ABSTRACT (ENGELSK VERSION) This is an essay about the modern information technology in swedish sports. It brings up three levels of the sports and shows the information technologys´ aims, needs and future goals. The three levels in the Swedish sports that the essay presents is the following: 1. The idealistic and non profit Swedish sports and its information technology. 2. The commercial Swedish sports and its information technology. 3. The coach and the athlete and theirs information technology. The study is qualitative and built upon semi-structured interviews. The results from this study shows that the commercial sports is a more frequent user of modern information technology, than the other sportsorganisations in the study.

<p>ABSTRACT (ENGELSK VERSION)</p><p>This is an essay about the modern information technology in swedish sports. It brings up three levels of the sports and shows the information technologys´ aims, needs and future goals.</p><p>The three levels in the Swedish sports that the essay presents is the following:</p><p>1. The idealistic and non profit Swedish sports and its information technology.</p><p>2. The commercial Swedish sports and its information technology.</p><p>3. The coach and the athlete and theirs information technology.</p><p>The study is qualitative and built upon semi-structured interviews.</p><p>The results from this study shows that the commercial sports is a more frequent user of modern information technology, than the other sportsorganisations in the study.</p>

Föreliggande magisteruppsats skrivs inom fältet Svenska med didaktisk inriktning (Smdi). Syftet är att undersöka digitalt meningsskapande i olika nätgemenskaper utifrån barnets perspektiv, nämligen sju flickor i årskurs 7 och 8. Forskningsfrågorna fokuserar på drivkrafterna bakom deltagande i olika nätgemenskaper, hur man kommunicerar och interagerar med varandra och vad man lär sig. Studien har en kvalitativ ansats.Metoden är semistrukturerade intervjuer.Studiens övergripande teoretiska plattformär ett sociokulturellt perspektiv på meningsskapande.Med teori och begrepp, som kommunikativ handling, även från medieekologin, multiliteracies och samhälls- och medievetenskapen analyseras vad flickorna ger uttryck för att deras digitala meningsskapande består av.Undersökningen visar att de kommunikativa handlingarna läsande, skrivande, lärande, relations- och identitetsskapande samspelar med olika modaliteter, medier och konventioner. De syftar till att inför likasinnade visa upp sig, sina intressen och berättelser, men också om att pröva nya roller och lära sig mer om sig själv.Meningsskapandet handlar även om att kollektivt och i interaktion med andra lösa problemsamt bidra till medskapande för att därigenom bekräfta tillhörigheten inom nätgemenskapen.

Playfulness and curiosity in the usage of new technology and digital filmmaking has always been of great importance within these fields. There are many different media technologies that can form what the user wants to communicate in a certain context. One of these forms of expression that has increased in popularity from the early 20th century until today is the animation technique, Stop motion. Amateur filmmakers have also found an interest in using the technique. Our purpose has been to study the different aspects as to why young-adult amateur filmmakers have chosen stop motion as the way to express themselves. We have used one essential method, which contains a series of interviews. The result of our studies has shown, apart from the technical advantages that the main reason for using stop motion, according to our respondents, has been that their creations can be measured with professionally produced stop motion-productions. In a very tangible sense stop motion has blurred the line between amateurs and professionals. We found that this result also generated a sense of self-fulfillment for the amateurs using the technique.

The web has evolved much through the years. From being a place where author and reader were clearly distinguished, it now invites everyone to take part in the development of both content and technology. Social services are central in what is called Web 2.0. Wikis, blogs and folksonomies are all examples of how the users and their communities are key to the development of services. Collaborative writing, tags and API:s are central. Social services are given an extra dimension through integration. The purpose of this study was to investigate whether it was possible to integrate an encyclopedia with a photosharing service. The issue was whether it was possible to find relevant images to the article they were connected to. The method for examining the issue was to create a service which functions was investigated through user tests. Wickrpedia was created, which is an integration of Wikipedia and Flickr. Wikipedia is an encyclopedia in the shape of a wiki, while Flickr is used to store, organize and share photos. The result shows that the images added someting to the encyclopedia; it became more entertaining and pleasant and the users’ knowledge was increased. The relevance of the images was good. The service can and should be improved. The conclusion is still that the service worked well and was seen as an improvement by the users. / Webben har förändrats mycket de senaste åren. Från att tidigare haft en tydlig uppdelning mellan läsare och författare inbjuds nu alla att delta i utvecklingen av både innehåll och teknik. Sociala tjänster är det centrala i det som benämns Web 2.0. Wikis, bloggar och folksonomies är alla exempel på hur användarna och deras gemenskap är nyckeln till utveckling av tjänster. Kollaborativt skrivande, taggar och API:er är centrala. Sociala tjänster får en ytterligare dimension genom integrering. Denna studies syfte var att utreda hur det gick att integrera ett uppslagsverk med en fotodelningstjänst. Frågan är om det gick att göra på ett sådant sätt att bilderna hade relevans för de artiklar de kopplades till. Metoden för att utreda frågan var att skapa en tjänst vars funktion undersöktes med hjälp av användartester. Wickrpedia skapades, vilket är en intregrering av Wikipedia och Flickr. Wikipedia är en encyklopedi i form av en wiki, medan Flickr används för att förvara, organisera och dela med sig av bilder. Resultatet visar att bilderna tillförde något till uppslagsverket; det blev roligare och trevligare och användarna fick en ökad kunskap. Relevansen hos bilderna var god. Tjänsten har brister, och den går att vidareutveckla. Slutsatsen var ändå att tjänsten fungerade och var en förbättring för användarna.

Utvecklingen av digital kommunikation och nya medier har anfört till ett framgångsrikt sätt att kommunicera. Museer har tidigare jobbat med kommunikation riktad från avsändare till mottagare där narrativet mottagaren tagit del av har skett på plats i museet i form av fysiska utställningar. Då sättet museer når målgruppen tidigare varit bristfällig kan museum med hjälp av kultursegment och narrativ finna ny publik att nå i nya medier. Denna fallstudie har fokuserat på att ta reda på hur museer jobbar med att nå sina målgrupper och lägger fokus på Kulturen i Lunds konvergens, med andra ord hur museet väljer att övergå från fysiska publiceringar till digitala. Museet har undersökts med hjälp av kvalitativ intervju, enkät, jämförelse och netnografisk observation där resultatet visat att engagemanget för den valda målgruppen kan bli högre om den digitala publiceringen från museerna skapar mer narrativ till publiken. Slutsatsen är att Kulturen i Lund kan gagnas av att använda kultursegment och narrativ för att hitta målgrupper och skapa en röd tråd i sin publicering. / The evolution of digital communication and new media have led to better and more fruitful ways to communicate to target audiences. Museums have previously worked with communication aimed from sender to recipient where the narrative has been received by visiting the physical venue of the museum. Since reaching the target audience in a digital way can be difficult, cultural segments and narratives may be used to reach the audience in new media. This case study aims to find out how museums work to reach their target groups and focuses on Kulturen in Lund's convergence. In other words – how the museum transitions from physical publications to digital ones. The museum has been studied using qualitative interviews, questionnaires and netnographic observation. Results have shown that the engagement of the selected target group can be higher if the digital publications from the museums show a more coherent narrative to the target audience. The conclusion is that Kulturen in Lund could benefit from the using culture segment and a wider narrative to target groups and creating a common thread in its publication.

<p>The web has evolved much through the years. From being a place where author and reader were clearly distinguished, it now invites everyone to take part in the development of both content and technology. Social services are central in what is called Web 2.0. Wikis, blogs and folksonomies are all examples of how the users and their communities are key to the development of services. Collaborative writing, tags and API:s are central. Social services are given an extra dimension through integration. The purpose of this study was to investigate whether it was possible to integrate an encyclopedia with a photosharing service. The issue was whether it was possible to find relevant images to the article they were connected to. The method for examining the issue was to create a service which functions was investigated through user tests. Wickrpedia was created, which is an integration of Wikipedia and Flickr. Wikipedia is an encyclopedia in the shape of a wiki, while Flickr is used to store, organize and share photos. The result shows that the images added someting to the encyclopedia; it became more entertaining and pleasant and the users’ knowledge was increased. The relevance of the images was good. The service can and should be improved. The conclusion is still that the service worked well and was seen as an improvement by the users.</p> / <p>Webben har förändrats mycket de senaste åren. Från att tidigare haft en tydlig uppdelning mellan läsare och författare inbjuds nu alla att delta i utvecklingen av både innehåll och teknik. Sociala tjänster är det centrala i det som benämns Web 2.0. Wikis, bloggar och folksonomies är alla exempel på hur användarna och deras gemenskap är nyckeln till utveckling av tjänster. Kollaborativt skrivande, taggar och API:er är centrala. Sociala tjänster får en ytterligare dimension genom integrering. Denna studies syfte var att utreda hur det gick att integrera ett uppslagsverk med en fotodelningstjänst. Frågan är om det gick att göra på ett sådant sätt att bilderna hade relevans för de artiklar de kopplades till. Metoden för att utreda frågan var att skapa en tjänst vars funktion undersöktes med hjälp av användartester. Wickrpedia skapades, vilket är en intregrering av Wikipedia och Flickr. Wikipedia är en encyklopedi i form av en wiki, medan Flickr används för att förvara, organisera och dela med sig av bilder. Resultatet visar att bilderna tillförde något till uppslagsverket; det blev roligare och trevligare och användarna fick en ökad kunskap. Relevansen hos bilderna var god. Tjänsten har brister, och den går att vidareutveckla. Slutsatsen var ändå att tjänsten fungerade och var en förbättring för användarna.</p>

<p>I traditionella butiker kan kunden välja att ta kontakt med en försäljare för att få information om produkter eller tjänster. Försäljaren kan tipsa om lösningar efter kundens behov, även visa upp hur produkten fungerar och kunden kan själv välja vilken fråga han eller hon vill ha svar på. Den här mänskliga realtidskontakten kan i många fall vara värdefull och förtroendegivande för kunden. Vi antar att mervärden skapas för kunden när denne kan mötas ansikte mot ansikte och samtala med försäljare i en webbutik. För att se vilka dessa mervärden kunde vara, designade vi en prototyp för videosamtal. Denna implementerades i en fiktiv webbutik, som tillhandhöll kläder. Fem testpersoner fick agera presumtiva kunder och föra videosamtal med en professionell försäljare. Testpersonerna och försäljaren satt i olika rum och videosamtalen fördes via ett lokalt nätverk. Efter varje test genomfördes en kvalitativ intervju med testpersonerna och resultaten visade vilka mervärden som hade skapats. Ett mervärde var den personliga servicen med omedelbar feedback som försäljaren gav, i huvudsak via ljudkanalen. Videosamtalen medförde att kunderna kunde förhandla om priser och leveranstider. Ett annat var att kunder kunde få sina klädmått bedömda, men endast korrekt bedömda i två fall av fem. Ett annat visuellt mervärde var att kunden kunde be försäljaren att visa upp olika kombinationer av klädesplagg för att se hur de passade ihop med varandra. En testperson tyckte ett mervärde var att klädesplaggen kunde ses ur den vinkel som önskades. Ytterligare ett mervärde var att webbutiken upplevdes som trovärdig när försäljaren fanns i den som en fysisk gestalt. Testpersonerna tyckte att videosamtalen gjorde att de fick förtroende för webbutiken.</p> / <p>In retail shops in real life the customer can chose to contact a salesman to get information about products or services. The salesman can recommend solutions depending on the customers needs. The salesman can show the product to the customer and tell how it works. The customer on the other hand can ask questions to the salesman about the product to get the specific information that interests him or her. This human contact in real time can be valuable and confidece inspiring for the customer in many situations. We assume there are surplus values for the customer when he or she will meet face to face with a salesman via a video call in a webshop. To find out which these surplus values could be we designed a prototype for video calls. This was implemented in a fictitious webshop that supplied clothes. Five persons with experience from webbshopping acted customers and had video calls with a professional salesman. The customers and the salesman were in different rooms and could only communicate through a video call. Their computers were connected via a local network. We did qualitative interviews with every customer after each test and the results showed the surplus values that were generated. One surplus value was the personal service with instant feedback that the customer got from the salesman, mainly through the sound channel. The video calls resulted in negotiations about prices and delivery times. Another surplus value was that the salesman estimated the customers sizes in trousers and jackets. He only succeded in two cases of five. Another visual surplus value was that the customer asked the salesman to show articles of clothing in different combinations to see how them fit together. One person thought one surplus value was that he could see an article of clothing from whichever angle he wished. Further surplus value was that the customers experienced the webshop as trustworthy when the salesman was there as a physical human being. The customers thought that the video calls caused that they got confidence in the webshop.</p>

I traditionella butiker kan kunden välja att ta kontakt med en försäljare för att få information om produkter eller tjänster. Försäljaren kan tipsa om lösningar efter kundens behov, även visa upp hur produkten fungerar och kunden kan själv välja vilken fråga han eller hon vill ha svar på. Den här mänskliga realtidskontakten kan i många fall vara värdefull och förtroendegivande för kunden. Vi antar att mervärden skapas för kunden när denne kan mötas ansikte mot ansikte och samtala med försäljare i en webbutik. För att se vilka dessa mervärden kunde vara, designade vi en prototyp för videosamtal. Denna implementerades i en fiktiv webbutik, som tillhandhöll kläder. Fem testpersoner fick agera presumtiva kunder och föra videosamtal med en professionell försäljare. Testpersonerna och försäljaren satt i olika rum och videosamtalen fördes via ett lokalt nätverk. Efter varje test genomfördes en kvalitativ intervju med testpersonerna och resultaten visade vilka mervärden som hade skapats. Ett mervärde var den personliga servicen med omedelbar feedback som försäljaren gav, i huvudsak via ljudkanalen. Videosamtalen medförde att kunderna kunde förhandla om priser och leveranstider. Ett annat var att kunder kunde få sina klädmått bedömda, men endast korrekt bedömda i två fall av fem. Ett annat visuellt mervärde var att kunden kunde be försäljaren att visa upp olika kombinationer av klädesplagg för att se hur de passade ihop med varandra. En testperson tyckte ett mervärde var att klädesplaggen kunde ses ur den vinkel som önskades. Ytterligare ett mervärde var att webbutiken upplevdes som trovärdig när försäljaren fanns i den som en fysisk gestalt. Testpersonerna tyckte att videosamtalen gjorde att de fick förtroende för webbutiken. / In retail shops in real life the customer can chose to contact a salesman to get information about products or services. The salesman can recommend solutions depending on the customers needs. The salesman can show the product to the customer and tell how it works. The customer on the other hand can ask questions to the salesman about the product to get the specific information that interests him or her. This human contact in real time can be valuable and confidece inspiring for the customer in many situations. We assume there are surplus values for the customer when he or she will meet face to face with a salesman via a video call in a webshop. To find out which these surplus values could be we designed a prototype for video calls. This was implemented in a fictitious webshop that supplied clothes. Five persons with experience from webbshopping acted customers and had video calls with a professional salesman. The customers and the salesman were in different rooms and could only communicate through a video call. Their computers were connected via a local network. We did qualitative interviews with every customer after each test and the results showed the surplus values that were generated. One surplus value was the personal service with instant feedback that the customer got from the salesman, mainly through the sound channel. The video calls resulted in negotiations about prices and delivery times. Another surplus value was that the salesman estimated the customers sizes in trousers and jackets. He only succeded in two cases of five. Another visual surplus value was that the customer asked the salesman to show articles of clothing in different combinations to see how them fit together. One person thought one surplus value was that he could see an article of clothing from whichever angle he wished. Further surplus value was that the customers experienced the webshop as trustworthy when the salesman was there as a physical human being. The customers thought that the video calls caused that they got confidence in the webshop.