Bakgrund Endometrios är en kronisk gynekologisk sjukdom som drabbar 10-15 procent av kvinnor i fertil ålder världen över. Endometrios innebär att celler från livmoderslemhinnan befinner sig utanför livmodern och blodfylls vid hormonell stimulering. När blodet inte kan elimineras från de härdar som bildats uppstår en inflammatorisk process vilket ger upphov till kraftig smärta. Endometrios är ett kroniskt tillstånd med smärta som varierar i svårighetsgrad. Att leva med långvarig smärtproblematik är påfrestande både psykiskt och fysiskt, vilket påverkar förmågan att fungera i det dagliga livet.   Syfte Syftet med studien var att beskriva kvinnors upplevelse av ett dagligt liv med diagnosen endometrios och deras erfarenheter av hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande vid smärtproblematik.   Metod En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie valdes som metod för att besvara studiens syfte. Totalt genomfördes sju intervjuer. En induktiv kvalitativ innehållsanalys valdes för att analysera insamlat material.   Resultat Resultatet visade att kvinnor med endometrios uttryckte svårigheter med att få det dagliga livet att fungera samt en saknad inom vården av stöd, kunskap och helhetsperspektiv. Bristen på kunskap påverkade bemötandet, tilliten och förtroendet för vårdpersonalen negativt samt medförde en känsla av att inte blev tagen på allvar i sin problematik. Ett helhetsperspektiv och stöd ansågs ha en viktig betydelse för att hjälpa kvinnan hitta strategier att acceptera sitt tillstånd och få det dagliga livet med smärtan att fungera.   Slutsats  Behovet av stöd från vårdpersonalen var till stor vikt för att kvinnor med endometrios skulle kunna känna meningsfullhet och kvalitet i det dagliga livet. Ett helhetsperspektiv inom vården där man såg till hela människan var en förutsättning för en god behandling och vård på lika villkor. En ökad kunskapsnivå hos vårdpersonalen var nyckeln till ett hänsynsfullt och respektfullt bemötande vid smärtproblematik.

Bakgrund År 2011 fick 599 personer i åldern 20-30 år diagnosen cancer i Sverige. Flest insjuknade i testikelcancer, malignt melanom, bröstcancer, hjärntumörer och cancer i övriga nervsystemet. Unga vuxna, 20-30 år, beskriver att sjukdomen blir som ett avbrott i livet eftersom de missar viktiga händelser som att flytta hemifrån och studera. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen ska vården utföras så att den tillgodoser patientens behov av trygghet i vården och behandlingen, bygger på respekt för patientens självbestämmande och integritet samt främjar goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen. För sjuksköterskan är det viktigt att få till en bra kontakt och kommunikation med patienten. Unga vuxna med cancer riskerar att hamna mittemellan sjukvården för barn och vuxna och det är viktigt att sjuksköterskan ger en omvårdnad som anses passande och stödjande. Syfte Syftet var att beskriva unga vuxnas upplevelse av sjuksköterskans stöd under sin behandling av cancer. Metod Som metod valdes en kvalitativ intervjustudie. En halvstrukturerad intervjuguide utformades och totalt genomfördes sju intervjuer med unga vuxna som var i åldern 23-30 år när de behandlades för cancer. Samtliga intervjuer transkriberades och analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Genom att ta sig tid, vara närvarande, besvara frågor och ge fysisk beröring gav sjuksköterskan stöd som upplevdes som positivt av informanterna. Sjuksköterskan gav även stöd genom att försöka lära känna informanterna som individer, och inte endast som patienter, och föra konversationer om mer vardagliga saker. Vissa av informanterna blev tilldelade en kontaktsjuksköterska och upplevde stöd genom att kontaktsjuksköterskan fanns tillgänglig för dem och tillhandahöll praktiskt stöd. Sjuksköterskan gav även stöd genom att integrera närstående i vården. Det fanns enstaka händelser då stödet från sjuksköterskan upplevdes som otillräcklig. Slutsats Överlag upplevde informanterna sjuksköterskans stöd som både positiv och tillräcklig. I enstaka fall upplevdes stödet som bristande eller otillräckligt. Sjuksköterskan gav ett bra stöd genom att vara professionell i sitt bemötande, ge en individanpassad omvårdnad samt se till att integrera närstående i vården. När sjuksköterskans stöd upplevdes som tillfredsställande uppstod en känsla av trygghet, något som var av stor betydelse för informanterna.

Bakgrund: Abort kan utföras medicinskt eller kirurgiskt. I världen beräknades cirka 20 procent av alla graviditeter avslutas genom abort. Årligen sker 35 000 – 40 000 aborter i Sverige. Sveriges nuvarande abortlag stiftades år 1974 och ger kvinnan ensamrätt att besluta om abort till och med utgången graviditetsvecka 18. Tidigare studier fokuserar främst på kvinnors perspektiv på och erfarenheter av bemötande och stöd vid abort. Undersökningar och studier som utgår från mäns upplevelser och inställning till abort visar att män i många fall också är i behov av stöd och samtal. Syfte: Syftet var att beskriva mannens upplevelse av bemötande och emotionellt stöd från hälso- och sjukvårdspersonal vid inducerad abort. Metod: Studien utgick från en kvalitativ metod som gav möjlighet att ta del av mannens perspektiv på bemötande och emotionellt stöd vid en inducerad abort. Sex män i åldrarna 23-28 år deltog i studien. Intervjuguiden som användes vid intervjuerna inriktades på två teman, bemötande och emotionellt stöd. Samtliga intervjuer spelades in med ljudbandspelare, varefter de transkriberades och analyserades med hjälp av innehållsanalys som metod. Resultat: Vid intervjuerna framkom att männen erhöll individanpassad information gällande hela abortprocessen, vilket de ansåg som positivt och viktigt. Männen framhöll att vårdpersonalen agerade utifrån ett professionellt förhållningssätt. De beskrev professionellt förhållningssätt som t.ex. att de hade kunskap inom området, höll sina egna åsikter utanför och att de visade förståelse för parets situation. Alla män påverkades känslomässigt av aborten och var därmed i behov av emotionellt stöd. Mannens känslomässiga upplevelse kring aborten varierade från individ till individ, vilket gjorde att behovet av emotionelltstöd såg olika ut. Gemensamt var att de ville ha någon att tala och dela sina känslor med. Slutsats: Studiens resultat visade att män som varit med om inducerad abort upplevde bemötandet och det emotionella stödet från vårdpersonalen som positivt. Vidare tyder resultatet på att mannen var i behov av och fick individanpassad information som fokuserade på hela abortprocessens gång. Genom ett professionellt förhållningssätt och emotionellt stöd från vårdpersonal som utgick från individens behov kände mannen sig delaktig i abortprocessen. Den viktigaste slutsatsen som kan dras utifrån denna studie är att vårdpersonalen har fokus på både mannen och kvinnan när det gäller bemötande och stöd vid inducerad abort.

SAMMANFATTNING Bakgrund Humant immunbristvirus kan drabba vem som helst och om det övergår till förvärvat immunbristsyndrom kan sjukdomen bli dödlig. Stigma är ofta förknippat med sjukdomen och uppfattas av många sjuka som skam och skuld. Sjuksköterskan har en betydelsefull roll vid mötet med patienter som har denna diagnos. En kompetent och tillmötesgående sjuksköterska kan förmedla trygghet och stöd till patienten. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att bemöta patienter med diagnosen hiv/aids. Metod En kvalitativ intervjustudie med en semistrukturerad intervjuguide användes. Totalt tio intervjuer genomfördes. Innehållsanalys användes som metod för att analysera all data. Resultat Informanterna påtalade att erfarenhet har betydelse i omvårdnadsarbetet med patienter som har hiv. Det framkom även att sjuksköterskor bör känna av situationen och bemöta patienter på individnivå. Sjuksköterskan bör också vara mindre informativ om situationen kräver detta i arbetet med att vinna patientens förtroende. Vidare menade informanterna att patientens delaktighet var främjande för omvårdnaden. Att våga vara tyst och inte ta över i vissa situationer var två viktiga begrepp som informanterna påpekade. Dessa begrepp var viktiga för både för patient och sjuksköterska. Slutsats I studien framkom det att ingen skillnad utgörs i bemötandet mot denna patientgrupp. Vården ges på lika villkor, patienterna bemöts på individnivå samt att informanterna försöker att normalisera situationen för att minska självstigmatisering.

Bakgrund Överkonsumtion av alkohol är ett vanligt problem i Sverige och ett beroende eller missbruk av alkohol kan orsaka både kroppslig och själslig skada hos individen. Därför påträffas personer som överkonsumerar alkohol ofta inom den svenska sjukvården. Tidigare forskning har visat att vårdpersonal har fördomar gentemot dessa personer och att personalens attityder och fördomar kan påverka bemötandet. Samtidigt har alla rätt till vård på lika villkor, oavsett vad de har för problem. Syfte Studiens syfte var att beskriva hur personer med alkoholberoende eller alkoholmissbruk upplever sig bli bemötta inom svensk sjukvård. Metod För att besvara studiens syfte valdes en kvalitativ metod. Nio personer med nuvarande eller tidigare alkoholberoende eller alkoholmissbruk intervjuades. Intervjumaterialet sammanställdes och analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Alla deltagare i denna studie hade både bra och dåliga upplevelser av bemötande inom den svenska sjukvården. Under intervjuerna framkom att ett personcentrerat bemötande och noggrannhet från personalens sida fick informanterna att känna sig sedda och uppleva bemötandet som bra. Då personalen sett bortom alkoholproblemen och behandlat informanterna på samma villkor som andra patienter har vårdmötet blivit tryggt och ömsesidig respekt har uppstått. Misstänksamhet och nonchalans upplevdes som dåligt bemötande, men kunde i vissa fall enligt informanterna själva ha berott på deras eget beteende. Dåligt bemötande och brist på respekt, oavsett från vilken sida, har lett till negativa upplevelser och att en del personer senare undvikit att söka vård. Slutsats Slutsatsen är att alkoholberoendes och alkoholmissbrukares upplevelser av bemötande varierar från individ till individ, och att det beror på vad personen själv klassar som bra eller dåligt bemötande. Det mest centrala för att bemötandet ska ses som bra är att det är personcentrerat, och att inte alkoholproblemen tar all fokus. Alkoholberoendes och alkoholmissbrukares eget agerande och förhållningssätt gentemot vårdpersonalen påverkar också bemötandet.

Bakgrund Kriminalvården i Sverige har ansvaret för 4427 personer i fängelse, juli månad år 2011, och ansvarar för att de intagna har möjlighet till sjukvård. Om det finns behov för vård utanför anstalterna skall kriminalvården ombesörja transport till sådan vårdinrättning som passar behovet. Varje månad transporteras mer än hundra personer av kriminalvården in till sjukhus runt om i Sverige. Ibland är säkerheten så stor att eskort och frihetsberövning, i form av handfängsel, används under hela besöket. Då synliggörs personen som söker vård, och hamnar utanför resten av samhället. Sjuksköterskan har i sin ansvarsuppgift att värna för personer han/hon vårdar. Både etiskt och genom att skydda integriteten så att ingen tar skada. Före detta kriminella som under sin tid som intagen, är en utsatt grupp. Syfte Syftet var att beskriva före detta kriminellas upplevelser och erfarenheter av bemötande från vårdpersonal på akutsjukhus Metod Genom en induktiv ansats och kvalitativ innehållsanalys har författarna genomfört intervjuer med före detta kriminella i Stockholm. Där söktes informanter upp som hade erfarenheter av att åka till akutvård under sin tid på anstalt. Intervjuerna ljudbandades, transkriberades och bearbetades med kodning av meningsenheter som gav huvud och underkategorier efter hand som analysen genomfördes. Sex före detta interner intervjuades. Resultat De före detta intagna har upplevt att omvårdnadspersonal runt om i Sverige tar väl hand om interner, och försöker att göra det tryggt, professionellt och integritetsskyddande så långt möjligheterna finns. Det kom också fram att informanterna jämförde vården med den vård som fanns på anstalterna, vilket fick en del kritik, som kan påverka upplevelsen i vården utanför anstalten. Utsattheten som beskrevs låg i att bli sedd av andra vårdsökande på akuten, men när informanten jämför upplevelsen över tid, fanns det under frihetsberövandet också ett behov i att leva upp till rollen som kriminell, och att informanten idag ser med andra ögon på den erfarenheten. Slutsats Denna studie visar att vårdpersonal, i de före detta kriminellas uppfattning, lever upp till sin opartiskhet och inte visar några fördomar. De behandlar alla patienter efter den roll och förmåga de har på sjukhuset och iakttar människans egenvärde när de bemöter dem. Vårdpersonal på sjukhusen respekterar den utsatta människan utan att göra påverkan på sin omvårdnad och försöker stödja de intagna genom att förstärka individens rätt till god vård.

Syftet med detta arbete är att bidra med ökad kunskap om relationsskapande vid introduktionen i förskolans verksamhet, ur både förskollärares och vårdnadshavares perspektiv. För att uppnå syftet och för att ta reda på vad både förskollärare och vårdnadshavare beskriver som viktigt för relationsskapande vid introduktionen, gjordes semistrukturerade intervjuer med fem förskollärare och fyra vårdnadshavare. Intervjuerna har analyserats med en tematisk analys utifrån relationell pedagogisk teori, där resultatet visar att bemötande, förhållningssätt och värdet av information går som en röd tråd genom alla delar av introduktionen för både förskollärare och vårdnadshavare. De slutsatser vi ser av detta är att det mest grundläggande i relationsskapandet är trygghet, men att det finns olika uppfattningar bland förskollärare och vårdnadshavare om hur man når dit. / <p>Betyg i Ladok 230619.</p>

Syftet med studien är att undersöka fritidslärares aktiva arbete med genus -        Hur arbetar lärare i fritidshem med genus? -        Hur förhåller sig lärare i fritidshem till genus, såsom könsmönster? Martinsson och Reimers (2020) menar på att den elevenen som inte följer normen av de traditionella könsmönstren är den eleven som blir bestraffad. Eftersom vi utgör vissa handlingar utifrån om det är en pojke eller flicka. I studien använder vi oss av kvalitativa metoder där vi samlar in vår data med hjälp av observationer och intervjuer. Utifrån studien framgår det genom fem intervjuer och fyra observationer av verksamma fritidslärare fram att genus är något de arbetar aktivt med. Här arbetar fritidslärarna utifrån individen och inte gentemot könen. De försöker ge en bred och varierad undervisning som ska inkludera alla. Ingen av fritidslärarna försöker få eleverna till att leka eller göra något specifikt som kan riktas mot de traditionella könsmönster, de ser till individen och försöker skapa en verksamhet som är gynnsam för alla. Fritidslärarna upplever att det har skett en stor förändring från förr jämfört mot idag. Det framkommer dock att två av pedagogerna behandlar flickor och pojkar på olika sätt ibland men att inget dem har reflekterat över detta tidigare.  Trots att det skett en stor förändring i fritidshemmen gällande arbetet med genus finns det fortfarande mycket att arbeta med, vilket fritidslärarna i studien också bekräftar.  Slutsatsen av det fritidslärare som deltog i studien och hur de förhåller sig till genus och könsmönster är att de arbetar utifrån individen. Att forska vidare på anser vi att arbetet ska fortsätta framåt med genus hade det varit intressant att se vilket stöd fritidshemmet får av rektor och huvudman.

Bakgrund: Patienter befinner sig i en stressad och utsatt situation innan ambulans är på plats. Ambulanspersonal arbetar ofta under press men vill kunna bemöta patienter personligt i sin professionella roll. Kvantitativa studier visar att mänskliga faktorer som bemötande har störst betydelse för att patienten ska känna sig nöjd med vården. Samtidigt saknar ambulanspersonal återkoppling på hur patienter upplever ambulanssjukvården. Syfte: Att undersöka vuxna patienters erfarenheter av bemötande från ambulanspersonal och hur det påverkar upplevelsen av vården. Metod: Litteraturstudie med deskriptiv design och kvalitativ ansats. Resultat: Litteraturstudien resulterade i två kategorier, positiva erfarenheter av bemötande och påverkan på vårdupplevelsen och negativa erfarenheter av bemötande och påverkan på vårdupplevelsen, med underkategorierna holistiskt bemötande, kunskapsfokuserat bemötande, relationsfokuserat bemötande, personcentrerat bemötande, känna sig förminskad i mötet, känna sig stigmatiserad i mötet och känsla av att inte bli sedd. Patienter blev bemötta av ambulanspersonal som hade ett helhetsperspektiv, kompetens, intresse av att skapa en relation och som bjöd in till delaktighet. Patienter blev också bemötta av nedvärderande kommentarer, att inte bli tagna på allvar, att inte bli informerade och att en relation mellan ambulanspersonal och patient inte skapades. Slutsats: Det mest betydelsefulla för patienter var ambulanspersonal som hade ett relationsfokuserat bemötande. Den viktigaste komponenten i det var att bemöta patienten med ett lugnt framträdande. Bemötande har betydelse för patientens upplevelse av vården. Det kan göra att patienten upplever vården som trygg, hoppfull och stärkande eller som stigmatiserande, osynliggörande och nedvärderande.

Introduktion: Vistelsen på akutmottagningen präglas av möten med flera olika vårdprofessioner. När vårdpersonalen engagerar patienten i en öppen dialog ökar patienternas delaktighet samt patientsäkerheten. Bristande bemötande kan leda till att patientsäkerheten äventyras samt onödiga kostnader då obefogade åtgärder genomförs. Missnöjda patienter till följd av bristande bemötande är mindre benägna att följa vårdens rekommendationer vilket kan leda till att de återkommer till vården i sämre skick.  Syfte: Att undersöka patienters upplevelser av vårdpersonalens bemötande på akutmottagningen. Metod: En deskriptiv kvalitativ litteraturstudie användes som metod. Elva vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats kvalitetsgranskades och analyserades.  Resultat: Fem huvudkategorier framträdde: Information, Kommunikation, Delaktighet, Personcentrerad vård och Personalens handlingar. Att vara tillräckligt informerad, erhålla individanpassad information samt regelbundet kommunicera med vårdpersonal bidrog till en positiv upplevelse av vårdpersonalens bemötande. Även möjligheten att delta i sin vård samt vårdas ur ett personcentrerat förhållningssätt bidrog till positiva upplevelser. När informationen och kommunikationen brast upplevde patienterna oroskänslor.  Slutsats: Mötet präglas av olika faktorer som bidrar till upplevelsen av bemötandet. Varje persons upplevelse är individuell och det är sjuksköterskans ansvar att bemöta personen utifrån dennes individuella behov och önskemål. Ett gott bemötande bidrar till en positiv vårdupplevelse hos den sjuke. När personen inte upplever att bemötandet är tillfredsställande bidrar detta till en negativ vårdupplevelse. / Introduction: Visiting the emergency department is characterized by encounters with different healthcare professions. When the staff engages the patient in an open dialogue patient participation and patient safety increases. Inadequate treatment can lead to patient safety being compromised as well as unnecessary costs when unjustified measures are carried out. Dissatisfied patients, due to poor treatment, are less likely to follow recommendations, leading to them later returning to the hospitals in worse conditions.  Aim: To investigate patients’ experiences of the encounter with the staff in the emergency department.  Method: A descriptive qualitative literature study where eleven scientific articles with a qualitative approach were quality reviewed and analyzed.  Result: Five main categories emerged: Information, Communication, Participation, Person-centered care, and Staff actions. Being sufficiently informed, receiving individually tailored information and regular communication with healthcare staff contributed to a positive experience of the treatment. To be involved in their care and to be cared for from a person-centered approach also contributed to positive experiences. When information and communication was insufficient patients experienced negative emotions.  Conclusion: Being cared for in an emergency department implies an encounter between a patient and staff. The encounter is characterized by various factors that contribute to the experience of being treated at the emergency department. Each persons’ situation is individual, and it is the nurses’ responsibility to respond to the person based on their individual needs. A good encounter contributes to a positive experience for the patient. When the encounter is unsatisfactory it contributes to a negative experience.