Syftet med denna studie är att belysa hur mellanstadielärare i årskurs fem inleder sina lektionergenom att beskåda uppstartens tio första minuter. Fokus har varit lärarnas ledarskap under denna process där strukturen, kroppsspråket och lärarnas engagemang har studerats och dess inverkanpå elevgrupperna. Dessutom har lärarnas medvetenhet kring uppstart och deras syn på ledarskap i uppstartsprocessen även undersökts. Med utgångspunkt i syftet har jag tagit del av relevant litteratur och tidigare aktuell forskning om ledarskap samt använt de klassiska ledarstilarna och den auktoritativa fostransstilen som grund för uppsatsens teoretiska förankring.   Studien har en kvalitativ forskningsansats, där observationer och parintervjuer har använts som datainsamlingsmetod. Sammanfattningsvis har två elevgrupper i årskurs fem samt deras sex lärare i de tre kärnämnen, svenska, matematik och engelska observerats. I anslutning till det genomfördes parintervju med de sex mellanstadielärarna. Studiens resultat utgörs av observationer ställt emot lärarnas resonemang kring medvetenheten om ledarskapets effekt i uppstarten och dess inverkan på elevgrupperna.   I enlighet med studiens resultat kännetecknas uppstarten av två faser, där den ena innebär att eleverna ska infinna sig på sina platser och hitta sitt fokus och den andra där läraren presenterar lektionen. Beroende av lärarnas ledarskap, tydlighet, förmåga att vara konsekventa och engagemang i uppstarten tar det olika lång tid för eleverna att inta sina platser och finna fokusinnan lärtillfället kan börja. Strukturen i uppstarten är av stor vikt likaväl som lärarens förmåga att ha ett positivt förhållningssätt och behålla ett lugn. Lärarens ledarskap från start anses ha stor betydelse för att skapa ett gynnsamt klassrumsklimat som präglas av trygghet och arbetsro. Att ledarskapet präglas av en auktoritativ fostransstil är en fördel och resulterar i ett effektivt lärande.

Det övergripande syftet med mitt examensarbete var att utveckla en förståelse för om elever anser att studiero är viktigt och om elever menar att bristen på studiero påverkar deras kunskapsinlärning i ämnet slöjd.    Ett av målen med examensarbetet var att undersöka om de anser sig ha en stimulerande psykosocial arbetsmiljö samt vem eleverna anser har ansvaret för studiero i slöjdsalen. Denna uppsats är en empirisk studie som belyser hur elever värderar studiero under slöjdlektionerna.    Studien bygger på en kvantitativ undersökning som forskningsmetod där empirin består av en enkät med öppna och slutna frågor. Jag använder mig av ett sociokulturellt perspektiv, där jag utgår från att lärandet i slöjden sker i samspel med andra elever. Analysens resultat grundas på totalt 109 svar, blandat flickor och pojkar från årskurs 6 och årskurs 9.    Resultaten visar att det förekommer olika åsikter om vad studiero innebär. Eleverna beskriver studiero när det är lugnt och tyst, när man kan koncentrera sig och att alla jobbar med sitt och inte springer omkring och stör. En del elever menar att det är tillåtet med lite småprat. Det framkom att majoriteten av eleverna anser att studiero är viktigt och att det främjar deras individuella prestationsförmåga och resultat i slöjdsalen.

Utgångspunkten för detta arbete var att sammanställa forskning och beprövad erfarenhet kring studiero och ordning och reda i svensk skola. Fokus i undersökningen har varit att hitta verktyg för högstadiet, men även pedagoger som arbetar med andra åldersgrupper kan hitta fungerande och konkreta verktyg i texten. Jag har i arbetet pekat på orsaker till bristande ordning och arbetsro i klassrum och skolmiljö: En genomgripande förändring i samhället, med en omvandling från yttre till inre disciplinering, har lett till nya tolkningar av begrepp som lydnad och ansvar. Detta har genererat osäkerhet på hur lärare och elever ska förhålla sig till arbetet i skolan och till varandra. Luddiga begrepp som ”värdegrundsarbete” och ”förebyggande arbete” i läroplanen har även lett till osäkerhet om vem som ska bedriva det arbetet och hur det ska göras. I praktiken har många elever inte fått den fostran de har rätt att få. I texten har jag visat på en diskrepans mellan hur media och politiker vill lösa problemet med oordning i skolan, och vad som verkligen ger effekt enligt experter och forskare på området. Hårdare tag, betyg i uppförande och mer tvång och disciplin är inte vägar till framgång. Inte heller skarpare lagstiftning eller fler regler i skolan. Att lärare tjatar, ger tillsägelser, ringer hem till föräldrarna eller delar ut konsekvenser för dåligt uppförande är dessutom direkt ineffektiva medel att stoppa stök i skolan. De refererade författarna pekar istället ut helt andra saker som man behöver arbeta med i skolan när ledarskapet utmanas eller när arbetsron störs. En framgångsrik skola kännetecknas av att normer som sitter i väggarna känns viktigare än de regler som är specificerade eller nerskrivna. Flera av författarna i studien framhåller därför att en positiv skolkultur är en nyckel till framgång. Denna utvecklas bl. a. genom systematisk övning i procedurer och arbete med gruppnormer. Ordning är kontextspecifik, därför behöver ordning och procedurföljsamhet tränas i varje kontext, dvs. med varje lärare som klassen har. En ytterligare viktig aspekt som jag har pekat på är att allt beteende är inlärt, vilket betyder att det går att lära om. I texten redovisar jag flera sätt att via lärarens retorik och principer för grupphantering få elever att imitera och lära in goda skolbeteenden. Vidare har jag visat på att lärarens relationer med eleverna samt de verktyg en lärare har att bemöta socialt oacceptabla ord eller handlingar har en direkt inverkan på ordningen i klassrummet. Ett professionellt sätt att reagera på en kränkning eller ett olämpligt beteende ökar också trygghet och studiero. Också lärarens didaktiska beslut har betydelse; med tekniker som medvaro, överlappning och smidiga övergångar minskar störande elevbeteenden. På samma sätt är det viktigt för en pedagog att kunna urskilja härskartekniker och elevroller i klassrummet för att kunna öka trygghet och ta tillbaka ledarskapet vid oro i gruppen. Via konkreta handlingar i klassrummet, en genomtänkt retorik och övning i beteenden kan en pedagog eller ett arbetslag få ordning och reda, bättre arbetsro och trygghet samt färre störande elevbeteenden och avbrott i undervisningen. Med verktygen som redovisas i detta arbete ägnas tid till det som är önskvärt i skolan och till det som skolan är till för, dvs. inlärning och skolarbete.

Skolan befinner sig i en förändringsprocess där lärares auktoritet inte längre är självklar, istället söker lärare efter nya sätt att hålla ordning och skapa arbetsro. Hanteringen av konflikter har visat sig viktig i en tid då konflikter tillåts komma upp för diskussion och upplevs som en allt större del av lärares vardag. Syftet med denna undersökning är att se på hur lärare hanterar konflikter mellan elever på lågstadiet och mellanstadiet. Dessutom är syftet att undersöka vilka faktorer hos lärarna som påverkar hur de hanterar konflikter. Frågeställningen handlar om hur lärare hanterar konflikter och hur de förstår vad som ligger bakom konflikterna. Vidare undersöks ifall djupare förståelse för bakgrunden till konflikterna leder till mer omfattande konflikthantering. Slutligen undersöks andra faktorer som påverkar hur lärarna hanterar konflikter. Metoden utgörs av kvalitativa intervjuer med sju klasslärare på låg- och mellanstadiet. Lärarna uppmanas att berätta om elevkonflikter som upplevts som svåra. Dessutom ställs frågor om det pyskosociala klimatet i lärarens klass, denna information används för att analysera lärares attityder inom olika områden. Analysen, som har både kvalitativa och kvantitativa inslag, ger en översikt som beskriver relationen mellan konflikthanteringen och konflikterna i jämförelse med en idealmodell. Utifrån lärarnas uttalande undersöks lärarnas kunskap och förmågor, vilket därefter jämförs med konflikthanteringen. Resultaten indikerar att flera faktorer gällande lärares kunskap, förmågor och attityder har inverkan på hur de hanterar konflikter.