Uppsatsen behandlar third party ownership (TPO) inom den professionella fotbollen där fokus främst ligger på den europeiska toppfotbollen. Vidare tas fotbollens autonoma ställning till samhällets övriga grenar upp och belyses. Syftet med uppsatsen är till stor del att belysa en problematik som den traditionella juristkåren inte anammat. Idrottsjuridiken har visserligen vuxit sig större på senare år men är i det stora sammanhanget ett underutvecklat område och den juridiska debatten gällande TPO är i Sverige väldigt tunn. I Europa och framförallt England däremot är det ett oerhört aktuellt, omdiskuterat och omtvistat område. Third party ownership är en affärsmodell som kan bli aktuell vid alla internationella som nationella övergångar av en professionell fotbollsspelare till en professionell fotbollsklubb. En tredje part – som inte är en annan fotbollsklubb – äger då en del av eller de fullständiga ekonomiska rättigheterna till en spelares fotbollsrelaterade tjänster. Förfarandet används i Europa men har ännu inte nått Sverige. Detta beror till stor del på att fotbollens största och agendasättande organisationer, FIFA och UEFA, visat en motvilja till att låta denna affärsmodell fortskrida obehindrat. Sedan fenomenet först uppdagades har de ansvariga organisationerna inom toppfotbollen arbetat på att förbjuda TPO. Detta har främst skett genom införandet av art. 18bis i RSTP, ett internationellt regelverk som behandlar alla övergångar, även sådana på nationell nivå. Denna förbjuder att en tredje part utövar något inflytande över klubb eller spelare, men inte något ägande. Denna bestämmelse tar i princip ändå sikte på TPO. Av skälen till varför man vill förbjuda TPO finns bland annat att det är etiskt och moraliskt förkastligt för en part att kunna äga en annan människa, att det urholkar sportens integritet samt att det inte rimmar väl med den nya ekonomiska regleringen som börjar gälla säsongen 2013-2014, FFPR som i stora drag innebär att varje klubb ska leva inom sina egna tillgångar. Detta negativa förhållningssätt från FIFA och UEFA har kritiserats bland klubbar, spelare och verksamma jurister inom fotbollen som menar att det inte bör förbjudas, utan istället regleras i någon mån. Organisationernas autonomi har även den utmanats när ett avgörande på europeisk nivå föll och indirekt bekräftade att fotbollens regler måste böja sig för EU-rätten. Problemet har inte varit kännbart i Sverige men chansen att så sker inom kort finns.

<p>Organiserad hästavel har bedrivits i Sverige sedan sekler tillbaka. Under de senaste åren har aveln ökat och effektiviserats genom användningen av artificiell insemination. I dagsläget kan ett enda ejakulat fördelas på flera ston och stona behöver inte längre transporteras långa sträckor till hingsten. Den nya tekniken har också medfört att aveln blivit mer selektiv och möjligheten att sålla bort olämpliga hingstar har ökat. Tekniken är dock inte perfekt och ibland händer det att hingstar med dolda genetiska fel används i aveln och detta kan orsaka skador och sjukdomar i stoet eller fölet.</p><p>Ur juridisk synvinkel uppkommer här en mycket intressant frågeställning: kan köparen av ett ejakulat hävda att ejakulatet är felaktigt på grund av att det innehåller anlag för genetiska sjukdomar och kan köparen i så fall få någon ersättning för de skador han lider på grund av att fölet drabbats av sjukdomen?</p><p>Rent definitionsmässigt föreligger en produktskada som avser skador på annat än den köpta varan. Produktansvarets omfattning för säljare har dock varit omdebatterat i svensk rätt och sambandet mellan köprättsliga regler och allmänna produktansvarsregler är förhållandevis oklart. Frågeställningen kompliceras också med hänsyn till den speciella typ av vara som ett ejakulat får anses utgöra och en tillämpning av gällande rätt leder till en del svårlösta tillämpningsproblem. Syftet med uppsatsen har varit att belysa och diskutera dessa problem.</p><p>Frågan om ejakulatet är felaktigt får bedömas med hänsyn till vad köparen med fog kan förutsätta om ejakulatets egenskaper och eventuella användningsområde. Ejakulatet är i köprättslig mening inte felaktigt om det inte påverkar varans möjlighet att användas för sitt tilltänka användningsområde. Problemet vid köp av ejakulat är dock att köparen ofta utöver den primära avsikt med ejakulatet har en sekundär avsikt med det producerade fölet och frågan är vilket ansvar säljaren bör ha för att fölet inte går att använda till detta speciella användningsområde. Har köparen tänkt använda en vara till något speciellt krävs i allmänhet att varans lämplighet för det tilltänkta användningsområdet undersöks. Köparens möjlighet att genom en undersökning av ejakulatet kontrollera fölets lämplighet är dock väldigt begränsad och troligen föreligger därför ingen undersökningsplikt. Genom en undersökning av hingsten skulle köparen dock kunna upptäcka ärftliga fel som kan påverka avkomman men då denna undersökning inte omfattar själva varan är det tveksamt om den kan påverka parternas felansvar. Köparen bör därför inte med fog kunna förutsätta att det producerade fölet ska gå att använda till något speciellt användningsområde och således föreligger inget köprättsligt fel.</p><p>Även om ejakulatet inte anses som felaktigt föreligger ändå en produktskada och enligt utomobligatoriska skadeståndsregler och rättspraxis har säljaren ett ansvar för culpa eller garanti. Säljarens garantiansvar omfattar utöver uttryckliga garantier även ett ansvar för underförstådda garantier. När en underförstådd garanti kan anses föreligga är dock relativt oklart och kan vara svårt att avgöra. Vid hästavel kan det tänkas att en godkänd avelsvärdering kan utgöra en garanti för att ejakulatet i vart fall ska vara fritt från anlag för sådana sjukdomar som kan orsaka lidande i fölet och som är förbjudna enligt gällande avelsregler.</p><p>Garantiansvaret är dock förhållandevis osäkert och då gällande lagar är dispositiva har säljaren en stor möjlighet att begränsa omfattningen av sitt ansvar för produktskador. Med hänsyn till de problem som en tillämpning av gällande rätt medför och den osäkerhet som föreligger får det slutligen anses att köparens bästa möjlighet till att få ersättning för skador i fölet är att välja en försäkring som ger skydd även för dolda och medfödda fel.</p><p> </p>

The thesis hears content-error in relation to agreements closed by electronic means. The purpose of the thesis is to elucidate how the rules in 32 §(1) AvtL apply to agreements closed by such means and to evaluate its suitability. The elucidation is done on the basis of, the rules’ adequacy in relation to their objectives in collaboration with a comparative view on a selection of international legal framework under private law, such as DCFR, UNCITRAL Model Law, UNIDROIT Principles and CISG. Since Sweden lack a specific regulation for electronically closed agreements, all modern closing methods will be evaluated from the dated outlook of the Swedish Contract Act. In relation to entirely automated processes which results in the closing of an agreement, particular difficulty arise in correlation with prerequisites, which requires a human stance. How to determine a computer's will, trust or bad faith is possibly a trick question, the correct question may be, if intention, trust or bad faith can be attributed to a computer. The IT-investigation, SOU 1996:40, dismiss using the rule on error-in-content in association with automatically generated declaration of intention. The legal debate is relatively thin on this area and the vast majority of doctrine is out-of-date. The thesis’s conclusion can be summarized in that the subjective elements should be considered fulfilled with most electronically closed agreements but a legal reform in this area is to recommend in a mainly clarifying aim. A provision free from subjective elements – in unity with the stated international legislations’ line – is to advocate. Finally, the need of an alternative imposition of penalty has – in association with a content-error-mistake – been noticed, in the form of damage so as to put the other party in the same position in which it would have been if it had not concluded the contract.

En analys av domstolars civilrättsliga makt över avtal i kommersiella avtalssituationer. Utgångspunkten är att domstolen innehar rätten att förändra avtal när orimliga resultat uppstår från det aktuella avtalet. Utövandet av makten sker med hjälp av avtalstolkningsläran med målet att finna avtalets verkliga syfte. En av de främsta anledningarna till varför domstolen ska behålla denna civilrättsliga makt är för att den inte ska lämnas ensam upp till lagstiftaren. De lege ferenda bör domstolens roll att öka och prejudikatbildningen behöver stärkas.

Avhandlingens syfte är att fastställa huruvida logistikavtalet ekonomiskt och juridiskt kan ses som en avtalstyp som följer för avtalstypen enhetliga regler. Utgångspunkten utgörs härvid av en analys av den transporträttsliga marknaden. Författaren argumenterar att logistikavtalet på marknaden ses som ett sammanhållet avtal om outsourcing av en transportavdelning. Från denna utgångspunkt undersöks huruvida detta ekonomiskt enhetliga åtagande också från juridiskt perspektiv kan ses som en avtalstyp. Enligt den traditionella transporträttsliga metodiken måste avtal av logistikavtalets slag ses som blandade avtal med transporträttsliga inslag, vilket medför att transporträtten anses vara tvingande tillämplig på avtalet. Enligt författaren bör detta synsätt inte överföras till logistikavtalet, då det vilar på en analys som inte är hållbar med avseende på logistikavtalet. Även om författarens syn inte skulle delas, anses åtminstone de delar av logistikavtalet som inte regleras av transporträttslig lagstiftning utgöra ett enhetligt åtagande. I det senare fallet framstår logistikavtalet som ett blandat avtal med dels transporträttsliga, dels logistikrättsliga inslag. Skillnaden mellan resultatförpliktelser och förpliktelser att visa omsorg läggs till grund för en analys av vilka påföljder som den kontraktsbrottslidande parten i ett logistikavtal kan göra gällande. Varje påföljds bakgrund i den allmänna kontraktsrätten analyseras grundligt och resultatet av denna analys läggs till grund för en undersökning av huruvida påföljden lämpligen bör komma ifråga vid logistikavtal. Författaren anser att endast skadestånd och hävning lämpar sig som påföljder vid åtaganden om logistik. Detta resultat vilar på hänsynstaganden som vid en juridisk bedömning av logistikavtalet återkommer, och logistikavtalet anses därför även enligt allmän svensk kontraktsrätt utgöra en avtalstyp.

<p>The swedish law of contract is fundamental within several civil law areas, among others labour law. The labour law contains more explicit legislation specificly adapted to the relation between employers and employees. Sometimes the labour law needs to rely on more general regulations, such as the law of contract. When the situation contains a specific contract relation dilemma it is logical to use the law of contract, when for example the law of employee protection does not reach an acceptabel solution.</p><p>Transfer of undertaking is a situation were the employee protection is disregarded. The Euro directive 2001/23/EG prescribes, by its implemented rules in the law of employee protection, that rights and duties, such as employement agreements, passes on to the earner of the business. The employee also has the right to oppose a new employement situation which follows by the 6 b § 4 piece law of employee protection.</p><p>Transfer of undertaking is becoming common i todays business life why it is important to analyse and clear the meaning of the transfer, from a labour law and contract law perspective. To make a contract law interpretation of what it means to leave an answer regarding a further employment is something that can involve more than as an employee oppose a continued employment. What includes the transfer of undertaking situation for an employee, in a contract law perspective? That is a question that summarizes the main purpose of this essay. My choise is to interpretate the law of contract restrictive to avoid a too general or wide meaning of the law.</p>

Inom svensk rätt saknas det lagregler för en situation där ett aktieägaravtal med vitesklausul strider mot ett legalt förbud i ABL. Anledningen till att denna situation blir problematisk är att aktieägaravtalet ses som ett separat rättsförhållande mellan aktieägarna, vilket inte binder bolaget bolagsrättsligt. Att ett aktieägaravtal inte binder aktiebolaget bolagsrättsligt hindrar dock inte aktieägarna från att ingå aktieägaravtal vilka indirekt får samma effekt som om aktiebolaget vore bundet av vad som stadgas i aktieägaravtalet. I små aktiebolag förhåller det sig ofta som så att en aktieägare antingen sitter med i styrelsen eller är verkställande direktör för aktiebolaget. Detta gör att en aktieägare, i egenskap av aktieägare, kan ingå ett aktieägaravtal med en annan aktieägare om exempelvis att denne skall fatta ett specifikt beslut i egenskap av verkställande direktör eller styrelseledamot. I ABL finns ett antal legala förbud som stadgar vad ett bolagsorgan får respektive inte får göra. Tanken med ett legalt förbud är att det i form av tvingande lagstiftning förbjuder ett visst handlingssätt som lagstiftaren vill komma till rätta med. Komplikationen då ett aktieägaravtal står i strid med ett legalt förbud i ABL är att ABL:s regler inte är tillämpliga på aktieägaravtalet. Detta gör att aktieägaravtalet kringgår den tvingande lagstiftningen i ABL. För att komma till rätta med detta problem har lagstiftaren överlämnat åt domstolen att i varje enskilt fall där syftet med avtalet är att kringgå den tvingande lagstiftningen pröva om ett sådant avtal skall anses vara giltigt eller ej enligt en allmän rättsgrundsats. Denna bedömning skall enligt praxis undersöka det överträda (1) förbudets syfte, (2) konsekvenserna av ogiltighetspåföljden och (3) behovet av ogiltighet som sanktion i det specifika fallet. Genom att använda sig av denna modell kan man komma fram till om ett specifikt legalt förbud i ABL skall anses inneha tillräckligt stort skyddsvärde för att ogiltighetssanktionen skall drabba aktieägaravtalet.

During the later half of the 20th century standard form contracts began to be used more frequently in contract situations. This trend has been consistent and in today’s world numerous commercial parties employ such contracts in their business transactions. The reasons for the extended use of standard form contracts are the benefits that can be obtained for the parties such as time efficiency, effectiveness and price advantages. Standardised contracts often regulate certain issues of the contract for example the way of delivery, remedies and complaints. The definition of such contracts is corresponding in Sweden and England as contracts containing in advance standardised terms with an aim to be used similarly in contract situations with most clients or customers. As the usage of standard form contracts increased, the number of unfair contract terms also enhanced. Therefore, the legislative powers in Sweden and England realised that the rules concerning the freedom of contract had to be restricted and governed. As a result, the legislative powers introduced an open control device through statutory control. This was done in Sweden in 1976 with the enforcement of Section 36 of the Contracts Act, and in England the year after when UCTA came into force. The statutory control in both Sweden and England makes it possible to appraise the fairness of exemption clauses. The statutory control is not identical in the two states. UCTA only concerns exclusion clauses and limitation clauses regarding contract terms and non-contractual notices. In Sweden, on the other hand, there is a general doctrine of unfairness and Section 36 of the Contracts Act can set aside all kinds of agreements. The statutory control is complemented by indirect means of controlling the content of a contract through non statutory methods. The non statutory methods are concerned with the incorporation, interpretation and construction of clauses in a contract. To be valid and for a party to be able to rely on a term it must have been incorporated into the contract. The rules concerning the interpretation of standard form contracts and exclusion clauses are also of great importance. In both states the approach held is that the statutory control should be used preferably over the indirect control means, though the indirect means still has a prominent role in England through common law. Both England and Sweden agree on that the weaker party in a contract situation is in a greater need of protection by the rules of law in unfair contract situations. However unfairness can only arise if the superior party has wrongfully used the exclusion clause. Our study shows the differences between Swedish and English contract law that can result in difficulties in the harmonisation process. These differences concern the test of reasonableness of exemption clauses, the doctrine of good faith, the legal effects and to what extent the indirect means of control should be applied. The Swedish test of reasonableness may include all relevant circumstances irrespective of the time of their occurrence, before or after the entry of the contract. The courts in England are limited to circumstances that have occurred before the closure of the contract. Section 36 of the Swedish Contracts Act includes a general rule of unfairness applicable to all kinds of contract terms. The rule of unfairness in the UCTA on the other hand, is only applicable to exemption clauses and indemnity clauses and there is no general rule of unfairness in English contract law. Instead the courts rely on indirect means of control, which therefore is of greater importance in English contract law. Finally, adjustments of unfair exemption clauses has a significant role in Swedish contract law, in contrast to English contract law where any adjustment is regarded as an intrusion of the freedom of contract. To endorse one of the most important aims of the EU; a well working inner market, discussions commenced in 2001. The discussions concerned the harmonisation of the contract law within the union. The questions that arose were whether or not it was possible at all to form a European common contract law and if so, what the effects would be. An action plan was developed by the Commission and today both the EU Parliament and the Council are positive in regard to the continuing work with a reference frame. The Commission aims to pass the reference frame in 2009. Since the EU member states are diverse and have different legal systems a harmonisation of the contract law could cause difficulties. There are differences concerning legal traditions and legal values, hence the legal expertise in Europe is divided in the harmonisation question. The following study aims to analyse the existing rules of law in Sweden and England representing two diverse legal systems existing in Europe; civil law and common law. The focus of this study regards the control of exclusion clauses in standard form contracts in both legal systems. The comparison will then be used to analyse the fundamental question if the harmonisation of contract law in the EU is feasible. Specific areas within the contract law have already been harmonised, which shows a possibility to coordinate common law and civil law. Directive 93/13/EEC on Unfair Terms in Consumer Contracts is one example of harmonised contract law in the EU and the principles in PECL is another example which shows that it is possible to coordinate common law and civil law. A harmonisation of the contract law will probably promote the commerce within the union and be the next step towards one of the most prominent goals of the EU, namely a well functioning common market. However, our study shows that the differences between national legislation and the differences between the legal traditions within the EU are not insignificant and a harmonisation will probably not be enforced without difficulties.

The swedish law of contract is fundamental within several civil law areas, among others labour law. The labour law contains more explicit legislation specificly adapted to the relation between employers and employees. Sometimes the labour law needs to rely on more general regulations, such as the law of contract. When the situation contains a specific contract relation dilemma it is logical to use the law of contract, when for example the law of employee protection does not reach an acceptabel solution. Transfer of undertaking is a situation were the employee protection is disregarded. The Euro directive 2001/23/EG prescribes, by its implemented rules in the law of employee protection, that rights and duties, such as employement agreements, passes on to the earner of the business. The employee also has the right to oppose a new employement situation which follows by the 6 b § 4 piece law of employee protection. Transfer of undertaking is becoming common i todays business life why it is important to analyse and clear the meaning of the transfer, from a labour law and contract law perspective. To make a contract law interpretation of what it means to leave an answer regarding a further employment is something that can involve more than as an employee oppose a continued employment. What includes the transfer of undertaking situation for an employee, in a contract law perspective? That is a question that summarizes the main purpose of this essay. My choise is to interpretate the law of contract restrictive to avoid a too general or wide meaning of the law.

<p>Inom svensk rätt saknas det lagregler för en situation där ett aktieägaravtal med vitesklausul strider mot ett legalt förbud i ABL. Anledningen till att denna situation blir problematisk är att aktieägaravtalet ses som ett separat rättsförhållande mellan aktieägarna, vilket inte binder bolaget bolagsrättsligt. Att ett aktieägaravtal inte binder aktiebolaget bolagsrättsligt hindrar dock inte aktieägarna från att ingå aktieägaravtal vilka indirekt får samma effekt som om aktiebolaget vore bundet av vad som stadgas i aktieägaravtalet. I små aktiebolag förhåller det sig ofta som så att en aktieägare antingen sitter med i styrelsen eller är verkställande direktör för aktiebolaget. Detta gör att en aktieägare, i egenskap av aktieägare, kan ingå ett aktieägaravtal med en annan aktieägare om exempelvis att denne skall fatta ett specifikt beslut i egenskap av verkställande direktör eller styrelseledamot.</p><p>I ABL finns ett antal legala förbud som stadgar vad ett bolagsorgan får respektive inte får göra. Tanken med ett legalt förbud är att det i form av tvingande lagstiftning förbjuder ett visst handlingssätt som lagstiftaren vill komma till rätta med. Komplikationen då ett aktieägaravtal står i strid med ett legalt förbud i ABL är att ABL:s regler inte är tillämpliga på aktieägaravtalet. Detta gör att aktieägaravtalet kringgår den tvingande lagstiftningen i ABL. För att komma till rätta med detta problem har lagstiftaren överlämnat åt domstolen att i varje enskilt fall där syftet med avtalet är att kringgå den tvingande lagstiftningen pröva om ett sådant avtal skall anses vara giltigt eller ej enligt en allmän rättsgrundsats.</p><p>Denna bedömning skall enligt praxis undersöka det överträda (1) förbudets syfte, (2) konsekvenserna av ogiltighetspåföljden och (3) behovet av ogiltighet som sanktion i det specifika fallet. Genom att använda sig av denna modell kan man komma fram till om ett specifikt legalt förbud i ABL skall anses inneha tillräckligt stort skyddsvärde för att ogiltighetssanktionen skall drabba aktieägaravtalet.</p>