No description available.

Antalet personer som insjuknar i stroke ökar ständigt och i takt med detta får allt fler rollen som anhörigvårdare. Ofta känner de sig oförberedda inför den kommande rollen. Trots det ökade antalet anhörigvårdare finns det mycket stöd att få vilket kan tyda på att information om stödet inte når ut. Syftet med uppsatsen är att beskriva anhörigvårdares erfarenheter av att vårda närstående som drabbats av stroke. Genom Axelssons modell för litteraturstudier inkluderades tolv artiklar. Tre huvudteman - Kommunikation mellan anhörigvårdare och sjukvården, Utmaningar som uppstår i hemmet och Den nya rollen - utformades under analysen som sedan kunde brytas ned i sex subteman och presenteras i resultatet. I diskussionen diskuteras t.ex. att relevant information är viktig för motverka många av de orosmoment som kan upplevas i hemmet, att anhörigvårdare behöver egentid för att kunna vila ut och hantera utmaningarna de ställs inför samt vad sjuksköterskor kan göra i sammanhanget. Slutsatserna kan förkortas till: Bemötandet, Vikten av information, Behov av egentid och Hälso- och sjukvårdens rutiner. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Anhörigvårdare definieras som någon som lever tillsammans med en person som är i behov av hjälp eller stöd i hemmet. Anhörigvårdarna utför oftast vården själva och får minimalt med hjälp. En anhörigvårdare sätter nästan alltid en annan person före sig själv, vilket kan leda till att många anhörigvårdare blir deprimerade.Syftet med den här studien var att beskriva behov som anhörigvårdare har, samt att beskriva vilket stöd professionella vårdare kan ge för att tillgodose dessa behov.Metoden som denna studie bygger på är en litteraturstudie, materialet analyserades med hjälp av en metod som går ut på att göra en litteraturöversikt.Resultatet mynnade ut i två teman med vardera tre subteman. Tema ett; ”Stöd i vårdandet”, med subteman; ansa- att ge praktisk och emotionellt stöd, stöd till lek och stöd genom lärande. Tema två; ”Vårdrelationen”, med subteman; roller, delaktighet och bekräftelse.I resultatet framkom att anhörigvårdare önskade mer hjälp till praktisk vård, även nattetid. De önskade också mer undervisning. Vårdrelationens betydelse framkom också, liksom behovet av emotionellt stöd.Diskussionen består dels av en metoddiskussion och dels av en resultatdiskussion. I resultatdiskussionen knyts bakgrunden samman med resultatet och författaren reflekterar över vad som kommit fram i resultatet. Bland annat tas det upp att det inte är några invecklade svåra saker som behövs för att anhörigvårdarna skall må bättre.Mason (2008) skriver att vårda en anhörig kan vara en börda, men det kan även vara väldigt givande för alla inblandade parter. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Bakgrund: I Sverige finns det cirka 160 000 personer med demenssjukdom. Av dessa uppskattas ungefär 8000-9000 personer vara under 65 år. Tillsammans med anhöriga är omkring 1 000 000 drabbade av demenssjukdom och dess följdeffekter. Allt fler äldre och sjuka bor kvar i hemmet och anhörigas vårdinsatser i hemmet ökar. Genom att tillämpa familjefokuserad omvårdnad kan sjuksköterskan stödja hela familjen och på så sätt främja hälsan. Syfte: Syftet var att belysa anhörigas upplevelser av att vårda en nära anhörig med demenssjukdom i hemmet, samt att beskriva undersökningsgrupper i de inkluderade artiklarna. Metod: En beskrivande litteraturstudie som inkluderade tolv vetenskapliga artiklar som söktes fram i databaserna Cinahl och PubMed. Huvudresultat: Problem som anhöriga upplevde, gäller både problem i vardagen, förändring i familjens funktion, relationer och anhörigas känslor och reaktioner. Vårdandet ledde till att de anhöriga kände sig ensamma och isolerade. Några upplevde en brist på information och stöd, andra ansåg att supportgrupper och att träffa andra som befann sig i samma situation som stödjande. Anhöriga upplevde även en oro och rädsla inför framtiden. Några nämnde positiva aspekter som kommit av vårdandet. I artiklarna som utgör resultatet var det mellan 6-42 deltagare, de flesta deltagarna var kvinnor, åldersspannet var mellan 25-88 år och vård längden varierade mellan 1-14 år. Slutsatser: Anhöriga var i stort behov av avlastning. Det är därför viktigt att sjukvården känner till anhörigas upplevelser och skapar en tillit till dem, så att de törs överlämna vårdandet av sin närstående och nyttjar den hjälp som samhället har att erbjuda. En omvårdnadsåtgärd som sjuksköterskan kan använda sig av är hälsostödjande samtal. Genom samtalet kan sjuksköterskan hjälpa familjens att inspektera de resurser som finns inom och utanför familjen.

<p>Syftet med studien var att öka kunskaperna om och förståelsen för de äldre anhörigvårdarnas situation genom att låta dem berätta om sin situation ur egen synvinkel för de äldre anhörigvårdarna, 75 år eller äldre, som vårdar sin maka / make.</p><p>Metoden som användes för att samla information var semistrukturerad intervju. Intervjutexterna analyserades med manifest innehållsanalys och med separat analys av de underliggande känslouttryck som framkom i intervjun.</p><p>Resultatet visar att dessa äldre anhörigvårdares situation innefattar många dagliga stressorer. Deras sömn blir störd av vårdtagaren, de har aldrig en lugn stund utan de har beredskap dygnet runt, deras avlastningstid i samband med inköp är otillräcklig och skapar stress, möjligheterna till dagavlastning för egen tid är obefintlig, de blir isolerade, de är oroade därför att back-up saknas som kan ta över om deras egen hälsa sviker, färdtjänstlagen ger inget stöd för besvär som uppkommer vid normalt åldrande, de önskar en universalkontakt, så kallad hjälpkontakt för äldre vid kommunen samt saknar känslan av förståelse från kommunen om de konsekvenser det innebär att bli äldre oavsett hälsotillstånd.</p><p>Slutsatsen är att det behövs mer forskning inom området för att vi skall kunna hjälpa dessa äldre anhörigvårdare till en värdigare tillvaro.</p> / <p>The purpose of this study  was to enriche the knowledge about the life conditions of elderly caregivers by letting them tell about their own ´point of view, in order to create a basis for deeper understanding of the eldrely caregivers, 75 years old or older, who care for their spouse.</p><p>The method used for collecting data was a semistructured intervju. The  interviews were analysed using qualitative manifest content analysis of the interwiews and counting of the underlying feelings of the participants.</p><p>The results  shows that the elderly caregiver´s situation includes many daily stressors.</p><p>Their sleep gets disturbed by the care recipient, they have never a moment of rest, instead they are on constant alert day and night, moments of free time in connection with purchase are insufficient and create stress, the possibilties to get daycare is inifinitimal, they become isolated, they are worried due lack of back-up,  if thier own helth fails, the legislation of journeyservice does not give any aid for inconveniences that are caused by getting old, they wish that there would be an overall contact help at the municipality that could help the elderly caregivers, and they lack understanding  from the municipality about the fact of getting older irrespective of healthcondition.</p><p>Conclusion: If we will be able to give these elderly caregiver´s a life that is more worthy there will be a need for more reaserch in this area.</p>

Syftet med studien var att öka kunskaperna om och förståelsen för de äldre anhörigvårdarnas situation genom att låta dem berätta om sin situation ur egen synvinkel för de äldre anhörigvårdarna, 75 år eller äldre, som vårdar sin maka / make. Metoden som användes för att samla information var semistrukturerad intervju. Intervjutexterna analyserades med manifest innehållsanalys och med separat analys av de underliggande känslouttryck som framkom i intervjun. Resultatet visar att dessa äldre anhörigvårdares situation innefattar många dagliga stressorer. Deras sömn blir störd av vårdtagaren, de har aldrig en lugn stund utan de har beredskap dygnet runt, deras avlastningstid i samband med inköp är otillräcklig och skapar stress, möjligheterna till dagavlastning för egen tid är obefintlig, de blir isolerade, de är oroade därför att back-up saknas som kan ta över om deras egen hälsa sviker, färdtjänstlagen ger inget stöd för besvär som uppkommer vid normalt åldrande, de önskar en universalkontakt, så kallad hjälpkontakt för äldre vid kommunen samt saknar känslan av förståelse från kommunen om de konsekvenser det innebär att bli äldre oavsett hälsotillstånd. Slutsatsen är att det behövs mer forskning inom området för att vi skall kunna hjälpa dessa äldre anhörigvårdare till en värdigare tillvaro. / The purpose of this study  was to enriche the knowledge about the life conditions of elderly caregivers by letting them tell about their own ´point of view, in order to create a basis for deeper understanding of the eldrely caregivers, 75 years old or older, who care for their spouse. The method used for collecting data was a semistructured intervju. The  interviews were analysed using qualitative manifest content analysis of the interwiews and counting of the underlying feelings of the participants. The results  shows that the elderly caregiver´s situation includes many daily stressors. Their sleep gets disturbed by the care recipient, they have never a moment of rest, instead they are on constant alert day and night, moments of free time in connection with purchase are insufficient and create stress, the possibilties to get daycare is inifinitimal, they become isolated, they are worried due lack of back-up,  if thier own helth fails, the legislation of journeyservice does not give any aid for inconveniences that are caused by getting old, they wish that there would be an overall contact help at the municipality that could help the elderly caregivers, and they lack understanding  from the municipality about the fact of getting older irrespective of healthcondition. Conclusion: If we will be able to give these elderly caregiver´s a life that is more worthy there will be a need for more reaserch in this area.

No description available.

Bakgrund: Människor blir allt äldre och det innebär att antalet demenssjuka ökar och därmed även antalet anhörigvårdare. Att vara anhörigvårdare till en närstående med demenssjukdom innebär ökade påfrestningar som blir en central del i deras liv. Syfte: Studiens syfte var att belysa anhörigas upplevelser och erfarenheter av att vårda en närstående med demenssjukdom i hemmet. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats, som baseras på tio vetenskapliga artiklar. Analys av artiklarna genomfördes med Lundman och Hällgren Graneheims (2008) kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Anhöriga upplevde att vårdandet av sin närstående innebar påfrestningar och att relationen förändrades. De upplevde ensamhet och menade att det var viktigt att bevara sin egen hälsa. De upplevde förluster av vänner och bekanta samt uttryckte oro inför framtiden. De utvecklade strategier och knep för att hantera svåra situationer. Stöd och information var viktigt för anhöriga men tillgången var många gånger bristfällig. Slutsats: Anhörigvårdare upplevde en förändrad livssituation i form av påfrestningar, relationsförändringar och ensamhet samt oro inför framtiden. Lidandet kunde minska och välbefinnandet öka genom att dels använda strategier i vårdandet, dels genom stödgrupper som hjälpte till att hitta strategier. Detta är betydelsefullt som sjuksköterska att ha kunskap om för att förhoppningsvis kunna öka anhörigvårdares välbefinnande.

Syftet med litteraturstudien var att belysa vuxna barns erfarenheter av att vara anhörigvårdare till en förälder med demenssjukdom. I databaserna Cinahl och PubMed söktes tolv artiklar fram. Tio av dessa inkluderades och kvalitetsbedömdes. Artiklarnas resultat analyserades utifrån syfte och frågeställningar och sammanfördes till teman. Sex teman framstod: Känslor och förändrade roller, Förlust, Plikt, Vårdande tillfredställelse, Stöd och Stöd från sjuksköterska. Olika känslor som vuxna barn uttryckte om förälderns personlighetsförändring var ledsamhet, rädsla, frustration, oro, förlust och skam. Skyldighet och pliktkänslor upplevde anhörigvårdarna inför vårdandet samt känslor av otillräcklighet, frustration och obekvämhet. Psykologiskt välmående handlade om att ha mening med livet och känna tillfredsställelse över sin situation. Anhörigvårdarna hade svårt att prata om demenssjukdomen med närstående, men ville ha praktisk hjälp. Män ville ha mer information omkring vårdandet medan kvinnor mer ville prata känslor. Att som sjuksköterska fokusera anhörigvårdarens positiva erfarenheter och känslor kunde stärka och stödja dennes självkänsla och självförtroende. Slutsatsen blev att negativa känslor var framstående hos vuxna barn till en förälder med demenssjukdom. Att anhörigvårdaren hade behov av praktiskt stöd och samtal. Gruppundervisning och stärkande samtal med en sjuksköterska var omvårdnadsåtgärder som kunde stärka vuxna barn i vårdandet.

No description available.