Syftet med min undersökning är att få kunskap om hur arbetet med autistiska barn i grundskolan, årskurs fyra till sex, går till och hur pedagogen kan tillgodose deras behov på bästa sätt. Arbetet ger en översikt över tidigare forskning om autism. Med hjälp av kvalitativa intervjuer ville jag ta reda på följande: Hur anser de intervjuade personerna att man ska arbete med barn med autism? Vad anser de intervjuade personerna att man ska tänka på som pedagog när man bemöter barn med autism? Utifrån det insamlade materialet som jag fick har jag analyserat det och resultatet pekar på att det finns ingen renodlad metod, utan pedagogerna plockar olika arbetssätt från olika metoder. Det framkommer också att pedagogerna bland annat använder sig av bilder samt att man har olika scheman när man arbetar med barn med autism för att göra det så tydligt som möjligt. Något annat som är viktigt som pedagog är att man individanpassar metoden till varje enskilt barn. En annan sak som resultatet pekar på är att det är viktigt att föräldrarna är delaktiga i undervisningen så att det som barnet med autism lär sig i skolan även kan förstärkas hemma också. Det framkommer även i resultatet att det finns en massa olika fördomar om autism. I resultatdelen framhåller jag även att det kan vara lätt att känna sig osäker när man är nyutbildad pedagog men då gäller det att visa en bestämd sida utåt. Det är även viktigt att tänka på sitt kroppsspråk när man arbetar med barn med autism. Det gäller att se glad ut när man verkligen är det för annars kan ett barn med autism misstolka uttrycket. I resultatdelen framhålls även att datorn och Ipad kan vara ett bra hjälpmedel för att arbeta med barn med autism. Det kan framkomma färdigheter som inte pedagogen har vetat om tidigare samt att datorn kan även öka kommunikationen mellan pedagog och barnet med autism när pedagogen sitter med.

Bakgrund: Aggression mot vårdare är ett bestående problem inom vården. Vid vård- ochomsorgboende har var femte vårdare utsatts för hot och våld av brukarna. En vanlig orsaktill aggressivt beteende är en bakomliggande kognitiv svikt, vilket är vanligt förekommandeinom äldrevården. Syfte: Studiens syfte var att belysa vårdares erfarenhet att vårda aggressiva brukare ochhur det påverkar bemötandet. Metod: En sekundäranalys genomfördes baserat på semistrukturerade interjuver med 20vuxna kvinnor, anställda på sjukhem som varit exponerade för en våldsam situation. Enkvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats nyttjades. Resultat: Analysen av intervjuerna resulterade i fyra huvudkategorier: Försöka hanteravåldet, Bli ursäktande, Resignera och Vända sig till arbetsgruppen. Resultatet visade attvårdarna skapade egna uppfattningar om brukarnas beteenden och spred dessa tillarbetsgruppen. Dessa uppfattningar lede till formulerandet av avdelningsnormer kring hurspecifika brukare skulle hanteras och bemötas. Vårdarna hade vant sig med brukarnasaggression, således hade våldet normaliserats. Konklusion: Betydelsen av att kontinuerligt exponeras för aggressivt beteende kanpotentiellt leda till att vårdarna utvecklar compassion fatigue till brukaren och yrket samtnegligerar brukarnas psykosociala behov. När dessa interjuver genomfördes varpersoncentread vård inte den vedertagna normen, men ur ett historiskt perspektiv kan detmöjligen skådas en framväxt av detta tankesätt. / Background: Aggression against caregivers is a persistent problem within the healthcare. Especially regarding care and nursing homes, with one out five employees having beenexposed to threats and violence from residents. A common underlaying cause foraggressive behaviour is the presence of cognitive impairment, commonly present innursing homes. Aim: of the study was to illustrate caregivers experience to care foraggressive residents and how it effects encounters. Method: A secondary analysis was conducted based upon semi structured interviews with20 adult women, employed at a nursing home and having been exposed to a violentsituation. A qualitative content analysis with an inductive approach was used. Results: Analysis of the interviews produced four main categories: Attempting to managethe violence, Excusing, Compile and Discussion with colleagues. It was found thatcaregivers possessed interpersonal perceptions about residents, which were shared amongand between colleagues. In turn this led to formation of norms and conducts concerningcertain residents. Caregivers had grown accustomed to the aggressive behaviour, thusnormalizing the violence. Conclusion: The effect of prolonged exposure to aggressive behaviour could potentiallyresult in development of compassion fatigue and neglect towards residents.Retrospectively the historic emergence of person-centred care could possibly be observedin the data.

Introduktion: Idag lever 38 miljoner människor med HIV. HIV är ett retrovirus som utmärker sig genom att det lagras i kroppens arvsmassa, vilket gör att infektionen inte kan läka ut utan blir kronisk. Idag finns tillgång till effektiv behandling som gör nivåerna av viruset så låga att personerna inte utgör någon risk att smitta. Trots detta finns det en tydlig stigmatisering i samhället som HIV-positiva personer upplever. Det finns även beskrivet att vårdpersonal har bristande kunskap med oro kring HIV.   Syfte: Syftet var att undersöka hur HIV-positiva personer upplever bemötandet från hälso- och sjukvårdspersonal. Metod: För att genomföra arbetet gjordes en allmän litteraturöversikt där 12 studier av kvalitativ design inkluderades. Studierna kvalitetsgranskades och innehållet analyserades med skapandet av kategorier och teman.  Huvudresultat: Resultatet visade på upplevelsen av både positivt och negativt bemötande. Det negativa bemötandet beskrevs mer, och specialistvården upplevdes ha bättre bemötande. Tre teman identifierades. Temat känslor som beskriver upplevelsen av skuld hos HIV-positiva, samt rädsla som upplevs finnas hos hälso- och sjukvårdspersonal. Temat agerande beskriver HIV-positivas upplevelser av agerande från vårdpersonal, vilka var bristande konfidentialitet, påverkad tillgång till vård och irrelevanta frågor. Det sista temat kompetens handlar om upplevd kunskap och tillgång till information. Slutsats: Deltagarna upplevde att bemötandet hade förbättrats över tid men att stigmatisering och diskriminering fortfarande fanns inom sjukvården. Specialistvården ansågs ha ett bättre bemötande än den övriga sjukvården. Kunskapen om HIV behöver förbättras inom hälso- och sjukvården för att HIV-positiva personer i mindre grad ska uppleva stigmatisering och diskriminering. / Introduction: Today, 38 million people live with HIV. HIV is a retrovirus that is stored in the genome which means that the infection becomes chronic. There is access to effective treatment that makes levels of the virus so low that people are not at risk of infecting others. However, there is a clear stigma in society that HIV-positive people experience. It is also described that healthcare professionals have concerns and a lack of knowledge about HIV. The aim: The aim of this study was to investigate how HIV-positive people experience the treatment from health care professionals. Method: A general literature review was conducted. This included 12 scientific studies of qualitative design, which quality were reviewed and the content analyzed and divided in categories and themes. Results: Both positive and negative experiences were expressed. The negative treatment was described more, and the specialist care was perceived to have better treatment. Three themes were identified. The theme “emotions” describes experiences of guilt in HIV-positive people and fear among healthcare professionals. The theme “action” describes the experiences of actions from healthcare professionals, as lack of confidentiality, the influence on access to care and irrelevant questions. The last theme “competence” describes perceived knowledge and information, often perceived as lacking. Conclusion: The treatment was expressed to be better now than before, but stigma and discrimination still exist. The specialist care was considered to have a better treatment than other types of care. Knowledge about HIV needs to improve for people to not experience such discrimination and stigmatization.

Bakgrund: Den vanligaste orsaken till kontakt med hälso- och sjukvården är smärta. När något i kroppen är fel kan smärta uppstå som ett symtom, om smärtan är kvar längre än tre månader kallas den långvarig smärta. Cirka 50 procent av vuxna patienter som söker vård lider av smärta, varav 40 procent haft smärta längre än tre månader. Långvarig smärta kan orsakas av olika sjukdomstillstånd, dock lider många patienter av daglig smärta utan känd orsak. Vid vårdandet av patienter med smärta krävs det att vårdpersonalen är uppmärksam och tror på patientens smärtupplevelse. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av vårdpersonalens bemötande vid långvarig smärta. Metod: En beskrivande litteraturstudie som innefattade elva artiklar med kvalitativ och mixad ansats. Databasen MEDLINE via PubMed användes för att söka fram artiklarna. En tematisk metod användes för att analysera artiklarna. Huvudresultat: Fem teman redogjordes i resultatet som sammanfattar patienternas positiva och negativa upplevelser av vårdpersonalens bemötande. Temana var Att bli lyssnad på, Att bli trodd, Respekt, Delaktighet samt Stöd och kommunikation. Slutsats: Denna studie visade att patienterna upplevde vårdpersonalens bemötande både positivt och negativt. Det framkom att när vårdpersonalen involverade patienterna, visade intresse och lyssnade på dem var de nöjda med bemötandet. Utifrån detta kan vårdpersonal i klinisk praxis få en ökad förståelse i hur patienter med långvarig smärta vill bli bemötta.

Multipel skleros är en kronisk sjukdom som kommer med en rad olika symtom och drabbar i största utsträckningen kvinnor. Sjukdomen påverkar personens livsvärld, livskvalitet och synen på sig själv. En MS diagnos kräver hårt arbete från patienten men även från vårdpersonalen. Det är viktigt att fånga upp och tidigt se symtomen för att skapa bättre förutsättningar för framtiden. Syftet var att undersöka hur personer som lever med MS upplever sin vardag. En beskrivande litteraturöversikt innehållande elva artiklar med både kvalitativ och kvantitativ forskning har använts för att beskriva den rådande situationen. Cinahl och Medline var databaserna som användes vid datainsamlingen. Alla artiklar som valts in i studien har genomgått en noga granskning och analysering. Tre huvudkategorier med åtta subkategorier bildades och det blev grunden för resultatet. I resultatet framgår det tydligt att personer som får multipel skleros påverkas varje dag och är i ständigt arbete för att klara av vardagen. Sjuksköterskan och vårdens betydelse lyfts i resultatet då det är av vikt för hur en MS drabbad person mår och hanterar sin situation. Vidare diskuteras valda delar från resultatet i en resultatdiskussion där nya källor styrkte litteraturstudiens resultat. Slutsatsen landar i att personer som lever med MS upplever att det finns flera faktorer som påverkar deras vardag. En stor ovisshet kommer med diagnosen och sjuksköterskan blir en viktig del i att stötta patienten i det vårdande sammanhanget och situationen hen befinner sig i.

Bakgrund: Psykisk ohälsa ökar i samhället och ungefär en av tre personer kommer någon gång att drabbas. Samtidigt finns det en stor samsjuklighet mellan somatiska sjukdomar och psykisk ohälsa, vilket gör att det ställs stora krav på hur vårdpersonal bemöter patienter med psykisk ohälsa. Patienter uttrycker att ett dåligt bemötande av vårdpersonalen kan få konsekvenser för deras hälsa. Förutsättningar för god omvårdnad är den mellanmänskliga relationen mellan sjuksköterska och patient. Omvårdnad av patienten bör ske utifrån ett helhetsperspektiv där psykiska faktorer även bör ingå i vårdandet. Målet för hälso- och sjukvården skall alltid vara en god och jämlik vård för alla patienter. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta patienter med psykisk ohälsa i den somatiska vården. Metod: En deskriptiv litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga artiklar. De inkluderade artiklarna har sökts fram i databaserna PubMed och CINAHL. Huvudresultat: Det framkom att sjuksköterskornas erfarenheter av att bemöta patienter med psykisk ohälsa i den somatiska vården påverkas av både inre resurser och yttre faktorer. Resultatet visade att sjuksköterskornas erfarenheter av bemötandet är beroende av sjuksköterskornas egna kompetenser och attityder. Men bemötandet påverkas även av hur väl arbetsplatsen är förberedd att ta emot och vårda patienter med psykisk ohälsa. Gemensamt för alla de identifierade komponenterna var att de påverkade omvårdnaden av patienter med psykisk ohälsa. Slutsats: I litteraturstudiens resultat framkom det att inre resurser och yttre faktorer påverkar sjuksköterskornas erfarenheter av att bemöta patienter med psykisk ohälsa i den somatiska vården. Dessa komponenter är alla bidragande när sjuksköterskorna skall bemöta patienter. Genom en ökad kunskap och utveckling av dessa komponenter så är författarnas förhoppning att det ska bidra till en god och jämlik vård för patienter med psykisk ohälsa.

Bakgrund: Nästintill hälften av alla kvinnor som drabbas av bröstcancer i Sverige genomgår mastektomi som behandlingsmetod. Att diagnostiseras med bröstcancer påverkar individen både ur ett psykologiskt och fysiologiskt perspektiv. Kvinnor som förlorar ett eller båda brösten har visat sig påverka deras sexualitet och självbild. Idag kan kvinnor få brösten rekonstruerade för att återskapa bysten, vilket har gjort att många kvinnor återfår sin känsla av kvinnlighet. Studier visar dock att vården inför bröstrekonstruktion är bristfällig. Tidigare kvantitativa studier rapporterar att informationen är otillräcklig, att de inte känner sig delaktiga i beslutet och att de behöver söka kunskap på annat håll för att känna att de fattar ett välgrundat beslut. Syfte: Studera kvinnliga patienters upplevelser av vårdpersonalens bemötande i samband med bröstrekonstruktion efter mastektomi på grund av bröstcancer.  Metod: Litteraturstudie med beskrivande design, baserad på elva kvalitativa originalartiklarsom kvalitetsgranskades. De inkluderade artiklarna resultatgranskades under genomläsning, utifrån likheter och skillnader identifierades olika kategorier. Resultat: Det framkom flera brister i vårdens bemötande vid beslutsfattande av bröstrekonstruktion efter mastektomi. Framförallt handlade det om brist på information och på vilket sätt informationen förmedlades, vilket påverkade beslutsfattandet negativt. Andra delar som påverkade var vilket stöd som erbjöds, om kirurgen själv hade andra värderingar och hur mycket tid kvinnorna fick reflektera kring beslutet. Slutsats: Resultaten belyser att det behövs en ökad förståelse för vad kvinnor som genomgår mastektomi och bröstrekonstruktion behöver från slutenvården under beslutsprocessen. Det framkommer också hur viktigt det är att patienterna känner sig delaktiga i beslutsprocessen, att de får tillräckligt med information samt det stöd som kan vara viktigt för just denna patientgrupp. / Background: Almost half of all women in Sweden affected by breast cancer undergoes mastectomy as method of treatment. Being diagnosed with breast cancer may affect an individual both from a psychological and a physical perspective. Women who´s having one or both breasts removed may affect women’s self-image and sexuality. Modern medicine has made it possible for women to have breasts reconstructed with the consequence of many women who has undergone mastectomy to regain their sense of femininity. However, additional quantitative studies have shown that breast reconstruction health care is inadequate. Women have reported insufficient information, not being participatory in the decision-making process and the need to themselves find information in order to make just decisions in their reconstruction process.  Aim: Explore female patients experiences of the personal treatment within inpatient care regarding breast reconstruction after undergone mastectomy due to breast cancer. Method: Literature review with a descriptive design based on 11 original papers conducting a qualitative approach, that been quality audited. The articles were analyzed by similarities and differences in patients experiences of breast reconstruction post mastectomy and categories of these were identified.  Result: The results of the categorization show several deficiencies in the personal treatment by the health care in the decision-making of breast reduction post mastectomy. The prominent deficiencies were lack of information and lacking ways of informing about treatment which affected decision-making negatively. Other aspects include patients experiences of support offered, if the surgeon had other beliefs about the surgery and the amount of time to reflect on the process.  Conclusion: The results highlight the need for a growing understanding for women’s experiences during the process of decision-making of breast reconstruction post mastectomy within the inpatient care. Sense of participation, sufficient information and sufficient support systems may be particularly important for this specific group of patients.

SAMMANFATTNING Bakgrund: I Sverige uppskattas att 2–6 procent av befolkningen identifierar sig som homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera och intersexpersoner (HBTQI). HBTQI-personer som upplevt kränkande bemötande eller diskriminering i hälso- och sjukvården avstår från att söka vård. Erfarenheter av diskriminering kan leda till psykisk och fysisk ohälsa. Det är ett stort problem då hälso- och sjukvården är en plats där alla ska känna sig respekterade och rättvist behandlade.  Syfte: Att undersöka HBTQI-personers erfarenheter och önskemål av bemötande från hälso- och sjukvårdspersonal. Metod: Litteraturöversikt med beskrivande design och analys av kvalitativa studier. Studiens resultat baseras på 12 kvalitativa studier från databaserna PubMed, CINAHL och PsycInfo. Artiklarna kvalitetsgranskades enligt Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU:s) mall.  Resultat: Två kategorier och sju underkategorier identifierades. En kategori var Erfarenheter med följande underkategorier: Diskriminering, Heteronormativitet, Kunskapsbrist hos vårdpersonal och Bekräftelse. Den andra kategorin var Önskemål som innefattade följande underkategorier: Behandlad med respekt, Inkludering och Personcentrerad vård. Slutsats: Diskriminering av HBTQI-personer är vanligt förekommande inom vården. Det är ett allvarligt problem som leder till att HBTQI-personers förtroende för vården minskar samt att de undviker att söka vård trots att behov finns. Därmed belyses behovet av ökad kunskap hos hälso- och sjukvårdspersonal kring HBTQI-personers rättigheter. / ABSTRACT Background: In Sweden, it is estimated that 2-6 percent of the population identify themselves as lesbian, gay, bisexual, trans, queer or intersexpersons (LGBTQI). LGBTQI persons who have experienced abusive treatment or discrimination in health care refrain from seeking care. Experiences of discrimination can lead to mental and psyical ill-health. This is a major problem as health care is a place where everyone should feel respected and treated fairly.  Aim: To examine LGBTQI individuals' experiences and desires of encounters with health care professionals. Method: Qualitative descriptive design. The results of the study are based on 12 qualitative studies from the databases PubMed, CINAHL and PsycInfo. The articles were quality audited according to the Swedish Agency for Health Technology Assessment and Assessment of Social Services (SBU's) checklist. Result: Two main categories and seven subcategories were identified. The first category was Experiences, with the following subcategories: Discrimination, Heteronormativity, Lack of knowledge among healthcare professionals and Affirmation. The second category was Desire which included the following subcategories: Treated with respect, Inclusion and Person-centered care.  Conclusion: Discrimination against LGBTQI people is common in healthcare. This is a severe problem that leads to LGBTQI people's trust in care decreasing and that they avoid seeking care despite experienced need. This highlights the need for increased knowledge among health care professionals about the rights of LGBTQI persons.

Transpersoner är en utsatt grupp människor i såväl samhället som inom hälso- och sjukvården. Cisnormativiteten skapar stigmatisering samt ohälsa och transpersoner diskrimineras relaterat till sin könsidentitet eller sitt könsuttryck. Det händer att transpersoner helt nekas vård och rädslan för att bli diskriminerade i samband med hälso- och sjukvårdsbesök leder till att transpersoner skjuter upp sina besök. Följaktligen löper minoritetsgruppen större risk att drabbas av fysisk och psykisk ohälsa. Syftet med litteraturöversikten är att belysa transpersoners upplevelser av bemötande i vården. För att besvara syftet användes en litteraturöversikt som metod. I analysen framkom fyra teman: kommunikation, kunskap och kompetens, bemötande och tillgång till vård. Därtill identifierades fyra underteman. Resultatet visade att vårdpersonal saknar tillräcklig kunskap om transpersoner och terminologi. Dessutom framkom att transpersoner diskrimineras och nekas vård. I diskussionen presenteras att diskriminering av transpersoner är ett globalt förekommande problem och slutsatsen är att vårdpersonal behöver mer kunskap och att mer forskning på området behöver bedrivas. Dessutom måste cisnormativiteten ifrågasättas för att stigmatiseringen kring transpersoner ska minska.

En viktig del av det behov vårdpersonalen möter i sitt arbete handlar om smärtlindring, detta då flertalet patienter som söker vård lider av just smärta. Trots att detta är en utbredd problematik för patienter upplever författarna att det finns brister i vårdandet vid smärttillstånd. Flera faktorer spelar in i patientens upplevelse av smärta och meningsbärande begrepp i denna studie innefattar delaktighet, förförståelse och bemötande. Att sjuksköterskan har en medvetenhet om hur dessa faktorer påverkar patienten vid akut smärta anser författarna är betydelsefullt för att skapa god upplevelse för patienten. Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelser av bemötandet från vårdpersonal vid akut smärta. Metoden som användes var en kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats. Resultatet av studien beskrivs i fyra kategorier, kommunikation, förväntningar, förtroende och delaktighet, med två subkategorier vardera. Dessa kategorier visar att det finns flera faktorer som spelar in och att flera olika delar av bemötandet från vårdpersonalen påverkar upplevelsen av smärta. Vissa oväntade resultat framkom under studien exempelvis hur mycket information spelar in för upplevelsen av smärta och att patienter kan uppleva delaktighet genom att endast lyssna på en överlämning mellan vårdpersonal. Studien påvisar även vikten av att patienten får möjlighet att vara delaktig i behandling och utvärdering av den egna smärtupplevelsen. Patienter som upplevt att de är delaktiga i smärtlindringen tillbringar mindre tid i akut smärttillstånd.