No description available.

Background: Social-workers exposure to client violence is recognized as a prevalent hazard for subsequent mental illness, and occurs partly due to organizational shortcomings with a disparity between demands and resources. Resilience is viewed as an ability to manage adversity, providing protection against mental illness due to workplace violence (WPV). Purpose: To distinguish experiences of WPV, mental illness and resilience among municipal socialworkers’ in Sweden, and determine the association between mental illness, WPV and resilience.  Methods: A cross-sectional study of 186 social-workers was conducted using an internet-based survey. Questions from the Resilience scale, Maslach’s burnout inventory and General Health Questionnaire were used. Descriptive data was created, bivariate analysis and linear regression conducted including items as mental illness, resilience and WPV analysed using resilience theory.  Results: Almost every socialworker (93%) had experienced WPV. Verbal violence most common occurring as a reaction, although prevalence, severity and fear towards exposure was relatively low. Respondents appeared both resilient and in good mental health. Increasing WPV correlated with a higher degree of mental illness (B= 1,345). Mental illness decreased when resilience increased (B= -,727). Resilience may constitute an important tool for social-workers and social services, to manage consequenses of WPV and develop sustainable social work practice.

Förekomsten av hot och våld ökar i samhället. Inom hälso- och sjukvården har akutmottagningen identifierats som en av de arbetsplatserna där hot och våld är vanligast förekommande. Sjuksköterskor är den profession inom hälso- och sjukvård som löper störst risk att utsättas för hot och våld från patienter och anhöriga.   Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av hot och våld på akutmottagning. Metoden som valdes var en litteraturöversikt. Artikelsökningar genomfördes i PubMed, Cinahl och PsycInfo, där 17 artiklar identifierades som besvarade litteraturöversiktens syfte. Genom en integrerad analys identifierades tre huvudkategorier: hot och våld som en del i det dagliga arbetslivet, att möta och hantera hot och våld samt konsekvenser vid förekomst av hot och våld.   Resultatet visade att hot och våld mot sjuksköterskor på akutmottagningar var vanligt förekommande globalt. Sjuksköterskor fann det svårt att hantera hot och våld på sin arbetsplats, med psykiska och fysiska konsekvenser som följd. Det arbetsrelaterade våldet påverkade sjuksköterskorna såväl professionellt som privat. Det finns troligtvis ett stort mörkertal av arbetsrelaterat hot och våld, då detta inte rapporteras i lika stor utsträckning som det förekommer. Sjuksköterskorna uppgav att de kände sig otrygga på sin arbetsplats och en stor andel av sjuksköterskorna beskrev att de någon gång på grund av arbetsrelaterat hot och våld övervägt att byta arbetsplats.  Slutsatsen av denna litteraturöversikt var att hot och våld var ett vanligt förekommande globalt problem som har en stor betydelse för sjuksköterskors psykiska- och fysiska välmående. Kvalitén på vården minskade när sjuksköterskan utsattes för hot och våld och som ett resultat av detta upplevdes patientsäkerheten hotad / The incidence of threats and violence is increasing in society. Within health care, the emergency room is the workplace where threats and violence are most common. No other workforce than nurses is more prone to being exposed to threats and violence from patients and their relatives.     The aim of this literature review was to describe nurses’ experiences of threats and violence in the emergency room.    The chosen method to study this was a literature review. Article searches were conducted on PubMed, Cinahl and PsycInfo, from which relevant 17 articles were identified. Through an integrated analysis, three categories were identified: threats and violence as part of daily working life, facing and managing threats and violence, and the consequences of the occurrence of threats and violence.    The results showed that threats and violence are commonplace in emergency clinics. Nurses find it difficult to manage threats and violence in their workplace, with psychological and physical consequences. Work-related violence affected nurses both professionally and privately. It is highly likely that a large number of incidents are never reported, where threats and violence against nurses most often go unreported. Nurses describe feeling unsafe at their workplace and a large proportion of nurses indicate that they have at some point considered changing workplace due to workplace violence   The conclusion of this study is that workplace violence is a common problem world wide that is of great importance for the mental and physical well-being of nurses. Quality of care decreases when nurses were exposed to workplace violence and therefore patient safety is threatened

Bakgrund: Hot och våld är något som blir mer vanligt i samhället och så även i ambulanssjukvården. Arbetsrelaterat våld innefattar att utsättas för ohövligheter, mobbning, verbala och fysiska aggressioner, hotfulla ord eller aktioner, sexuella trakasserier och fysisk misshandel under sin arbetstid. Ambulanspersonalen har i tidigare forskning visat sig vara en utsatt personalkategori då de väldigt ofta arbetar ensamma i främmande miljöer med patienter med stor variation av sjukdomstillstånd. Syfte: Studiens syfte var att beskriva ambulanspersonalens utsatthet för arbetsrelaterat våld och hur omvårdnaden kan påverkas. Metod: Studien utfördes som en litteraturstudie genom systematisk ansats och med en integrerad analys av 14 artiklar med kvalitativ, kvantitativ och mixad metod. Resultat: Mellan 66 och 75 procent av ambulanspersonalen hade utsatts för någon typ av hot eller våld i sin yrkesutövning. Verbala hotfulla yttranden var vanligast. Att utsättas för hot eller våld i sitt arbete ger psykiska och fysiska konsekvenser inte bara i mötet med patienter och i yrkesutövningen, på kort eller längre sikt, utan även på privatlivet och i integrationen med andra människor. Rädsla, uppgivenhet, frustration och ilska är vanligt förekommande hos ambulanspersonalen som blivit utsatt. Detta kan påverka vårdandet av patienten då ambulanspersonalen blir mer vaksam för att skydda sig själv och sin kollega men även en minskad empati och tålamod. Slutsats: Arbetsrelaterat våld inom akutsjukvården är vanligt förekommande och ambulanssjukvården är inget undantag. Det arbetsrelaterade våldet påverkar inte bara personalens hälsa och välbefinnande utan även omvårdnaden av patienten genom att vårdrelationen riskerar att försämras. Då studier tyder på att det arbetsrelaterade våldet har en tendens att öka så behövs förebyggande arbete, utbildning och uppföljande samtal för att på så sätt bibehålla en god omvårdnad och ambulanspersonalens välbefinnande. / Background: Threats and violence are something that is becoming more common in society and so also in ambulance care. Ambulance personnel are a vulnerable category of personnel as they very often work alone in foreign environments. Increased resources are needed to protect staff and also the patient. Aim: The aim of the study was to describe the ambulance staff's exposure to work-related violence and how nursing can be affected. Method: The study was conducted as a literature study through a systematic approach and with an integrated analysis of 14 articles with qualitative, quantitative and mixed method. Results: Between 66 and 75 percent of the ambulance staff had been exposed to some type of threat or violence in their professional practice. Verbal threatening statements were most common. Being exposed to threats or violence in their work has psychological and physical consequences not only in the meeting with patients and in the professional practice, in the short or long term, but also in private life and in the integration with other people. Fear, despair, frustration and anger are common among ambulance personnel who have been exposed. This can affect the care of the patient as the ambulance staff becomes more vigilant to protect themselves and their colleague but also a reduced empathy and patience. Conclusion: Work-related violence in emergency care is common and ambulance care is no exception. Work-related violence affects not only the health and well-being of staff but also the care of the patient as the care relationship risks deteriorating. As studies indicate that work-related violence has a tendency to increase, preventive work, education and follow-up conversations are needed in order to maintain good nursing and the well-being of ambulance staff.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur arbetsrelaterat språkbruk har integrerats i sfi-utbildningen utifrån tidigare sfi-elevers perspektiv i jämförelse med deras erfarenheter på den svenska arbetsmarknaden. Detta undersöktes utifrån tre frågeställningar: (1) I vilken mån upplever sfi-eleverna att sfi-utbildningen inriktats mot arbetsrelaterade kontexter och språkbruk? (2) Vilka förväntningar hade sfi-eleverna angående sfi-utbildningens roll för deras framtida jobb? (3) Hur uppfattar sfi-eleverna sin språkliga identitet och sin egen förmåga att använda språkkunskaperna från sfi på arbetsplatsen? Fyra intervjuer genomfördes med tidigare sfi-elever som alla hade arbetslivserfarenhet på den svenska arbetsmarknaden. Resultaten från intervjuerna analyserades med hjälp av en analysmall som skapats från analysmetoden kvalitativ innehållsanalys. Resultaten beskrev hur deltagarna arbetat med arbetsrelaterat språkbruk genom exempelvis övningar att skriva cv och personliga brev men att ämnet skulle kunna haft större prioritering. Deltagarnas förväntningar handlade om förhoppningar att lära sig arbetsrelaterat språkbruk på sfi-utbildningen med fokus på språket som samhällsbärare, men att saknaden av effektivitet i sfi-utbildningens innehåll påverkat deras chanser till detta. Slutligen uppfattades deltagarnas språkliga identiteter utifrån språkanvändningen på arbetsplatserna, där vissa av deltagarna upplevde en svårighet att bygga upp sin språkliga identitet medan andra kände att de kunde byggas upp språkligt av kollegor och kunder. Samtliga deltagare uttryckte dock att deras språkliga identiteter begränsades av den korta tid som de hunnit praktisera språket på arbetsplatsen.

Socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd stöter på risker i sitt arbete som innebär att de tenderar att utsättas för arbetsrelaterat klientvåld mer än andra yrkesgrupper. Syftet har varit att studera upplevelserna av arbetsrelaterat klientvåld bland socialsekreterare som arbetar med ekonomiskt bistånd,hur de har hanterat upplevelserna och hur de har blivit påverkade av dessa. Studien analyserar dimensionen av den geografiska närheten till sina klienter parallellt med arbetsrelaterat klientvåld. Åtta kvalitativa semistrukturerade intervjuer har genomförts med socialsekreterare som arbetar med ekonomiskt bistånd i mindre kommuner. Empirin har analyserats utifrån organisationsteori med inriktning på klientrelationen och organisationskultur samt teori om copingstrategier. Upplevelserna av arbetsrelaterat klientvåld presenteras i termer av våld, hot och trakasserier. Resultatet presenterar att våld är tämligen ovanligt förekommande bland socialsekreterarna, medan hot och trakasserier tenderade att vara vanligt förekommande. Studien fann 16 olika copingstrategier som användes för att hantera upplevelserna av arbetsrelaterat klientvåld. Copingstrategierna delades in i problemfokuserade och emotionsfokuserade. Upplevelsen av arbetsrelaterat klientvåld påverkade socialsekreteraren genom att de ändrade sitt arbetssätt och blev avvaktande i sin yrkesroll. Privatlivet påverkades genom att socialsekreteraren undvek lokala platser för att inte träffa på klienten, fick med sig upplevelserna hem där obehaget överfördes till deras familjer. Resultatet fann att den geografiska närheten till sina klienter i relation till arbetsrelaterat klientvåld gör att upplevelserna av arbetsrelaterat klientvåld förstärks. Arbetsrelaterat klientvåld är normaliserat inom organisationen. Organisationen saknar tydliga gränser för vad som klassificeras som arbetsrelaterat klientvåld. Det resulterar i att socialsekreterare inte rapporterar klientvåld som de anser är icke acceptabelt.

Bakgrund: Arbetsrelaterat hot och våld (AHV) är ett fenomen som drabbar samtliga organisationer inom hälso- och sjukvården där sjuksköterskor är den mest drabbade professionen. AHV definieras utefter relationen mellan utövare och den utsatta samt utefter typen av våld som utförs: verbalt, sexuellt eller fysiskt våld. Konsekvenser av att bli utsatt kan bland annat vara att bli stressad, utbränd, ångest och tankar kring att avsluta karriären inom professionen. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av fenomenet AHV inom hälso- och sjukvården. Metod: Denna litteraturstudie omfattar tolv kvalitativa studier som samlades in genom tre databaser: CINAHL, PubMed och PsycInfo. Inklusionskriterierna för inkluderade data var sjuksköterskors perspektiv, empiriska kvalitativa studier, IMRAD-struktur och studier som överensstämde med författarnas syfte. Exklusionskriterier var studier med syfte att beskriva terrorism, mobbning och sexuellt våld som en ensamfråga. De återstående studierna analyserades genom en deskriptiv dataanalysmetod. Huvudresultat: Tre huvudteman identifierades i resultatet: Sjuksköterskors erfarenhet av våld på arbetsplatsen där sjuksköterskorna identifierade händelseförloppet vid AHV, Sjuksköterskors hälsa och välbefinnande i närvaro av hot och våld på arbetsplatsen där sjuksköterskorna identifierade och reflekterade kring hälsa och välmående, samt Sjuksköterskors erfarenhet av organisatorisk frånvaro i närvaro av hot och våld på arbetsplatsen vilket identifierade brister på stöd och återkoppling vid avvikelserapportering av AHV. Slutsats: Med denna litteraturstudie strävar författarna efter att illustrera fenomenet AHV och styrka vikten av att förebygga, implementera insatser för strategier och kunskap samt ge sjuksköterskor organisatoriskt stöd vid AHV. / Background: Workplace violence (WPV) is a phenomenon that affects all organizations within health care, with nurses being the most affected profession. Workplace violence is defined by the relationship between the perpetrator and the victim, but also according to the type of violence that is carried out: verbal, sexual or physical violence. Consequences of being exposed can include stress, burnout, anxiety and thoughts about ending one's career in the profession. Aim: The purpose of this literature study was to describe nurses’ experience of WPV in the healthcare system. Method: This review includes twelve qualitative articles collected through three databases: CINAHL, PubMed and PsycInfo. The inclusion criteria for included data were nurses' perspective, empiric qualitative studies, IMRAD structures and studies that subline with the authors aim. Exclusion criteria were studies with aim to describe terrorism, bullying and sexual violence as a lone issue. The remaining articles were analyzed through a descriptive data analysis method. Results: The three main themes in the results were identified as: Nurses experience of WPV where nurses identified the sequence of events, Nurses health and well-being in the presence of WPV where nurses identified and reflected upon health and well-being, including Nurses experience of organizational absence in the presence of WPV where nurses identified barriers in support and feedback when reporting WPV. Conclusion: With this study the authors aspire to illustrate the phenomenon of WPV and the importance of preventing, implementing interventions for strategies and knowledge and provide nurses with organizational support when WPV occurs.

Bakgrund: Hot och våld är ett återkommande problem inom hälso- ochsjukvården. Bedriven forskning kring prevalens av hot och våld mot vårdpersonalvisar att 62 % har under arbetstid blivit utsatt för hot och våld. Hot och våldinnefattar en handling av aggressiv karaktär med avsikten att orsaka psykisk ellerfysisk skada hos en annan människa. Vid förekomsten av hot och våld ses psykiskoch fysisk ohälsa hos omvårdnadspersonal som ett växande problem som lett tillnegativa konsekvenser för arbetsmiljön samt patientsäkerheten. Syfte: Syftet medlitteraturstudien är att belysa sjuksköterskors upplevelser av hot och våld inomsomatisk akutsjukvård. Metod: Litteraturstudien är uppbyggd av en kvalitativstudiedesign. Litteratursökningarna utfördes i databaserna Cinahl och PubMed.Totalt kvalitetsgranskades elva artiklar med hjälp av Statens beredning förmedicinsk och social utvärdering granskningsmall (SBU, 2014) och Popenoe m.fl. (2021) analysmetod användes vid analys av artiklarna. Resultat: I resultatetpresenterades tre huvudkategorier: "Fysiologiska, psykosociala konsekvenser sompåverkade arbetet”, “Hot och våld, en del av jobbet” och “Upplevelser avbristfälliga resurser för att hantera hot och våld”. I relation till huvudkategorin“Fysiologiska, psykosociala konsekvenser som påverkade arbetet” identifieradesfyra subkategorier:“Fysiologiska konsekvenser”, “Psykosociala konsekvenser”,“Nedsatt förmåga att utföra en god omvårdnad” samt “Positiva följder”. Konklusion: Det finns inte tillräckligt med kunskaper eller handlingsplaner för atthantera hot och våld eller dess efterföljande konsekvenser för sjuksköterskorna. / Background: Workplace violence is a recurrent problem in healthcare. Researchhas shown that 62% of healthcare workers have under work hours been exposedto workplace violence. Workplace violence involves an aggressive action with theintent to cause psychological or physiological harm to another human being. Asworkplace violence occurs, an increase in psychological and physiological illnesshas been detected which have led to negative consequences for the workenvironment and patient safety. Aim: The aim of the study is to illustrate nursesexperiences of workplace violence in somatic emergency healthcare. Method: The literature review is based on a qualitative design. The searches of the articleswere performed in the databases Cinahl and PubMed. A total of eleven articleswere quality reviewed with the help of Statens beredning för medicinsk och socialutvärdering review template (SBU, 2014) and Popenoe et al. (2021) analysismethod were used in the analysis of the articles. Result: Three categories wereidentified in the results which were:“Physiological, psychological consequencesthat had an affect on work”, “Workplace violence, a part of the job” and“Experiences of inadequate resources to manage workplace violence”. In relationto the main category “Physiological, psychological consequences that had aneffect on work” were “Physiological consequences”, “Psychologicalconsequences”, “Reduced ability to perform good nursing care” and “Positiveconsequences” identified as subcategories. Conclusion: There is not enoughknowledge or prevention strategies for nurses to handle workplace violence or theconsequences that come with the occurrence of violence.

Work-related violence is a growing problem. The aim of this study was to investigate the extent to which social workers are exposed to threats and physical violence in Sweden, and comparing exposure units. The study also investigated attitudes that exists about threats and / or physical violence within the social services, whether it is a normalized phenomenon in the social services and how this affects the reporting inclination of social workers. The survey is based on a survey of 139 social workers working within the social services. The results showed that more than half of the respondents have been exposed to threats and / or physical violence and that threats were more common than physical violence. The results indicated that there is a relationship between which unit the social worker worked on and the extent they were subjected to threats and physical violence. There was a greater tolerance to threats than to physical violence, even though the study indicated there were negative consequences of threats. The lower frequency of reporting threats by social workers could be because of they have normalized the problem. The study highlights that normalization of threats needs to be addressed in order to prevent the problem. / Arbetsrelaterat våld är ett växande problem. Syftet med denna studie var att undersöka i vilken omfattning socialarbetare utsätts för hot och fysiskt våld från klienter inom socialtjänsten i Sverige och jämföra utsattheten enheter emellan. Syftet är även att undersöka attityder som finns om hot och/eller fysiskt våld inom socialtjänsten, om det är ett normaliserat fenomen inom socialtjänsten samt hur detta påverkar anmälningsbenägenheten hos socialarbetare. Undersökningen bygger på en enkätundersökning bland 139 socialarbetare som arbetade inom socialtjänsten. Resultatet visade att över hälften av respondenterna har varit utsatta för hot och/eller fysiskt våld och där hot var mer vanligt förekommande än fysiskt våld. Resultatet visade att det finns ett samband mellan vilken enhet socialarbetaren arbetade på och vilken utsträckning de utsattes för hot och fysiskt våld. Det fanns en större tolerans gentemot hot än för fysiskt våld trots att det förekommer negativa konsekvenser av hot. Anmälningsbenägenheten av hot var låg bland socialarbetarna och normalisering av problemet kan vara en bakomliggande faktor. Studien vill belysa att normalisering av hot är ett problem som måste uppmärksammas för att kunna förebygga problemet.

This study has examined how teachers from three integrated secondary schools – one which provides education for students with special needs and two vocational schools –define violence. The definitions have been linked to whether the schools tend to display a workplace environment perspective or a crime perspective on violence, and how these perspectives are expressed. These perspectives constitute one of the theories that the study is based on, along with Nils Christie’s the Ideal Victim and Ron Akers’ Differential Reinforcement. Interviews have been held with three teachers from the vocational schools and four teachers from the school for students with special needs. The interviews were transcribed and analyzed from a perspective of qualitative content analysis. Conclusively the results show that while all teachers include physical violence in their own definitions of violence, and most of them include psychological violence, the specific actions that are included in their concepts of violence differ. However, we found that the way they “choose” which actions are to be included in their concepts consists among all teaches. They all seem to “choose” from a combination of the expectations on them set by the organization and to what extent the action can be perceived as an “ideal crime”. / Studien har undersökt hur lärare på tre lokalintegrerade skolor - en gymnasiesärskola och två yrkesgymnasieskolor - definierar våld. Definitionerna har kopplats till om skolorna tenderar uppvisa ett arbetsmiljöperspektiv eller ett brottsperspektiv, och hur perspektiven tar sig uttryck. Perspektiven är en av teorierna som ligger till grund för studien tillsammans med Nils Christies Det ideala offret och Ron Akers Differentiell förstärkning. Intervjuer har genomförts med tre lärare från yrkesgymnasierna och fyra från gymnasiesärskolan, därefter har transkriberingarna analyserats med en innehållsanalytisk ansats. Sammantaget visar resultaten att alla lärare, i sina definieringar av våld, innefattar fysiskt våld. De flesta innefattar även psykiskt våld. Vilka specifika handlingar som ingår i våldsbegreppen skiljer sig åt, däremot fann vi att hur man “väljer” vilka handlingar som ska tolkas som våld stämmer överens mellan de tre skolorna. “Valet” verkar ske utifrån en kombination av organisationens förväntningar på läraren och i vilken utsträckning handlingen kan tolkas som “det ideala brottet”.