Uppsatsen undersöker dilemman och strategier när minderåriga barn och unga ska få komma till tals i svenska nyhetsmedier, och på vilket sätt myndighetsgränsen ingår som en parameter när mediers ansvarighet (media accountability) ska tolkas på detta område. Frågorna diskuteras ur ett barnrättighetsperspektiv, och utgår från barndomssociologins tankar om barndom som en social konstruktion. En analys av de medieetiska kontrollinstansernas friande och fällande av anmälda publiceringar visar att ett flertal etiska övertramp begås i samband med att unga omtalas som brottsoffer eller anhöriga, medan etiska övertramp i samband med intervjuer är betydligt färre, och då framför allt när barn får personifiera sociala problem. Av en kvalitativ intervjustudie med utgivare inom olika typer av nyhetsmedia, varav flera branschdominerande, framgår att utgivare i stort sett helt vill undvika negativa reaktioner från vårdnadshavare. Försiktighetsprinciper och målgruppstänkande dominerar över mångfaldsprinciper. Flera tidningar har också prioriterat bort tidigare barn- eller ungdomssatsningar. Samtidigt visar undersökningen att sociala medier innebär nya möjligheter även för nyhetsmedier, med direktkontakt till unga källor och dialog där unga personer kan bidra med erfarenheter och åsikter i en bredd av frågor.

Med utgångspunkt i barndomssociologiska tankar undersöker följande etnografiskt inspirerade studie intentionen med och receptionen av Stockholms Kulturhus barnkulturverksamhet Rum för Barn. Genom att tillämpa Stuart Halls kommunikationsmodell för inkodande och avkodande av budskap på materialet, som består av intervjusamtal, observationer, styrdokument, information till besökarna samt en kvalitativ enkätstudie, diskuteras de barndomsideologier om barnet som blivande alternativt varande människa som förekommer i verksamheten samt de vuxna besökarnas tolkning av dessa. I analysen framkommer en dubbelhet gentemot barnen såsom å ena sidan blivande människa och å andra sidan varande människa från såväl verksamhet som besökare. Undersökningen påvisar att de båda ideologierna (om barnet som blivande och varande människa) är alltjämt närvarande i både verksamhetens intention samt i de vuxna besökarnas reception och omsatta barnsyn. Rum för Barns givna förutsättningar, dess egen förståelse av verksamheten, sammanhanget och det faktiskt kommunicerade intentionen kan förståelse av verksamheten är bred och bitvis brokig. Också de tolkningar informanterna gör av verksamheten varierar, från godtyckliga till oppositionella. Uppsatsen påvisar att verksamheten kan användas som ett forum för förverkligande av barnets rättigheter men att detta inte alltid görs.

Previous research on children's participation has shown that children’s views are generally not taken into consideration in family law litigation. The purpose of this qualitative study was to investigate children’s level of participation in the District Court and Court of Appeal rulings on custody, residence and contact. The method used in the study was a content analysis of 12 District Court and Court of Appeal rulings and the theoretical framework was based on childhood sociology combined with theories and a model of child participation. The study's main results showed that parents' mutual agreement in custody disputes prior to the hearing affects the level of child participation, and that children over the age of ten are seen to get their views recognized and accounted for in court.  Furthermore, the court’s assessment whether the child is at risk of coming to harm is more considerable than the child's right to contact with his or her parent. The conclusion of the study was that in order for children to be able to make their voice heard and contribute their perspectives in custody disputes, they must be involved. / Tidigare forskning på barns delaktighet har visat att barn generellt har svårt att komma till tals i familjerättsliga processer. Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka barns delaktighet i tings- och hovrättsdomar gällande vårdnad, boende och umgänge med utgångspunkt i föräldrabalkens kap 6 och FN:s konvention om barns rättigheter. Den metod som användes i studien var en innehållsanalys av 12 avgöranden från tings- och hovrätten. Studiens teoretiska ramverk bygger på barndomssociologi i kombination med en teoretisk modell för barns delaktighet. Studiens huvudsakliga resultat visade att föräldrars överenskommelse innan domstolsförhandling påverkar barns möjlighet till delaktighet, att barn från och med 10 års ålder i större utsträckning får sin vilja beaktad i domstolen, och att en bedömning om att det föreligger en risk för att barnet ska fara illa väger tyngre än barnets rätt till umgänge med sin förälder. Studiens slutsats visar att delaktigheten och barns perspektiv är relaterade till varandra i en sorts växelverkan. För att barn ska kunna göras delaktiga, måste vuxna kunna anta ett barnperspektiv. För att barn ska kunna göra sin röst hörd och bidra med sitt perspektiv, måste de vara delaktiga.

Syftet med studien var att ta del av och tolka åtta barns upplevelser av att leva med djur i hemmet för att genom detta öka förståelsen för barns upplevelse av att dela hem med djur. Insamlingsmetoden var semistrukturerade intervjuer och analysmetoden var tolkande fenomenologisk analys. Resultatet visar att barnens upplevelser av att leva med sällskapsdjur är komplexa, mångfacetterade och fulla av nyanser där både positiva och negativa aspekter finns representerade. Resultatet visar också en stor kompetens hos barnen när de handskas med och förhåller sig till att dela hem med djuren, vilket kan innebära både gos, lek och glädje men också rädsla för att bli bitna/rivna och att oroa sig för eller sörja ett djur. Resultatet visar även att barnens upplevelse av delaktighet i skötseln av djuren varierar, likaså varierar barnens resonemang kring huruvida djuren är familjemedlemmar eller inte. Den övergripande slutsatsen av studien blir att vi behöver få större kunskap om hur barn upplever att dela hem med djur då det är en situation som många barn delar men där mer forskning behövs som utgår från barnens perspektiv och fokuserar på upplevelsen i sig och inte på kausala samband och/eller vilka effekter djuret har på barnet.

Denna studie syftar till att undersöka fenomen som inkludering och exkludering inom lek i förskolan. Datainsamlingen skedde genom två kvalitativa metoder som bestod dels av pedagogers deltagande i intervjuer och etnografiska observationer på barn under den fria leken. Med hjälp av intervjuer undersöktes förskollärarnas och barnskötarnas uppfattning om och arbete i anknytning till inkludering och exkludering. Den etnografiska ansatsen bidrog till material angående barnens samspel och förhållningsätt i relation till lek. Det insamlade materialet har analyserats och diskuterats utifrån Vygotskijs teori och Corsaros begrepp inom barndomssociologi samt tidigare forskning.   Inkludering och exkludering är ett vanligt fenomen som ofta förekommer i olika kamratkulturer. I studiens resultat blir det synligt att barnen oftast använder sig av tillträdesstrategier för att få tillträde till lek, strategier som även observerats av Corsaro. I resultatet framkommer det att barnen förhandlar om sina statuspositioner för att göra sig själva och andra medvetna om sina möjligheter i den fria leken. Att ha en hög status inom kamratkulturen innebär att barnet har makt, vilket ger möjlighet till att kunna bestämma utifrån närhetsprincipen vilka som ska bli inkluderade samt exkluderade från gemenskap. Majoriteten av pedagogerna har en uppfattning om att exkludering av barn oftast sker i form av sekundär anpassning. Det vill säga att barnen visar att institutionens regler som alla-får-vara-med upprätthålls med vissa undantag i form av villkorat deltagande då barn blir tilldelade en oönskad eller underordnad roll i leken. Resultatet visar även på att pedagogernas närvaro kan ha påverkan på barnens förhandling i leken eftersom pedagogernas auktoritet värderas högre och därmed sker exkludering i mindre grad. Resultat visar också på att pedagogerna har en uppfattning om att språket har en betydelse i barnens lek och kan vara en faktor till varför barnen blir exkluderade från gemenskapen och lekar. I syfte att motverka exkludering och stärka barnens gemenskap och språkutveckling arrangeras olika uppstyrda lekar och samarbetsövningar, men även metoder som ”bra kompis”.

I denna kvalitativa studie har vi studerat domar gällande umgänge med barn där barnen ifråga bevittnat våld mellan föräldrar. Syftet med studien är att undersöka hur rätten konstruerar barnets bästa i dessa domar. Med hjälp av barndomssociologin och dess begrepp lyfts ett barnperspektiv fram som belyser barnets position i rätten. Genom tidigare forskning inom ämnet har vi fått djupare förståelse om konsekvenser för barn som bevittnat våld mellan föräldrar samt hur barnets bästa i denna situation beskrivs i forskning. Vi har granskat 24 hovrättsdomar och med hjälp av en tematisk analys fått fram tre huvudteman, barnets bästa enligt rätten, rättens konstruktion av barn och föräldrars inställning och insikt. Under dessa huvudteman har vi även identifierat sju underteman utifrån de mönster som framkom i analysen. Under det första huvudtemat identifierade vi tre framträdande sätt som rätten konstruerar barnets bästa. Resultatet visar att den första konstruktionen, överenskommelse,är en oberoende konstruktion och alltid barnets bästa om den kommer till stånd medan de andra två, skydd från risken och nära och god kontakt, vägs mot varandra. Här får även bevisning betydelse. Under det andra huvudtemat visar vårt resultat att rätten gör två olika konstruktioner av barn, det diskvalificerade barnet och det delaktiga barnet, som i sin tur påverkar konstruktionen av barnets bästa. Genom vilket perspektiv rätten väljer att se barnets bästa ur, ur ett vuxenperspektiv där barnets åsikt inte väger tungt eller genom att lyfta fram barnets perspektiv och göra barnet delaktig, konstruerar rätten sedan vad som är barnets bästa. De här konstruktionerna är inte konstanta, utan varierar. Vårt resultat visar även att beroende på hur rätten konstruerar barn har föräldrar mer eller mindre rätt till sitt barn samt att normer kring barn och barndom i samhället har betydelse för föräldrars rätt. Dessa konstruktioner faller under vårt tredje huvudtema och är, den rätta inställningen - stärkt rätt och bristande insikt - förlorad rätt. Med vår studie önskar vi bidra till aktuell forskning kring våld i nära relation med fokus på barns roll i frågan, vilket vi önskar leda till ökad uppmärksamhet av ämnet.

1 januari 2020 inkorporerades konventionen om barnets rättigheter till svensk lag. När arbetet med studien startade fanns det ingen forskning kring hur förskolans verksamhet påverkats av inkorporeringen, vilket väckte en nyfikenhet hos oss. Syftet med studien blev således att undersöka hur verksamma förskollärare resonerade kring arbetet med barnkonventionen, med en fördjupning i en av konventionens artiklar gällande barnets bästa (artikel 3). Empirin samlades in genom en kvalitativ insamlingsmetod där fyra semistrukturerade intervjuer och en skriftlig intervju genomfördes med fem förskollärare. Studien utgick från förskollärares resonemang och upplevelser kring arbetet med barnkonventionen. Empirin analyserades utifrån ett barndomssociologiskt perspektiv med fokus på begreppen: det kompetenta barnet, barnet som being och becoming samt barnperspektiv och barns perspektiv. Resultatet visade att förskollärarna redan arbetade med barnkonventionen sedan flera år tillbaka men att det i samband med inkorporeringen bidrog till en ökad diskussion. Därutöver visade resultatet även att förskollärarnas grundläggande målsättning alltid var att utgå från barns bästa, men att det hamnar i konflikt med faktorer som de kan- och inte kan påverka. Förskollärarna gav uttryck för att barnkonventionens inkorporering var välkommen genom att den bidragit till ett ökat fokus för barns bästa, vilket stämmer överens med förskolans läroplan.

Syftet med denna studie är att undersöka hur fritidshemspersonal förhåller sig till sitt arbete med elevernas behov, intressen, erfarenheter och att utmana dem till nya upptäckter. Metoden som valdes var en kvalitativ undersökning utifrån semistrukturerade intervjuer. Vygotskys sociokulturella teori har använts tillsammans med begrepp inom barndomssociologin för att analysera studiens empiri. Resultaten visade att olika sätt användes för att ta reda på elevers behov, intressen och erfarenheter samt hur detta tillgodosågs. Resultaten visade även problematik med att tillgodose detta. Slutsatsen av denna studie visar att varje fritidshemsverksamhet varierar mycket, eftersom fritidshemspersonalen gör sina egna tolkningar av läroplanen. För att kunna tillgodose elevernas behov, intressen och erfarenheter krävs ett lättanpassligt förhållningsätt när man jobbar i fritidshemmet. Utmaningar som försvårar detta visar sig också vara varierande, men för att bemöta detta krävs även här en fritidshemsdidaktisk kompetens genomsyrad av flexibilitet.

En kvalitativ studie om förskollärares uppfattningar om de yngsta barnens delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet. Studiens syfte är att ta reda på förskollärarnas olika uppfattningar om arbetet med Barnkonventionens artikel 12 samt barns delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet. Syftet är också att lyfta förskollärarnas uppfattningar om barns ålder och mognad och hur detta tas hänsyn till i verksamheten. En förhoppning är att studien ska kunna bidra med ökad förståelse för komplexiteten i de yngre barnens delaktighet och inflytande i verksamheten samt en medvetenhet kring hur förskollärarens förhållningssätt påverkar barns möjlighet till inflytande. Studien har utgått från en fenomenografisk ansats där empirin har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med verksamma förskollärare där fokus har varit att få syn på en variation av uppfattningar. Resultatet visar på en rad skilda uppfattningar om fenomenet delaktighet och inflytande hos de yngsta barnen i förskolan. Förskollärarna lyfte aspekter som förskollärarens förhållningssätt, krav och begränsningar uppifrån, svårigheter i att avgöra mognad, dilemmat i att möta det enskilda barnet i barngruppen samt omsorgsbegreppet. Resultatet har diskuterats utifrån barndomssociologin och relevanta begrepp inom denna teori.

Vårt syfte med detta självständiga arbete var att undersöka hur förskollärare beskriver arbetet medbarns rättigheter i förskolan. Vi utgick från bland annat artikel tre och artikel tolv i barnkonventionen.Artikel tre står för att barnets bästa ska vara fokus i frågor som rör barnet (UNICEF Sverige 2009, ss.14-15). Artikel tolv står för att barnet ska få uttrycka sig i frågor som rör barnet självt (UNICEFSverige 2009, s. 18). Vi har intervjuat sex förskollärare, och gjorde en tematisk analys och fick framsex teman. Vi analyserade med hjälp av barndomssociologin, barns perspektiv och barnperspektiv,being och becoming, agens och makt. Resultatet blev olika föreställningar och pedagogiska metoderför att arbeta med barns rättigheter och barnkonventionen, samt hinder i detta arbete. Vi fick även frambeskrivningar av barns delaktighet och inflytande i förskolan, pedagogiska metoder för att arbeta medbarns demokrati samt förskollärarnas erfarenheter kring maktstrukturer i förskolan.