Syftet med examensarbetet har varit att undersöka ”Förskollärarnas syn på omsorg i förhållande till undervisning i förskolan”. Genom att undersöka detta område ville jag uppmärksamma omsorgens betydelse för de yngsta barnens möjligheter att införskaffa ny kunskap. Jag använde mig av fyra övergripande frågeställningar för att etablera en förståelse för förskollärarnas syn på omsorg, undervisning samt vilken betydelse de har för varandra.För att besvara mitt syfte använde jag mig av John Bowlbys anknytningsteori och Vygotskijs sociokulturella perspektiv. Teorierna etablerar en förståelse för vad som är betydelsefullt för det enskilda barnets utveckling. Både som enskild individ, men även i samspel med andra. Detta medför att pedagoger och föräldrar får en djupare förståelse för omsorgens betydelse samt på vilket sätt barnet får ny kunskap.Jag genomförde sex kvalitativa semistrukturerade intervjuer som medförde till materialet som arbetet grundar sig på. Utöver det användes varierande litteratur och artiklar inom området jag undersökte. Resultatet visade att omsorgen är den viktigaste beståndsdelen för barnets förmåga att utvecklas och erövra ny kunskap. Vidare lyftes pedagogens förhållningssätt till både förälder och barn, samt vilken betydelse föräldern har när det gäller barnets förutsättningar till att hitta en anknytningsperson som kan ta förälderns plats när hen inte är där. Pedagogens bemötande och tillvägagångssätt, samt förutsättningar till omsorgsutövande och lärande av det enskilda barnet ansågs av pedagogerna som en avgörande faktor för barnets utveckling. Några av de faktorer som begränsade pedagogernas möjlighet till att ombesörja omsorg och undervisning till det enskilda barnet var bland annat mycket personalfrånvaro, vikariebrist, outbildad personal och barngruppernas storlek.

AbstractStudien har utgått ifrån syftet som handlar om pedagogers uppfattning om ålderns betydelse för inskolning. Vi gjorde en kvalitativ studie av fem pedagoger som besvarade intervjufrågor som baserades på våra frågeställningar: Vilka förhållningssätt och strategier har pedagoger vid inskolning av olika åldrar? Vilka erfarenheter har pedagoger av inskolning av barn i olika åldrar? Vilken uppfattning har pedagoger om vårdnadshavarens roll när det gäller inskolning och ålder? För att sedan kunna analysera empirin med hjälp av att koppla den till de olika teoretiska begreppen ur anknytningsteorin. Resultatet i studien från de fem pedagogerna som deltog i undersökningen hittar vi mycket gemensamt i forskningen. Där bland annat pedagogerna anser att skapa trygghet och en trygg anknytningsrelation kommer på första plats oavsett barnens ålder vid inskolning, samt närhet är det främsta arbetssättet som alla pedagoger föredrar. Det finns olika typer av svårigheter som uppkommer under inskolningen, det skiljer sig en del mellan barnen som är under två år och de barnen som är äldre än två år. Men barnens ålder påverkar inte hur inskolningen kommer bli, utan det handlar mer om vilka metoder pedagogerna kan använda beroende på barnens ålder, detta för att skapa förståelse hos barnen i pedagogiken. Däremot har föräldrars uppförande stor påverkan om hur inskolningen ser ut för barnen, där föräldraaktivinskolning b.la har en positiv påverkan i det pedagogiska arbetet enligt pedagogerna, vilket också har benämnts i delar av forskningen.Sammanfattningsvis av arbetets resultat är att pedagoger ska kunna vara lyhörda och fylla barnens behov genom att hela tiden försöka vara engagerade och kontinuerligt närvarande för barnen oavsett åldrar. Detta möjliggör att barnen kan känna sig trygga av pedagogernas närhet och mottaglighet, som de sedan kan knyta an till. Nyckelord: Anknytning, Behov, Inskolning, Närhet, Trygghet.

AbstractSyftet med denna uppsats är att undersöka hur fem olika pedagoger i förskolan arbetar inkluderande med barn i åldern ett till tre år. Studien besvarar två frågeställningar: Hur hanterar pedagogerna sitt uppdrag att arbeta inkluderande i praktiken? Vilka utmaningar och svårigheter identifierar pedagogerna i arbetet med inkludering? Studien analyseras utifrån två teoretiska perspektiv, anknytningsteori och relationell pedagogik. Tidigare forskning om ämnet inkludering i skolverksamhet presenteras, och sätts i relation till studien. Resultatet visar att pedagogerna arbetar inkluderande utifrån de förutsättningar de har. Styrdokumenten visar att ett inkluderande förhållningssätt ska finnas i svensk förskola. Detta kan dock kollidera med forskning om små barn, där tryggheten utgör grunden för att barn ska vilja utforska miljön och skapa relationer i förskolan. Närvarande och lyhörda pedagoger utgör den tryggheten, när inte vårdnadshavare är närvarande. Styrdokument som Barnkonventionen, Läroplanen för förskolan och Skollagen säger att barnets bästa alltid ska beaktas. Detta kan ställa pedagoger som arbetar med de allra yngsta inför ett dilemma. Där administrativa uppgifter och kollegiala sammanhang utmanar möjligheten att vara den trygga anknytningen, som barnet behöver under sin dag i förskolan. Resultatet visar också att de intervjuade pedagogerna delvis har olika uppfattningar om begreppet inkludering. Pedagogerna menar att inkludering ska beaktas när barnet introduceras i förskolan. Studiens pedagoger möjliggör delaktighet, samspel och inflytande genom att på ett målmedvetet sätt erbjuda barnen olika aktiviteter som främjar detta. Studien visar att målet i förskolan är att alla barn ska inkluderas i verksamheten genom att respekteras, lyssnas på och accepteras utifrån sin egen person. Mer forskning om hur, och på vilket sätt barn under tre år omfattas av inkludering är viktig för yrkesrelevansen.

Syftet med vår studie är att få kunskap om hur förskolans personal med sin kompetens och erfarenhet och med verksamhetens innehåll bidrar till att skapa bästa möjliga förutsättningar till en trygg anknytning i barns inskolning. Vi sökte tidigare forskning som har gjorts med liknande studier för att kunna fylla kunskapsluckor rörande inskolningsprocesser ur pedagogers perspektiv. Forskning som vi fann behandlar inskolning där avsikten var att få en förståelse för pedagogernas val av arbetsmetoder, vilka strategier och anpassningar som görs för att trygghet och anknytning ska skapas. Genom transkribering av semistrukturerade intervjuer fick vi ett rikt material som vi kunde analysera. Som analysverktyg av vår insamlade empiri har vi använt oss av anknytningsteori, omsorgsetik och relationskompetens för att lättare förstå materialet samt pedagogers förhållningssätt och hur de kan påverka barns inskolning.Studiens resultat visar att oavsett vilka arbetsmetoder pedagogerna använder vid inskolning sker anpassningar efter barnets behov och vårdnadshavarnas önskemål. Relationer i ett ömsesidigt samarbete med tillit och trygghet värderas högt av pedagogerna där det uppges underlätta separationer för både barn och vårdnadshavare, vilket också kan göra det lättare för barnet att knyta an till andra personer. Att kunna vara normkritisk som pedagog och reflektera över sitt förhållningssätt tycks vara en förmåga som krävs för att kunna göra anpassningar i inskolningsmetoderna då det är människor med olika behov och förutsättningar pedagogerna arbetar med.

Syftet med denna studie är att söka svar på hur pedagoger i förskolan organiserar inskolningen för de yngsta barnen, så att barnet ska få en så trygg anknytning som möjligt till pedagogerna på förskolan. Vi vill även öka medvetenheten kring vilka faktorer som kan påverka inskolningsprocessen och hur detta kan påverka barnets möjlighet till att knyta nära känslomässiga relationer. Vår teoretiska utgångspunkt i studien har varit anknytningsteorin samt omsorgsetik. Genom semistrukturerade intervjuer ville vi få en bredare och djupare förståelse av hur erfarna pedagogerna tänker kring dessa frågor. Resultatet av vår studie visar på att det finns faktorer som kan påverkar hur väl pedagogerna lyckas få barnet att knyta an till dem. Barngruppens storlek påverkar barnets möjlighet till att etablera trygga relationer, att ha en kontinuitet i personalgruppen var en faktor som var av vikt för att skapa en trygg anknytning. Informanterna har förståelse för hur viktigt det är att barnet får förutsättningar så att de kan knyta an till dem som anknytningspedagog. I nuläget jobbar samtliga efter den föräldraaktiva inskolningen men de är överens om att det viktigaste i arbetet med att skapa nära trygga relationer med barnet och vårdnadshavarna är deras förhållningssätt. Hur de bemöter, känner av och förstår vad varje barn behöver för att lära, våga utforska och utvecklas. Studiens huvudsakliga slutsats är att pedagoger i förskolan behöver ha kunskap om anknytningsmönster och omsorgsetik för att förstå barns olika beteenden och därigenom kunna bemöta varje barns behov.

Syftet med studien är att lyfta vårdnadshavares röster i fråga om inskolning av deras barn i förskolan, hur delaktiga de upplever sig vara samt hur delaktiga de önskat och förväntat sig vara i processen. Studien är kvalitativ och har genom semistrukturerade intervjuer med vårdnadshavare ämnat att lyfta deras röster kring inskolningen, som de tidigare hörts förhållandevis lite kring. Vi har velat skapa ytterligare förståelse kring hur kommunikation och delaktighet ser ut vid inskolning och hur det vidare förstås i relation till barnets anknytningsrelationer till pedagogen. Vidare ville vi undersöka vad det finns för önskemål kring inskolningen hos vårdnadshavare samt vilka förutsättningar våra deltagares inskolningar har haft. Samt synliggöra hur samverkan mellan pedagog och vårdnadshavare har sett ut under inskolningsprocessen, och hur vårdnadshavare upplever att det har påverkat barnets möjlighet att skapa en trygg anknytning och omsorgsrelation till pedagogen. Intervjuerna har bearbetats, analyserats och studerats genom anknytningsteorin och omsorgsetiken. Resultatet av studien har visat på en önskan om tydlig kommunikation mellan vårdnadshavare och pedagog innan och under inskolningen, för att skapa trygghet hos vårdnadshavaren att lämna sitt barn i förskolans händer. Studien visar att kommunikation är grundläggande för att vårdnadshavaren skall känna sig delaktig i inskolningsprocessen, oavsett om det gäller föräldraaktiv- eller traditionell inskolning. Det framkommer också i resultatet att längden på inskolning kan tänkas vara av mindre relevans så länge barn och pedagog hinner skapa en anknytning- och omsorgsrelation sinsemellan innan vårdnadshavaren lämnar.

Syftet med denna studie är att undersöka hur några förskollärare arbetar med medvetenhet om anknytningens betydelse för yngre barn i förskolan och hur de arbetar för att barnen ska känna sig trygga i verksamheten. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer har vi kunnat få svar på våra forskningsfrågor som är, Vad är anknytning för de intervjuade förskollärarna och på vilket sätt anser dem att det har betydelse för barns trygghet? Samt, Hur de tillfrågade förskollärarna arbetar gällande barns anknytning och finns det faktorer som påverkar detta arbete? Vi har utgått från anknytningsteorin när vi analyserat vårt resultat, vidare har vi använt oss av en fenomenografisk ansats som analysmetod för att hitta likheter och skillnader i förskollärarnas uttalanden. Resultatet av vår studie visade på skillnader i hur förskollärarna arbetar med anknytning men också likheter som visade på en viss medvetenhet kring ämnet. Förskollärarna var eniga om att anknytning handlar om en känslomässig relation som skapas över tid samt att anknytning och trygghet är viktiga faktorer för barnets utforskande i verksamheten, lyhördhet för barnets behov var även en faktor som alla förskollärarna ansåg var betydelsefull i trygghetsarbetet. Det visade sig dock att de använde sig av olika metoder under inskolning och såg olika på hur många pedagoger från arbetslaget som skulle vara delaktiga under barnets inskolningsperiod i förskolan. Vidare visade resultatet att förskollärarna ansåg att stora barngrupper och en minskad personaltäthet påverkade deras arbete med anknytning och svårigheten med att se varje enskilt barns behov. / The purpose of this study is to investigate how some preschool teachers work with awareness of the importance of attachment to younger children in preschool and how they work to make the children feel safe in their activities. With the help of semi-structured interviews, we have been able to get answers to our research questions which are, What is attachment according to the interviewed preschool teachers and in what way do they think it has significance for children's safety? As well, How do the pre-school teachers work with children's attachment and are there factors that influence this work? We have used the attachmenttheory when analyzing our results, and we have used a phenomenographic approach as an analytical method to find similarities and differences in preschool teachers' statements.The results of our study showed differences in how preschool teachers work with connection, but also similarities that showed a certain awareness of the subject. Preschool teachers agreed that attachment is about an emotional relationship that is created over time and that attachment and security are important factors for the child's exploration of the business, and responsiveness to the child's needs was also a factor that all preschool teachers considered to be important in security work. However, it turned out that they used different methods during preschool and looked differently at how many educators from the work team would be involved during the child's preschool period in preschool. Furthermore, the results showed that preschool teachers considered that large groups of children and a reduced staff density affected their work with connection and the difficulty in seeing each individual child's needs.

Syftet med denna studie vara att bidra med kunskap om pedagogers erfarenheter och uppfattningar av inskolning och inskolningens betydelse för barnets anknytning i förskolan. Detta är en kvalitativ intervjustudie som är utförd med totalt åtta pedagoger i tre olika kommuner i Sverige. I resultatet framkommer det att pedagogerna har erfarenhet av olika inskolningsmetoder och att dessa metoder anpassas efter varje familj som ska inskolas i förskolan. För att kunna utveckla en anknytning till barnet under inskolningen uttrycker pedagogerna att pedagogens förhållningssätt anses vara avgörande men även vårdnadshavare ses som en viktig del i detta. De beskriver attbarnetintealltid                 hinner utveckla en trygg anknytning under inskolningsperioden då pedagogernas uppfattningar är att det tar tid att utveckla en anknytning. / <p>2019-12-20</p>

Studiens syfte har varit att undersöka hur förskollärare arbetar för att skapa trygghet för de yngre barnen vid inskolning. Utifrån valt syfte har tre frågeställningar utformats: Hur definieras begreppet trygghet vid inskolning, Hur arbetar förskollärare med att skapa anknytning vid inskolning samt Vilka utmaningar och möjligheter identifieras vid skapandet av trygghet för barn vid inskolning. Frågeställningarna utformades på ett sådant sätt för att kunna ta reda på hur förskollärare ser på trygghet, anknytning, utmaningar och möjligheter, samt om de använder olika strategier i arbetet för att skapa trygghet vid inskolning. Bowlbys (2010) anknytningsteori har använts tillsammans med begrepp som tillhör teorin, samt begrepp som kan relateras till förskolans verksamhet. Det har gjorts för att kunna analysera resultatet ur ett helhetsperspektiv, där delar av resultatet har valts ut som ansetts viktiga för att kunna få fram förskollärarnas olika tankar och uppfattningar om studiens valda forskningsområde. Studien byggdes på en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer har genomförts med fyra förskollärare i en kommun från olika förskolor. Det var för att ta reda på hur förskollärarna ser på trygghetsskapandet under inskolningstiden i olika verksamheter. I resultatet framkom det att förskollärarna har en gemensam syn på hur viktig roll tryggheten spelar under inskolningen. Resultatet visade även hur samverkan med vårdnadshavare kan vara avgörande för hur barnen kommer uppleva denna period. Vidare framkom det i resultatet även olika strategier förskollärarna använder sig av i skapandet av trygghet. Dessa olikheter som kommit fram i studien innefattar förskollärarnas olika arbetssätt och inskolningsmetoder samt hur de arbetar med anknytning till varje enskilt barn i verksamheten.

Syftet är med den här uppsatsen är att undersöka vilka strategier som förskollärare säger sig använda för att möjliggöra trygghet i en pressad verksamhet. I dagens samhälle står förskolan inför många utmaningar såsom brist på utbildad personal, lokaler som inte är anpassade till verksamhetens behov och en begränsad ekonomi. Samtidigt som förskollärare upplever att deras uppdrag blir allt större upplever de också att barngruppernas storlek ökar. Många förskollärare menar att detta påverkar deras arbete i verksamheten. Därför undersökte uppsatsen vilka strategier förskollärare säger sig använda för att möjliggöra trygga relationer till barn och barnen emellan, samt hur förskollärare organiserar verksamheten för att skapa en social trygghet. För att undersöka detta har en digital enkät skickats ut och fyra intervjuer genomförts. I resultatet framkom det att de vanligaste strategierna var att dela upp barngruppen i mindre grupper, att inkludera barnen i arbetet med trygghet och att skapa tydliga rutiner för barnen i verksamheten.