Detta examensarbete behandlar spelares känslor påverkat av Freemans (2004) emotioneeringstekniker samt ifall känslor berör spelares handlingar. Detta testades genom utveckling av ett textbaserat spel, detta gjordes två i versioner, en med implementerade emotioneeringstekniker samt en utan. Dessa utvärderades med flera metoder, för att se om känslor kunde observeras. Den huvudsakliga metod som användes var SAM (Self-Assessment Manikin) (Lang, 1980). Syftet med undersökningen var att undersöka om Freemans emotioneeringstekniker väcker känslor som är observerbara med etablerade testmetoder.Undersökningen visade att teknikerna påverkade spelarnas tänkande och handlingar, dock kunde inga observerbara känslor ses av de metoder som användes. Dock kunde det ses att spelarnas kontroll av spelet påverkades enligt deras tycke samt att testet hade behövt en större skala för fortsatt arbete än vad som vid dagsläget fanns till förfogande. / This thesis will have its focus on players’ feelings and the influence of emotioneering techniques (Freeman, 2004), and also if feelings can affect players decision-making. This was tested by developing a text based game, which was converted into two different versions. One implemented with emotioneering techniques, the other without. These were tested with several methods, which would observe feelings and the players’ decisions. The main method that was used is SAM (Self-Assessment Manikin) (Lang, 1980). The purpose of this thesis was to investigate whether Freeman’s techniques would arouse feelings that would be observable with conventional testing methods.The survey did show that the techniques could have an impact on the players thinking and actions, however, no observable feelings were seen by the used method. Yet the result from SAM showed that the players feeling of control was affected by emotioneering. The tests need however a bigger scale, to give more reliable data than what was given at the time.

Arbetet med livshistoria används i vård av personer med demenssjukdom för att personerna inte ska tappa bort sig själva allt eftersom demenssjukdomen fortskrider. Personer med demenssjukdom är i behov av en så personcentrerad vård som möjligt och livshistoria är ett verktyg som kan användas för att personalen lättare ska kunna bemöta personen utifrån behov och önskningar. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelser och erfarenheter hos personer med demenssjukdom, vårdpersonal samt nära anhöriga vid användande av livshistoria. Metoden är en allmän litteraturstudie och sammanlagt har nio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats tolkats med hjälp av innehållsanalys. Resultatet sammanställdes i tre kategorier: Livshistoria synliggör och bekräftar identiteten hos personer med demenssjukdom, Livshistoria förbättrar kommunikation och samspel och Livshistoria är utmanande att tillämpa i omvårdnaden. Kommunikation och samspel förbättras då den berättade historien ger en ökad förståelse för de beteenden som demenssjukdomen skapar och personer med demenssjukdom får glädje av att berätta sin historia. Det är en utmaning att tillämpa livshistoria i omvårdnaden sett från alla informanter i studiens perspektiv. Arbete med livshistoria uppfattas på olika sätt och just därför ser innehållet olika ut, tiden till att använda livshistoria varierar och anhörigas roll i upprättandet kan förtydligas. / Life story work is a method used in care of people with dementia that assist these people from losing them selves while the disease progresses. People with dementia are in the need for an as person centred care as possible and life story is a tool that can be used by staff to better treat the persons needs and desires. The aim of the study was to describe experiences from the point of view of people with dementia, caregivers and close relatives while using life story work. The method used is a general literature review and a total of nine scientific articles with a qualitative method was read with content analysis. The result was put together in three categories: Life story confirms the identity of people with dementia, Life story improves comunnication and interplay and Life story is challenging to apply to care. Communication and interplay improves because the told story increases the staffs understanding of the behaviours that the disease creates and people with dementia are happy to tell their story. It is a challenge to apply life story to care according to all informants in the study. Life story work is perceived in different ways that results in different contents, a mix of time to use lifes story and close relatives part in establishing the life story can be questioned.

Tejping är en gestaltningsmetod som används inom skilda verksamheter inom socialt arbete som bedriver utredning respektive behandling och som utgörs av socialarbetare som arbetar med barn. En metod som bygger på externalisering genom gestaltning och som möjliggör för utövarna att mötas kring en situation eller händelse.  Socialarbetaren interagerar med barnet på ett sätt som av studiens intervjupersoner beskrivs som lekfullt men med ett tydligt syfte, att få fram och förmedla viktig information från och till barnet. Avsikten med denna studie är att fånga socionomers upplevelser om metoden tejping. Detta har genomförts med hjälp av intervjuer med tio socionomer för att undersöka hur de ser på relationen mellan dem som professionella och barnet i samtalet, hur de upplever att barnets berättelse utvecklas med hjälp av metoden och hur socionomerna upplever barnets röst och delaktighet i samtalet.  Det teoretiska ramverket i uppsatsen utgår från maktobalans i relationen mellan den professionelle och klienten, barndomssociologiska teorier om barnkultur och barnet som egen agent. Även en mindre del om det narrativa perspektivet inom socialt arbete används i analysen av resultatet. Resultatet visar på att metoden hjälper socialarbetaren att lättare begripa barnens situation då barnets berättelse blir tydligare. Att det blir ett viktigt arbetsredskap i kontakt med barn och att även om maktasymmetrin alltid finns närvarande så kan metoden bidra till att den minskas utifrån socionomernas perspektiv.

Syfte/ Syftet med denna studie är att undersöka hur artister använder sig av storytelling som ett verktyg i sitt varumärkesbyggande. Vi har studerat i vilka former historieberättande yttrar sig och vilka berättartekniska byggstenar som ligger till grund för historier inom musikindustrin. Följande frågeställning har utgjort grunden för studien; Hur använder sig artister av storytelling som ett verktyg i sitt varumärkesbyggande?Metod Studien bygger på textanalys i form av en fallstudie. Med en begränsning av två olika fall - Lady Gaga och Rolling Stones – har vi valt att samla in relevant data i form av textmaterial såsom musikvideor, fotografier, intervjuer, dokumentärer och presentationstext. Narrativ medod ligger till grund för analysmetoden, då studien har till syfte att urskilja storytelling och berättande.Resultat Vi har kunnat urskilja narrativ i de analyserade texterna och samtidigt identifierat andra varumärkesbyggande verktyg som förstärker berättelser kring artisterna. Denna studie visar att det i musikindustrin kan vara framgångsrikt att ha en enhetlig berättelse – en core story – där dess budskap och kärnvärden speglas i all kommunikation. Rolling Stones respektive Lady Gaga använder sig av berättande element i allt från dåtidens LP-omslag till dagens sätt att använda sociala medier. De kommunikativa handlingarna – skivomslag, musikvideos, fotografier, webbplatser, biografier – samspelar med varandra. Berättelser kan yttra sig i olika former och på olika sätt.

Syftet med den här studien är att undersöka att genom läsningen av en berättelse kan läraren motivera elevernas deltagande i sitt lärande och utveckla elevernas kunskaper i det spanska språket. Detta är ett kvalitativt arbete som handlar om hur lärare kan motivera eleverna att delta aktivt i spanskundervisningen, stimulera deras kreativitet samt förbättra deras skriftliga och muntliga färdigheter genom att läsa en berättelse. Arbetet strävar även efter hur berättelsen kan användas som ett pedagogiskt verktyg i elevernas lärande. Under VFU perioden observerade läraren att eleverna inte var motiverade nog för att delta i spanskundervisningen. Läroboken var ett centralt redskap i undervisningen men skapade emellertid ett rutinarbete som inte motiverade eleverna. Det motiverade läraren att genomföra ett undervisningsförlopp studie där berättelsen blev ett viktigt redskap i elevernas lärande som skulle utveckla elevernas kreativitet och öka kunskaper i spanska. Därmed blir eleverna också kapabla att skriva sina egna texter. Under utvecklingen av det undervisningsförlopp studie tillämpar läraren teorin ”Learning by doing”. Teorin handlar om att läraren ska ge eleverna möjligheten att arbeta aktivt i undervisningen, det vill säga, de ska utföra olika och varierade aktiviteter och uppgifter för att tillägna sig kunskaper. Dessutom arbetar läraren ur ett sociokulturellt perspektiv vilket innebär att lärandet sker genom sociala interaktioner, det vill säga att eleverna samarbetar i ett socialt sammanhang för att utveckla uppgifterna. Det undervisningsförlopp studie genomförs under två veckor under sex lektioner i årskurs 8 på en grundskola i Norrköping. I denna studie deltog 23 elever mellan åldrarna 13-14 år med olika social bakgrund. Resultatet blev positivt. Eleverna utvecklade sina kunskaper i spanska på ett positivt sätt. Berättelsen visade sig vara ett bra redskap för att undervisa spanska. Eleverna blev motiverade i undervisningen och deltog i de olika uppgifterna för att slutligen kunna skriva sin egen text.

Min fenomenologiska studie av personer som låtit sig diagnosticeras för dyskalkyli och deras föräldrar och skolledare visar de känslor, reflektioner och erfarenheter dessa individer har runt dyskalkyli. Det finns bara ett fåtal personer i Sverige i dag som har fått diagnosen. Deras berättelser visar att det finns elever i skolan som kämpar för att förstå det som för andra är så lätt, nämligen matematikens grunder. Hur kampen utförs är individuell men alla fick de rådet av någon att de borde undersöka om de inte har dyskalkyli. Av de som deltog hade två fått rådet av sina föräldrar och två av skolpersonal. De personer som deltagit i denna studie tyckte att det var skönt att få en etikett på sin svårighet. De ansåg att en diagnos hjälpte dem att hålla kvar sin självkänsla. De tyckte att de fortare fick hjälp vid lärarbyten, men att lärarnas kunskap om dyskalkyli var för liten. De hoppades få mer hjälp i skolan och att inte framtida karriärvägar skulle stängas på grund av deras matematiksvårigheter. De hoppades att deras andra förmågor skulle ge dem framkomliga vägar i livet. De ville att omgivningen skulle få mer förståelse för deras problem. Föräldrarna hade tidigt sett att deras barn hade det svårt med vissa saker. De uttryckte att de haft stor oro för att barnet inte skulle klara skolan och hoppades att en diagnos skulle underlätta skolan och underlätta för barnet att ta sig vidare i skolsystemet. Skolledarna erkänner att de i skolan idag inte kan så mycket om dessa barn. De har knappt mött någon elev som haft denna diagnos. De anser att skolpersonal och då framför allt speciallärare och matematiklärare behöver mer utbildning i hur man på bästa sätt ska hjälpa dessa barn att lyckas i skolan. Känslan hos alla inblandade är att det är en okänd diagnos i skola och samhälle men att den behövs för att undvika känslan av totalt misslyckande i skolan och för att skapa vägar vidare i landets utbildningssystem. Om de olika yrkesgrupperna, logopeder, psykologer, neuropsykiatriker, pedagoger och elevhälsopersonal, började samarbeta bättre kunde man få en mer holistisk syn på människan och därmed mer individualiserade lösningar. Jag hoppas att de olika grupperna kan börja samarbeta för att på bästa sätt driva kunskapen och pedagogiken framåt för de drabbade individernas skull. Det är fortfarande få elever som får denna diagnos. Vid en rundringning till fem av de stora kommunala skolorna i en av Sveriges större städer fanns det 2 elever med en dyskalkylidiagnos. Detta trots att det i denna kommun finns folk som gör utredningar av just dyskalkyli. Det är långt ifrån de ca 5 % som bland annat Butterworth (2012) hävdar att det finns i en befolkning. I framtiden behövs mer forskning som tydliggör hur man ska diagnosticera dessa barn och sedan tar fram metoder för hur dessa barn ska kunna utvecklas så långt som möjligt.

No description available.

Denna uppsats behandlar ämnet ledarskap. Vi själva kände såväl en nyfikenhet som en osäkerhet inför detta ämne vilket bidrog till att vi ville undersöka hur vi kan ta till oss ledarskap. Uppsatsen syftar inte till att undersöka ett konkret problem utan vi gör istället ett försök att ta med läsaren på den resa vi själva gjort genom teori och praktik. Vi har en förhoppning om att resan ska ge både oss och läsaren en insikt som skapar tankar och diskussion. Eftersom ledarskap är något som vi anser är väldigt individuellt är vi därför inte ute efter generaliseringar. Vi har valt att enbart fokusera oss på en ledare och skildra hans samt en medarbetarbetares ledarskapsperspektiv. Vi vill belysa ledarskap med hjälp av en narrativ ansats, med det menar vi att vi ska försöka översätta vår teori och empiri i berättelseform. Vi som författare kommet att själva symbolisera två kaniner som kommer att ta med läsaren genom en resa full av teorier. Kaninerna ger sig ut på ett uppdrag då de får träffa två ledare på ett företag, de ger läsaren sedan sina tankar kring dessa möten och hur de kopplar till tidigare kunskap vilket representerar vår praktiska resa i verkligheten. Senare kommer vi som författare att ge läsaren vår reflektion över denna resa. / Program: Kandidatutbildning i företagsekonomi

<p>Varje år skadas och dödas ett antal unga personer i olyckor kopplade till järnvägen. Att få ungdomar att vilja läsa ett informationsmaterial om säkerhet är en utmaning eftersom de kan ha en negativ attityd till myndigheter, auktoriteter och förbud, eller helt enkelt vara ointresserade. En lösning kan vara att använda sig av emotionella budskap och skapa ett material som känns personligt.</p><p>Som examensarbete har jag skapat ett förslag till informationsmaterial åt Trafikverket. Materialet består i huvudsak av en skriftlig berättelse eftersom jag anser att det kan vara ett bra tillvägagångssätt för att nå ungdomar med säkerhetsinformation. Jag har frågat mig vad som krävs för att berättelsen ska tilltala målgruppen och hur materialet bör formges för att fånga deras uppmärksamhet.</p>

Varje år skadas och dödas ett antal unga personer i olyckor kopplade till järnvägen. Att få ungdomar att vilja läsa ett informationsmaterial om säkerhet är en utmaning eftersom de kan ha en negativ attityd till myndigheter, auktoriteter och förbud, eller helt enkelt vara ointresserade. En lösning kan vara att använda sig av emotionella budskap och skapa ett material som känns personligt. Som examensarbete har jag skapat ett förslag till informationsmaterial åt Trafikverket. Materialet består i huvudsak av en skriftlig berättelse eftersom jag anser att det kan vara ett bra tillvägagångssätt för att nå ungdomar med säkerhetsinformation. Jag har frågat mig vad som krävs för att berättelsen ska tilltala målgruppen och hur materialet bör formges för att fånga deras uppmärksamhet.