Syftet med studien är att undersöka vad som är legitimt återbruk och användning av någon annans tidigare designat material, i nya formgivna produkter eller verk. Frågeställningarna som diskuterats i arbetet är;   Hur mycket av någon annans tidigare formgivna material får återanvändas i kommersiella återbruksprodukter? Vad är legitimt bruk av ”ready-mades” i konstnärliga verk? Anses det vara ett konstnärligt verk när konstnären inte själv åstadkommit alla delar av verket?   Dessa frågeställningar har diskuterats utifrån juridiska och moraliska perspektiv. Som metod användes en litteraturbaserad studie av juridisk litteratur som behandlar immaterialrätt, avgränsat till bestämmelser av lag i Sverige. De juridiska reglerna jämfördes sedan med etiska teorier. Resultatet av studien presenteras som en diskussion utifrån dessa perspektiv och applicerade på exempelfall.

Syftet med arbetet är att belysa hur ett urval konsthantverkare i Östergötland beskriver distanseringen i sitt arbete. Med distanseringen i detta arbete avser jag tiden då en skapande människa, efter en period av medvetet arbete, lämnar sitt verk ifrån sig eller avbryter sitt arbete och gör någonting annat. Utifrån syftet har en frågeställning med tre frågor formulerats: Hur påverkar distanseringen konsthantverkarens skapandeprocess? Hur beskriver konsthantverkare distanseringen? Har hon/han ett begrepp för den? Vilka skillnader och likheter finns hos olika konsthantverkare när det gäller distansering? En kvalitativ intervju har används som metod i arbetet. Metoden rymmer möjligheter att skaffa djupare kunskap om fenomenet distansering. Kvalitativ intervju hjälper också till att upptäcka och identifiera egenskaper hos intervjuades uppfattning om fenomenet. I studien har fem konsthantverkare från Östergötland som har varit verksamma i minst fem år intervjuats. En informant från varje material områden trä, metall, keramik, textil och glas valdes ut. Urvalet har skett ur Skriften Form Träff. Skriften fungerar som en formguide och innehåller information om verksamma konsthantverkare och slöjdare i olika material område i Östergötland. En inledning och en begreppsförklaring ges redan i början av arbetet. En  litteraturgenomgång efter syftet och frågeställningar ger information om tidigare studier om distanseringen. I resultatet presenteras och bearbetas intervjusvaren i form av en sammanfattning och en egen tolkning. Resultatet tyder på att faktorer som material, arbetssätt, personliga intresse och arbetsmiljö har avgörande roll för konsthantverkarna när det gäller distanseringen. Informanternas svar visar dessutom att distanseringen finns i alla informanternas arbete fast på olika sätt och i olika moment. En annat rimlig slutsats av resultatet bör vara att distanseringen har ofta en positiv påverkan på skapandet. Resultatet tyder också på att det inte finns ett gemensamt eller ett personligt begrepp för distanseringen och konsthantverkarna ser på den ofta som ett spontant och oförutsägbart fenomen som är en osynlig del av skapandeprocessen. I diskussionen redogörs uppsatsens alla delar och till sist ges avslutande kommentarer och förslag till vidare studier.

Att säga att man har ”en nationalitet” är för många något man känner när man är född i och har vuxit upp i ett land. Men hur kan det vara om man av någon anledning tvingats lämna sitt hemland? Hur är det att inte känna sig hemma i sitt värdland, men att heller inte känna sig hemma i det land man en gång tvingats lämna? Hur är det att befinna sig i ett mellanrum? Jag har valt att undersöka ett material som jag själv har filmat från Kosovo sommaren 2005. Jag har också analyserat en intervju jag gjorde tillsammans med Nexhat, våren 2006. Nexhat var 24 år gammal och intervjun ägde rum i hans hemort i Eksjö i Småland. Intervjun behandlar bland annat upplevelser av resan, tillbakablickar och minnen som beskriver Nexhat och hans familj och det liv de levde innan de lämnade Kosovo 1999. Jag provar mig fram och försöker tolka vad jag fick syn på och vad jag lärde mig av resan. Att tolka materialet bidrar till en djupare förståelse för hur det kan vara att leva i en kultur för att sedan förflytta sig till en annan. Minnen och berättelser som speglar hur det kan vara att leva i två kulturer eller, mellan två kulturer. Jag vill således belysa vad jag tror är ett viktigt ämne i vårt samhälle och så även i den mångkulturella skolan idag. Min undersökning består av två delar, en teoretisk; denna uppsats, och en gestaltning. Uppsatsen redogör för två nivåer i undersökningen, dels en som fokuserar intresset och nyfikenheten på ”andra kulturer”, de Andra och vad jag kallar mellanrum. Dels en reflektionsnivå som berör själva hanteringen av det material jag har arbetat med utifrån moraliska, etiska och konstnärliga aspekter. I denna studie arbetar jag utifrån antropologi, etnografi och begreppet visuell kultur. Diaspora och mellanrum är begrepp jag berör i min text. Jag redogör också för två olika sätt att ”placera” sig som forskare; den informationsinriktade forskaren och den ”rituellt engagerade” forskaren/filmaren. Syftet med min undersökning är att synliggöra det mellanrum som kan infinna sig hos människor som flytt eller lämnat sina hemländer, via min text kring ämnet men också via min gestaltning. Syftet är också att lyfta fram faktorer som kan skapa en bättre förståelse för människor med ”annan bakgrund”, som har socialiserats in i vårt samhälle och i skolan. I min gestaltning vill jag också påvisa hur etnografin tar sin plats i konsten. Jag visar en etnografisk undersökning som en kommunikativ process via bildmaterialet. Symboliskt försöker jag få fram de fragment och mellanrum av minnen och upplevelser man bär med sig genom livet.

Ondskans tecken är en uppsats som handlar om hur bildspråket använder sig av yttre tecken för att beskriva en människas inre karaktär. Med fokus på dikotomin mellan gott och ont undersöks och problematiseras karaktärsdesignen av tecknade figurer i den västerländska populärkulturen. Examensarbetet framhåller även hur vårt gemensamma bildspråk reproduceras från generation till generation och hur dessa föreställningar blir till en del av vår kulturella förförståelse. Uppsatsen belyser dessa frågor ur ett bildlärarperspektiv.

Is there an unwritten art canon in Swedish schools? This work is about the art displayed and used in Swedish schools. The study examines whether there is an art canon in Swedish schools, or not. Through my profession, as an art teacher at a secondary school, I have come to take an interest in this issue. When I use art images in my own teaching it often strikes me that many of the pictures I use are the same as the ones my colleagues use. For my own part the choice of images is often based upon vague strategies as "Yes, this is what we usually do”. Therefore it would be extremely interesting to find out what students and colleagues think about the choice of art images used in teaching. Also, in my opinion, a debate on the art shown and used in schools is much needed. Through interviews and informal conversations, and Photo Elicitation, a method involving the use of images in an interview situation, I will give an idea of how we relate to art images and also make visible the underlying standards behind the art displayed and used in teaching. In my study I have interviewed ninth grade students and high school students and talked to them about their experiences of art images used in art education. I have also asked similar questions to two Art teachers at two different schools. I have tried to trace possible evidence of an art canon in the Curriculum for the Compulsory School System (LpO94). Finally, I have compared my own studies with the most recent evaluation of the Art subject, The National Evaluation of the Compulsory School, which was carried out in 2003.

Examensarbetets mål har varit att utforma en artefakt som ska skapa förutsättning för interaktion mellan människor i den offentliga miljön. Intervjuer, observationer och användarstudier har legat till grund för arbetet och litteratur som har stött ledorden vilka har varit användandet, hållbarhet och vardagens estetik. Designprocessen har varvats med ovanstående metoder, formarbete och egna reflektioner i ämnet. Resultatet blev en artefakt som jag har gett namnet Logui vilket betyder tala till, tala om på latin.

The Music Subject and its Status in School

Syftet med det h‰r arbetet var att visa hur ett varum‰rke kan byggas och att prova detta genom en kollektion mˆbler och inredningsprodukter under arbetsnamnet îTextila sammanfogningar ñ Gone Bananasî. MÂlet var att p examensutst‰llningen kunna presentera en kollektion mˆbler. Vi skulle ocks vid examensarbetets slut ha utvecklat en grund till vÂrt varum‰rke i bild och text om oss och vad vi gˆr. Dessutom skulle vi ha skapat en grund till vÂr grafiska profil och bˆrjan till en hemsida. Fˆr att kunna hj‰lpa andra som vill starta ett varum‰rke ville vi att beskriva alltsammans i en bok. I mÂlet ingick att texten i denna examensrapport skulle vara s f‰rdig till form och innehÂll att den efter framl‰ggning med korrigeringar och sprÂkredigering skulle kunna publiceras inom sju mÂnader.  Fˆr att n mÂlet har vi i stort sett arbetat p fyra olika s‰tt. Vi har gjort en litteraturstudie, intervjuat AndrÈ Hindersson som arbetar p designbyrÂn Silver, gjort fallstudier p fem utvalda varum‰rken samt ritat och tillverkat en kollektion mˆbler. Allt detta har hj‰lpt oss i arbetet att formulera vad vÂrt fˆretag ‰r och vill.  Resultatet ‰r en grund till vÂrt varum‰rke med namnet LarsEk, vilket vi kommer forts‰tta att utveckla efter examen. Vi har tagit fram en grafisk profil innehÂllande logotyp, f‰rgskala, olika typsnitt, foto, bˆrjan p en hemsida samt en designfilosofi som vi kan fˆrhÂlla oss till. Den lyder: î LarsEk designstudio jobbar som frilansande konsulter och s‰ljer tj‰nster inom mˆbeldesign, produktdesign och inredning. îDet handlar om detaljerî ‰r vÂrt s‰tt att kommunicera LarsEk som helhet. Fˆr vÂra produkter har vi enats om ett mer specifikt budskap. De har en personlighet som gˆr att man skapar k‰nslom‰ssiga band till dem, nÂgot som ˆvergl‰nser ocks det funktionella i dem. Vi ‰r b‰ttre ‰n vÂra konkurrenter fˆr att vi kan kombinera en optimal funktion och konstruktion med en stark personlig koppling som gˆr vÂra produkter till individer. VÂr unika s‰ljegenskap ‰r inst‰llningen att îprodukter ‰r individerî.î Designfilosofin provade vi genom att tillverka 5 olika mˆbler: ett bord, fyra stolar, fyra pallar, en byr och ett v‰ggh‰ngt skÂp. Alla mˆbler innehÂller tryckknappar eller dragkedjor fˆr att f‰sta eller sammanfoga delar eller detaljer. Genom arbetet har vi visat betydelsen av att arbeta v‰xelvis med en kollektion och ett varum‰rke d‰r det ena pÂverkar det andra i en st‰ndigt pÂgÂende process. / The purpose of this work is to show how to build a brand and test this with a collection of furniture and furnishing products. Our work, with the working title îTextile Joints - Gone Bananasî, was presented as a collection of furniture at the Carl Malmsten graduate exhibition. Upon completion of our thesis we will have developed a basis for our brand including a range of images, texts, and press material. Additionally, we have started to work on our graphic profile and website. In order to help others who want to start a brand we will describe our process in a book. Our ambitions are for this report to be complete in form and content allowing us to publish it within seven months.To achieve this aim, we have worked in four different ways. First, we conducted a literature review. We then interviewed AndrÈ Hindersson who is working at design agency Silver. We then made case studies of five selected brands. With our findings we then designed and manufactured a collection of furniture. All this has helped us in formulating what our company stands for and wants.The result is a foundation for our brand, LarsEk, which we will continue to develop after graduation. We have developed a graphic profile including logo, colours, typography, photos, the beginning of a website and a company design philosophy. It reads: îLarsEk design studio works as freelance consultants and sell services in furniture design, product design and interior design. Itís all about detailsî. This statement is our way of communicating LarsEk as a whole. For our products we have agreed on a more specific message. They have a personality that makes you create emotional ties to them, something that transcends the functional aspects of furniture. We are better than our competitors because we can combine optimum performance and construction, with a strong personal connection that turns our products into individuals. Our unique selling feature is the attitude îproducts are individualsî. îWe tested our design philosophy through making 5 different pieces of furniture: one table, four chairs, four stools, a dresser and a wall-hung cabinet. Every piece of furniture includes pushbuttons or zippers for attaching or connecting parts or details. Through the work we have demonstrated the importance of working cohesively with a collection and brand that affect one another in a continuous process.

En återkommande debatt i pressen är huruvida gatukonst/spontankonst, såsom graffiti, är en konstform som bidrar till stadsrummet eller är klotter och ska behandlas som ett olaga tillbud på stadsrummet. Debatten behandlar ofta graffiti och sträcker sig alltifrån tillåtande av lagliga väggar för graffitikonstnärer till en uppfattning att graffitiutövare är grovt kriminella och att en nolltolerans ska hållas gentemot graffiti. De olika partipolitiska organisationerna förhåller sig olika till frågan, och det gör också debattörerna på våra stora svenska dagstidningar; åsikterna går isär. Jag finner denna schism intressant och vill i detta arbete djupare undersöka de olika åsikterna och bakgrunden till dessa. Genom att titta på olika infallsvinklar från olika ämnesområden såsom arkitektur, sociologi, kulturgeografi, dagspress med flera vill jag få fram en mer sammansatt bild än den som ibland upplevs i mediedebatten. Jag vill också se vad konsten i sig kan ha för inflytande i samanhanget.För att genomföra denna undersökning kommer jag att börja med att titta på hur stadsbilden har förändrats sedan sjuttiotalet och framåt och vad detta har medfört i hur vi använder oss av det offentliga utrymmet i staden. Jag vill se till de bakomliggande samhällsstrukturella faktorerna för att se om det finns ett samband till hur vi betraktar och behandlar spontankonst i stadsrummet idag. Jag kommer också att titta på de politiska strömningarna som på olika vis påverkar debatten och som ligger till grund för den officiella hållningen till spontankonst i stadsrummet.Jag kommer vidare att undersöka skillnaden mellan offentlig konst, som tar en legal plats i det offentliga utrymmet, och inofficiell offentlig konst, såsom spontankonst, för att se var skillnaden ligger i förhållningssättet till de båda.Detta arbete är till största delen en litteraturstudie. Jag anser det viktigt att den litteratur och det material som jag läser är nutida, då jag har en uppfattning att frågan kring spontankonst i stadsrummet ändras i samma takt som samhällsklimatet ändras. Jag vill också veta vad som ligger till grund för det förhållningssätt vi har till spontankonst idag.Min frågeställning kommer att vara: Hur kan man förstå gatukonstens och spontankonstens roll, och debatten om den?

Min undersökning är en filosofisk resa där jag fritt funderar över, under och i min process. Jag använder mig av en naturvetenskaplig terminologi för att ge det konstnärliga resonemanget en grund för ett annat tänkande. Det är ett filosofiskt tänkande kring min konstform i förhållande till min världsbild, ett slags kosmiskt förhållningssätt. Min undersökning tittar inte på den andliga konstnärliga traditionen, jag tittar inte heller på konsten som ett konkret läsbart objekt. Jag undersöker tomheten, inte som ett religiöst fenomen utan som ett naturvetenskapligt/filosofiskt fenomen. Jag undersöker om konstnärliga processer går att åskådliggöras med naturvetenskapliga medel. Kan man använda sig av matematiska formler för att åskådliggöra konstnärliga processer? Kan man problematisera vetenskapen genom att göra formler för ett konstnärligt tänkande och vad gör en formel för konstens frihet?