth.

In the spring 2017 semester, East Tennessee State University (ETSU) hosted an on-campus Volunteer Income Tax Assistance (VITA) program. Through a series of discussions with other department faculty, it was decided to offer the experience as an internship for accounting students who had completed the federal income tax course in our accounting curriculum. Although one could easily see the benefits of VITA for taxpayers who received the service, I personally had no idea what a blessing the experience would be, nor did I recognize the positive ripple effects it would have for students, alumni and employers. This article will explain what the VITA program is and the process to develop a VITA site.

El present treball se centra en la traducció al català d’una part de la Vita Christi del monjo cartoixà alemany del segle XIV Ludolf de Saxònia. En concret, s’edita el Segon del Cartoixà (1500), escrit per Joan Roís de Corella, lletraferit valencià del quatre-cents. L’estudi que acompanya l’edició presenta el context personal, social, literari i teològic en què es va publicar aquesta obra i la seua singularitat pel que fa a la resta dels quatre volums de què consta el Cartoixà. Les tècniques traductològiques emprades per Corella es descriuen amb exemples que recullen la diversa casuística que es reflecteix a les notes de l’edició del text, elaborades arran la comparació amb el text llatí que Joan Roís de Corella “arromança”.

No description available.

The aim of this thesis is to investigate the correlation between the construction of Swedish whiteness and the scientific field of studies called Gypsyology, which today is known as scientific anti-Gypsyism. This is achieved through three case studies of Swedish academic monographs within the field of Gypsyology written during the 20th century by historian Allan Etzler, social physician John Takman and ethnologist Karl-Olov Arnstberg. The investigation is based on a discourse analysis and examines the discursive fluctuations over time within the Swedish whiteness formation and the discourse of scientific anti-Gypsyism. The results show that the construction of a white Swedish national identity during the 20th century within Swedish scientific research was interconnected with the problematization of the Romani minority in Sweden. The results also indicate that discursive changes over time within Swedish whiteness formation had a reshaping impact on scientific antiziganist discourse. Moreover, this thesis demonstrates the importance of critical whiteness theory as an analytical tool and the fruitfulness of whiteness formation as an explanatory factor in examining historical scientific racism against racial and ethnic minorities in Sweden such as the Romani minority in Sweden. Key Words: Romani minority in Sweden, Antiziganism, othering, scientific racism, critical whiteness theory, Swedish Gypsyology, the white gaze. / Den här uppsatsen undersöker hur den nationella identiteten utifrån föreställningar om ras och vithet har skapats i relation till romer i Sverige inom akademin och den vetenskapliga genren "zigenarforskning", som idag går under namnet vetenskaplig antiziganism. Undersökningen omfattar tre fallstudier av akademiska monografier från olika avgörande tidpunkter under 1900-talet, skrivna av historikern Allan Etzler, socialmedicinaren John Takman och etnologen Karl-Olov Arnstberg. Undersökningen utförs genom en diskursanalys av de olika narrativen som forskarna presenterar i sina verk och fokuserar på förändringar och beständigheter över tid i föreställningar om svensk vithet och romer. Resultaten visar att formandet av en svensk nationell identitet baserad på föreställningar om ras och vithet inom den vetenskapliga forskningen under 1900-talet kan kopplas till problematiseringen av romer i Sverige. Vidare visar undersökningen att förändringar över tid inom den svenska vitheten även hade en omskapande påverkan på den antiziganistiska forskningen och den akademiska synen på romer. Resultaten belyser den seglivade historiska beständigheten av föreställningar om ras och vithet i det svenska samhället samt hur dessa, om än i andra diskursiva skepnader, fortsätter att bidra till skapandet av en ojämlik maktrelation mellan majoritetsbefolkningen och etniska minoriteter som kategoriseras som icke-vita, såsom den romska. Resultatet är relevant för dagens integrationsdebatt och dess problematisering av de människor i samhället som ställs utanför den föreställda svenskheten. Nyckelbegrepp: Antiziganism, kritisk vithetsforskning, romer i Sverige, vetenskaplig rasism, svenskhet, andrafiering, den vita blicken.

No description available.

Uppsatsen syftar till att undersöka Spoken Word som modern folkbildningstradition och hur detta upplevs hos poeter med anknytning till territoriellt stigmatiserade bostadsområden. Intervjustudien bearbetar Spoken Word-poeters upplevelser kring meningsskapande och splittrade habitus i förhållande till polariserade poetiska rum. Detta besvaras via två frågeställningar: 1. Anser sig Spoken Word-poeter ha ett folkbildande uppdrag? 2. Upplever poeterna att Spoken word är meningsfullt för samhället? Datan bygger på sex intervjuer med verksamma poeter som uppträder med sin poesi på scen. De teoretiska utgångspunkterna är Pierre Bourdieus teori om habitus, habitus clivé och W.E.B Du Bois teori om det dubbla medvetandet kompletterat med Sara Ahmeds vita hav. Detta för att se hur majoritetssamhället priviligierade position påverkar poeters identitetsskapande som representanter ur minoritetsbefolkningen. De teoretiska perspektiven bidrar till förståelsen för hur strukturer i samhället delar in poeten i olika rum baserat på individens socioekonomiska klassbakgrund. Studiens resultat visar att den individuella upplevelsen av ett splittrat habitus eller dubbelt medvetande är inneboende hos individen och påverkar självbilden när denne befinner sig i de vita haven. Detta leder till att homogena grupper reproducerar polariserade habitus, samtidigt som det kan innebära att habitus splittrar individen som i stället influerar denne att skapa möjligheter till förändring i samhället. Poeterna har en drivkraft i sitt textförfattande med ambition att förmedla en alternativ verklighetsbild som berättar något. På så vis kan Spoken Word utgöra en informell läroplan för samhället. Studiens bidrag till forskningsfältet består av en kultursociologisk intervjustudie som undersöker den icke-vita sidan av det poetiska rummet med röster från olika geografiska förorter i Sverige. Detta kan bidra till förståelsen hur individen på denna sida av rummet behöver arbeta i två parallella sfärer samtidigt. Den ena utgör samhällets syn på icke-vita där du behöver motbevisa negativa stereotyper och den andra grundas i dina personliga normer och värderingar från din kulturella bakgrund.

Denna studie syftar till att belysa upplevelser av att leva i ett s.k. mellanförskap och därtill attstudera vid konstnärliga utbildningar. Detta analyseras med stöd av postkolonial teori. Mellanförskap i den här bemärkelsen är en term i syfte att förklara den sortens identitet somsammanfogas av flera olika kategorier, där etnicitet och rasifiering är särskilt centrala. Jag vill därtill bidra med kunskapsfördjupning inom det bildpedagogiska fältet kringmellanförskapserfarenheter. Ambitionen för arbetet är att synliggöra brister i mötet medpersoner som upplever social orättvisa i ett mellanförskap på konstnärliga utbildningar ochbildlärarutbildningar, samt hur detta påverkar deras möte i estetiska val. I studien framkommerdet ofta att det finns en känslan av en stark vithetsnorm på dessa utbildningar. Det finns få tidigare studier på ämnet av individers estetiska preferenser i relation till derasutbildning på konstnärliga institutioner. Denna studie ämnar tillföra en nyansering i forskningengenom att fokusera på hur mellanförskapet speglar estetik och social samhörighet. I denna studiebesvarar jag två frågor: 1. Hur upplever studenter i mellanförskap det bemötande de får påkonstnärliga utbildningar? 2. Hur upplever studenter i ett mellanförskap att deras estetiskauttryck blir bemötta? Jag har genom en fokusgrupp haft samtal och workshop med personer som lever i mellanförskapoch har gått eller går en konstnärlig utbildning. Fokusgruppen utövade tillsammans trekonstaktioner genom en konstnärligt gestaltande performance som ägde rum på Konstfacksvårutställning 2022.