Syftet med denna studie är att belysa förskollärares uppfattningar om anknytning i förskolan. För att nå upp till detta syfte har följande frågeställningar använts; 1) Vilka definitioner har verksamma förskollärare på anknytning? 2) Vilka strategier använder verksamma förskollärare i sitt arbete för att etablera en trygg anknytning till barnen? 3) Hur resonerar verksamma förskollärare om anknytningens betydelse för barns utveckling och lärande i förskolan? 4) Vilka utmaningar upplever verksamma förskollärare i sitt arbete med barns anknytningsprocesser? I studiens resultat synliggörs att de fyra förskollärarna har väldigt likartade uppfattningar om anknytningen i förskolan. Förskollärarna menar att anknytningen i förskolan handlar om att skapa trygga och tillitsfulla relationer till både barn och vårdnadshavare samt att kunna knyta an till barnens fysiska och emotionella behov under inskolning och efter barnen har övergått till förskoleklass. I resultatet redogörs det även att de intervjuade förskollärarna använder sex olika strategier för att kunna etablera en trygg anknytning med barnen och att anknytningen som skapas mellan dem och barnen påverkar barnets lärande och utveckling i förskolan. Avslutningsvis redogör resultatet för tre olika utmaningar, inskolningar, flerspråkiga familjer och konflikter med vårdnadshavare, som de fyra förskollärarna står inför i sitt arbete med barns anknytningar.

Vår studie handlar om anknytning i förskolan. Syftet med vår uppsats är att undersöka pedagogers erfarenheter och betydelsen av att främja en trygg anknytning för barns utveckling och samspel. Vi är även intresserade av att studera om covid-19 pandemin och dess restriktioner påverkar pedagogers sätt att knyta an till barn. En kvalitativ studie har gjorts där vi samlat in vårt empiriska material i form av intervjuer med åtta pedagoger som arbetar inom förskolan. Vi har analyserat materialet med hjälp avBowlbys anknytningsteori samt Brobergs begrepp om anknytningshierarkier. Vår undersökning visar att samtliga pedagoger ser betydelsen i att skapa tillitsfulla relationer. Uppfattningen kring förskolans uppdrag kopplat till betydelsen av att främja anknytning skiljer sig åt. Det finns en skillnad på hur pedagogerna arbetar med anknytning. Vi kan se att samtliga pedagoger är enade beträffande inskolningsprocessen och dess betydande roll för barnets trygghet. Samtliga pedagoger är flexibla angående anpassningen av inskolningen efter önskemål. Det som skiljer sig åt är att hälften av personalen prioriterar i första hand vårdnadshavarens önskemål och övriga prioriterar i första hand barnets behov. Under en rådande pandemi har pedagogerna uttryckt att de låter barnen komma lika nära, då de anser att det inte är möjligt att hålla avstånd till barnen. Vårdnadshavarna får inte vistas inne i förskolornas lokaler förutom i hallen. Där hålls tydligt avstånd.

Syfte med denna studie är att diskutera och problematisera begreppet anknytning utifrån några förskollärares uppfattningar om betydelsen av anknytning mellan barn och förskollärare samt att ta reda på vilka sätt förskollärarna själva menar att de arbetar med anknytning. Den teoretiska utgångspunkten som vi följde oss av i vår studie var John Bowlbys (1907–1990) anknytningsteori. Anknytningsteorin använder begreppen trygg bas, säker hamn, trygg anknytning, otrygg anknytning, ambivalent anknytning och desorganiserad anknytning för att analysera barns anknytning. Den metod vi har använt oss av i datainsamlingen var kvalitativa intervjuer med sex förskollärare. Förskollärarna menar att anknytningen har stor betydelse för barnen i förskolan och att det är en viktigt grund för barnens utveckling. Alla förskollärare anser att det är viktigt att man är överens i arbetslaget hur man vill arbeta kring anknytningen med barnen. Att samtliga i arbetslaget ska visa engagemang för att barnen ska känna sig trygga oavsett utbildning. Detta examensarbete ger personal i förskolan viktig kunskap om anknytning och dess betydelse för barnen. Det ger också viktig kunskap om hur förskollärare arbetar med anknytning i förskolan.

Syftet med denna uppsats är att belysa hur psykoterapeuter inom BUP uppfattar och arbetar med föräldrakonflikter samtidigt som de försöker upprätthålla behandlingsallianser och barnets perspektiv i behandlingsarbetet. Uppsatsen är genomförd som en kvalitativ intervjustudie med fyra informanter, med varierande tid sedan examen. Det framkommer att det psykoterapeutiska arbetet även innefattar delar av psykopedagogiska inslag om föräldrakonflikternas inverkan på barns utveckling och psykiska mående. Psykoterapeuterna anser att de behöver vara följsamma och flexibla för att kunna möta varje familjs behov samt att de har behov av arbetskolleger för att kunna dela upp samtalen i olika grupperingar/ konstellationer. En annan viktig aspekt som framkommer i studien är bedömningen att föräldrarnas mentaliseringsförmåga försämras vid konflikter och att det påverkar utformningen av behandlingsinsatsen. Slutsatsen är att mentaliseringsbefrämjande behandlingsinterventioner, behandlingsformer bör användas för att stärka och bidra till en mer gynnsam situation för barn och föräldrar i föräldrakonflikter.

Familjeproblem anses i de flesta familjeterapeutiska teorier uppstå i samspelet, kommunikationen och interaktionen mellan individerna i familjen. Samtal med små barn upplevs som komplicerat av många familjeterapeuter. I de flesta familjeteorier förväntas dock hela familjesystemet delta i den terapeutiska processen. Men de allra minsta barnen, de mellan 0 – 3 år, har inte den verbala förmågan eller abstraktionsförmågan som krävs för den ”traditionella” familjeterapin. Syftet med den här studien har varit att undersöka familjeterapeuters erfarenheter av att bedriva familjeterapi med späd- och småbarnsfamiljer. Hur arbetar familjeterapeuter med de minsta barnen och vilka möjligheter och hinder finns det med att arbeta familjeterapeutiskt med dessa familjer? Studien är kvalitativ och bygger på semistrukturerade intervjuer med åtta legitimerade familjeterapeuter som arbetar med späd- och småbarnsfamiljer. Resultatet visar att det bedrivs familjeterapi med dessa familjer. Terapeuterna väver in metoder i terapin som används vid samspelsbehandling, exempelvis videofeedback. Flera av terapeuterna uttrycker dock oro över att den familjeterapeutiska kunskapen alltmer försvinner från de mottagningar dit småbarnsfamiljer kommer för att få hjälp. Ett sätt att lyfta fram familjeterapin skulle kanske kunna vara att tydligare stå för och visa att det är familjeterapi som är den behandlande insatsen.

Inledning: Allt fler ungdomar i Sverige mår psykiskt dåligt. Depressioner och suicid ökar bland unga och det är viktigt att hitta effektiva terapimetoder. Vi har i denna uppsats valt att granska ABFT, Anknytningsbaserad familjeterapi, då den påvisat goda resultat. ABFT har sin grund bl.a. i interpersonella teorier som menar att depression hos unga kan motverkas av kvalitativa interpersonella relationer inom familjen. Denna pilotstudies syfte är att undersöka hur väl ABFT metoden genomförs i två kliniska terapiprocesser. Frågeställning: – Hur väl följer terapeuten manualens riktlinjer? – Hur väl uppnår terapeuten ABFT:s mål för varje deluppgift och hur påverkar det terapiprocessen? – Hur ser alliansen och den intersubjektiva kommunikationen ut mellan terapeut och familjemedlem och hur påverkar det terapiprocessen? Metod: Pilotstudien är en kvalitativ induktiv processtudie som vilar på en hermeneutisk grund. Grunden för studien är två ABFT behandlingar filmade från uppgifter 1-4, totalt 15 sessioner. Skattning av manualtrohet och deluppgifter har gjorts. Ett antal episoder har analyserat närmare utifrån teman som allians och intersubjektiv kommunikation. Resultat: Manualtrohet är låg till medel för ABFT terapeuter under utbildning. Manualtroheten blir lägre framförallt för att affektdjup inte skapas vilket visar sig i att både familjemedlemmar och terapeuter har svårt att stanna kvar i, dela och fördjupa de känslomässiga upplevelserna i terapin. Målen för ABFT:s deluppgifter uppnås delvis, terapiprocesserna blir något forcerade. Den intersubjektiva kommunikationens kvalité samt alliansen påverkar behandlingsprocessen och är av stor vikt för att få till en förändringsprocess och ett affektdjup. Diskussion: Vi har i studien belyst problematiken och svårigheten i att lära sig ABFT modellen och vidareutvecklat vad utbildare inom ABFT kan beakta för fortsatt implementering av ABFT modellen i Sverige.

InledningDen teoretiska utgångspunkten i vår studie är Bowlbys anknytningsteori som tillsammans med aktuell forskning påvisar att de barn som har en trygg anknytning utvecklas bättre både kognitivt och känslomässigt. För att förskolan ska erbjuda en god kvalitet är det därför av stor vikt att det finns kunskap om anknytningens betydelse hos pedagoger i förskolan samt att de arbetar för att vara trygga anknytningspersoner och skapa nära relationer med barnen.SyfteSyftet med studien är att undersöka förskollärares uppfattningar om betydelsen av barns anknytningsprocesser i förskolan.MetodI vår studie har vi använt oss av en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Vi intervjuade sammanlagt sex förskollärare som alla har en lång erfarenhet av arbete på förskola. Genom analys och bearbetning av vårt insamlade material diskuterade vi gemensamt fram ett resultat.ResultatResultatet visade att förskollärarna hade en hög medvetenhet om anknytningens betydelse för barns trygghet samt om vikten av sina egna roller som kompletterande anknytningspersoner. Trots att vårt resultat påvisar att det inte alltid finns optimala förutsättningar för en god anknytning, såsom hög personaltäthet och kontinuitet i personalgruppen, kompenserades detta till viss del av förskollärarnas förhållningssätt och kompetens.

Bakgrund: Känguruvård (KV) är en evidensbaserad vårdmetod, inom familjecentrerad neonatalvård, vars syfte är att stödja tidig anknytning och öka föräldrars delaktighet genom hud-mot-hudkontakt mellan barn och förälder. KV bör, med uppmuntran från personalen, inledas så tidigt som möjligt efter födelsen och tillämpas i den utsträckning det är möjligt. I Sverige finns en utvecklingspotential för ökad användning av KV på olika neonatalvårdsavdelningar då det finns stora nationella variationer i vilken utsträckning KV utövas. Syfte: Beskriva neonatalsjuksköterskors erfarenhet av att bedriva och utveckla känguruvård inom familjecentrerad neonatalvård. Metod: Semistrukturerade fokusgruppsintervjuer på fyra neonatalvårdsavdelningar i Sverige genomfördes under december 2015. Materialet bearbetades utifrån en induktiv ansats med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Neonatalsjuksköterskor beskriver att införandet av KV inneburit en förändrad roll från vårdgivare till att stödja och undervisa föräldrarna till att bli barnets primära vårdare. Föräldrarnas delaktighet i vården av sitt barn har ökat med KV, vilket underlättat tidig anknytning, naturlig amning samt att föräldrarollen stärkts. En tydlig målsättning, en säker vårdmiljö med tillåtande attityd samt samverkan mellan olika professioner krävs för att underlätta utveckling av KV. Slutsatser: För att bedriva och utveckla KV behöver neonatalsjuksköterskor själva kunskap och god attityd gentemot vårdmetoden. Avdelningen behöver klara rutiner, tydlig ledning och en vårdmiljö anpassad till en familjecentrerad vård som underlättar KV.

I Sverige kan individer antingen bedömas begränsat eller obegränsat skattskyl- diga. Anses individen bosatt, stadigvarande vistas eller väsentligt anknuten fö- religger obegränsad skattskyldighet och svensk beskattningsrätt för samtliga in- komster. IL räknar upp olika grunder på vilka individen kan bedömas väsent- ligt anknuten på. Antalet rättsfall på området påvisar dock stora tolkningspro- blem. Studier visar emellertid att tre faktorer i synnerhet har tillmätts större uppmärksamhet och betydelse än övriga och uppsatsen avser att undersöka om de tre bedöms tillräckligt starka att ensamma medföra väsentlig anknytning. Genomgång av praxis visar att en svensk medborgares fortsatta innehav av ti- digare permanentbostad anses tillräckligt starkt att ensamt medföra väsentlig anknytning medan innehav av fritidsbostäder har motsatt effekt. Vid oklarheter kring den skattskyldiges tidigare användning av bostaden eller vid den exakta försäljningstidpunkten har dispositionsrätten varit avgörande. Då svensk med- borgare har make kvar i Sverige anses det tillräckligt för att ensamt medföra vä- sentlig anknytning och bevisad separation erfordras för att bryta anknytningen och höga beviskrav ställs. Barn i Sverige utgör däremot inte en lika stark an- knytning hit. Antalet besöksdagar samt gemensam/ ensam vårdnad beaktas då. Studien visar även en på generösare bedömning av utländska medborgare. Vid innehav i kombination med anställning eller styrelseuppdrag undersöks möjlig- heten till väsentligt inflytande. Vid direkta och indirekta innehav utan anställ- ning eller uppdrag riktas istället fokus på bolagets ägarstruktur och möjligheten för den skattskyldige att ensam eller tillsammans med andra aktieägare domi- nera bolaget. Endast innehav under 10 % medför dock ej väsentlig anknytning.

<p>Syftet med föreliggande studie var att få en ökad förståelse kring några barnhemsbarns anknytningsmönster sett utifrån ett utbildareperspektiv på ett barnhem i Kambodja. Följande frågeställningar var i fokus: Hur menar några utbildare att barnen knyter an eller relaterar till människorna omkring dem? Hur hjälper utbildarna barnen till en tryggare tillvaro med sociala relationer i och utanför barnhemmet? Urvalet bestod av fem utbildare på barnhemmet, varav fyra utbildare och en förståndare. Åldersspannet var från tjugo till fyrtio år. Tre av de medverkande var kvinnor, samt två män. Ett kvalitativt tillvägagångssätt användes för såväl intervjuer som analys. Resultatet visade att det övergripande målet utbildarna hade med barnen var att förse dem med gedigen utbildning. För att få dem tryggare ansåg de utbildare som var från Kambodja att de primära behoven, såsom kläder, mat, och husrum räckte, medan de utbildarna från andra länder betonade vikten av att få barnen att förstå allas lika värde och betydelsen av fysisk kontakt. Diskussionen berörde aspekter som olikheter i kulturell anknytning, anknytningsmöjligheter och barnens sociala beteende på barnhemmet och vid besök av främlingar.</p>