<p>The Swedish immigration policy is a subject constantly under scrutiny, especially in the media. The Dublin treaty, which came into effect in 2003, has meant stricter regulations for the handling of asylum seekers, which in turn increases the requirements of the officials at the Swedish Migration Board. Consequently, the staff at the Swedish Migration Board is daily facing difficulties when deciding who is to stay or not. Therefore, it is interesting to investigate how these criteria in the Dublin Treaty, are used in the daily work of the officials. Emphasizing these problematic aspects of the Dublin Treaty, this study aims to answer the following two questions:</p><p>- How has the Dublin Treaty been implemented in Swedish legislation by the officials at the Swedish Migration Board?</p><p>- How do these officials work to implement this treaty?</p><p>This case study is based on interviews with a number of officials working at the Swedish Migration Board. To complement the interviews, a brief summary of the Dublin Treaty, is also included, in order to explain its contents. To analyze the material, a number of important aspects of the Dublin Treaty have been chosen. These aspects also constitute the analytical method.</p><p>Conclusively, the officials working at the Swedish Migration Board have succeeded in the intention of implementing the Dublin Treaty. The treaty is well incorporated in the Swedish legislation, which is crucial in order for the immigration policy to function properly.</p><p><strong><strong> </strong></strong></p>

No description available.

Avsikten med uppsatsen var att undersöka arbetet med ensamkommande asylsökande barn i Östersunds kommun med inriktning på hur de verksamhetsaktiva uppfattar insatserna. Hur, menar de verksamhetsaktiva, har barnen mottagits, vilka är deras behov och hur har dessa behov tillgodosetts? Undersökningen genomfördes med hjälp av halvstrukturerade intervjuer. Studiens informantgrupp bestod av en områdesansvarig, en pedagog, en vägledare, en särskild förordnad vårdnadshavare och en fritidspedagog som alla var verksamma i arbetet med de ensamkommande asylsökande barnen. Ett viktigt resultat handlar om att de verksamhetsaktiva omdefinierat målgruppen och att de inte längre betraktar de ensamkommande flyktingbarnen som en extremt utsatt grupp. Denna omdefiniering tycks ha haft konsekvenser för hur verksamheten inriktats och bland annat för tillämpningen av den kontroversiella ansvarspedagogiken.

No description available.

Sammanfattning Denna kandidatuppsats ämnar undersöka hur rester av kolonialismens uppdelningar av ”vi” och ”dom” florerar i SVT:s nyhetsrapportering om flyktingar och asylsökande. En verksamhet som har saklighet, folkbildning och opartiskhet som honnörsord. Syftet är att ta reda på om, och i så fall hur SVT reproducerar koloniala, stereotypa föreställningar om dessa aktörer som underordnade, annorlunda eller ”de Andra”. Detta undersöks genom en kvalitativ innehållsanalys av åtta utvalda nyhetsreportage av Aktuellt och Rapport från hösten 2012, 1 september – 31 december. För att kunna få ett överskådligt material analyseras reportage som berör immigration till- och integration i Sverige. De teoretiska ramarna för undersökningen grundar sig i postkolonial teori och dess förgreningar så som kulturell rasism, banal nationalism samt ny rasism. Här tillämpas även mer mediespecifika teorier av bl.a. Brune, van Dijk och Hultén som argumenterar för en strukturell diskriminering av invandrare, flyktingar och asylsökande i nyhetsmedier. Analysen utgår ifrån deras teorier om sambandet mellan nyhetsmediers andrafiering av kulturer och människor, och journalistiska formkrav. Tidigare forskning har kunnat fastställa att etniska minoriteter, invandrare och flyktingar övervägande beskrivs som problem, hotfulla samt annorlunda i ”västerländska” medier och framförallt i journalistikens tyngre genrer. Där skildras och artikuleras en polariserad bild mellan ”vi” och ”dom”, där ”vi” framställs som den eftersträvansvärda parten. För undersökningen används narrativanalys med inslag av element ur van Dijks kritiska diskursanalys. På så vis blottas naturaliserade tekniker i Aktuellts och Rapports framställning av flyktingar och asylsökande. Analysens resultat visar att reportagen följer två olika berättarstrukturer vari representerade flyktingar och asylsökande tillskrivs bristfälliga egenskaper och roller så som obildad och passiv respektive offer, hjälplös och instabil. Detta hindrar tittaren från att identifiera sig med dessa aktörer. Studien visar även hur reportagen har värderat sina källor olika då flyktingar och asylsökande förpassas in i journalisters och experters resonemang och problematiseringar. Resultaten kan kopplas till de klassiska koloniala troperna och bekräftar teorin om strukturell diskriminering av etniska minoriteter i Sverige. Studien visar alltså att koloniala föreställningar fortfarande reproduceras i svensk public service vilket öppnar upp för en diskussion om SVT:s uppdrag. Uppsatsens resultat banar väg för ett ifrågasättande av huruvida SVT ger plats åt en mångfald av åsikter och meningar.

Allt fler människor i världen är på flykt och antalet asylsökande uppskattas öka i Sverige. Enligt lag har asylsökande barn under 18 år rätt till samma vård som svenska medborgare. Specifikt för asylsökande barn i förskoleåldern innebär detta att BVC-sjuksköterskor skall inkludera denna grupp i sitt hälsofrämjande och förebyggande arbete. Socialstyrelsen påtalar att det är av yttersta vikt att BVC uppmärksammar asylsökande barn. Detta för att BVC-sjuksköterskor har god kunskap om barns naturliga utveckling och behov av stöttande insatser. Dock visar internationell forskning att BVC-sjuksköterskor upplever mötet komplext och har svårt att tillgodose alla de behov asylsökande barnfamiljer har. Då det inte finns någon svensk forskning som visar på hur BVC-sjuksköterskor erfar mötet med de asylsökande barnfamiljerna avser denna studie att undersöka detta. Genom en kvalitativ intervjustudie har erfarenheter inom området inhämtats från sex stycken BVC-sjuksköterskor. Materialet bearbetades utifrån en kvalitativ innehållsanalys och resulterade i fem kategorier: olika kontaktvägar, otydliga rutiner, hälsoövervakning, insatser utöver det vanliga arbetet på BVC och känslomässig påverkan. BVC-sjuksköterskorna upplever hinder för att ge god vård till följd av att det finns otydliga och bristfälliga rutiner myndigheter emellan. BVC-sjuksköterskorna beskriver hur de genom flexibilitet och lyhördhet anpassar de bedömningar de gör. Vidare beskriver de att asylsökande barnfamiljer har speciella behov till följd av flykt och asylprocess. Genom att utföra insatser som normalt sett inte åligger BVC-sjuksköterskor försöker de tillgodose barnfamiljernas behov. Socialstyrelsens påstående att BVC-sjuksköterskor utgör en viktig anknytning för asylsökande barnfamiljer är korrekt. Dock finns behov av att strukturera arbetet kring de asylsökande barnfamiljerna. Detta för att minska de hinder som finns för BVC-sjuksköterskorna att ge god vård på lika villkor.

No description available.

Uppsatsen syftar till att undersöka Migrationsverkets handläggande vid åldersbedömning av asylsökande ensamkommande barn. Detta görs genom en social konstruktionistisk analys av handläggarnas berättelser om sitt arbete med åldersbedömning. Såväl teori som metod har sin grund i socialkonstruktionismen. Det empiriska materialet är insamlat genom kvalitativa interviuer med åtta handläggare vid Migrationsverket. Analysen visar hur handläggarna i sitt tal konstruerar åldersbedömningen som process, hur de konstruerar sin egen roll, hur de konstruerar samarbetet med externa aktörer samt hur de konstruerar den asylsökande. Studien visar att handläggarna till största del konstruerar själva processen på ett likartat sätt. Konstruktionen av den sökande skiljer sig däremot åt. Genom handläggarnasberättande skapas också en bild av att de är missnöjda med samarbetet med kommun och landsting.

Syftet för denna uppsats var att beskriva hur asylsökande flyktingar har upplevt mötet med Sverige, och hur deras bild av Sverige har förändrats efterhand. Uppsatsens två frågeställningar var Hur upplever asylsökande flyktingar mötet med Sverige? och Hur har Sverigebilden förändrats från ankomst till idag? Metoden bestod av kvalitativ strukturerad intervju med öppna frågor. Teorin var Hofstede, Hofstede och Minkovs teori rörande hur känslor förändras med tiden för människor som bor i främmande kulturella miljöer. Deras känslor kan ses vara uppdelade i fyra olika faser; eufori, kulturchock, anpassning och det stabila sinnestillståndet.   Resultatet visade att asylsökande har upplevt mötet med Sverige som ett land med kulturella skillnader, där vädret är mycket kallt, mycket mörkt och mycket snö på vintern. Vissa upplevde svenskarna som snälla och hjälpsamma, medan andra upplevde det svårt att få kontakt med svenskarna. Sverigebilden från ankomst till idag har förändrats till en väldigt positiv bild av Sverige, med snälla och hjälpsamma människor där man trivs bra att bo.

Titel: Sjuksköterskors erfarenheter av etisk stress i mötet med asylsökande personer.   Bakgrund: De senaste åren har Sverige haft en stor tillströmning av asylsökande. Socialstyrelsens riktlinjer säger att asylsökande vuxna bara är berättigade till vård som inte kan anstå fram till de fått sitt uppehållstillstånd. Sjuksköterskor som möter dessa patienter upplever ibland vårdsituationerna som problematiska och löper risk att drabbas av etisk stress.   Syfte: Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av etisk stress i mötet med asylsökande personer.   Metod: Studien har en kvalitativ design. Intervjuerna gjordes på vårdcentraler i Kalmar Län och Skåne län. Materialet analyserades med kvalitativ innehålls analys, både induktivt och deduktivt för att fånga både kända och okända fakta. Den teoretiska referensram som använts i studien är Løgstrups teori om närhetsetik hur ett etisk krav uppstår i mötet med en lidande medmänniska.   Resultat: Sjuksköterskor upplever etisk stress i mötet med asylsökande patienter. De beskrev yttre faktorer som språkliga och kulturella barriärer som hinder i vården. Sjuksköterskorna beskrev också svårigheter i att tolka regelverket kring vård till asylsökande och att det ibland var ett hinder för att ge den bästa vården till patienten. Ett annat tema som framkom kallades ”Konflikter med patienter och kollegor” där etiska konflikter uppstått kring rätten till vård men också hur man beter sig i olika vårdsituationer.  Resultatet visade också att några av sjuksköterskorna beskrev erfarenhet av en upplevd distans till de asylsökande patienterna på grund av språkliga eller kulturella barriärer.   Slutsats: Studien visade att många sjuksköterskor som möter asylsökande patienter beskriver erfarenheter av etisk stress. De beskriver också olika strategier för att hantera denna stress. Det är viktigt att stödja dessa strategier för att skapa förutsättning för förtroendefulla möten i vården av asylsökande patienter.