No description available.

No description available.

Background: Transgender and non-binary people are a stigmatized group within the society. Members of this group often experience a deep sense of exclusion, and are statistically over-representeded in mental healthcare. However, there is a lack of knowledge about how nurses providing care in these situations should appropriately behave and interact in meetings with transgender and non-binary people in healthcare. Aim: The purpose of this study was to describe the lived experiences of transgender and non-binary people in meetings with healthcare providers. Method: The study is based on a literature review with a descriptive design. Literature searches identified ten qualitative studies that met the study’s inclusion criteria. Findings from an analysis of the relevant literature are grouped into two overarching themes and seven further sub-themes. Main results: The findings of this study showed that the majority of transgender and non-binary people have experienced, on at least one occasion, being met with ignorance in healthcare situations. Those self-identifying as non-binary often reported feeling as though they are required to fit into categories they are uncomfortable with. Evidence also suggests that the kind of language used by healthcare providers played an important determining role in how meetings were experienced by transgender and non-binary people. Use of appropriate pronouns and terminology by staff appears to help make feel more accepted. Conclusion: Due to the widespread lack of knowledge, healthcare providers often found it difficult to know how to behave and interact in meetings with transgender and non-binary people. Problems rooted in the lack of understanding  contributed to negatively affect people’s experience with the healthcare system. Therefore education about transgender and non-binary people should be more available for healthcare-providers / Bakgrund: Transpersoner och icke-binära är en stigmatiserad grupp i samhället. Många lever i en känsla av utanförskap och denna grupp är enligt statistik överrepresenterad inom psykisk ohälsa. Det finns kunskapsbrist om hur sjuksköterskan som tillhandahåller vård i dessa situationer på hur ett korrekt sätt kan bemöta transpersoner och icke-binära inom hälso-och sjukvård. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva transpersoners och icke-binäras erfarenheter och upplevelser av hälso-och sjukvården. Metod: Detta är en litteraturstudie med beskrivande design. Studiens databassökning identifierade tio kvalitativa artiklar som överensstämde med studiens syfte och inklusionskriterier. Resultatet som analyserades presenterades i två huvudteman och sju underteman. Huvudresultat: Resultatet visade att majoriteten av transpersoner och icke-binära någon gång känt sig kränkta inom hälso- och sjukvården. Personer som identifierade sig som icke-binär kände ofta att de var tvungna att passa in i en mall som de ej var bekväma med. Resultatet visade att språket som användes av hälso- och sjukvårdspersonal var viktigt i mötet med transpersoner och icke-binära. Genom att använda korrekt språk och pronomen i mötet gav det en känsla av acceptans. Slutsats: På grund av den okunskap som fanns kunde sjuksköterskor ha svårigheter att veta hur de skulle bemöta transpersoner och icke-binära. Det framgick att brist på kunskap oavsiktligt kunde påverkade mötet negativt för personer med könsöverskridande identitet. Därför bör utbildning om denna urvalsgrupp vara mer tillgänglig för hälso- och sjukvårdspersonal.

Studien undersöker hur några förskollärare bemöter barns känslouttryck i förskolans utbildning, utifrån Sterns teori om barns självutveckling. Studien har en kvalitativ ansats, och den metod som använts är icke-deltagande observationer. Resultatet har analyserats med en tematisk analysmetod och mot studiens teoretiska perspektiv, och diskuteras utifrån tidigare forskning. Resultatet visar att förskollärarna använder olika strategier i bemötandet av barns känslouttryck. Studiens slutsats är att förskollärare behöver vara lyhörda för att kunna möta barns känslouttryck och att det kräver en pedagogisk medvetenhet hos förskolläraren, för att veta hur olika strategier påverkar barns syn på sig själva och sin omvärld.

I vår kommande yrkesroll som förskollärare i förskolan behövs en förståelse för hur olika bemötanden kan påverka barnen i deras utveckling, lärande och trygghet. Vi vill därmed skapa oss en förståelse för hur olika bemötanden kan påverka barnen i förskolan, sett utifrån utveckling, lärande och omsorg. Syftet med studien var att få kunskap om hur förskollärare upplever och arbetar med att bemöta barnen i förskolan. Studien har utgått från en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att förskollärarna upplever att ett positivt bemötande är viktigt för att barnen ska kunna utvecklas i förskolan, både i sitt egna jag och i sitt lärande. Genom reflektion kan förskollärarnas egna barnsyn synliggöras och utvecklas, vilket därmed ger utrymme för att skapa ett så bra bemötande som möjligt. Slutsatsen är att bemötandet i förskolan har en betydande roll för barns utveckling, trygghet och lärande i förskolan.

Bakgrund: Vid ett fysiskt trauma har tillfälliga eller bestående skador uppstått via yttre våld, som vid trafikolyckor. Traumavården är krävande för patienten som har utsatts för traumat och vårdpersonalen då det kräver mycket tid och resurser. Att genomgå ett trauma innebär ett stort lidande för patienten. Syfte: Att undersöka patienters upplevelse av vårdtiden efter ett trauma, med fokus på kommunikation, information och bemötande. Metod: Litteraturstudie med beskrivande design där resultatet är baserat på 10 kvalitativa originalartiklar. En deduktiv analys genomfördes.Resultat: Kommunikationen fungerade bra då den var tydlig och anpassades efter patienten och den fungerade inte bra när patienten inte fick vara delaktig i konversationer och när kommunikationen mellan vårdpersonalen sinsemellan inte fungerade. Patienterna hade ett behov av mer information från vårdpersonalen då informationen var otillräcklig, likaså vid utskrivningen. Majoriteten av patienterna upplevde att bemötandet från vårdpersonalen skapade en trygg, säker och omvårdande miljö vid det akuta omhändertagandet av trauma. Slutsats: Patienterna som har varit med om ett trauma har upplevt vårdtiden som positiv, blandad eller negativ. De uppger att kommunikationen ska vara tydlig och anpassas efter patienten. De ville få mer information och vara mer delaktiga vid utskrivningar. Majoriteten av patienterna hade en positiv upplevelse av bemötandet från vårdpersonalen för att de skapade en trygg, säker och omvårdande miljö. Sjuksköterskan behöver arbeta utifrån patientens upplevelser i vården efter ett trauma. / Background: In the event of a physical trauma, temporary or permanent injuries have occurred through external violence, such as in traffic accidents. Trauma care is demanding for the patient who has been exposed to the trauma, and the healthcare professionals, as it requires time and resources. Having a trauma means a lot of suffering for the patient.Aim: To investigate patients' experience of the care period following a trauma, with a focus on communication, information and treatment. Method: Literature review with descriptive design, where it is based on ten qualitative original articles. A deductive analysis was performed. Results: The communication worked well when it was clear and the language adapted so the patient could understand. The communication didn't work well when the patients' didn't get to be involved in conversations about their care, and when communication between healthcare professionals among themselves didn't work. Patients' had a need for more information from the healthcare professionals as the information was insufficient, as well as at the time of discharge. The majority of patients' felt that the response from the healthcare professionals created a safe, secure and caring environment in the acute treatment of trauma. Conclusion: Patients who has been through a trauma have experienced the time of care as positive, mixed or negative. They state that the communication must be clear and adapted to the patient. They wanted to get more information and be more involved in discharge. The majority of patients had a positive experience of the healthcare professionals in their response because they created a safe, secure and caring environment. The nurse needs to work based on the patient's experiences of the care after a trauma.

Syftet med denna studie är att öka kunskapen om hur pedagoger i skolan uppfattar utmanande beteende och vad de ser som framgångsfaktorer i bemötandet av utmanande beteende. Vår utgångspunkt är att i vårt kommande uppdrag som specialpedagoger möter vi ofta den frustration bland pedagoger som kan vara förknippad med utmanande beteende. Vi önskar därför få ett förtydligande om vad som uppfattas som utmanande beteende och hur pedagoger bemöter detsamma. För att klarlägga detta tog vi hjälp av sex lärare och fyra specialpedagoger som alla arbetar inom grundskolan i två olika kommuner. Vår studie är kvalitativ och bygger på semistrukturerade intervjuer. I vår temaanalys av empirin ser vi resultatet utifrån de relationella och kategoriska perspektiven. Därutöver har vi ett salutogent perspektiv i studien då det ligger i vårt uppdrag att utgå från det friska och det som fungerar i elevernas vardag. Resultatet av studien visar att pedagogerna definierar ett utmanande beteende som något som syns och hörs men beskrivs även kunna vara en tystnad. Beteendet ses som att det egentligen står för någonting annat än det uppenbara. För att skapa ett fungerande bemötande av utmanande beteende är skapandet av relation mellan elev och pedagog en grundsten. Ett lugnt bemötande som ”smittar av sig” på eleven är en annan såväl som generella och individuella anpassningar. Ytterligare en är samverkan mellan kollegor, vårdnadshavare, elevhälsoteam och framför allt mellan pedagog och elev. En viktig slutsats vi drar av resultatet är att det är en medveten pedagog som har vetskap om att sättet att bemöta ett utmanande beteende på återspeglar sig i gensvaret från eleven. Kunskap, samsyn och lärmiljöer är det skolan som organisation bör fokusera för att kunna utveckla rätt verktyg för att bemöta utmanande beteende.

I alla år har det funnits personer som överskrider det heteronormativa förhållningssätt som råder i dagens samhälle. Litteraturöversikten riktar sig in på transpersoner då de aldrig fått lika mycket plats i samhället som resterande befolkning. Transpersoner har blivit påhoppade, trakasserade och förolämpade av såväl familj som hälso- och sjukvård, på grund av hur de väljer att uttrycka sin könsidentitet. Vi valde att göra en litteraturstudie med syftet att ur ett patientperspektiv få kännedom kring hur transpersoner upplever mötet med hälso- och sjukvård. Resultatet av litteraturöversikten delades in i tre huvudteman: Bemötande, Utbildning och Utsatthet. Dessa huvudteman har totalt åtta underteman. Resultatet belyser att transpersoner upplever att de inte blir rättvist bemötta och att de många gånger själva får undervisa vårdgivare, vilket många beskriver som påfrestande. Resultatet visar även hur transpersoner blir placerade i fack, för att de förväntas vara någon de inte är av hälso- och sjukvården. Slutsatsen är att hälso- och sjukvård har stora brister när det kommer till kunskap om transpersoner och hur de bör bemötas i en vårdande kontext samt att det behövs mer utbildning och forskning inom området.

För många kvinnor innebär en önskad graviditet glädje och förväntningar och vid ett missfall byts lyckokänslan ut mot känslostormar av skuld, sorg och skam. Missfall är vanligt förekommande och cirka 15–25 procent av alla påbörjade graviditeter slutar med spontana missfall. Ett missfall innebär en stor förändring av den förväntade framtiden. Forskning visar att det finns en brist i bemötandet och stödet som kvinnor erhåller vid ett missfall och att detta kan bero på en avsaknad av utbildning hos vårdare. Syftet med studien är att belysa kvinnors upplevelser av vårdens bemötande i samband med ett missfall. Studien utgick från åtta kvalitativa vårdvetenskapliga artiklar. Dessa har analyserats enligt Fribergs analysmodell för att få fram resultatet. Studien resulterade i tre teman: Upplevelsen av bemötande, Upplevelsen av stödjande vård och Upplevelsen av maktlöshet och innehåller ett flertal underteman. Kvinnorna upplevde ett bristande bemötande där de inte blev prioriterade, respekterade eller fick tid för att bearbeta sin sorg. Avsaknad av information och stöd från vårdarna var något som kvinnorna också upplevde. De upplevde även att den personliga integriteten kränkts samt att en känsla av övergivenhet fanns i samband med ett missfall. I resultatdiskussionen lägger författarna fokus på viktigaste aspekterna från resultatet och belyser vikten av stöd, information samt tid för att låta kvinnor bearbeta sorgen efter förlusten. Genom att uppmärksamma behoven kan lidande förebyggas och därmed psykiska ohälsa.

Författarnas syfte är att beskriva föräldrars upplevelse av delaktighet i barnets vård genom mötet med vårdpersonal. Examensarbetet bygger på Fribergs modell av en allmän litteraturstudie för att skapa en överblick utifrån befintlig forskning inom berört ämne. Analysen resulterar i två teman där sju subteman ingår. Dessa tillsammans sammanställer föräldrars upplevelser av delaktighet i mötet med vårdpersonal. Identifierade teman är: Information och undervisning samt Vårdpersonalens förhållningssätt och bemötande. I resultatet framgår föräldrars behov av delaktighet i barnets vård. Föräldrarna upplevde att deras delaktighet ökade genom information och undervisning. Vårdpersonalens bemötande och förhållningssätt påverkar också föräldrarnas delaktighet. Föräldrar känner sig stärkta i sin föräldraroll av ett bemötande utifrån en öppen kommunikation. Med utgångspunkt i kommunikationen som utgörs av att bli uppmärksammad, frågad och lyssnad på kan ett partnerskap formas. Ett partnerskap innefattar bland annat att som förälder få dela sin expertis om barnet och tillsammans med vårdpersonalen delta i beslut rörande barnets vårdprocess. Oavsett om vården berör öppen- eller slutenvård, friska eller sjuka barn framträder föräldrars liknande behov för att uppleva delaktighet. Ökad delaktighet leder på sikt till en hållbar ekonomisk och ekologisk utveckling, varför det borde ses motiverande att sträva efter ett bemötande där föräldrar involveras i vården av barnet.