I början av 1800-talet, i samband med befolkningsökningen, började man sänka sjöar för att få fram ny mark att odla på. Syftet med denna uppsats är att utröna hur väl man lyckades med syftet att få fram ny odlingsbar mark efter sänkningen av Ivösjön, hur den nyvunna marken användes över tid, samt vilka konsekvenser sänkningen kan ha haft på sjön och den kringliggande naturen. Mellan åren 1871 och 1874 sänktes Ivösjön med cirka 1,8 meter, efter långa förberedelser. Det är svårt att veta hur man använde den torrlagda marken under de närmsta åren efter sjösänkningen, då den närmaste kartan tidsmässigt var den Häradsekonomiska kartan från 1926-1934. Denna karta tillsammans med den nutida Fastighetskartan har använts för att få ett resultat över hur markanvändningen såg ut på den nyvunna marken från 20-talet och framåt. Resultatet tillsammans med bakgrundsinformationen visar att den nya marken förmodligen var hyfsat odlingsbar i början, för att sedan bli mindre användbar ju längre tiden gick på grund av marksättningen. På Häradsekonomiska kartans tid användes enbart 4 % av den nyvunna marken som åker, medan 73 % bestod av skog. På fastighetskartan kunde man se att åkerarealen minskat ytterligare, samtidigt som skogsarealen hade ökat. Slutsatsen av detta är att sjösänkningen får anses ha misslyckats med sitt syfte. Sänkningen kan även anses ha varit negativ för själva sjön, bland annat på grund av att dess föråldringsprocess accelererades. Något som dock kan ha påverkats positivt är den biologiska mångfalden runt sjön.

Studien undersöker Peter von Möllers agerande inom jordbruksutvecklingen i teori och praktik för åren 1831-1883, en tid som i Sverige sammankopplas med det allra mest intensiva skedet av den agrara revolutionen. Von Möllers egna skrifter utgör grunden för undersökningens jordbruksteoretiska del. Det praktiska jordbruket på von Möllers gods, i Skottorp, har studerats utifrån ett flertal kvantitativa metoder i godsarkivets material. Studien syftar till att beskriva teori och praktik samt finna de sammanlänkande kopplingarna dem emellan. Det ges också jämförande utblickar mot regional och nationell utveckling för samma tid. Undersökningarna finner flera kopplingar mellan de av von Möller beskriva teorierna och det jordbrukets utveckling på Skottorps gods. Det fastslås även att von Möllers betydelse som jordbruksreformator i den halländska historien har reviderats genom undersökningens svar.

Märgelgravar är småbiotoper i odlingslandskapet som ofta hyser höga naturvärden och är viktiga för bevarandet av den biologiska mångfalden i slättlandskapet. De utgör också synliga kulturlämningar från 1800 - talets jordbruk och den agrara utveckling som skedde då. Märgelgravarna är idag skyddade som generella biotopskyddsområden. Biotopskyddsområdena bidrar till att uppfylla de svenska miljökvalitetsmålen samt FN - konventionen om biologisk mångfald. Märglingen var som mest omfattande mellan cirka 1850 fram till 1890 i södra Sveriges slättbygd. Märgeln användes som jordförbättringsmedel och grävdes upp där det fanns kalkhaltig lera. Där den bröts bildades bestående gravar som ofta vattenfylldes. Syftet med studien är att kartlägga hur många märgelgravar som försvunnit i Åstorps kommun, var de ursprungligen placerades och vad som kännetecknar de som finns kvar idag. Undersökningen grundas på kartmateriel från ca. 1930, ca. 1970 och 2015 som bearbetats och analyserats i ett GIS - program. Resultaten visar att endast 23% av märgelgravarna finns kvar 2015 jämfört med 1930 och att de ursprungligen grävdes i lerjordar nära bebyggelse, men att de som finns kvar idag i högre utsträckning ligger längre ifrån bebyggelse och till större del i sluttningar. Borttagandet av märgelgravarna tros bero på de omfattande rationaliseringar som jordbruket genomgick speciellt efter andra världskriget, då de sågs som odlingshinder eller som lämpliga platser att dumpa sopor och rivningsmateriel i.

Den byggnads- och bebyggelsehistoriska forskningen som berör Västmanlands läns agrara landskap är bristfällig och saknar systematisk dokumentation. Syftet med arbetet är att undersöka hur allmogens byggnader och gårdar var beskaffade i Västmanlands län under perioden 1840–1880. Genom att excerpera data ur syneprotokoll i laga skifteshandlingar och jämföra informationen med tidigare forskning om västmanländsk byggnadskultur, problematiserar vi den vedertagna bilden av länets agrara bebyggelse. Resultaten visar att 1800-talets agrara kul- turlandskap uppvisar en mångfacetterad bebyggelse, vad gäller både byggnads- material och gårdsstruktur. Slutsatserna gör gällande att nya byggnadstekniker och material som brädfodring, tegeltak och övervåningar förekommer tidigare på mangårdsbyggnaderna i länets odlingsbygd, för att sedan sprida sig snabbt till skogsbygden. Vidare påvisar undersökningen att månghussystemet var allmänt gällande fram till laga skiftes genomförande i Västmanlands län. / The historical research that concerns the built heritage in Västmanland Countys rural landscape is inadequate and lacks systematic documentation. The main aim of this study is to investigate how the buildings and farms of the common people were furnished in Västmanland County during the period 1840–1880. By extracting data from inspection records associated with the agricultural reform known as ‘laga skifte’ and comparing the information with previous research on Västmanland's building culture, we problematize the previous notions of the built heritage in the county's rural landscape. The results show that the cultural landscape of the 19th century exhibits a multifaceted settlement, in terms of both building materials and farm structure. The conclusions claim that new building techniques and materials such as exterior wall panelling, clay roof tiles and upper floors appear earlier on the residences in the county's farming areas, and then spread quickly to the forested areas. Furthermore, the investigation shows that the ‘multi-building system’ was generally valid until the implementation of ‘laga skifte’ in Västmanland County.

Diss. Uppsala : Sveriges lantbruksuniv., 2000. / Även utg. som: Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden ; 23.

Under 1700- och 1800-talet genomgick jordbruket omfattande förändringar som bottnade i ett behov av att utöka odlingsmarker men framför allt effektivisera jordbruket. Utvecklingen kom att betyda ett minskat behov av ängsmarker. Enligt tidigare forskning av Skåne var utvecklingen långsammare i de skånska skogsbygderna där ängsbruket vidhölls längre än de andra bygdetyperna.   Studien syftar således till att kartlägga de faktorer som varit särskilt betydande för ängsarealens utveckling i norra Skåne under den industriella revolutionen men även under den agrara revolutionen. För möjligheten att bedriva en övergripande undersökning har ett nedslag i tid gjorts – år 1910. Socknar som endast utgörs av höglänt landskap valdes ut att ingå i undersökningen. Med hjälp av tidigare forskning togs variablerna åker, vallodling, djurhållning och skiftesreform fram. Jordbruksstatistik från varje undersökningsområde i form av sockenareal, ängsareal, åkerareal, skörd från vallodling och antal djur hämtades från BiSOS (Bidrag till Sveriges officiella jordbruksstatistik). Statistik över skiftade byar hämtades från Lantmäteriets söktjänst Historiska kartor. Diverse uträkningar gjordes utifrån statistiken för att jämföra variablernas betydelse för ängens utbredning inom varje undersökningsområde.   I resultatet framgick att åkerarealen haft direkt påverkan på ängsarealens utbredning. Vallodling och djurhållning påverkades av åkerarealens utbredning och var därmed mer indirekt påverkande. Undersökningen av skiftesreformernas påverkan på ängsarealen visade att det inte finns ett samband mellan genomförd skiftesreform och ängsareal inom det höglänta landskapet. Med det inte sagt att skiftesreformerna inte hade betydelse för minskningen av äng. Vidare bekräftade resultatet att laga skiftet varit den dominerande skiftesreformen och att flest skiften genomfördes mellan årtalen 1827–1869. / Throughout the 18th and 19th centuries agriculture encountered an extensive conversion due to urgent expansion of croplands. The conversion was essential in establishing an efficient way in land cultivation additionally leading to decrease of meadowland farming.   Recent research of Scania showed that woodlands had a continuance of meadowland farming compared to other regions of landscapes. This study intent to map out reasons contributing to the decrease of meadowland in the north of Scania during the industrial revolution but also the agricultural revolution. An impact in time was chosen to accomplish a study covering a widely spread area – the year 1910. Study sites were defined to parishes exclusively including highland lands. Based on previous research the variables cropland, grassland, livestock and enclosure of farmlands were selected. Statistics of agriculture was collected from BiSOS (Contribution to Sweden’s official agricultural statistics) in distinction to each studied parish. Statistics of enclosure was collected from the search service Historic maps by The Swedish mapping, cadastral and land registration authority. Several calculations based on the statistics were accomplished to show how the variables affected the acres of meadowland.   According to the result croplands were the main affecting variable. Grassland and livestock had a secondary affect due to their depending on the extent of cropland. Furthermore, there was no indication that enclosure directly altered the meadowland farming within the highlands of Scania and not generally for Scania. Additionally, enclosure by law was the dominating form and most were achieved during the years of 1827-1869.

I ett försök att utöka kunskapsläget kring den agrarhistoriska utvecklingen i nordöstra Skånes ris- och skogsbygd har en undersökning av Näsums socken gjorts. Näsum är beläget i Bromölla kommun, norr om Ivösjön. I undersökningsområdet finns ett gravfält vid namn Gudahagen. Enligt arkeologiska studier har gravfältet använts under järnålder och övergavs troligtvis i början av medeltiden. Intill gravfältet finns två byar belägna, Näsum och Västanå. Möjligtvis har dessa byar en lång historisk kontinuitet som boplats. Del av studien har undersökningar av exempelvis historiska kartor, geologi, topografi, fornlämningar och ort- och marknamn varit. För en djupare förståelse för en av de centrala byarna i Näsum har en historisk karta över Västanå rektifierats och digitaliserats i GIS, för att sedan analyseras i kombination med exempelvis terrängskuggningar och geologiska kartor. Undersökningarna har visat att det finns likheter mellan det historiska landskapet i Näsum och motsvarande landskap i det närbelägna Stoby. Dessutom kan vissa paralleller dras till halländska kulturlandskap. Det går även att utläsa samband mellan exempelvis markanvändning, geologi och topografi. Näsums bykärnor har varit begränsade till de flacka sandjordarna och har naturliga gränser mot den tuffare terrängen i det omgivande moränlandskapet. Sannolikt har även vattnet, både åarna och Ivösjön, spelat en avgörande roll för byarnas placering, försörjning och markanvändning. Ortnamn i socknen tyder på att bygden expanderat under medeltid och kanske även under vikingatid. Sannolikt har bygden expanderat från den större sandslätten i centrala Näsum där byarna Västanå och Näsum är belägna, ut mot socknens gränser. / In an attempt to broaden the state of knowledge regarding the agrarian historical development in north east of Scania, a study of the parish of Näsum has been made. Näsum is located in Bromölla, north of Ivösjön. Located in the central study area, there is a grave field called Gudahagen. According to archaeological studies, the grave field was used during the Iron Age, and was probably abandoned in the early Middle Ages. Two villages, Näsum and Västanå, are located adjacent to the grave field. These villages might have a long historical continuity. Historical maps, geology, topography, ancient remains and land names are examples of factors that has been studied. For a deeper understanding of one of the central villages in Näsum, a historical map of Västanå has been rectified and digitized in GIS, and later analyzed in combination with, for example, terrain shadows and geological maps. The studies have shown that there are similarities between historic landscapes in Näsum and in Stoby, a parish located nearby. Some parallels can also be drawn between the historic landscapes in Näsum och in Halland. In Näsum there are also connections between land use, geology and topography. Näsum's villages have been limited to the sandy plains and have natural boundaries towards the tougher terrain in the surrounding moraine landscape. It’s also likely that the water in Näsum, both Ivösjön and the streams, has played a big part when it comes to planning of land use. Place names in the parish indicate that a medieval expansion has taken place. Perhaps the expansion started as early as in the Viking Age. The villages have probably expanded from the larger sandy plains in the center of Näsum towards the parish boundaries.

The subject for this thesis is to examine the portrayal of the local farmer in four different museums in Scania. The purpose is to examine these two questions:1.Which narrative and museal strategies are used in the portrayal of the local farmer by the local history societies?2.How do the actors of the local societies relate to the living conditions and hierarchies of the rural society of Scania?The source material consists of guided tours and text material from the museums. The theoretical fields consists of history culture, use of history, historical narrative, museology and rural science act as our theoretical fields. Peter Aronsson, Anna Eskilsson and Maria Björkroth act as our main theoretical framework.Our research presents two central discourses in the portrayal of the local farmer. The stories that we have identified in our results are those of success, of exhibitionistic value. Stories that carry elements of success and exhibitionistic value are both desirable and displayed. The stories portrayed are also neglecting the gender aspect. They are genderblind.The local history societies of Scania in the year of 2014 could be seen as museal activities focused more on conservation and nostalgia than on activities aimed at new visitors and the challenges of the present day.

<p>From the pre-Roman and Roman Iron Age, a number of different fossil agrarian landscapes can be found in southern Sweden - clearance cairn areas, celtic fields, stone-wall complexes and geometrically laid-out strip fields. With two different comparative analyses, this paper tries to explain some of the differences between clearance cairn systems and the other fossil field systems</p><p>The shape of the early Iron Age agrarian landscape varies between different provinces of southern Sweden. At Gotland, celtic field systems were laid-out before 500 BC. In Småland at the same time, areas with clearance cairns were created. How can the difference be explained? The different physical appearance of clearance cairn areas and celtic fields can be explained by the different ways to handle the ard in till and in sandy soil. In sandy soils, and other fine soils, the ard will at each turn deposit small amounts of roots, soil and debris at the edge of the field, which over the years will build up the walls of the celtic fields. But in boulder-rich soil the ard will constantly have to be lifted and tilted, which means that the material will be released before the ard reaches the edge of the field. Since crops, vegetation, houses, field system areas, etc. are identical or at least similar in both landscape types, they most likely represent the same farming system with hay-meadow – stabling – manure – intensely cultivated fields</p><p>In most provinces in southern Sweden, the pre-roman celtic fields and clearance cairn areas were replaced by geometrically laid-out strip fields or different kinds of stone-wall complexes enclosing the fields and farms, around AD 200, but not in Småland. There, the clearance cairn areas were used and extended throughout the Iron Age. How can this regional variation be explained? A comparison between the different landscape types reveals no significant differences in tools, crops, houses, etc. that would support that the difference is explained by a shift in farming systems. A more likely hypothesis is that the difference is due to regional pre-state or early-state political structures with an ambition to control land-use. This is based on the observations that 1) within each region the physical appearance of the fossil landscape is very coherent; 2) between the different regions there are significant differences, and; 3) the different systems were introduced approximately simultaneously in the regions Gotland, Öland, Östergötland, Uppland and Västergötland. This hypothesis implies that Småland either had a separate political structure which chose to keep the old clearance cairn land-use system, or lacked a corresponding regional structure.</p>

The Scanian woodfences has been determined by two mainly elements: Scania's composition of tree species, with a large element of deciduous forest, and the local building tradition which has more in common with the European continent than the Swedish tradition. By examining responses from ethnological question lists deriving from the first half of the 1900s, combined with literature studies, I have been able to deepen and broaden the knowledge behind the various fencing design. In addition I ́ve constructed maps which could illustrate their historical geographic distribution. I have come to the conclusion that there was three main types of woodfences that was most common until the barbed wire was introduced in the early 1900s and later on replaced the elderly woodfences. Common for the three main types is that the base material was made out of Juniperus communis, this largely because of its durability against rot. The most timber demanding type are mostly made out of hardwood, sometimes in combination with spruce, which only existed in the northern provinces of Scania. The two other types made solely from Juniperus communis has been the ones more widely dispersed in Scania, except from the area of the open farmland in the south and west regions.