Denna rapport beskriver styrbeteenden för autonoma agenter och utvärderar hur användbar den tekniken är för att skapa flexibla agenter i kontinuerliga miljöer. Arbetet undersöker hur väl det går att använda styrbeteenden i en mer strikt kontrollerad miljö, nämligen biltrafik. De utvecklade agenterna agerar i en trafikmiljö där de navigerar för att följa en väg och undvika kollisioner med andra agenter. Agenterna använder en kombineringsarkitektur som gör det möjligt att använda olika beräkningsmodeller. Agenterna är testade i två scenarion där teknikens användbarhet och flexibilitet är studerad. Resultatet från utvärderingen visar att tekniken är väldigt flexibel men kan kräva mycket finjustering för att uppnå bästa resultat.

Utifrån teorierna inom det naturalistiska beslutsfattandet beskrivs hur människor fattar beslut i dynamiska situationer under tidspress. Syftet med undersökning en är att ta reda på hur människor söker information för att kunna fatta ett beslut som är tillräckligt bra för att accepteras, och därigenom kunna formulera guidelines för programmerare av intelligenta agenter till olika informations- och beslutstödsystem. En kvalitativ undersökning har genomförts med hjälp av observation och tänka högt-protokoll. Resultatet ger inget entydigt svar på frågan hur människor söker information. Den tendens som kan noteras är att en objektivt värderad risk ger en inriktning mot bredden först-sökning. Människan vill ha reda på vilka alternativ som finns för att kunna fatta ett beslut som är tillräckligt bra för att accepteras med hänsyn till dynamiken och tidsbegränsningen i beslutssituationen.

Syftet med studien är att undersöka hur måltiden kan förstås genom posthumanistisk teoribildning. Denna studie är en kvalitativ etnografisk fältstudie där observationerna har utförts på en förskola i Stockholm med hjälp av en filmkamera. Syftet med den pedagogiska måltiden står delvis utan uttalat mål men är samtidigt till brädden fylld med intentionen att äta. Vid första anblick är det som om ”bara man får i sig mat så är det bra” men vår analys visar att måltiden är mer invecklad än så. Måltiden är komplex och fylld av motsägelser. När man tittar på måltiden med våra teoretiska utgångspunkter framträder mellanmänskliga förhandlingar. Vi menar också att de krispiga nachochipsen, den halvätna broccolin, det kladdiga, rapar – allt kan tolkas som medförhandlande till vad som blir måltiden. Sammanfattningsvis visar vår studie att en pedagogisk måltid kan förstås som ett nätverk där normer, pedagoger, barn och ting tillsammans skapar måltiden i förskolan.

Syftet med studien är att undersöka hur måltiden kan förstås genom posthumanistisk teoribildning. Denna studie är en kvalitativ etnografisk fältstudie där observationerna har utförts på en förskola i Stockholm med hjälp av en filmkamera. Syftet med den pedagogiska måltiden står delvis utan uttalat mål men är samtidigt till brädden fylld med intentionen att äta. Vid första anblick är det som om ”bara man får i sig mat så är det bra” men vår analys visar att måltiden är mer invecklad än så. Måltiden är komplex och fylld av motsägelser. När man tittar på måltiden med våra teoretiska utgångspunkter framträder mellanmänskliga förhandlingar. Vi menar också att de krispiga nachochipsen, den halvätna broccolin, det kladdiga, rapar – allt kan tolkas som medförhandlande till vad som blir måltiden. Sammanfattningsvis visar vår studie att en pedagogisk måltid kan förstås som ett nätverk där normer, pedagoger, barn och ting tillsammans skapar måltiden i förskolan.

I detta arbete undersöks två styrbeteenden som kan användas för att navigera grupper av agenter genom olika spelmiljöer. Teknikerna som arbetet har som syfte att utvärdera är vägföljnings- och flödesfältsbeteende. Arbetets undersökning har som avsikt att jämföra dessa tekniker med avseende på tids- och minneseffektivitet och utvärdera hur dessa tekniker presterar på dessa aspekter i olika gruppstorlekar och miljötyper. Resultaten från arbetets utförda tester visade att vägföljningsbeteendet klart är den mest minneseffektiva tekniken medan flödesfältsbeteendet var något mer tidseffektiv. I en slutgiltig diskussion presenteras arbetet ur en samhällelig och etisk synpunkt och även en diskussion över hur framtida forskning inom området kan se ut.

I detta examensarbete tittas det närmare på taktiska beslut för större grupper av autonoma agenter. Arbetet ska försöka besvara följande frågeställning: Hur effektivt kan svärm-AI användas för att utföra taktiska beslut när det appliceras till ett spel med grupper av fiender? För att kunna besvara frågeställningen skapades en applikation där fyra kombinationer av styrbeteenden och beräkningsmodeller inom tekniken ”boids” användes. Inom två av kombinationerna användes traditionella styrbeteenden inom boids, och inom de andra introducerades ett styrbeteende för att flankera spelaren för att ge bättre resultat. Resultatet av arbetet visar att kombinationerna med de taktiska besluten fick överlägset bättre resultat och gav därmed goda förhoppningar för att besvara frågeställningen, men för att kunna ge ett definitivt svar på hur effektivt det är visade det sig att en större bredd av experiment hade behövts användas. Taktisk svärm-AI kan användas utanför datorspel, till exempel inom robotik och att simulera större militära slag.

Syftet med denna studie är att utifrån ett posthumanistiskt perspektiv observera och belysa materialet och hur det liksom människan har likvärdig betydelse för vad som sker i lek i en naturmiljö. Detta gjorde vi genom att observera de meningar som uppstår i intra-aktion mellan och inom de performativa agenterna. Studiens empiriska material är producerad genom partiellt deltagande videoobservationer och är analyserad genom Karen Barads agentiella realism. De begrepp som användes i bearbetningen av analysen är: intra-aktion, transformation, mening och performativ agent. Studiens resultat visar på hur agenterna samhandlar och att leken tar olika vägar beroende på vilket material, vilken miljö och vilka barn som för stunden sammanflätas. Det framgår att platsen och dess naturmaterial står i ständig transformation med de andra performativa agenterna som de intra-agerar med och bör på så sätt ses som medskapare av leken. Resultatet visar även på vikten av en närvarande pedagog som hjälper barnen att materiellt artikulera de nya meningar som uppstår.

Syftet med föreliggande studie är att studera samhandlingar mellan barn, plats och material i förskolans utomhusmiljö i förhållande till lärande och kunskap. Studien tar avstamp i posthumanistisk teori med inriktning mot Karen Barads agentiell realism. Forskningsresultatet framkom med hjälp av videoobservationer från två olika förskolor i södra Sverige. Genom en intra-aktiv analysmetod kunde relationen och förhållandet mellan barn, plats och material analyseras. Resultatet visar på att barn, plats och material ständigt samhandlar med varandra i ett flöde av händelser där olika performativa agenter ges en agens beroende på barnens förflyttningar. Genom att komma nära och vara en del av den samhandling som sker, inte bara ser vi detaljer så som blickar utan kan även uppfatta ljud som på ett längre avstånd hade försvunnit ut i bruset. Vidare visar resultatet på att barn aldrig befinner sig ensamma på en plats då omgivningen är full av agentiska krafter vilka alltid är delaktiga i de transformationer som uppstår i samhandlingarna. Barn, plats och material lär genom att ömsesidigt konstruera varandra.

Syftet med den här uppsatsen är att tillsammans med ett posthumanistiskt perspektiv undersöka fenomenet socialt samspel i förskolan med fokus på hur ickemänniskor deltar i detta samspel. Empirin för studien samlades in, under vad som liknas vid en mindre fältstudie, på en förskola i Stockholm. I uppsatsen analyserar jag videoupptagningar från de deltagande observationerna tillsammans med ett antal performativa begrepp utifrån posthumanistisk teori. I dessa analyser blir det tydligt hur ickemänniskorna går att förstå som performativa agenter, som på många olika sätt deltar i samspelandet och formar barnens agerande och de roller barnen får. Genom att jag lyfter fram ickemänniskorna, och även sådana man ofta inte tänker på som så betydelsefulla som t.ex. små golvytor, en trälåda och ett bord, går det att förstå barnens agerande och samspelande, inte som uttryck för hur barnen verkligen är, utan som artikuleringar och översättningar av olika ickemänniskors kommunikation. Med hjälp av det posthumanistiska perspektivet går det även utifrån analysen att se många exempel på hur barnen samspelar med ickemänniskorna i sig. Studiens resultat och slutsatser visar på hur förskolans material, saker och miljöer både kan underlätta, stödja och försvåra för barns samspel och relationer och belyser den etiska aspekten av pedagogers uppmärksammande av förskolans ickemänniskor och deras betydelse för det sociala samspelet.

Syftet med studien är att utveckla kunskap om hur förskollärare använder återbruksmaterial och hur det kan samhandla med annat material i matematikundervisning. Genom att tillföra återbruksmaterial kan förskollärare möjliggöra att barn får erfara varierande matematikundervisning, då det bidrar till en mångfald av material. För att få svar på vårt syfte har vi arbetat fram två frågeställningar: Vilka beskrivningar gör förskollärare om hur de använder återbruksmaterial i matematikundervisning? Vilka beskrivningar gör förskollärare om hur återbruksmaterial samhandlar med annat material i matematikundervisning? En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer har använts, där fem verksamma förskollärare från samma kommun har bidragit till att utveckla kunskap enligt studiens syfte. Resultatet visar en variation av olika återbruksmaterial som används i matematikundervisning. Deltagarna beskriver hur återbruksmaterial kan användas i flera olika matematiska aktiviteter, samt hur de och annat material samhandlar och ger liv till lek och lärande. På återanvändningscentret finns en mångfald av material att tillgå till undervisning. Resultatet visar att deltagarna ibland behöver komplettera med annat material då de inte alltid hittar rätt egenskaper i återbruksmaterialen. Gemensamt för deltagarna är att de ser möjligheter med återbruksmaterialet, och de beskriver att barnen ser dem som leksaker på avdelningarna.