Lågaffektivt bemötande är ett förhållningssätt som består av metoder som till en början använts i arbetet med personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. På senare tid har det lågaffektiva bemötandet kommit att användas inom specialpedagogiken gällande skolan och förskolan. Förhållningssättet bygger på ett antagande om att barn gör rätt om de kan istället för barn gör rätt om de vill. Det lågaffektiva bemötandet har även varit föremål för debatter mellan psykologer och lärare, där lärare hävdar att förhållningssättet leder till bristande auktoritet och framhåller att barn behöver tydlighet. I dessa debatter hörs inte förskollärares röster lika starkt som lärarnas och denna studie syftar därför till att undersöka vad förskollärarna anser om detta förhållningssätt samt om, och i så fall hur, de arbetar med det i det dagliga arbetet. Vi undersöker även den bakomliggande orsaken till förhållningssättets ökande popularitet genom att titta på historiska förändringar vad gäller barnsyn. Studien utmynnar i semistrukturerade kvalitativa intervjuer med förskollärare via videosamtal där de fått svara på frågor angående det lågaffektiva bemötandet och möjliga orsaker till dess framväxt. Det är sex förskollärare som deltar och de arbetar på olika förskolor i Sverige. Utifrån intervjupersonernas svar kan vi se att de upplever att det lågaffektiva bemötandet är uppskattat att arbeta med i förskolan. Alla intervjupersoner hade en positiv inställning till förhållningssättet och de upplevde att de inte var lika stressade sedan de börjat arbeta utifrån det. Intervjuerna spelades in och transkriberades i sin helhet. Det empiriska materialet har sedan analyserats med hjälp av Claes Nilholms kompensatoriska och kritiska perspektiv gällande specialpedagogik.  Nyckelord: Lågaffektivt bemötande, förskola, specialpedagogik, lärare, förskollärare.

This study aims to reveal what preschool teachers and pedagogues think about and how they act when it comes to meeting the behavior and needs of children with challenging behaviour from a perspective of ethics of care as developed by Nel Noddings. Statistics claim that this kind of behavior is on the rise and it is therefore of relevance to see how teachers and pedagogues can give care to children who displays behavioral problems. We used a method of interviews with selected staff who works in the preschool environment and discovered that most of the interview subjects expressed a similar view overall as to what is conceived as a challenging behaviour. Emphasis was put on the importance of good social relations, even when it comes to describing physically aggressive behavior they spoke of this as a result of failing social relations between children and adults as well as between children. The interviewed also largely expressed a subjective view on children with this kind of behavior and argues that listening, confirming and upholding an ongoing dialogue play a key role in constructing an optimal approach in dealing with challenging behaviour.

Fritidshemmets huvudsakliga uppdrag är att stimulera elevernas utveckling och lärande och utveckla en social kompetens. Alla elever ska ha samma förutsättningar så att en inkluderande verksamhet möjliggörs (Skolverket, 2014). Syftet med min studie är att undersöka hur fritidspedagoger didaktiskt arbetar, för att skapa en inkluderande verksamhet för elever med ADHD, samt belysa framgångsrika strategier för att detta ska kunna ske. Studien vilar på ett lärande ur ett sociokulturellt perspektiv, vilket innebär att den har fokus på elevens sociala omgivning och hur en inkluderande lärmiljö skapas ur en pedagogs synvinkel (Säljö, 2000). En elev som har ADHD har ofta svårigheter med det sociala samspelet och det är viktigt att lärmiljön anpassas för alla elever så att en utveckling kan ske tillsammans med andra i en inkluderande lärmiljö (Claesson, 2007). Metodvalet i studien baseras på kvalitativa intervjuer med tre fritidspedagoger från två olika kommuner. I studien framhåller fritidspedagoger att inkludering innebär att vara med på samma villkor som andra elever, delaktighet i gruppen och anpassningar så att det fungerar för en elev med ADHD. Det handlar om att fritidspedagogerna skapar förutsättningar i verksamheten så att alla elever kan vara delaktiga och inkluderande. Ett individanpassat tankesätt är något som fritidspedagogerna lyfter fram, det handlar om att se den enskilda individen och hens behov. Det som passar en elev fungerar inte för ett annat. Andra framgångsfaktorer som fritidspedagogerna sett är att bemöta dessa elever lågaffektivt. Det innebär i praktiken att inte låta de egna känslorna hos pedagogen gå ut över situationen, utan om en elev till exempel är i affekt gäller det att inta en lugn och sansad position. Framgångsfaktor som framgår i denna studie är arbetet med gruppdynamiken. En viktig skyddsfaktor, för att minimera ett utanförskap är att fritidspedagogerna medvetet arbetar med det sociala samspelet, trygghet och relationer.

Bakgrund: Självskadebeteende är relativt vanligt förekommande och ett växande problem i samhället. Det finns många fördomar och missförstånd kring självskadebeteende. Sjuksköterskan och vårdpersonalens bemötande mot individer med ett självskadebeteende har stor betydelse för fortsatt behandling.Syfte: Syftet var att undersöka hur individer med självskadebeteende upplevde bemötandet från omgivningen i första hand vårdpersonal, men även närstående och samhället.Metod: En beskrivande litteraturundersökning av resultatet från 10 kvalitativa studier.Resultat: Positiva upplevelser efter sökt vård var att individerna blivit tagna på allvar och blivit lyssnade på. Betydande var när de blev bemötta individuellt och att de fick vara delaktiga i beslut och behandlingar. Negativa upplevelser som framkom var att individerna inte fick uppföljningar som lovats. Svårigheter uppstod när individerna kände oförståelse och likgiltighet av vårdpersonalen. Individerna upplevde dessutom att samhället i stort hade en negativ syn på självskadebeteende. Som en konsekvens vågade inte individerna berätta om sitt beteende hos närstående, eftersom de kände skam och stigmatisering kring ämnet.Slutsats: Svårigheter finns för vårdpersonal att nå fram till individerna. De som sökt vård hade olika uppfattningar kring bemötandet, men majoriteten var missnöjda. Flertalet individer undvek att söka vård, som berodde på att de sökt vård tidigare och inte var nöjda med bemötandet de fick. Det var av allra största vikt att vårdpersonal lyssnade på individerna och såg bakom ärren. De behöver vara fria från fördomar och förstå varför individerna självskadar. En viktig del kan vara kompetensutvecklings av vårdpersonal som kan underlätta arbetet kring individerna. Det behövs mer forskning som är ifrån individernas perspektiv på upplevelser av bemötande.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Levande njurdonatorer löper risk för komplikationer och behöver postoperativ och efterföljande omvård. Omvårdnaden av en donator och mottagare skiljer sig, att vårda en donator beskrivs svårare jämfört med en mottagare. Det finns mer forskning om mottagaren. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att undersöka hur levande njurdonatorer upplever kommunikation och bemötandet i den postoperativa- och efterföljande omvårdnaden. Metod: En allmän litteraturstudie som innefattar tio vetenskapliga artiklar av kvalitativ design användes. Databaserna Pubmed och Cinahl användes vid litteratursökning. Det insamlade materialet värderades och sammanställdes för att lättare tolka artiklarnas resultat. Sammanställningen delades sedan in i tre kategorier med tillhörande subkategorier. Resultat: Författaren identifierade tre kategorier i litteraturstudien, med tillhörande subkategorier. Kategorierna är; kommunikation och information, trygghet i samband uppföljning samt känslor och stöd. Kategorierna fick två subkategorier var, positiv- respektive negativ upplevelse. Viktiga delar i den positiva upplevelse handlade om god kommunikation och regelbunden uppföljning. En negativ upplevelse kopplades samman med avsaknad av stöd och uppföljning. Slutsats: Sjuksköterskans omvårdnadsarbete är avgörande för njudonatorers postoperativa upplevelse. Ett bra stöd, både psykologiskt och emotionellt, gott bemötande och god kommunikation är faktorer som bidrar till en positiv upplevelse. Känslan av övergivenhet, att inte synas och att bli utnyttjad var faktorer som ledde till en negativ upplevelse. Det behövs vidare forskning för att få en bredare bild över vad som påverkar upplevelse mer precist. / ABSTRACT Background: Living kidney donors are at risk for complications and need postoperative- and subsequent care. The care of a donor and recipient differs, caring for a donor is described as more difficult compare to a recipient. There is more research on the recipient. Aim: The aim of the literature study is to investigate how living kidney donors experience communication and the treatment in the postoperative- and subsequent care. Methods: A systematic literature study comprising ten scientific articles of qualitative design. The databases Pubmed and Cinahl were used when searching for literature. The collected material was evaluated and compiled to more easily interpret the results of the articles. The compilation was then divided into three categories with associated subcategories. Results: The author identified three categories in the literature study, with associated subcategories. The categories are; communication and information, security with follow-up, and emotions and support. The categories received two subcategories each, positive and negative experience. Important parts of the positive experience were good communication and regular follow-up. A negative experience was linked to a lack of support and follow-up. Conclusion: The nurse's work is crucial for the donors' postoperative experience. Good support, both psychological and emotional, good treatment, and good communication are factors that contribute to a positive experience. The feeling of abandonment, not being seen, and being exploited whatever factors led to a negative experience. Further research is needed to get a broader picture of what affects the experience more precisely.

No description available.

Bakgrund: Psykisk ohälsa ökar i samhället. I dagsläget möter sjuksköterskor oberoende av sin arbetsplats, personer med psykisk ohälsa. Det är viktig att undersöka sjuksköterskans erfarenheter av att bemöta patienter med psykisk ohälsa eftersom sjuksköterskors bemötande har en inverkan på patienter och på hens upplevelsen av vården. Patienter som upplever att de inte har blivit hörda och tagna på allvar av sjukvårdspersonalen, kan i framtiden undvika att söka vård. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta patienter med psykisk ohälsa inom hälso-och sjukvården. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats vars resultat var baserat på tolv kvalitativa artiklar utifrån sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta personer med psykisk ohälsa. Resultat: Det återkommande temat genom resultatet var att kunskaper kring psykisk ohälsa hos sjuksköterskan har inverkan på bemötande. Detta löper genom alla fem huvudteman, kompetensens påverkan kring bemötande, känslornas påverkan på bemötande, tidspress styr bemötande, bemötande påverkades av stigmatiseringen och sjuksköterskans omvårdnadsfokus påverkar bemötande. Diskussion: Sjuksköterskors erfarenheter resulterade i ett gott och dåligt bemötande gentemot personer med psykisk ohälsa. Ett god bemötande uppnåddes genom att sjuksköterskor innehar kunskap kring psykisk ohälsa, genom att de var flexibla trots tidspressen och genom att de skapade förtroendebaserade relationer mellan sig själv och patienterna. Att arbeta utifrån personcentrerad vård är ett sätt att lyckas med bemötande. Detta gör att sjuksköterskan kan se individen framför sig i sin helhet, inte att vara fixerad vid en diagnos.

Introduktion Ordet blodsmitta definieras av en smitta som överförs via blod, blodprodukter eller blodtillblandade kroppsvätskor. De huvudsakliga smittämnena är Hepatit B, Hepatit C och humant immunbristvirus (HIV). Många blodsmittade kan uppleva att de lever i ett stigmatiserat samhälle där de ses som smittsamma och sjuka. Samhällets stigmatisering speglas i sjukvården vilket gör att dessa patienter kan erfara särbehandling och diskriminering. Syfte Syftet var att beskriva hur patienter som bär på en blodsmitta upplever vårdpersonalens bemötande och omvårdnad. Metod För att nå fram till resultatet användes litteraturöversikt som design. 12 kvalitativa artiklar inkluderades. Resultat I resultatet framkom det att patienterna med blodsmitta upplevde sämre vårdmöten, svårighet att få rätt vård, en okunskap hos sjukvårdspersonalen och en bristande sekretess vid sjukhusbesöken. De positiva upplevelserna kunde ses vid specialistvård och när ett personcentrerat bemötande användes av sjukvårdspersonalen. Många patienter upplevde då en högre kunskap hos sjukvården vilket resulterade i mer tillit och ett bättre vårdmöte. Resultatet visade att det fanns en viss stigmatisering av blodsmittade patienter och att de var utsatta i samhället. Slutsats Studierna visade på att den vanliga hälso- och sjukvården i främst låg- och medelinkomstländer saknar tillräckligt med kunskap om blodsjukdomar vilket medför ökad stigmatisering. Ett ökat samarbete med specialistvården och en bredare kunskap om blodsmitta för professioner inom den vanliga hälso- och sjukvården skulle minska stigmatiseringen och ge en bättre vård för blodsmittade patienter.

Bakgrund: År 2016 blev det möjligt för ensamstående kvinnor i Sverige att genomgå assisterad befruktning. Nuvarande forskning har bristfällig kunskap om kvinnors erfarenheter av mötet med vårdpersonal och fokuserar mestadels på varför kvinnor frivilligt väljer assisterad befruktning och uppfostra barnen som ensamstående. Syfte: Att beskriva ensamstående kvinnors erfarenheter i mötet med hälso- och sjukvårdspersonal i samband med assisterad befruktning. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Tio kvinnor från föreningen för frivilligt ensamstående mödrar intervjuades individuellt i semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet identifierades fyra kategorier: Kvinnors syn på fertilitetsvård i Sverige, Bemötande från vårdpersonal, Stöd från vårdpersonal samt Betydelsefulla faktorer för god vård. Kvinnorna var tacksamma över möjligheten att genomgå assisterade befruktning i Sverige och kunna bli moder. Kvinnorna hade både positiva och negativa erfarenheter av bemötande och stöd från vårdpersonal. Kvinnorna hade önskan om god vård och samma bemötande som ges till par vid assisterad befruktning, graviditet och förlossning. Det beskrevs att hälso- och sjukvården fortsatt är normativ och behöver utvecklas. Utbildnings- och informationsmaterial behöver uppdateras för att inkludera fler familjekonstellationer. Konklusion: Mer kunskap och utbildning för vårdpersonal kan leda till mer normmedvetet förhållningssätt vilket kan leda till mer jämlik vård för alla.

Under senaste åren har Sverige mottagit en stor ökning av migranter. Några av migranterna är nyanlända barn. Barn som har rätt till utbildning. Vid skolplacering av nyanlända möts skolorna av utmaningar, där lärares kunskaper är avgörande för att nyanlända ska lyckas i skolan. Syftet med denna studie är därför att undersöka hur mellanstadielärare ser på arbetet med nyanlända elever. En studie ur lärarperspektiv behövs för att höra hur lärarna upplever arbetet och ser på mottagandet av nyanlända. Forskningsfrågorna i denna studien är: Hur tar skolorna emot nyanlända? Hur ser mellanstadielärare på arbetet med nyanlända elever? Hur syns kulturmöten och mål för utbildningen i lärarnas och skolornas arbete? Vilka stöd kan skolorna erbjuda mellanstadielärare & nyanlända elever? Undersökningen är av kvalitativ metod. Det insamlade materialet består av intervjuer med fyra mellanstadielärare från två olika skolor. Slutsatserna visar på skolornas mottagande av nyanlända som en socialisering. Lärarna vill förmedla den svenska kulturens normer och värden. Lärarna ser på arbetet med flexibilitet och där ett förmedlande av bestämda kvalificeringskrav måste införlivas hos eleverna. Målet med nyanländas utbildning är att förse eleverna med baskunskaper och språkkunskaper i svenska. Detta genomförs för att eleverna senare ska kunna delta i samhällslivet. Det stöd som eleverna och lärarna erbjuds behöver finnas för att eleverna ska lyckas i skolan. Stöden är bland annat: studiehandledare, tolk och resurs. Lärarna får även kollegialt stöd som lärarna använder för att tillsammans kunna hantera de olika kulturmöten som lärarna möter inom skolan. Avslutningsvis framkom att alla verksamma behöver engagera sig i varje elev, eftersom lärarnas engagemang och kompetenser är avgörande för elevernas skolframgångar.