Bakgrund Studien som vi genomfört utgår från tidigare forskning, litteratur samt styrdokument. Vi har valt att presentera ett historiskt perspektiv på genus och könsroller samt hur pedagogers riktlinjer sett ut gällande genus i styrdokument. I bakgrundskapitlet beskriver vi också genuspedagogik och vad det har haft för betydelse i dagens arbete med genus. Syfte Vi vill med vår studie undersöka hur pedagoger bemöter pojkar och flickor utifrån ett könsperspektiv i olika situationer. Vi har valt att fokusera på den fria leken, samling- och måltidssituationer. Frågeställningarna vi utgått från handlar om pedagogers bemötande, vem som får mest uppmärksamhet och hur barnen söker den samt samspelet mellan pedagoger och barn utifrån ett könsperspektiv. Metod Observationerna har genomförts på två olika förskolor i västra Sverige. På de avdelningar som observationerna hölls arbetar det fem respektive fyra pedagoger. Studien undersöker huruvida pedagoger bemöter pojkar och flickor olika, hur samspelet mellan pedagoger och barn ser ut och hur barn söker uppmärksamhet. I våra observationer har vi använt löpande protokoll för att samla in data. Fokus har inte legat på statistik eller siffror utan snarare att samla in information och beskriva den så utförligt som möjligt. Detta medför att metoden som använts i denna studie är kvalitativ. Resultat I resultatet redogörs för en analys av observationerna, med hjälp av utdrag från några av dem besvarar vi studiens frågeställningar. Utdragen som redogörs visar att pedagogerna inte gör en avgörande skillnad på barn utifrån ett könsperspektiv. Därmed blir resultatet att pedagogerna inte bemöter, uppmärksammar och samspelar med barnen på något sätt som skiljer dem åt. Resultatet visar även att barnen söker uppmärksamhet på olika sätt som inte kan kopplas tillkön och genus, dessa utdrag redogörs för i kategorin “på vilket sätt söker barnen uppmärksamhet”.

Bakgrund  På dagens akutmottagning möts ofta patienter av en rad utmaningar i att få ett gott bemötande. Hög arbetsbelastning och överbeläggning bidrar till den begränsade tid vårdpersonal har att ge bemötande och omvårdnad av hög kvalité. När vårdtiden blir längre än önskvärt finns inte den struktur och den utrustning som behövs för att patienten ska få omvårdnad av hög kvalité. Patienter befinner sig i en utsatt roll och deras möjligheter att behålla sin värdighet är begränsad. Att undersöka patienters syn på bemötande och omhändertagande skulle kunna bidra till ett förbättrat arbetssätt hos vårdpersonal och en bättre upplevelse för patienten. Syfte Syftet var att beskriva patienters upplevelser av bemötande och omhändertagande i samband med vård på akutmottagning. Metod Litteraturöversikt har använts som design för studien. Databassökningar utfördes i PubMed och Cinahl vilket resulterade i att 15 artiklar inkluderats. Studier av både kvantitativ och kvalitativ metod har inkluderats. Resultat Resultatet av studien går att delas in i tre kategorier. Miljö, mötet och att vara patient. Aspekter av den fysiska miljön i samverkan med atmosfären bidrar till att patienter känner sig väl omhändertagna. Lyckad kommunikation, information och genuint intresse framkommer som viktiga aspekter av mötet på akutmottagningen. Att tillgodose patientens psykiska behov av exempelvis trygghet och värdighet och att hantera den långa väntetiden på ett bra sätt framkommer som viktiga delar i att vara patient. Slutsats Resultatet visade att bemötandet och omhändertagandet på akutmottagningar kan förbättras. De upplevelser som belysts visar att relativt enkla åtgärder kan göra stor skillnad för patienters uppfattning om bemötande och omhändertagande. Genom att lyssna aktivt, göra patienten delaktig via information och användande av socialt accepterat beteende kan patientens upplevelse förbättras.

Bakgrund Sjuksköterskeprofessionen är i Sverige ett yrke dominerat av kvinnor, dessa tendenser går även att se i andra länder. Studier visar att de genusstereotyper som finns i samhället påverkar den manliga sjuksköterskans sätt att bemöta patienter. Den manliga sjuksköterskan tenderar att vara mer rak och formell mot patienter, än sina kvinnliga kollegor, för att kunna försvara sin maskulinitet. Utifrån vad forskningen visat ligger intresset för denna studie i att undersöka om genusstereotyper påverkar bemötandet av patienter. Forskningen vi tagit del av beträffande sjuksköterskans bemötande kopplat till genusnormer har till stor del inte genomförts i Sverige. Vilket gör det intressant att se om forskningen går att jämföra med svenska förhållanden. Syfte Syftet med studien är att beskriva kvinnliga respektive manliga sjuksköterskors bemötande av patienter vid insättande av perifer venkateter (PVK). Metod För att kunna besvara syftet genomfördes sammanlagt 28 observationer på 11 sjuksköterskor på fyra mottagningar. En innehållsanalys genomfördes för att beskriva sjuksköterskan bemötande vid insättande av PVK. Resultat Det observationerna visat är att bemötande varit generellt lika mellan könen. Kommunikation var en central del av bemötandet, likaså information om PVK och dess innebörd. Slutsats Studien antyder att genusnormerna presenterade i bakgrunden, generellt inte påverkat de kvinnliga och manliga sjuksköterskorna som observerats. Ett resultat som framkommit genom observationerna är att de kvinnliga sjuksköterskorna också tenderade att ha en rak kommunikation, något tidigare studier antytt vara generellt för den manliga sjuksköterskan.

Bakgrund En patientgrupp som ofta uppsöker vården är unga vuxna med självskadebeteende. Deras skador väcker känslor av skam och skuld hos dem själva. Detta kan påverkas av okunskap och ett stigmatiserande samhälle. Genom att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av bemötande av patienter med självskadebeteende kan personernas individuella behov synliggöras. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av att bemöta patienter med självskadebeteende. Metod Vald design i denna studie var en litteraturöversikt där 16 artiklar inkluderats till resultatet utifrån sökningar i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Analysen genomfördes genom en integrerad analys. Resultat Resultatet visade att sjuksköterskor hade varierande erfarenheter av självskadebeteende och det kunde bero på deras individuella förförståelse och utbildning. Utöver lidandet som berodde på själva skadan kunde även ett vårdlidande uppstå orsakat genom stigmatisering av den vårdsökande. Flertalet artiklar talade om hur viktigt det är viktigt att förbättra sjuksköterskors bemötande genom att utbilda dem i problemen kring självskadebeteende. Resultatet visade att utbildning kan förbättra förståelse och empati i bemötandet. Slutsats Vid omhändertagandet av självskadande patienter visade sjuksköterskor ibland en oförståelse för skadeproblematiken och arbetade då med ett slutet förhållningssätt. Det kunde resultera i att anledningen till skadorna ignorerades och problematiken förblev olöst. Bristande engagemang kunde även bero på tidsbrist och oerfarenhet, såsom på akutavdelningar där patientbelastningen tycks ha varit högre än inom psykiatriska mottagningar. De fall där en jämlik vårdrelation upprättades och sjuksköterskan erbjöd sin kunskap och patienten bidrog med erfarenheter och önskemål blev omvårdnaden mer lyckad. Det framkom att det fanns ett behov av vidgat samarbete mellan vårdinstanser för att minska antalet personer som patienten behövde förklara sina problem för, vilket skulle kunna förbättra patientsäkerheten.

Bakgrund: Önskan om att fortplanta sig är grundläggande för de allra flesta. I Sverige beräknas cirka 10-15 procent par vara ofrivilligt barnlösa. Den vanligaste bakomliggande orsaken till infertilitet är könssjukdomar. Även åldern har betydelse för möjligheten till att bli gravid och att skjuta upp barnafödandet till senare i livet kan orsaka infertilitet. Ofrivillig barnlöshet medför vanligen psykiska påfrestningar som med tiden kan leda till ohälsa. En fertilitetsbehandling kan vara både fysiskt och psykiskt påfrestande och bristfällig kunskap eller bristande empati och engagemang hos vårdpersonal har påvisats påverka infertila kvinnors välbefinnande negativt. Barnmorskan fyller en central roll på en fertilitetsklinik och inom mödravården och det är därför viktigt att barnmorskor har kunskap kring ämnet för att kunna bemöta dessa kvinnor på ett professionellt sätt.     Syftet med magisteruppsatsen var att i ett stickprov av infertila kvinnor undersöka andelen av olika upplevda sinnesstämningar och olika önskemål om stödåtgärder under tiden för utredning av barnlöshet samt därefter hur de bemöttes på MVC.    Metod: Magisteruppsatsen har sammanställts utifrån delar ur en enkätstudie som tidigare genomförts på en fertilitetsklinik i Stockholm år 2012. Den ursprungliga enkätstudien var genomförd som en tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. För datainsamling tillämpades semistrukturerade slutna frågor med möjlighet att kommentera sina svar. 199 kvinnor besvarade enkäten. De slutna frågorna ur enkäten som bearbetades i denna uppsatts har analyserats deskriptivt och presenteras i en tabell och fyra stolpdiagram. En manifest innehållsanalys genomfördes för att sammanställa de öppna kommentarerna tillhörande frågeställningarna och dessa redovisas i tre stolpdiagram.    Resultat:  Flertalet av de infertila kvinnorna i studien uppgav att de känt sig aktiva och entusiastiska under det föregående året av utredning och behandling. En del kvinnor tillämpade egna strategier för att hantera sin situation. Att få möjlighet till att tala med en psykolog ansågs viktigt. En del kvinnor föredrog ett individuellt stöd medan andra önskade delta i en gruppaktivitet. För flertalet av kvinnorna i studien upplevdes övergången till mödravårdscentralen (MVC) oproblematisk och smidig och de upplevde att de blivit bemötta som normala eller som en i mängden. Dock uppgav 42 av kvinnorna att övergången till MVC varit kaotisk och 45 kvinnor önskade att fertilitetskliniken hade haft en egen MVC.    Slutsats: Sinnesstämningen i samband med utredning och behandling av infertilitet var subjektiv och individuell och kunde grunda sig på tidigare erfarenheter och förutsättningar. Behovet av stöd och vilken form av stöd som önskades såg olika ut beroende på individens önskemål och situation. Kvinnorna i studien var mer nöjda med fertilitetskliniken än mödravården både vad det gäller vårdpersonalens kunskaper och bemötande. Barnmorskans attityd, kunskap och bemötande ansågs bristfällig av kvinnorna i studien vilket kunde påverka välbefinnandet. Studien visade förbättringspotential för barnmorskans bemötande och kommunikation med kvinnor som genomgått IVF och sökt vård på MVC. För att kunna bistå med trygg vård och ett professionellt bemötande av dessa kvinnor är det av betydelse att barnmorskan har kunskap och kännedom om dessa kvinnors situation och behov.

Bakgrund Endometrios är en gynekologisk sjukdom där livmoderslemhinnan även växer utanför livmodern på exempelvis bukhinnan eller äggstockarna. Även livmoderslemhinnan utanför livmodern blöder under menstruation och kan skapa stora smärtproblem. Andra symtom är kroniska smärtor i buken och/eller bäcken samt samlagssmärtor. Att få diagnosen endometrios tar tid och tidigare forskning visar att kvinnor med endometrios bemöts med misstro inom hälso- och sjukvården. Syfte Att beskriva hur kvinnor med diagnosen endometrios upplever sig ha blivit bemötta inom hälso- och sjukvården. Metod Till studien valdes kvalitativ semistrukturerad intervjustudie som metod då detta tillvägagångsätt ansågs bäst lämpat för att inringa varje kvinnas egen upplevelse av bemötandet inom hälso- och sjukvården med hjälp av öppna frågor. I studien deltog sju kvinnor mellan åldrarna 25-50 år och det insamlade materialet analyserades med en manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat Det tog i genomsnitt 6,3 år för kvinnorna i vår studie att få diagnosen endometrios från deras första vårdbesök. Kunskapen kring sjukdomen var låg hos hälso- och sjukvårdspersonal och studien visade att ju mer kunskap personalen hade om endometrios desto bättre blev bemötandet. Att bli misstrodd utav hälso- och sjukvårdspersonalen påverkade kvinnorna negativt och minskade deras förtroende till hälso- och sjukvården. Kvinnorna fick kämpa för att få den vård de behövde. Trots bristande kunskap hos hälsooch sjukvårdspersonal ansåg kvinnorna att förståelse för problematiken ändå borde finnas. Att bli lyssnad på och förstådd var något som kvinnorna framhävde som viktigt. Slutsats Bemötandet visat från hälso- och sjukvårdspersonal upplevdes av kvinnor diagnostiserade med endometrios som bristfälligt. Otillräcklig kunskap om endometrios och att inte bli trodd som patient inom hälso- och sjukvården ledde till en försenad diagnos med påverkan på kvinnornas hälsa. Efter diagnostiseringen tog inte hälso- och sjukvårdspersonalen diagnosen endometrios på allvar och kvinnorna fick kämpa för att få den vård de var i behov av. Endometriossmärtor normaliseras till vanliga menstruationssmärtor utan sjuklig karaktär och samarbetet mellan olika professioner inom hälso- och sjukvården upplevdes som bristfälligt. Hälso- och sjukvårdspersonal med bättre kunskap om sjukdomen visade bättre bemötande.

BAKGRUND Forskning om hur premenstruellt dysforiskt syndrom påverkar kvinnors livssituation är bristfällig. Symtomen liknar de som förekommer vid premenstruellt syndrom men är av allvarligare grad. Tidigare studier har visat på en nedsatt livskvalitet hos kvinnor med premenstruellt dysforiskt syndrom. Besvären får konsekvenser för både relationer och arbetsliv. Bristande bemötande kan leda till att ett ytterligare lidande för de kvinnor som söker vård, utöver det redan upplevda lidandet i förhållande till sjukdomen. SYFTE Att beskriva upplevd livssituation och upplevelser av bemötande inom hälso- och sjukvården hos kvinnor med premenstruellt dysforiskt syndrom. METOD Kvalitativ forskningsintervju valdes som metod. PMS-förbundet kontaktades för rekrytering och sju kvinnor som uttryckte intresse för att delta valdes sedan ut. Efter transkribering bearbetades materialet med hjälp av manifest kvalitativ innehållsanalys med utgångspunkt i Katie Erikssons omvårdnadsteori. RESULTAT Resultatet visade att kvinnorna upplevde ett sjukdomslidande. Relationer och arbetsförmåga påverkades liksom kvinnornas självbild. Den bristfälliga vården kunde bidra till ett ytterligare lidande. Detta vårdlidande kunde lindras genom ett respektfullt bemötande där kvinnorna fick information och tilläts ta del i utformningen av vården. Kvinnorna efterfrågade ett helhetstänkande hos vårdpersonal som upplevdes vara fokuserad på farmakologisk behandling. SLUTSATS Att leva med premenstruellt dysforiskt syndrom innebar lidande. Kvinnorna upplevde ett bristfälligt bemötande inom hälso- och sjukvården och en okunskap som förstärkte lidandet. Personcentrerad omvårdnad bör i högre grad tillämpas vid vård av kvinnor med premenstruellt dysforiskt syndrom. Utökad patientinformation är nödvändig för kvinnorna och personer i deras omgivning då detta leder till ökad förståelse.

SAMMANFATTNING Bakgrund Transpersoner rapporterar sämre fysisk och psykisk hälsa än befolkningen i genomsnitt. De drar sig ofta från att söka vård på grund av rädsla för diskriminering och bristande bemötande. Mötet med hälso- och sjukvården påverkar en persons upplevelse av den egna hälsan, välbefinnandet, självförtroendet och gemenskapen med andra. Förbättringsarbete och kvalitetsutveckling ingår i sjuksköterskans kompetensbeskrivning, där sjuksköterskans roll är att fortlöpande utveckla och implementera nya riktlinjer för att utveckla vården och stärka patientsäkerheten. Syfte Syftet var att beskriva faktorer som kan påverka transpersoners möte med hälso- och sjukvårdspersonal. Metod Litteraturöversikt där 15 artiklar har inkluderats och analyserats. Resultat Fyra teman identifierades: Vårdmiljö, Okunskap, Väntan på behandling samt Vårdplanering. Dessa teman bygger på transpersoners vårderfarenheter och hälso- och sjukvårdens möte med patienter som identifierar sig som transpersoner. Resultatet visade att ett bristande bemötande gentemot transpatienter ofta grundade sig i okunskap och osäkerhet hos personalen. Transpatienter upplevde att väntan på utredning och behandling var lång och påfrestande samt att vården och remisshanteringen var okoordinerad, oorganiserad och dåligt sammanhållen. Slutsats Hälso- och sjukvårdspersonal saknar i stor utsträckning kunskap om transrelaterad vård vilket får konsekvenser för de transpatienter som söker vård. Utbildningsinsatser och riktlinjer borde införas på vårdutbildningar och arbetsplatser för att höja personalens transkompetens.

Bakgrund Transsexualism innebär att en persons upplevda könstillhörighet inte stämmer överens med det kön denne blivit tilldelad vid födelsen. Att genomgå könskorrigerande behandlingar kan förbättra hur personen mår i den egna kroppen. Studier som rör hälso- och sjukvården visar att transsexuella personer upplever att de bemöts annorlunda och bristen på kunskap om transsexualism lyfts som ett av de grundläggande problemen. Syfte Syftet var att beskriva hur bemötandet i det dagliga livet påverkar transsexuella personer. Metod Kvalitativ intervjumetod användes för att kunna beskriva informanternas upplevelser. Sju transsexuella personer intervjuades. Intervjuerna transkriberades samt analyserades enligt metoden kvalitativ innehållsanalys. Resultat Bristen på kunskap om transsexualism går som en röd tråd genom fynden. Frågan om en person skall vara öppen om sin bakgrund eller inte är ständigt närvarande, personerna är oroliga för att bli ifrågasatta eller behandlade annorlunda. När de kommer ut som transsexuella möts de av nyfikenhet som kan vara både uppskattad och besvärande. Hälsooch sjukvården är oerfaren och saknar kunskap men det går att ge ett bra bemötande ändå. Slutsats Transsexuella personer blir i regel väl bemötta, men bristen på kunskap i omgivningen upplevs som ett problem. Information om vad transsexualism är bör spridas samt att tidig diagnos och behandlingsstart är väsentlig.

Bakgrund  Downs syndrom är en funktionsnedsättning orsakad av en kromosomavvikelse. Att föda ett barn med Downs syndrom innebär för många föräldrar en krissituation. För att hantera denna situation tillämpas olika copingstrategier. För vårdpersonalen kan familjefokuserad omvårdnad möjliggöra ett mer positivt bemötande och ett bättre stöd till föräldrarna.   Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva hur föräldrar till barn med Downs syndrom upplever bemötandet och stödet från vårdpersonalen under barnets första levnadsår. Metod En litteraturöversikt valdes som metod. Databassökningar genomfördes i tre olika databaser. Efter bearbetning av samtliga artiklar inkluderades 15 av dessa i resultatet. De inkluderade artiklarna genomgick en kvalitetsbedömning och sammanställdes i en matris.    Resultat Fyra områden identifierades. Känslor av bland annat sorg och chock omgav föräldrarna den första tiden efter födseln och många föräldrar upplevde en svårighet att anpassa sig till den nya livssituationen. Föräldrarna hade ett stort behov av information och brister urskiljdes kring hur informationen förmedlades. Stödet från omgivningen påverkade också föräldrarnas möjligheter till coping. Vårdpersonalens agerande kunde påverka föräldrarnas coping både positivt och negativt. Många föräldrar upplevde det positivt att träffa andra föräldrar till barn med Downs syndrom.   Slutsats Föräldrarna hade många upplevelser av bemötandet och stödet från vårdpersonalen. Upplevelserna var både positiva och negativa och de medförde konsekvenser för föräldrarnas coping. Med kunskap om vad som kan påverka föräldrarnas upplevelse av vården kan vårdpersonalen förbättra möjligheterna till en bättre och mer professionell vård samt hjälpa föräldrar till en snabbare anpassning till den nya livssituationen.