Syftet med denna uppsats är att undersöka och analysera tjänstemäns resonemang kring webbkameratillsyn inom hemtjänsten. Det vetenskapliga problemet som denna uppsats önskar belysa är den utmaning som den kommunala hemtjänsten sannolikt kommer att ställas inför i framtiden med tanke på den demografiska utvecklingen. Denna uppsats bygger på data inhämtad från sex informanter från fyra olika kommuner i Sverige. Uppsatsen har en kvalitativ ansats och bygger på semistrukturerade intervjuer som genomfördes på plats och via telefon. Resultatet visar på att informanterna ser positivt på insatsen och ser få utmaningar med webbkameratillsyn. De positiva aspekterna informanterna belyste innefattas bland annat av förbättrad sömnkvalitet hos brukaren, mindre integritetskränkande än ett ordinärt tillsynsbesök, minskad miljöpåverkan och högre kvalité i omsorgen.

Gaze tracking is a field within computer vision that has a large number of possible areas of application. However, much of the software available for gaze tracking is locked to licenses and/or certain equipment that can be expensive, hard to get a hold of, intrusive for the user, or simply impractical. The research within gaze tracking typically focuses on the theoretical models used to perform the tracking, rather than the software implementation of it. The purpose of this report is to make real-time gaze tracking systems more easily available to the common user and developer. Hence, this thesis explores a possible implementation of gaze tracking using C# in Visual Studio, with the help of a number of different libraries, only using a simple web camera as hardware. Further, the system is analyzed and evaluated by the precision of the subject’s eye movements which is projected on the screen. The resulting system is heavily inaccurate and imprecise but changing and adding a few key software components such as estimating the user’s head pose could vastly improve the accuracy and precision of the system. / Blickspårning är ett fält inom datorseende som har ett stort antal möjliga tilläpmningsområden. Däremot så är mycket av den tillgängliga mjukvaran låst till licenser och/eller viss utrustning som kan vara dyr, svår att få tag på, påträngande, eller helt enkelt opraktisk. Forskningen inom blickspårning fokuserar typiskt sett på den teoretiska modellen som beskriver hur spårningen går till, snarare än hur det implementeras i mjukvara. Syftet med den här rapporten är att skapa ett blickspårningsprogram som körs i realtid för att underlätta och göra det mer tillgängligt för andra användare och utvecklare. Därför utforskar den här uppsatsen ett sätt att implementera blickspårning med C# i Visual Studio, med hjälp av ett antal olika kodbibliotek, och endast en enkel webbkamera som hårdvara. Systemet kommer även att bli analyserat och evaluerat med hänseende till träffsäkerheten i testpersoners ögonrörelse som projiceras på skärmen. Det resulterande systemet har en oerhört låg träffsäkerhet och exakthet, men genom att ändra några nyckelkomponenter i mjukvaran, så som att uppskatta hur användarens huvud är riktat, så kan systemets träffsäkerhet och precision ökas dramatiskt.

I detta arbete framlägger vi ett designförslag på hur ett diskussionsverktyg som stödjer ljud- och bildkommunikation kan se ut. Ett förslag som förbättrar och förenklar den distanskommunikation som idag sker med hjälp av mobiltelefoner, videokonferenssystem samt webbkameror anslutna till persondatorer. Den design vi föreslår möjliggör för mobila användare att visuellt föra flerpartssamtal med hjälp av PDA:er. Vårt designförslag har fått arbetsnamnet CU2 (see you too) och är tänkt att fungera i tredje och/eller fjärde generationens mobila nät. Vi har valt att genomföra vårt magisterarbete på företaget A Brand New World i Kista, Stockholm. Företaget utvecklar och säljer system inom mobilt Internet. / Eskil Andersson, A Brand New World, Kista, 08-4779875 Sirvan Akrawi, A Brand New World, Kista, 08-4779853

<p>I traditionella butiker kan kunden välja att ta kontakt med en försäljare för att få information om produkter eller tjänster. Försäljaren kan tipsa om lösningar efter kundens behov, även visa upp hur produkten fungerar och kunden kan själv välja vilken fråga han eller hon vill ha svar på. Den här mänskliga realtidskontakten kan i många fall vara värdefull och förtroendegivande för kunden. Vi antar att mervärden skapas för kunden när denne kan mötas ansikte mot ansikte och samtala med försäljare i en webbutik. För att se vilka dessa mervärden kunde vara, designade vi en prototyp för videosamtal. Denna implementerades i en fiktiv webbutik, som tillhandhöll kläder. Fem testpersoner fick agera presumtiva kunder och föra videosamtal med en professionell försäljare. Testpersonerna och försäljaren satt i olika rum och videosamtalen fördes via ett lokalt nätverk. Efter varje test genomfördes en kvalitativ intervju med testpersonerna och resultaten visade vilka mervärden som hade skapats. Ett mervärde var den personliga servicen med omedelbar feedback som försäljaren gav, i huvudsak via ljudkanalen. Videosamtalen medförde att kunderna kunde förhandla om priser och leveranstider. Ett annat var att kunder kunde få sina klädmått bedömda, men endast korrekt bedömda i två fall av fem. Ett annat visuellt mervärde var att kunden kunde be försäljaren att visa upp olika kombinationer av klädesplagg för att se hur de passade ihop med varandra. En testperson tyckte ett mervärde var att klädesplaggen kunde ses ur den vinkel som önskades. Ytterligare ett mervärde var att webbutiken upplevdes som trovärdig när försäljaren fanns i den som en fysisk gestalt. Testpersonerna tyckte att videosamtalen gjorde att de fick förtroende för webbutiken.</p> / <p>In retail shops in real life the customer can chose to contact a salesman to get information about products or services. The salesman can recommend solutions depending on the customers needs. The salesman can show the product to the customer and tell how it works. The customer on the other hand can ask questions to the salesman about the product to get the specific information that interests him or her. This human contact in real time can be valuable and confidece inspiring for the customer in many situations. We assume there are surplus values for the customer when he or she will meet face to face with a salesman via a video call in a webshop. To find out which these surplus values could be we designed a prototype for video calls. This was implemented in a fictitious webshop that supplied clothes. Five persons with experience from webbshopping acted customers and had video calls with a professional salesman. The customers and the salesman were in different rooms and could only communicate through a video call. Their computers were connected via a local network. We did qualitative interviews with every customer after each test and the results showed the surplus values that were generated. One surplus value was the personal service with instant feedback that the customer got from the salesman, mainly through the sound channel. The video calls resulted in negotiations about prices and delivery times. Another surplus value was that the salesman estimated the customers sizes in trousers and jackets. He only succeded in two cases of five. Another visual surplus value was that the customer asked the salesman to show articles of clothing in different combinations to see how them fit together. One person thought one surplus value was that he could see an article of clothing from whichever angle he wished. Further surplus value was that the customers experienced the webshop as trustworthy when the salesman was there as a physical human being. The customers thought that the video calls caused that they got confidence in the webshop.</p>

I traditionella butiker kan kunden välja att ta kontakt med en försäljare för att få information om produkter eller tjänster. Försäljaren kan tipsa om lösningar efter kundens behov, även visa upp hur produkten fungerar och kunden kan själv välja vilken fråga han eller hon vill ha svar på. Den här mänskliga realtidskontakten kan i många fall vara värdefull och förtroendegivande för kunden. Vi antar att mervärden skapas för kunden när denne kan mötas ansikte mot ansikte och samtala med försäljare i en webbutik. För att se vilka dessa mervärden kunde vara, designade vi en prototyp för videosamtal. Denna implementerades i en fiktiv webbutik, som tillhandhöll kläder. Fem testpersoner fick agera presumtiva kunder och föra videosamtal med en professionell försäljare. Testpersonerna och försäljaren satt i olika rum och videosamtalen fördes via ett lokalt nätverk. Efter varje test genomfördes en kvalitativ intervju med testpersonerna och resultaten visade vilka mervärden som hade skapats. Ett mervärde var den personliga servicen med omedelbar feedback som försäljaren gav, i huvudsak via ljudkanalen. Videosamtalen medförde att kunderna kunde förhandla om priser och leveranstider. Ett annat var att kunder kunde få sina klädmått bedömda, men endast korrekt bedömda i två fall av fem. Ett annat visuellt mervärde var att kunden kunde be försäljaren att visa upp olika kombinationer av klädesplagg för att se hur de passade ihop med varandra. En testperson tyckte ett mervärde var att klädesplaggen kunde ses ur den vinkel som önskades. Ytterligare ett mervärde var att webbutiken upplevdes som trovärdig när försäljaren fanns i den som en fysisk gestalt. Testpersonerna tyckte att videosamtalen gjorde att de fick förtroende för webbutiken. / In retail shops in real life the customer can chose to contact a salesman to get information about products or services. The salesman can recommend solutions depending on the customers needs. The salesman can show the product to the customer and tell how it works. The customer on the other hand can ask questions to the salesman about the product to get the specific information that interests him or her. This human contact in real time can be valuable and confidece inspiring for the customer in many situations. We assume there are surplus values for the customer when he or she will meet face to face with a salesman via a video call in a webshop. To find out which these surplus values could be we designed a prototype for video calls. This was implemented in a fictitious webshop that supplied clothes. Five persons with experience from webbshopping acted customers and had video calls with a professional salesman. The customers and the salesman were in different rooms and could only communicate through a video call. Their computers were connected via a local network. We did qualitative interviews with every customer after each test and the results showed the surplus values that were generated. One surplus value was the personal service with instant feedback that the customer got from the salesman, mainly through the sound channel. The video calls resulted in negotiations about prices and delivery times. Another surplus value was that the salesman estimated the customers sizes in trousers and jackets. He only succeded in two cases of five. Another visual surplus value was that the customer asked the salesman to show articles of clothing in different combinations to see how them fit together. One person thought one surplus value was that he could see an article of clothing from whichever angle he wished. Further surplus value was that the customers experienced the webshop as trustworthy when the salesman was there as a physical human being. The customers thought that the video calls caused that they got confidence in the webshop.

Denna studie undersöker olika svenska aktörers arbete mot live-streamade sexuella övergrepp på filippinska barn samt deras syn på ansvarstagande gällande fall där svenska förövare begår detta brott. Det finns fyra svenska rättsfall där svenska män dömts för att ha beställt, regisserat och bevittnat sexuella övergrepp på barn i dagsläget. I dokumentärer och radioprogram som lyfter problematiken framkommer att dessa övergrepp sker i det dolda (på internet) och att det därmed finns ett stort mörkertal som innebär att övergreppen fortsätter att ske och att barnen riskerar att inte få rätt stöd och hjälp. Syftet med studien är därför att bidra med fördjupad kunskap inom området genom att undersöka huruvida svenska frivillighetsorganisationer samt myndigheter anser att deras arbete är tillräckligt eller behöver utvecklas. Det empiriska materialet bygger på fem intervjuer med ett urval av svenska myndigheter och frivilligorganisationer, där en aktör befinner sig på Filippinerna. Studien har en kvalitativ och induktiv ansats där resultatet analyseras utifrån Ludwig von Bertalanffys generella systemteori samt tidigare relevant forskning. Resultatet visar att informanterna anser att svenska aktörer har ett stort internationellt ansvar för de filippinska barn som blir utsatta för live-streamade övergrepp då förövarna är svenska. Två informanter menar att Sverige inte gör tillräckligt för dessa barn i nuläget. Samtidigt menar vissa informanter att ansvaret slutar någonstans och att Filippinernas egna aktörer behöver ta vid då vissa insatser inte anses kunna skötas från Sveriges håll. Resultatet visar även att nya idéer och resurser krävs för att de ska kunna uppfylla dessa ambitioner samt att det finns många utmaningar som försvårar och stoppar utvecklingen av arbetet. Empirin presenterar också möjligheter inom arbetet och förslag på nödvändiga åtgärder. I en avslutade diskussion lyfter vi fram bristen på ett barnfokus hos svenska aktörer samt några tankar kring vad detta kan bero på. Vi diskuterar även konsekvenserna av svenska rättsliga insatser för barnen och huruvida dessa gynnar eller skadar barnet. Avslutningsvis redovisar vi önskemål för framtida forskning inom området. / This study examines the work of various Swedish organizations regarding live-streamed sexual abuse of Filipino children and their view on responsibility for cases where Swedish perpetrators commit the crimes. There are four Swedish court cases where Swedish men have been convicted of this crime and documentaries and radio programs now highlight this problem. It appears that the crime is hidden, because it takes place on the internet, and for this reason there is a large number of hidden statistics that makes it difficult to protect and support the vulnerable children. The aim of this study is therefore to contribute with deeper knowledge in the area by examining whether Swedish non-governmental organizations and governmental authorities believe that their work is sufficient or needs to be developed. The empirical material is based on five interviews with a selection of Swedish authorities and non-governmental organizations. The study has a qualitative and inductive approach where the results are analyzed based on Ludwig von Bertalanffy's general systems theory and previous research. The result shows that the informants believe that Swedish actors have a great international responsibility for the Filipino children who are exposed to live-streamed abuse when the perpetrators are Swedish. Two informants believe that Sweden is not doing enough for these children at this moment. At the same time, some informants believe that their responsibility ends somewhere and that the Philippine government and non-governmental organizations have their responsibility. The result also shows that new ideas and resources are required for them to be able to fulfill these ambitions and that there are many challenges that stop the development of their work. The empiric also presents opportunities within the work and proposals for necessary measures for the future. Concluding in the discussion we highlight the lack of child focus among the work of Swedish governmental and nongovernmental organizations and what we believe is the reason for this. We also discuss the consequences of Swedish legal efforts for the children, such as damages, and whether these consequences benefit or harm the children. Finally, we come with suggestions for future research within the area.