Syftet med föreliggande studie är att beskriva och analysera musikens betydelse för barns görande av sin egen barndom, där barn ses som sociala och kompetenta aktörer. Ur ett barndomssociologiskt och musicking perspektiv, analyserar vi vad som sker i mötet mellan barn och musik i en förskolekontext där barn samspelar med andra. Vidare fokuserar studien på den geografiska platsens betydelse för barns skapande av olika musikuttryck och kamratkulturer. För att undersöka kontextens betydelse samt barns vardagliga aktiviteter i förskolan, har en minietnografisk studie genomförts på två förskoleverksamheter, en i Sverige och en i Bosnien Hercegovina. Medelst användning av kvalitativa forskningsmetoder, främst passivt och aktivt deltagande observationer samt fältanteckningar, har empiri fokuserat på deltagarnas samverkan av kamratkulturer, tolkande reproduktion och musikande aktiviteter.Med avstamp i insamlad empiri har vi uppmärksammat den kreativa impuls som verkar finnas inom varje barn och hur det kan komma till uttryck på vitt skilda sätt i det specifika rummet. Barnens musikande blev synligt genom egna kreativa handlingar på sätt som passar dem där och då. Det kom till uttryck bland annat genom ljud och melodier, samt genom rörelser och rollspel i anslutning till leken. Detta görande kan ses som ett musikaliskt improviserande, där barnen använder sin tidigare erfarenhet för att skapa ett eget uttryckssätt lämpat för den känsla de känner och för den befintliga kamratkulturen. Resultatet indikerar sålunda att barn använder sig av kreativa improvisationer som innehåller såväl musikaliska som musikande handlingar. Utifrån observationer i såväl Sverige som i Bosnien Hercegovina noterade vi att de barnen ofta drogs till spontant ljudskapande och informellt musikande, för både dess personliga som dess sociala användningsområden. Vidare blir det synligt att barns görande av barndom kan beaktas i olika kulturer med musiken som ett universellt språk. / The purpose of this study is to describe and analyze the importance of music for children's making of their own childhood, where children are seen as social and competent actors. From a childhood sociological and musicking perspective, we analyze what happens in the meeting between children and music in a preschool context where children interact with others. Furthermore, the study focuses on the importance of the geographical location for children's creation of different musical expressions and peer cultures. In order to investigate the importance of the context and children's everyday activities in preschool, a mini- nographic study has been conducted on two preschools, one in Sweden and one in Bosnia Herzegovina. Through use of qualitative research methods, mainly passive and active participating observations as well as field notes, empirical data has focused on the participants' collaboration of peer cultures, interpretive reproduction and music activities.With the collected empirical data, we have noticed the creative impulse that seems to exist within each child and how it can be expressed in widely different ways in the specific room. The children's music became visible through their own creative actions in ways that fit them there and then. It was expressed, among other things, through sounds and melodies, as well as through movements and role-plays in connection with their play. This doing can be seen as musical improvising, where the children use their previous experience to create their own expression suitable for their feelings and for the existing peer culture. The result thus indicates that children use creative improvisations that contain both musical and musicking actions. Based on observations in both Sweden and Bosnia Herzegovina, we noted that these children often were drawn to spontaneous sound-creating and informal music-making, for both its personal and its social uses. Furthermore, it becomes apparent that children's making of childhood can be considered in different cultures with music as a universal language.

Denna kvalitativa och komparativa studie bygger på planerad undervisning i förskolan och hur barn i olika åldrar möter denna undervisning. Jag har utgått från ett åldersperspektiv för att ta reda på hur barns möte med den planerade undervisningen tar sig uttryck och har observerat vad det finns för likheter och skillnader mellan äldre och yngre barn vid dessa tillfällen. Detta för att få kunskap om hur barns möte med planerad undervisning kan se ut i förskolan med fokus på barnens agerande, deltagande, utforskande och inflytande i dessa situationer. Det har tidigare gjorts studier och forskning kring barns lärande i förskolan i förhållande till undervisning där genus, språk och klass stått i fokus. Med det finns en brist på litteratur och studier ur ett åldersperspektiv som visar på hur just barnens ålder påverkar barnens möte med planerad undervisning. Jag har utgått från ett barndomssociologiskt perspektiv samt tidigare forskning kring undervisning, barns aktörskap och lek i förskolan. Jag har inhämtat mitt material genom observationer och fältanteckningar då jag deltagit vid sex planerade undervisningstillfällen, på sex olika avdelningar och på tre olika förskolor. Mitt fältmaterial har analyserats utifrån Corsaros begrepp makro- och mikronivå, kamratkulturer, tolkande reproduktioner, delade ritualer, åtkomststrategier och barns aktörskap. Den slutsats man kan dra av mina fältstudier är att det finns flera skillnader mellan de yngre och äldre barnens möte med planerad undervisning såsom kommunikationens, sinnenas och lekens betydelse. Likheterna består främst utav barnens strategier, utforskande av pedagogiskt material samt betydelsen av det sociala samspelet.

Vad ligger i begreppet barnets bästa angående umgänge med vårdnadshavare när barn är omhändertagna enligt LVU på grund av omsorgsbrist. Hur bedöms umgängesfrågan i domstol när det kommer till umgängesbegränsning. Denna studie undersöker vilka argument som används i domstolen vid beslut om umgänge samt i vems intresse som beslutet åläggs. Syftet med studien är att skapa en bredare förståelse för användandet av barnets bästa i domstolsbeslut. Studien är en kvalitativ dokumentstudie som har analyserat 53 stycken domstolsbeslut under åren 2015 och 2022. Det empiriska materialet har analyserats med hjälp av teorierna det heliga barnet, det barndomssociologiska synsättet samt begreppen being och becoming. Analysen tar även stöd i tidigare forskning och vetenskapliga artiklar. I uppsatsen har en hermeneutisk analysmetod använts för att få tag på domarnas delar och helheter. Resultatet i studien visar att det argumenteras för barnets bästa i domarna men innehållet i begreppet är av varierande art. Begreppet barnets bästa sätter barnet på en piedestal, barnet heligförklaras samtidigt som det tar bort barnets egna aktörskap. Barnets delaktighet försvinner och företräds av vuxnas åsikter. Analysen av domarna visar även att trots att umgänget bifalls återhållsamt är barnets rätt till sitt ursprung av stor relevans gällande bedömningen oavsett barnets inställning. Paradoxalt blir då att umgänges tid och frekvens inte tillmäts samma relevans och tycks bedömas godtyckligt och varierande från fall till fall. Barnets delaktighet, inställning och egen vilja tillmäts betydelse framkommer på varierande vis, i form av deras verbala uttryck och i form av fysiska reaktioner. Resultatet visar att barnens delaktighet är av varierande art och tillmäts betydelse beroende på om barnets åsikt är samma som de sakkunnigas, åsikten tilldelas då mer tyngd. Studiens resultat visar också att barnets bästa blir sekundärt i de fall där socialtjänst och socialnämnd bedöms agerat felaktigt i ärenden.

I denna kvalitativa intervjustudie behandlas ämnet blyghet hos barn i förskolan. Studien syftar till att undersöka förskollärares förhållningssätt, metoder och verktyg som används för att inkludera blyga barn i förskolans verksamhet, utifrån fokus på arbetet med yngre och äldre barn. Studien är uppdelad i två delstudier med fokus på arbetet med äldre respektive yngre barn. I undersökningen har kvalitativa semistrukturerade intervjuer använts som datainsamlingsmetod. Sammanlagt har åtta förskollärare intervjuats från fyra olika förskolor där tre är kommunala och en privat. I analysen användes ett barndomssociologiskt perspektiv där begreppen agens, aktörskap, åldersmaktordning, barnperspektiv och barns perspektiv, beings och becomings användes. Det relationella och kategoriska perspektivet har även använts för att tolka och förstå resultatet. Resultatet visade bland annat att blyghet ofta förknippas med något negativt och att det krävs en försiktighet då vi benämner barn som blyga. Förskollärarna har i likhet med den tidigare forskningen flera förslag på verktyg som kan användas i bemötandet av de blyga barnen på förskolan. Förskollärarna nämnde bland annat vikten av att stärka de blyga barnens självkänsla och ge de förtroende och tillit till sin egen förmåga. Resultatet visade även att förskollärarna ansåg att det var av stor vikt att all förskolepersonal arbetade för att skapa ett tryggt och tillåtande klimat på förskolan där människors olikheter uppskattas och respekteras.

Gränssättning i fritidshemmet handlar om att skapa regler som ger barn trygghet och fördelaktiga förutsättningar för utveckling. Syftet med denna studie är att undersöka fritidshemslärares förhållningssätt till sina elever och hur detta påverkar deras syn på gränssättning i relation till aktiviteter i fritidshemmets utomhusmiljö. Studien använder sig av ett barndomssociologiskt teoretiskt perspektiv och dess relaterade begrepp. Studien använder svensk och internationell forskning och utgått från kvalitativa intervjuer av fritidshemslärare för att komma nära deras individuella synsätt på frågeställningarna. Intervjuerna spelades in för att senare transkriberas och analyseras. I denna studie framkommer det att fritidshemslärarna är en övergripande struktur som påverkar barns möjligheter till handling. I sin gränssättning sätter de barnets bästa främst och genom det skapa trygga miljöer som bidrar till elevernas utveckling och förhindrar trauma och onödig skada. Fritidshemslärarnas barnsyn visar att de ser eleverna som sårbara med behov av stöd samtidigt som de ger eleverna utrymme att vara kompetenta aktörer med möjlighet till eget handlingsutrymme, men att graden av självständighet beror elevernas ålder och mognad. / Boundary-setting in leisure-time teaching is about creating rules giving pupils safe and favorable conditions for their development. The aim of this study is to shed light on leisure-time teachers' approach to their pupils and how this affects their outlook on boundary-setting in relation to leisure-time centres outdoor environment. The study’s outlook is based on the theoretical perspective of childhood sociology and its concepts. The study has used Swedish and international research and been based upon qualitative interviews of leisure-time teachers to get close to their individual approach to the questions. The interviews were recorded, transcribed, and then analyzed. This study shows that leisure-time teachers function as a comprehensive structure that affects children's possibilities for action. In their boundary-setting leisure-time teachers act in the interests of the children, which creates safe environments that will contribute to the pupil’s development and meanwhile prevent trauma as well as unnecessary injury. The leisure-time teachers' perspective on children presents them as vulnerable and in need of support while pupils are given room to function as competent agents on their own, though the degree of independence depends upon the pupils age and maturity.

De flesta svenska barn tillbringar idag en stor del av sin barndom i förskolan. Men hur skildras denna plats i de böcker som produceras med förskolebarnen som tänkt målgrupp? Det här arbetets syfte är att undersöka framställningar av förskolan i svenska bilderböcker utgivna efter den reviderade läroplanen 2010.Det teoretiska perspektivet som används i denna uppsats är, den kritiska diskursanalysen. Denna ser textproduktions- och textkonsumtionsprocesser som bidragande till social och kulturell reproduktion och förändring. Det diskursanalytiska angreppssättet är textorienterat men undersökningen måste sättas i relation till bredare sociala sammanhang. För att uppnå detta jämförs analysens resultat med några av de diskurser om förskolan som diskuteras inom barndomssociologin.Med kvalitativ textanalys som metod har 15 stycken svenska bilderböcker undersökts. Analysfrågorna som använts formulerades av Maria Nikolajeva med hänsyn till bilderbokens båda kommunikationsnivåer, den verbala och den visuella och samspelet dem emellan.Resultatet visar att förskolan framställs som en vardaglig och trygg plats där barnen mest ägnar sig åt fri lek medan pedagogerna utövar omsorg. Det finns samtidigt frihet och en strikt indelning av dagen. Förskolebarnet framstår som kompetent, aktiv och intresserad av relationer med andra barn. Diskursen om det kompetenta barnet dominerar även om det i materialet också finns exempel på barnet som natur. Vidare reproduceras i böckerna samtidigt de konkurrerande diskurserna om den institutionaliserade barndomen och den om förskolan som ”intermediate domain". Diskursen om lärandebegreppets dominans reproduceras däremot inte i materialet.

Syftet med denna studie har varit att med innehållsanalys undersöka hur barndomen i barnböcker genom olika tidsepoker med olika författare skrivits fram. I sökandet av tidigare gjorda studier kring ämnet fann jag undersökningar med liknande fokus, nämligen ett fokus på barndom. Trots ett stort utbud på tidigare studier av barnböcker med barndom i fokus, kunde inga i likhet med min studies fokus på litteratur ur olika tidsepoker påträffas. Med anledning av saknaden kring tidigare nämnda fokus, har jag i min studie fokuserat på hur barndomen ur olika tidsepoker skrivits fram. Med utgångspunkt i 1900- talet och framåt, har några av Sveriges genom tiderna mest omtalade barnboksförfattares klassiska verk utgjort min empiri. Jag har med följande frågeställning analyserat mitt material: Hur framställer författare ur olika tidsepoker barndomen genom litteraturen? För att besvara frågan har jag med kvalitativ ansats och innehållsanalys som metod, analyserat tre barnböcker författade av Elsa Beskow, Astrid Lindgren och Gunilla Bergström. Studiens resultat visar hur författarna skriver fram barndomen som dels vuxenstyrd och präglad av normer och visdomsord och dels som fri från föräldrar, snarare än föräldralös. Gemensamt för barnböckerna har visat sig vara hur samtliga författare framställt barnet som på flykt från tillvaron. En framställning av barndomen som alltmer har kommit att prägla min analys.

Syftet med denna studie var att undersöka socialsekreterares uppfattning om barnperspektivet och dess tillämpningar i handläggningen av ekonomiskt bistånd. Sex socialsekreterare vid en enhet för ekonomiskt bistånd i Sverige intervjuades. Vi använde oss av teorin om gräsrotsbyråkrati och barndomssociologi som teoretiska perspektiv för att analysera resultaten. En tematisk analys genomfördes för det insamlade materialet, vilket ledde till tre huvudrubriker för resultatavsnittet: ”Innebörden av barnperspektiv”, ”Barnperspektiv i handläggningsprocessen” och ”Barns och ungas delaktighet i handläggningsprocessen”. Dessa rubriker fungerar som strukturerade delar som ligger i linje med våra frågeställningar. Resultatet visar att barnperspektivet är ett mångfacetterat begrepp utan en exakt definition. Socialsekreterare var kunniga om barnets perspektiv, men deras tolkningar och tillämpningar av det varierade. Studiendrar slutsatsen att socialarbetares tillämpning av barnperspektiv är beroende av flera faktorer, till exempel erfarenhet och auktoritetnivå

Förskolan har en viktig roll när det kommer till barnens möjligheter att finna förebildergenom litteratur. Syftet med detta arbete har varit att undersöka hur handlingsutrymmeframkommer i barnlitteratur och förskolans läroplan. Utifrån den forskning som bearbetats idetta arbete har vi bland annat kunnat se att barns möten med böcker är viktiga, då det iberättelser förekommer miljöer som är igenkänningsbara för läsaren. Vår analys har utgåttfrån ett barndomssociologiskt perspektiv, med fokus på agens, men även Biestas (2009) ramverk gällande utbildningens parallella funktioner, med fokus på subjektifikation. Dettaarbete består av två delstudier. Den ena delstudien har använt sig utav metoden kvalitativtextanalys av barnböcker, utifrån ett hermeneutiskt perspektiv, vilket syftar till att både tolkatinget, vilket här innebär karaktärernas handlingar, i dess specifika kontext, vilket i detta fallär boken, och meningen bakom, i detta fall handlingsutrymmet. Den andra delstudien haranvänt sig utav metoden tematisk textanalys av Läroplan för förskolan 2018. Resultatet avbarnlitteratursanalysen har visat ett tydligt användande av handlingsutrymme genomkaraktärernas interaktion med andra och med dess omvärld. Många karaktärer i berättelsernaställs framför dilemman vilket de lyckas lösa själva, eller med hjälp av andra. Resultatet avläroplansanalysen har visat att det återkommande finns formuleringar där barn gesmöjligheter till både agens och subjektifikation i olika former och sammanhang, vilketsammantaget innebär att barn återkommande ges möjligheter till handlingsutrymme iläroplanens skrivelser. Vår slutsats blev därmed att handlingsutrymme skrivs fram i bådebarnlitteraturen och läroplanen på varierande och återkommande sätt.

Fri lek är en stor del av barns vardag i förskolan och dess drivkraft är komplex. I läsning av tidigare forskning framkom en avsaknad av studier kring musik som drivkraft i fri lek. Fokus riktas snarare mot pedagogernas kunskap kring musik samt planerade situationer. Syftet med föreliggande studie är därmed att undersöka och analysera musikens betydelse som drivkraft i barns fria lek. I studien observerades barn i fri lek på en femårsavdelning på en privat förskola i en mindre ort. Dessa observationer och musikens roll i barnens fria lek har sedan analyserats med hjälp av de musiksociologiska begreppen transport, förflyttning in i musiken, socialt agentskap och musicking, från DeNora (2000). Vidare har Corsaros (2018) barndomssociologiska begrepp kamratkulturer, delade ritualer, tillträdesritualer och tolkande reproduktion använts i analysen. Resultatet av studien visar att barn använder sig av musik i sin lek och att den på olika sätt kan fungera som drivkraft. Musiken kan transportera leken in i nya sinnesstämningar, tempo och driva leken framåt. Vidare kan leken vara del i att forma barnens kamratkulturer genom att vara grunden till olika delade ritualer som skapas.