I Stockholms ytterstad präglas många stadsdelar av områdessegregation, där de socioekonomiska förutsättningarna till stor omfattning skiljer sig från område till område. I den fysiska planeringen har få storskaliga insatser genomförts för att förändra denna struktur, då arkitektur och sociala frågor har kopplats samman först på senare tid. Fältet är fortfarande relativt outforskat. Denna studie undersöker hur riktlinjer för stadsläkning kan utformas och tillämpas för minskad områdessegregation. Utifrån kvalitativa textanalyser och kategorisering har studien identifierat 6 riktlinjer som bedöms viktiga för att kunna öka områdesintegration på en nivå mellan översiktsplanering och detaljplanering.Riktlinjernas som studien utgår från är: Prioritera det performativa Förändra stadsleder till stadsgator Omlokalisering av skolor Satsa på grön- och rekreationsområden för möten Skapa genomströmning Skapa siktlinjer Dessa riktlinjer för stadsläkning har testats genom att de appliceras på två stadsdelar, Tensta och Solhem/Spånga, som har stora socioekonomiska skillnader men enbart ligger ett par hundra meter ifrån varandra. Konceptet ”Vi möts på mitten” gestaltas för att synliggöra och förtydliga hur riktlinjerna kan förändra i städerna. Genom Space Syntax och funktionsanalyser har resultatet från åtgärderna analyserats och visat på hur stadsform och det grundläggande nätverkets förändringar skapar möjligheter för en mer integrerad stadsform. Studiens slutsats är att planeraren bör arbeta mer med det performativa i stadsform för att skapa långsiktigt integrerade strukturer. Strategier och riktlinjer för stadsläkning bör vara översiktliga för hela städer och inte områdesbaserade. Riktlinjer mot segregation måste ges mer handlingsutrymme att genomföra storskaliga åtgärder för att kunna göra skillnad och åtgärderna måste genomföras på flera områden samtidigt för att kunna bidra med en mindre segregerad stad.

Inside an open data ecosystem, between municipality and business, there exists an unexplored data market based on open data sets. As actors works towards a functioning ecosystem, resistance is expressed. In this study, we explore and expand the insight of an open data ecosystem and bring forth actors’ resistance expression. This paper is the result of a case study about three municipalities, five business and their relation towards the data market in aSwedish context. From interviews, observations, documents, and thorough analysis we found that municipalities have limited knowledge, resources and political leadership, while businesses are affected by the lacking technical infrastructure on many levels, where open data products never become reality and are in a constant fear. The lacking collaboration infrastructure makes it impossible for municipalities to hear the prayers chanted by businesses. And nowhere to be found is the political leadership needed to move this chaos into order. From this, a deadlock is condensed where no one can act. / NODS - Nationell tjänst för öppna data

I denna studie jämfördes två olika metoder för att analysera cerbrospinalvätska (CSF); spinal-protein och spinal-albumin. Syftet med studien var att undersöka om spinal-albumin som baseras på turbidimetri skulle kunna ersätta spinal-protein som baseras på spektrofotometri. Denna används idag som rutinanalys på laboratoriet för klinisk kemi på S Södra Älvsborgs sjukhus (SÄS). 35 prover analyserades, tagna från det CSF -prover som ankom till SÄS. Varje prov kördes två gånger med respektive metod. Studien visade en god korrelation mellan metoderna, dock visade Bland-Altman diagram mindre spridning av värdena som erhölls med albumin-metoden. Resultaten för albumin jämfördes mot Sahlgrenska universitetssjukhus (SU) resultat, då albumin-metoden ingår i deras rutiner.   Studien visade också att de dagliga kontrollerna som kördes ej var lämpade för albumin metoden, då både innehåll och koncentration inte var anpassad till spinalprover. Kontrollerna kommer att bytas ut mot andra mer lämpade kontroller. Metoden för spinal-albumin kommer att kunna ersätta total-protein som rutinanalys av CFS.

En pilotanläggning för ultrafiltering testas nu i Norrvattens reningsprocess för att undersöka ifall den kan användas som en tredje mikrobiologisk barriär i reningsprocessen. Målet med detta projekt är att testa membranets kapacitet att filtrera bort viruspartiklar men även membranet generella reduktionsförmåga för andra mikrobiologiska och kemiska kontamineringar. För att hitta lämpliga kandidater att använda sig av för att mäta reduktionskapaciteten av membranet har en litteraturstudie samt experimentell testning av råvattnet genomförts. OD mätningar på bakteriekulturer samt plackbildandeenheter (PBE) har undersökt för att se om bakteriofager kan finnas i proven. Ungefär 9000 L av ingående och utgående vatten från ultrafilteringen har koncentrerats med hjälp av ett elektropositivt filter som senare har eluerats och ultracentrifugerats. Pellet från ultracentrifugeringen har testat för virusdetektion med hjälp av PCR, qPCR samt PBE. TOC och absorbansmätningar har också genomförts på ingående och utgående vatten från ultrafiltermembranet. Slutligen utfördes ett bänkskaleexperiment för att undersöka hur väl filtret reducerade MS2 fager i utgående vatten. Den inledande testningen visade att plantviruset PMMoV och Pseudomonas fager kan vara bra kandidater att använda sig av för att mäta virusreduktionen över ultrafiltermembranet. När elueringen från ultrafiltreringen testades indikerades en minskad DNA koncentrationen över ultrafiltermembranet med hjälp av Qubit-mätningar. Testningen visade även indikation på att PMMoV reduceras över membranet samt att Pseudomonas fager kan finnas i vattnet. TOC och absorbansmätningarna visade en konstant reduktion över membranet. I bänkskaleexperiment borde enlig teori alla fager stoppas av membranet eftersom viruset är större än porstorleken 20 nm, dock visade experimentell testning på att fager även fanns i utgående vatten från filteringen. Resultat av studien indikerar att mikrobiologiska och kemiska kontamineringar tas bort av membranet, dock för att bestämma den exakta virusreduktionen över membranet och ifall alla kontamineringar större än filters porstorlek (20 nm) tas bort kräver vidare testning.  E. coli fager, som i Livsmedelverket nya restriktioner används för att undersöka mikrobiologiska risker i vattenreningsprocesser, har också testats under studien på vattnet utan positiva utslag. Det kan därför vara av intresse att även undersöka andra fager, så som Pseudomonas fager för att kontrollera dem mikrobiologiska riskerna med vattenrening. / The present study was investigating the effectiveness of the ultrafiltration membrane as third biological barrier in Norrvattens drinking water treatment process, using a pilot scale model. This project aims to test the viral reduction capability of the membrane but also to remove other microbiological and chemical contaminants. To find suitable candidates for measuring the reduction capability, literature research has been performed as well as experimental testing of the raw water coming into the treatment plant and the backwash water from the membrane. Bacterial growth analysis using optical density (OD) measurements and plaque forming unit (PFU) has been performed to investigate the presence of bacteriophages. Approximately 9000 L of incoming and outgoing water from the ultrafiltration membrane has been concentrated using an electropositive membrane which then was eluted and ultracentrifuged. The pellet from ultracentrifugation has been tested for viral detection with PCR, qPCR and plating. TOC and absorbance measurement was also performed on the ingoing and outgoing water from the ultrafiltration pilot plant. Finally, a bench-scale experiment was performed using MS2-spiked water to investigate how well the filter reduced MS2 phages in the outgoing water.  The initial testing of the raw and backwash water showed that the plant virus Pepper Mild Mottle Virus (PMMoV) and Pseudomonas phages may be good candidates to use when evaluating the ultrafiltration membrane. When testing the eluate from the ultrafiltration pilot plant a reduction was seen in the starting DNA concentration when comparing the inlet and outlet water to the ultrafiltration pilot plant. The testing gave indications of a reduction of PMMoV and presence of Pseudomonas phages. The bench-scale experiment was hypothesized to stop all viral particles since according to theory the virus should be stopped by the membrane due to its pore size, but experimental testing indicated viruses in the outgoing water from the membrane as well. TOC and absorbance measurements showed a constant reduction over the membrane. The result of the study indicates that microbiological and chemical contaminants are removed by the filter, however, to determine the exact viral reduction potential of the filter and if all contaminant over the size of 20 nm is removed further testing is required.  No indications were seen for Escherichia coli (E. coli) phages in the water throughout the study, which in Livsmedelverket’s (The National Food Agency) new regulations is used for determining the microbiological risks in water treatment processes. It may be of interest to investigate the possibility to also look for other type of phages to determine the microbiological risks, for example Pseudomonas phages which has been seen in this study.

The aim of this paper is to examine the layout of public spaces and its effect on human behavior with focus on the relation between pedestrians and cyclists movement patterns in a specific path. The study emanates from the security aspect of pedestrians and cyclists, and builds upon previous theories and empirical studies about perception, security, information design, environmental psychology and behavior. The result shows that individual behavior and movement pattern differs with age, purpose, physical- and other conditions, and layout of the surroundings. A design proposal for improved layout of a path and a node between different oncoming paths has been developed to aid the users’ needs, where a separation of walkways and bike lanes forms zones of security for the purpose of better orientation and a better flow between the users. / Syftet med arbetet är att undersöka det offentliga rummets utformning och dess påverkan på det mänskliga beteendet med fokus på att studera relationen mellan gång-och cykeltrafikanternas rörelsemönster i ett specifikt gång-och cykelstråk. Studien utgår från trygghetsaspekten mellan gång- och cykeltrafikanter och bygger på samtida forskning om trafikanternas beteenden, teorier om perception, informationsdesign, stadsplanering, miljöpsykologi, samt empiriska studier. Resultatet visar att trafikanternas beteende och rörelsemönster skiljer sig beroende på ålder, mål med färden, fysiskt tillstånd och de egna förutsättningarna, samt omgivningen. Ett gestaltningsförslag på en förbättrad utformning av ett gång-och cykelstråk och en knutpunkt mellan olika mötande stråk har tagits fram utifrån trafikanternas behov, där en separering av gång -och cykelbana bildar olika trygghetszoner som ska bidra till en bättre orientering och ett bättre flöde mellan trafikanterna.

The aim of this thesis is to clarify which potential a bridging structure has for handling the consequences created by a physical barrier. The following questions are posed: -Is bridging a suitable strategy for handling a physical barrier? -In what aspects do barriers counteract the development of a qualitative urban environment? -What potential does bridging have as a strategy for addressing these aspects? By studying literature, reference projects and the project site, a framework is set up for handling barriers in general and for the requirements of the specific project site. A design suggestion is made with the objective to address these needs. It uses a combination of the strategies presented in order to adress the consequences of the barrier: decreased intensity, connectivity and lack of pedestrian invitation. The thesis does not recommend bridging as a general solution, as it is complex and requires thorough analyses. However, the thesis argues that the strategy of bridging should not be rejected immidiately, since it has a potential of place-making. The strategy can provide for qualitative public space while offering a direct passage across a barrier. / Denna avhandling avser att klargöra potentialen hos fysisk överbryggning som strategi för att hantera konsekvenserna av barriärer i stadsmiljö. Frågeställningarna är följande: -Är överbryggning en lämplig strategi vid hantering av fysiska barriärer? -Ur vilka aspekter motverkar barriärer utvecklingen av en kvalitetsmässigt god stadsmiljö? -Vilket potential har överbryggning som strategi för att adressera dessa aspekter? Genom att studera litteratur, referensprojekt och ett utvalt projektområde (Bodenvägen, Luleå) beskrivs ett ramverk för hur barriärer i allmänhet bör hanteras, samt vilka förändringar det specifika projektområdet behöver. Ett designförslag tas fram för att möta dessa behov. Det använder en kombination av strategier för att adressera konsekvenserna av barriären: minskad intensitet, minskad tillgänglighet samt brister i miljön för fotgängare. Överbryggning rekommenderas inte som ensam generell lösning, eftersom den är komplex och kräver mer utförlig konsekvensanalys. Strategin bör inte förkastas, utan kan tillämpas i utvalda situationer. Överbryggning har potentialen att skapa unika platser. Samtidigt som barriären kan korsas obehindrat, kan offentliga rum av god kvalitet skapas.

Executive summary Today, packaging has gained a significant role in the food industry as well as other industries. Paper substrates that have been coated in some ways are typically used to make packaging. The amount and type of pigment used in the formulation determine whether this coating is a pigment coating or a barrier coating. Critical pigment volume concentration (CPVC) is the optimum spot when the pigments are packed as densely as possible, and the binder fills the air gaps. When the amount of pigment in a coating is less than CPVC, a barrier coating is formed, although when the amount of pigment in the coating is greater than CPVC, a pigment coating is formed. Pigment coating adds optical properties to a package, such as improved printability. And chemical protection is primarily provided for water, water vapour, fats, and gases in the case of the barrier coating. Chemical protection against these substances means, for food packaging, that the shelf life of the product will be extended, among other things. The role of packaging in society is expected to grow as barrier coatings on packaging continue to improve. The use of nanoclay in barrier coatings is investigated in this laboratory study. Two latexes are tested with nanoclay, with latex chosen based on its glass transition temperature (Tg). The hypothesis was that a latex with a higher Tg would have more properties like brittleness and orderly structure in its amorphous structure than the other latex. Latex with a lower Tg, on the other hand, would have more elasticity, be more ductile, and have a lower degree of ordered structure in its amorphous structure. Latex with a higher Tg was referred to as Hard latex and was composed of Styrene-butadiene, while latex with a lower Tg was referred to as Soft latex and was composed of Polyolefin dispersion, although it is unorthodox to call it latex. Previous research has found that the addition of Bentonite nanoclay can improve the mechanical and barrier properties of barrier coatings. Bentonite was therefore chosen as the nanoclay for this study due to having a higher aspect ratio, is flaky and can improve desired properties. The coating was applied as a dispersion coating using a lab-scale rod coater. The substrate for this study was BillerudKorsnäs FibreForm with a grammage of 150 g/m2.In order to find the optimum rod for the coating, three different rods were tested during screening test 1. The rods tested were based on the desired coating weight and thickness, a red rod with a wet film thickness of 12 μm was chosen. The nanoclay content of the latex formulation was investigated to determine the optimal level for improved barrier properties. In screening test 2, the concentrations examined were 2/4/8 w/w% nanoclay in each latex, and 0 w/w% to compare the difference with Hard/Soft latex to see if there are any benefits of nanoclay. For both latexes, the addition of 2/4 w/w% nanoclay resulted in more pinholes as well as a poor water vapour transmission rate and permeability. The results of screening test 2 showed that adding 8 w/w% nanoclay to both latexes improved the water vapour transmission rate, water vapour permeability, and pinholes test when compared to the other concentrations of nanoclay. In the water vapour transmission rate and pinholes test, however, 0 percent nanoclay performed similarly 8 w/w% for each latex formulation. The selected formulation for further study was 8 w/w% nanoclay with Hard/Soft latex.  Water vapour was the most important barrier property to investigate since barrier coatings were intended for food packaging. For the intended food packaging, it was sought that the barrier could be stretched with 3.8/6.7/10.4%-stretch and then characterized by water vapour transmission rate to be able to see the differences before and after stretching. Stretching with tensile tester were performed on a barrier coated FibreForm, first in the machine direction (MD), then in cross-direction (CD). Hydroforming with shaped bubbles was used for the second method of stretching with various bubbles. Stretching in MD + CD, and hydroforming bubbles were done according to the desired %-stretching. Characterization of the coating was done by water vapour transmission rate (WVTR) for all coatings, pinholes test for hydroformed coatings, water vapour permeability (WVP) and scanning electron microscopy (SEM) on tensile-stretched coatings. The performance of Soft latex with an 8 w/w% formulation stretched in MD then CD and characterized by water vapour transmission rate was significantly unchanged despite stretching up to 10.4%. This is thought to be because nanoclay, as the literature suggests, has created a better barrier against water vapour. The mean WVTR of 10.4%-stretching in MD then CD was 5.5 g/m2/day, compared to 5.5 g/m2/day for the unstretched barrier.  SEM images of both stretched and non-stretched coatings show that the dispersion of nanoclay is poor, as there are islands of polymer and nanoclay bulk. The poor dispersion of nanoclay in the matrix was due to the lack of polar groups in the backbone of Soft latex (Polyolefin) and also being hydrophobic, as opposed to Bentonite, which is hydrophilic. Despite poor nanoclay dispersion and a stretch of 10.4% in MD + CD, resulting in reduced barrier thickness, WVP improved from 289 g* /m2/day (pre-stress) to 191 g* /m2/day (10.4%-stretch), giving the impression of some reorientation of nanoclay in the polymer matrix. A crack was also visible in SEM images, near the boundary layer between the barrier and the substrate, on an unstretched coating, which is thought to be caused by the difference in the boundary layer and adhesive forces, that has occurred during drying. Cracks are not visible on the stretched barriers, even though it was expected. With increased stretching of hydroforming substrates coated with Soft latex formulation, the performance of water vapour transmission rate was significantly worse. The reason for this is thought to be that the barrier was damaged during hydroforming due to friction during pressing and shaping, as the hydroforming was done on the barrier side. The pinhole test revealed clearly degraded performance with a large number of pinholes. This could indicate that the barrier has been stretched beyond its capacity or has been damaged. There was no correlation found between stretching in tensile tester and hydroforming.  Hard latex with an 8 w/w% formulation stretched in MD then CD and characterized by water vapour transmission rate could be stated to have significantly improved performance despite stretching up to 10.4%. The mean-WVTR of 10.4%-stretching in MD then CD was 11.3 g/m2/day, compared to 16.4 g/m2/day for the unstretched barrier. According to SEM images, the reason for this is that nanoclay was very well dispersed in the matrix and that there has seemingly been a slight reorientation of nanoclay with increased stretch. Furthermore, SEM images show that the thickness was reduced, yet despite this, mean-WVP improved from 1094 g* /m2/day (pre-stress) to 419 g* /m2/day (10.4%-stretch), indicating reorientation of nanoclay and thus improved stretchability.These SEM images show cracks at the boundary layer between the barrier and the substrate for both unstretched and 10.4%-stretched barriers in the Hard latex formulation. The cracks are seemingly stopped by nanoclay in the matrix, according to the stress concentration effect, where the crack moves around nanoclay and not through nanoclay. Hydroforming of barrier coated Hard latex formulation showed a deterioration of water vapour transmission rate with increased stretching. The mean WVTR of hydroforming with 10.4%-stretching was 30.6 g/m2/day. It is not thought that pressing during hydroforming damaged the Hard latex barrier as much, which can be confirmed by the pinholes test. Pinholes test demonstrated good performance and comparable to an unstretched barrier. Because comparisons between the different polymers were impractical, it was not possible to state if the glass transition temperature was important for the improvement seen by stretching in the tensile tester. But it can be argued that Hard latex has a more structured and rigid structure, allowing for a greater degree of reorientation. Soft latex, on the other hand, has less stiffness and thus less reorientation. The result of this study is that when stretching is done in both tensile testing and hydroforming, 8 w/w% nanoclay (bentonite) with Hard latex (styrene-butadiene) can be used advantageously in FibreForm packaging if stretchability is desired while maintaining barrier properties against water vapor. / Sammanfattning Idag har förpackningar fått en betydande roll i matindustrin såväl som andra industrier. Vid bestrykning på förpackningar och papperssubstrat så är det vanligt med pigment- eller barriärbestrykning. Vid pigmentbestrykning så tillförs optiska egenskaper till förpackningen, såsom exempelvis förbättrad tryckbarhet. Vid barriärbestrykning tillförs huvudsakligen kemisk skydd mot exempelvis vatten, vattenånga, fetter eller gaser, och innebär för matförpackningar bland annat att hållbarheten blir längre för livsmedlet. Genom fortsatt utveckling av barriärbestrykningar på förpackningar så förväntas även förpackningens roll i samhället att bli större. I denna laborativa studie undersöks möjligheterna kring töjbara barriärer på papperssubstrat, med fokus på vattenångaresistans.  De formuleringar som togs fram bestod av en latex med låg glasövergångstemperatur (Tg), kallad Soft latex med implementerad nanolera samt en latex med en Tg kallad Hard latex med implementerad nanolera. Soft latex var en Polyolefin dispersion med Tg -30°C, och Hard latex var en Styren-butadien latex med Tg = 0°C. 8 w/w% nanolera var den halt som bedömdes ge förbättringar i de mekaniska samt barriäregenskaper som eftersöktes för de båda latex. För denna studie valdes Bentonit som nanolera, på grund av dess plana samt dess fjälliga (flaky) struktur.  Töjbarheten hos de framtagna barriärformuleringarna testades med töjning i dragprov först i maskin-riktning (MD) och sedan tvär-riktning (CD) samt töjning med hydroforming, med töjning på 3,8/6,7/10,4% för respektive metod. Efter töjning av respektive metod bestämdes överföringshastigheten av vattenångpermabilitet (WVTR) genom barriären. En jämförelse gjordes mellan töjning i dragprov och hydroforming för att få en ökad förståelse kring WVTR-prestationen beroende på metod av töjning.  Soft latex visade en oförändrad vattenångaresistans efter 10,4%-töjning i dragprovaren. Detta tros bero på att nanoleran försvårar vattenångan att genomträngas trots töjning. Vid elektronmikroskop (SEM) kunde det ses att dispersionen av nanolera med Soft latex inte var bra, och därför var inte förbättringarna lika tydliga. Den sämre dispersionen av nanolera i matrisen beror på att Polyolefin saknar polära grupper i dess ryggrad (backbone) samt är väldigt hydrofobt, till skillnad från Bentonit som är hydrofilt. Trots sämre dispersion av nanolera och en töjning på 10,4% i MD + CD, så förbättrades vattenånga permeabiliteten (WVP).För hydroforming var prestationen av Soft latexformuleringen gällande WVTR dåliga, och vid Pinholes test fanns det uppenbara pinholes.  Hard latex visade en tydlig förbättring av WVTR efter 10,4%-töjning i dragprovaren, som tros bero på en omorientering av nanoleran i polymer matrisen vid töjning, vilket kan bekräftas av elektronmikroskop (SEM) där viss omorientering är synlig. Dessutom sågs en tydlig förbättring i WVP trots en lägre barriärtjocklek.För hydroforming var WVTR-värdena liknande till endast Hard latex och 0% nanolera.  Vid töjning var jämförelser beroende på de olika glasövergångstemperaturerna hos polymererna inte möjlig, och därför inte heller möjligt att konstatera ifall glasövergångstemperaturen var viktig för den förbättring som setts trots töjning i dragprovare. Men det kan hävdas att Hard latex har en mer strukturerad och stel struktur, vilket möjliggör en större grad av omorientering. Soft latex däremot, är mindre styvt och mindre ordnat, därav åstadkoms en mindre omorientering.  Resultaten av denna studie är att när stretching görs i både dragprovning och hydroformning, kan 8 w/w% nanoclay (bentonit) med Hard latex (styren-butadien) vara fördelaktig i FibreForm-förpackning om töjbarhet önskas samtidigt som barriäregenskaperna mot vattenånga bibehålls.

Aluminium och aluminiumlegeringar har ganska bra korrosionsbeständighet, men dessa material kan fortfarande korrodera. Metallkorrosion är aldrig önskvärt och det kan leda till katastrofala resultat i olika branscher och applikationer. Det finns olika metoder för att skydda aluminium och dess legeringar från korrosion, såsom anodisering och användning av olika beläggningstekniker. Inte mycket forskning har gjorts på aluminium belagd med en organisk beläggning innehållande ledande polymer. Ännu mindre är känt om aluminium belagt med en vattenbaserad polymer matris innehållande ledande polymer.  Tre system undersöktes i mitt examensarbete om deras korrosionsskyddande egenskaper. För detta ändamål användes elektrokemisk impedansspektroskopi, öppen kretspotential och potentiodynamisk polarisering, samt gjordes även en del atomkraftsmikroskopi, AFM, mätningar. Aluminium belagt med en vattenbaserad polymer matris i frånvaro av PANI hade ett bra korrosionsskydd först men reducerade barriäregenskaper över tiden i 1 M NaCl. Hållbarheten för den vattenbaserade polymer matrisen i frånvaro av PANI undersöktes också kort. Det visades att en nygjord vattenbaserad polymer matris uppvisade bättre korrosionsskydd än en 2 år gammal vattenbaserad polymer matris lagrad vid rumstemperatur.  Aluminium belagt med den vattenbaserade polymer matrisen i närvaro av PANI visade initialt tecken på aktivt korrosionsskydd men övergick till passivt korrosionsskydd med tiden. Atomkraftmikroskop användes i olika lägen för att få insikt om den vattenbaserade polymer matrisen i närvaro av PANI. Ett ledande nätverk observerades i AFM-mätningarna och konfokalt ljusmikroskop antydde verkligen att detta skulle vara fallet. Det ledande nätverket i den vattenbaserade polymer matrisen kan förklara det aktiva korrosionsskyddet som observerades initialt. Fler studier behövs för att få insikt om de kemiska processerna vid gränssnittet mellan aluminiumlegeringen och den vattenbaserade polymer matrisen i närvaro av PANI. / Aluminum and aluminum alloys have rather good corrosion resistance, but these materials can still corrode. Metal corrosion is never wanted, and it can lead to disastrous outcomes in various industries and applications. There are different methods to protects aluminum and its alloys from corrosion, such as anodization and the use of various coatings techniques. Not a lot of research have been done on aluminum coated with an organic coating containing conductive polymer. Even less is known about aluminum coated with a waterborne polymer matrix containing conductive polymer.  Three systems were investigated in my diploma thesis work regarding their anti-corrosion properties. To this end electrochemical impedance spectroscopy, open circuit potential and potentiodynamic polarization were utilized, and also some atomic force microscopy, AFM, measurements were done. Aluminum coated with a waterborne polymer matrix in the absence of PANI had a good corrosion protection at first but reduced barrier properties over time in 1 M NaCl. The shelf-life of the waterborne polymer matrix in the absence of PANI was also briefly investigated. It was shown that a freshly made waterborne polymer matrix exhibited better corrosion protection than a 2 years old waterborne polymer matrix stored at room temperature.  Aluminum coated with the waterborne polymer matrix in the presence of PANI showed signs of active corrosion protection initially, but it transitioned to passive corrosion protection with time. Atomic force microscopy was used in various modes to gain insight on the waterborne polymer matrix in the presence of PANI. A conducting network was observed in the AFM measurements and confocal light optical microscopy indeed suggested that this would be the case. The conducting network in the waterborne polymer matrix could explain the active corrosion protection observed initially. More studies are needed to gain insight on the chemical processes at the interface of the aluminum alloy and the waterborne polymer matrix in presence of PANI.

The number of amphibians has decreased worldwide. Causes include landscape fragmentation and habitat loss. In Sweden all amphibian species are protected and according to the EU Habitats Directive, both the great crested newt (Triturus cristatus) and its habitat are protected. Inventory of amphibians is important because it shows if the environment has a good ecological status since other groups of organisms thrive in the same conditions as the amphibians. Amphibians themselves are also important in the ecosystem. In Solna, Stockholm County, an inventory of amphibians was made in seven ponds and migrating routes between them were investigated. Smooth newt (Lissotriton vulgaris) was found in five of the ponds which indicates good conditions in breeding ponds, and great crested newts were found in two ponds. The common frog (Rana temporaria) and the common toad (Bufo bufo) were found in one of the ponds. Several major barriers exist in the study area, such as the railway, the motorway E4 and Bergshamravägen, which effectively cut off the natural areas and make it difficult for fauna to migrate. There need to be more and better migrating routes. Therefore measures are proposed for Solna municipality to get a functioning network of breeding ponds. Minor measures, such as clearing an overgrown pond where the great crested newt is present, can be helpful. Another suggestion is to create fauna lanes in tunnels for cars and pedestrians, which allows amphibians and other fauna to get past a barrier like roads. According to the ”Program för Nya Ulriksdal” a pond will be removed when a green area is to be exploited. A suggestion is that the pond should be preserved or compensatory measures shoud be performed by constructing a new pond. More costly measures, such as broad ecoducts or tunnels for passing the railway and the motorway, are also proposed. More migrating corridors should be created and fauna passages projected in urban planning. Preserving existent migrating corridors is also of importance. / Groddjuren har minskat i antal i hela världen. Orsaker till det är bland annat fragmentering av landskapet och habitatförlust. I Sverige är alla groddjursarter fridlysta och enligt EU:s Art- och habitatdirektiv ska både arten större vattensalamander (Triturus cristatus) och dess livsmiljö skyddas. Inventering av groddjur är viktig för att det visar om landskapet över lag har en bra ekologisk status, i och med att även andra organismgrupper trivs med samma förutsättningar som groddjuren. Inventering visar också vilka åtgärder som behövs för att få en god status. Groddjuren i sig har också en viktig funktion i ekosystemet. I Solna, i Stockholms län, har sju vattensamlingar inventerats med avseende på groddjur och spridningsvägarna mellan dem har undersökts. Mindre vattensalamander (Lissotriton vulgaris) förekom i fem av dammarna, vilket tyder på bra förhållanden i lekvattnen, större vattensalamander hittades i två dammar. Även vanlig groda (Rana temporaria) och vanlig padda (Bufo bufo) sågs i en damm. I undersökningsområdet finns flera kraftiga barriärer i form av till exempel järnvägen, E4:an och Bergshamravägen, som effektivt skär av naturområden och gör det svårt för groddjur och annan fauna att sprida sig. Spridningsvägarna behöver bli fler och bättre. Därför föreslås åtgärder för Solna stad för att få ett fungerande nätverk av leklokaler. Åtgärder kan vara av mindre omfattning, som att röja en övervuxen damm där större vattensalamander förekommer. Ett annat förslag är att skapa viltfiler i bil-, gång- och cykeltunnlar, som ger möjlighet för groddjur och annat vilt att ta sig förbi en barriär i form av en väg. Enligt Program för Nya Ulriksdal kommer en damm att tas bort när ett grönområde ska bebyggas. Här föreslås att dammen ska bevaras eller att en kompensationsåtgärd utförs genom att anlägga en ny damm. Mer kostsamma åtgärder som breda ekodukter eller tunnlar för att kunna passera järnvägen och motorvägen föreslås också. Över lag bör fler spridningskorridorer skapas och faunapassager planeras in vid stadsplanering. Det är också viktigt att bevara befintliga spridningskorridorer.

Fiskars passager genom vattenkraftverk är förenat med hög dödlighet. För att minska vattenkraftens påverkan på fiskbestånd har olika fiskledare utvecklats. I denna laboratoriestudie utvärderades tre typer av icke-fysiska fiskledare och deras effektivitet i att leda odlade smolt av Atlantlax (Salmo salar L.) till en önskad passage. Målet med denna studie var att undersöka om det var möjligt att leda odlade laxsmolt till en önskad passage med hjälp av bubblor, strobeljus eller en kombination av bubblor och strobeljus. Med relativt enkla medel och låg kostnad konstruerades fiskledare som bestod av en perforerad slang driven av en luftkompressor samt en ljusramp med fyra LED-lampor vilka blinkade simultant med 480 bpm. Fem replikat genomfördes för vardera behandling, bubblor, strobeljus och bubblor/strobeljus, samt sex replikat i kontrollen. Under en timmes behandling fick tio laxsmolt, märkta med PIT-tag, passera en av två antenner, varav den ena var utrustad med en fiskledare, under vandring i nedströms riktning i ett strömakvarium. Denna studie visade att fiskledare av samtliga tre metoder ledde smolt till en önskad passage under behandlingens första femton minuter. Vidare visade fiskledaren bestående av bubblor en fortsatt ledande förmåga över hela behandlingsperioden (60 minuter), medan fiskledarna av strobeljus- och bubbel/strobeljus inte visade en sådan effekt. / Passages by fish through hydropower plants are associated with high mortality. In order to reduce the impact of hydropower plants on fish stocks, a variety of fish guiding systems have evolved. In this laboratory study, three types of non-physical fish guiding systems were evaluated by their efficiency in leading cultivated smolt of Atlantic salmon (Salmo salar L.) to a desired passage. This study aimed to answer if it is possible to guide salmon smolt to a desired safe passage by using bubbles, strobe light or a combination of bubbles and strobe light. With relatively simple means and low cost, fish-guides were constructed consisting of a perforated tube driven by an air compressor and a light ramp with four LED lights, which simultaneously flashed at 480 bpm. Five replicates were performed for each treatment; bubbles, strobe light and bubbles / strobe light, as well as six replicates for the controls. During one hour of treatment, ten salmon smolt, marked with PIT tag, could pass one of two antennas, where one had a fish-guide in front of the antenna, while migrating downstream in a stream aquarium. This study showed that fish-guides of all three methods led smolt to a desired passage during the first fifteen minutes of treatment. Furthermore, the bubble method showed a continuous guiding capacity throughout the treatment period (60 minutes), while the strobe light and bubble/strobe light did not show such an effect.