Syftet med den här studien är att undersöka hur behandlare och handläggare i Skellefteå kommun arbetar med barn i våldsutsatta familjer med fokus på vilka effekter de upplever, och på det sättet bidra till en diskussion om framgångsfaktorer i arbetet med våldsutsatta barn. Kvalitativa intervjuer gjordes med tre behandlare som håller barnsamtal samt tre handläggare som utreder våldsutsatta barn på socialtjänstens individ- och familjeomsorg. Intervjuerna analyserades utifrån en kritisk realistisk metod som utvecklats av Björn Blom och Stefan Morén, KAIMeR-teorin. <img src="file:///page2image11992" /> I resultatet framkommer att det finns vissa faktorer som är viktiga för att behandlingen ska bli <img src="file:///page2image13200" /> lyckad, dessa är bland annat tillit, rollöverskridande, gensvar och medvetenhet. Studien avslutas med tre förslag angående behandling för våldsutsatta barn: 1) Behandlare bör lägga större fokus på hur den våldsutsatta föräldern mår för att denne ska kunna bemöta barnet i dess förändringsprocess. 2) Behandlingen bör gå ut på att hjälpa barnen få en trygg anknytning till en vuxen, i bästa fall en förälder eller liknande. 3) Våld i hemmet bör förebyggas och möjligheten för behandling underlättas genom utbildning i skolor och förskolor.

Studien ämnar undersöka om människor med ADHD uppvisar en högre prevalens av otrygg anknytning (enligt testet ASQ) än normalbefolkningen. Metoden som har använts för att mäta detta är en internetbaserad självskattningsenkät; Attachment Style Questionnaire, ASQ, som är ett test som mäter olika kateogier av relationella mönster baserade på anknytningsteori. Testresultatet indikerar en hög förekomst av otrygg anknytning (95 %) i den undersökta gruppen. Med tanke på begränsningar I validiteten främst på grund av endast användningen av enbart ett test för mätning och på grund av att ASQ mäter relationella aspekter i en individ så undersöker studien först och främst resultatet av relationella mönster i gruppen ADHD. / This study aims is to explore if people diagnosed with ADHD show a higher frequency of insecure attachment (according to the test ASQ) than the normal population. The method used is an internet-based self report survey; Attachment Style Qeustionnaire, ASQ, which is a test that measures different categories of relational patterns based on attachment theory. The test results indicate a high frequency of insecure attachment scores (95%) in the measured sample. Regarding limitations in validity using only one method of measuring, and ASQ beeing a test for measuring relational patterns, the study only claim to present results of ”relational styles” in the AD/HD sample.

Vår studie vill lyfta fram vikten av att arbeta med anknytning i förskolan. Vi har utgått från Bowlbys anknytningsteori och kopplat den till barns utveckling och lärande. Forskningen vi lyft fram visar på hur pedagogerna på förskolan kan arbeta med anknytning i arbetet med barnen. I förskolans läroplan beskrivs att det pedagogiska arbetet ska utgå ifrån varje enskilt barns behov samt präglas av omsorg och barns utveckling och lärande.SyfteSyftet med studien är att undersöka förskollärares syn på anknytning i förskolan.Våra frågeställningar är:● Hur anpassas den pedagogiska verksamheten för att skapa en god anknytning● Vilka organisatoriska anpassningar görs för att skapa en god anknytning.MetodI vår studie har vi använt oss av kvalitativ intervju som metod. Vi intervjuade sammanlagt sex verksamma förskollärare i tre olika kommuner. När vi analyserade och bearbetade vårt material diskuterade vi gemensamt fram ett resultat.ResultatResultatet av studien visar att förskollärarna arbetar med anknytning på olika sätt. De gör olika pedagogiska och organisatoriska anpassningar för att barnen ska få möjlighet till en trygg anknytning på förskolan. Exempel på anpassningar som framkommit i resultatet är användandet av anknytningspedagog, flexibelt schema och noga genomtänkt inskolning. Genom ett medvetet förhållningssätt arbetar pedagogerna för att barnen ska känna sig trygga.

Syftet med studien är att undersöka och få förståelse för hur förskolechefer tolkar läroplanens begrepp “en god introduktion i förskolan”. Studien omfattar 44 förskolechefer från skilda delar av landet. Läroplansteorin ger insikt i hur och av vilka läroplanen utformas och utvecklas. Den sätter även förskolan i ett större perspektiv och hjälper till att ge förståelse för att förskolechefernas tolkningar är beroende av kontexten de befinner sig i samt politiska beslut. Studien utgår från anknytningsteorin för att synliggöra sambandet mellan anknytning och barns utveckling och lärande. I studien används både en kvantitativ och en kvalitativ metod då empiri samlats in genom en webbenkät som i sin tur har analyserats med hjälp av innehållsanalys som metod. En slutsats som kan skönjas är att begreppet “en god introduktion i förskolan” innebär att skapa och utveckla goda relationer mellan personal, barn och vårdnadshavare. Förskolechefernas tolkning av begreppet medför att det under introduktionen ska skapas trygghet för både barn och vårdnadshavare samt möjlighet för anknytning att ske mellan barn och pedagoger. Andra vanliga aspekter av ”en god introduktion i förskolan” är att personal och vårdnadshavare informerar och kommunicerar på varierande sätt med varandra. Att välkomna, bemöta, anpassa och göra familjerna delaktiga i verksamheten med utgångspunkt i värdegrunden är också viktiga aspekter av introduktionen.

Anknytning är under de två första levnadsåren, den viktigaste uppgiften ett barn har. Då många barn börjar förskolan mellan de fyllt ett och två år, lämnas barnets första och viktigaste utvecklingsuppgift från föräldrarna till förskolans pedagoger. Kunskap bland pedagogerna om anknytningsteori är därför essentiell. Genom semistrukturerade intervjuer ämnade studien att undersöka hur pedagoger i förskolans verksamhet upplever och uppfattar barns trygghetsbehov för att beskriva hur pedagogen som sekundär anknytningsperson kan tillgodose barns anknytningsbehov. Resultatet visar en medvetenhet om anknytningsteori bland pedagoger vilken påverkar anknytningen positivt, studien visar även att strukturella faktorer, främst stora barngrupper, låg personaltäthet och politisk styrning påverkar anknytningen mellan pedagoger och barn negativt. En medveten minskning i barngruppernas storlek och en ökning i personal per barn skulle därför kunna förbättra förskolan kvalité. Även kunskap om anknytningens betydelse för trygghet och utveckling efterfrågas. Först när kunskapen om anknytningens betydelse för utveckling och lärande finns på högre nivå, kan utvecklingen mot tryggare anknytningsrelationer i förskolan fortgå. / <p>Godkännande datum: 2017-06-02</p>

Syftet med denna studien är att bidra med kunskap om relationsskapande under inskolningen. Fokuset ligger på vårdnadshavares perspektiv och åsikter om hur de ser på relationen som förskollärarna har med deras barn samt vilken relation de har med förskollärarna.   Den teori som vi har valt till denna studie är Bowlbys Anknytningsteori. Den handlar om hur anknytningen från ett barn till sina vårdnadshavarna kan se ut och hur en anknytning kan utvecklas, både till vårdnadshavare samt förskollärare i förskolan.   Den valda metoden var kvalitativa intervjuer med vårdnadshavare där de fick berätta om sina upplevelser angående inskolningen samt redogöra för hur de såg på relationen som de har med förskollärarna idag.   I resultatet kom det fram att trygghet var ett centralt begrepp som vårdnadshavarna tryckte på var viktigt för dem. Det var viktigt att både barnen och vårdnadshavarna var trygga med förskollärarna. Information var även något som togs upp som en viktig del till att vårdnadshavarna kände sig trygga.

Syftet med denna studie är att undersöka om förskollärare upplever att minskade barngrupperhar  skapat  förändring  för  barnen  då  det  är  färre  barn  i  barngrupperna.  Undersökningen kommer att genomföras ur ett anknytningsperspektiv med fokus på vad förskollärare anser är betydelsefullt för att skapa anknytning. Om förskollärarna upplever en förändring kring anknytningen för barnen till pedagogen i en barngrupp med färre antal barn. Studiens teoretiska utgångspunkt är John Bowlbys teori om anknytning, vilken förklarar vikten av relationen mellan vuxen och barn. Studien är genomförd med hjälp av intervjuer som är en kvalitativ metod. Studien ska undersöka förskollärares erfarenheter och upplevelser i förändringsarbetet med minskade barngrupper. Studien belyser också tidigare forskning kring barngruppers storlek ur ett anknytningsperspektiv. Resultatet i studien presenteras i fyra kategorier, tid, organisation, miljö och trygghet som har fått positiva effekter i förskolans verksamhet - för barnen. Resultatet visar på att samtliga förskollärare i studien  lyfte fram vikten av trygghet för barnen och att arbetssättet i mindre barngrupper har bidragit till att barnen har färre relationer, samt att förskollärarna kommer närmare barnen. Förskollärarna upplever att barnen är mer trygga nu samt att förskollärarnas närvaro har ökat. De beskriver tidsaspekten som positiv då det i den mindre barngruppen ges möjligheten att ge barnen mer tid. De talar också om upplevelsen av att inte räcka till i den nya organisationen, då de endast är två personal per barngrupp, vilket kan bli sårbart. Det finns ett tydligt resultat i studien om personalens arbetsbelastning och att minskade barngrupper är bättre för barnen, men sämre för de personer som arbetar i den organisatoriska verksamheten. I de barngrupper där antalet barn per personal är fem eller fler finns en extrabelastning.

Syftet med denna studie är att undersöka vårdnadshavarnas erfarenheter av anknytning och omsorg i introduktionsprocessen i förskolan. Introduktion är en av förskolans största områden och vi är nyfikna på vårdnadshavarnas erfarenheter gällande ämnet. Vi utgår från tre frågeställningar, varav en frågeställning är övergripande som följs av två underfrågor. Frågeställningarna berör arbetet med introduktion, vårdnadshavarnas erfarenheter av anknytning och omsorg samt introduktionsmetoder. Studien har genomförts på två förskolor i samma kommun och vi har samlat in enkätsvaren som vårdnadshavare har besvarat på de respektive förskolorna. Empirin samlades in genom kvalitativ metod och kommer analyseras utifrån Brobergs, Hagströms, Brobergs (2012) tolkning av anknytningsteori och relationell pedagogik som Aspelin och Persson (2011) beskriver.  Det framkommer i resultatet att introduktionsmetoderna känns tillräckliga för att bidra till barnets trygghet på förskolan. Vårdnadshavarnas erfarenheter med anknytning och trygghet är att det är betydelsefullt i arbetet med introduktionen. I vår studie kan det ses som att vårdnadshavarna upplever att samarbete och en tydlig kommunikation är en förutsättning för ett lyckat omsorgsarbete i förskolan.

No description available.

Begreppen anknytning och samspel är väletablerade inom den svenska socialtjänsten. De används både inom utredningssektorn och inom socialtjänstens öppenvård för barn och familj. Under de senaste åren har forskning rörande dessa begrepp samt metoder kopplade till anknytning och samspel ökat, där forskarna är oense om hur bland annat socialarbetare i praktiken bör arbeta med detta. De flesta är dock överens om att det är nödvändigt att arbeta med då dessa faktorer har en stor inverkan på barns utveckling. Med grund i detta syftar vi till att undersöka socialarbetares erfarenheter av samspel- och anknytningsarbete inom familjebehandling. I denna studie har vi intervjuat socialarbetare vilka arbetar eller har arbetat inom socialtjänstens familjebehandling. För att få en mer nyanserad bild av socialarbetarnas erfarenheter har resultaten främst analyserats utifrån Lipskys gräsrotsbyråkrati men även utifrån Bronfenbrenners systemteori. Vi har främst fokuserat på det spänningsfält socialarbetare ofta befinner sig i där de å ena sidan måste förhålla sig till organisatoriska riktlinjer och lagar och å andra sidan klienternas önskemål och behov. I resultatet har det framkommit att arbetet med samspel och anknytning ofta är beroende av ett organisatoriskt stöd vilka förser de professionella med riktlinjer för hur de i behandlingsarbetet bör tillämpa samspels- och anknytningsbaserade metoder. Vidare har det framkommit att flera av intervjupersonerna upplever en avsaknad av sådana riktlinjer även fast att de förväntas arbeta med det. Trots att arbetet med samspel och anknytning ofta är väldigt komplext och många gånger utmanande menar samtliga intervjupersoner att det är en viktig och grundläggande del av socialtjänstens arbete med familjebehandling.