<p>I min yrkesverksamhet som Levande verkstadpedagog behöver jag ofta förklara vad det är jag arbetar med eftersom min yrkesgrupp inte är så känd. Då jag behöver samarbeta och samverka med olika yrkesgrupper är jag beroende av deras medverkan för att det jag vill uppnå med verksamheten inte skall motverkas. Tidigare har jag använt mig av förklaringar som formulerades vid starten av Levande verkstad 1968, men funnit att mycket av det jag sade inte stämde med min erfarenhet. Den upplevda oförmågan att uttrycka mig kring mitt arbete har lett mig till magisterkursen i praktisk kunskap. I uppsatsen har jag tagit hjälp av Aristoteles begreppsvärld för att undersöka vad som ligger bakom det jag gör d.v.s. vilka intentioner jag har med det jag gör då det borde ha betydelse för mitt handlande. Hur konstruerar jag min värld och hur ger jag mening åt mitt handlande? Och hur stämmer mina resonemang överens med mina egna intentioner? För att få svar på dessa frågor utgick jag ifrån en berättelse från den tiden när jag arbetade inom ett språkprojekt för språksvaga invandrarkvinnor. Berättelsen gav mig möjlighet att reflektera kring olika episoder från min egen erfarenhet och pröva dem mot olika teoretiska resonemang. Genom att kritiskt granska hur jag resonerade kring ett personligt möte med en kvinna och hennes livsberättelse fann jag att mina medvetna intentioner inte alltid stämde överens med hur jag handlade och tänkte. Intentionen att låta människor få komma till tals på sina egna villkor motsades till viss del av att jag i vissa situationer, ovetandes hade intagit en vertikal position i förhållande till kvinnorna i språkprojektet. Jag fann också att jag i andra sammanhang tenderat att värdera skapande kommunikativa uttryck enbart som konstformer i stället för att se deras mening som en viktig del i genuint personliga livsberättelser.</p>

<p>This article evaluates the narrative and it´s didactic role in historiographic textbooks for schools. The primary study is a comparing qualitative analysis of the narrative in the different textbooks. The result leads to a pedagogical discussion based on Kieran Egans theories about cognitive tools, and how they shape our comprehension. The theoretical background defining and discussing narrative as a concept is partly based on a semiotic view, part linguistic. The main conclusion of the work is how the narrative seems to be a product of discourse in the ways the textbooks differ at the most from each other; Broken down, how the role of the writer and the reader and their conception of the world take part I a significant comprehension of the stories told in history textbooks.</p> / <p>Uppsatsen ser till narrativet och vilken roll det spelar för läromedel i historieämnet. Genom kvalitativ analys jämförs olika läromedel från 1900-talets början samt läromedel ifrån början av 2000-talet för att se till vilken utveckling berättandet har haft historiskt sett. Den teoretiska bakgrunden vilar på ett semiotiskt perspektiv samt ett lingvistiskt perspektiv av narrativet, för att vidare avsluta med en pedagogisk diskussion där Kieran Egans teorier kring hur kognitiva verktyg formar vår förståelse är i fokus. Den huvudsakliga slutsatsen i uppsatsen är att narrativet agerar som en produkt av diskursen där de olika undersökta läromedlen skiljer sig som mest; Enkelt sett, beroende av författare och läsare, deras roller och den uppfattning de äger i världen skapas en unik förståelse av berättelserna i historieläromedlen.</p>

I min yrkesverksamhet som Levande verkstadpedagog behöver jag ofta förklara vad det är jag arbetar med eftersom min yrkesgrupp inte är så känd. Då jag behöver samarbeta och samverka med olika yrkesgrupper är jag beroende av deras medverkan för att det jag vill uppnå med verksamheten inte skall motverkas. Tidigare har jag använt mig av förklaringar som formulerades vid starten av Levande verkstad 1968, men funnit att mycket av det jag sade inte stämde med min erfarenhet. Den upplevda oförmågan att uttrycka mig kring mitt arbete har lett mig till magisterkursen i praktisk kunskap. I uppsatsen har jag tagit hjälp av Aristoteles begreppsvärld för att undersöka vad som ligger bakom det jag gör d.v.s. vilka intentioner jag har med det jag gör då det borde ha betydelse för mitt handlande. Hur konstruerar jag min värld och hur ger jag mening åt mitt handlande? Och hur stämmer mina resonemang överens med mina egna intentioner? För att få svar på dessa frågor utgick jag ifrån en berättelse från den tiden när jag arbetade inom ett språkprojekt för språksvaga invandrarkvinnor. Berättelsen gav mig möjlighet att reflektera kring olika episoder från min egen erfarenhet och pröva dem mot olika teoretiska resonemang. Genom att kritiskt granska hur jag resonerade kring ett personligt möte med en kvinna och hennes livsberättelse fann jag att mina medvetna intentioner inte alltid stämde överens med hur jag handlade och tänkte. Intentionen att låta människor få komma till tals på sina egna villkor motsades till viss del av att jag i vissa situationer, ovetandes hade intagit en vertikal position i förhållande till kvinnorna i språkprojektet. Jag fann också att jag i andra sammanhang tenderat att värdera skapande kommunikativa uttryck enbart som konstformer i stället för att se deras mening som en viktig del i genuint personliga livsberättelser.

This article evaluates the narrative and it´s didactic role in historiographic textbooks for schools. The primary study is a comparing qualitative analysis of the narrative in the different textbooks. The result leads to a pedagogical discussion based on Kieran Egans theories about cognitive tools, and how they shape our comprehension. The theoretical background defining and discussing narrative as a concept is partly based on a semiotic view, part linguistic. The main conclusion of the work is how the narrative seems to be a product of discourse in the ways the textbooks differ at the most from each other; Broken down, how the role of the writer and the reader and their conception of the world take part I a significant comprehension of the stories told in history textbooks. / Uppsatsen ser till narrativet och vilken roll det spelar för läromedel i historieämnet. Genom kvalitativ analys jämförs olika läromedel från 1900-talets början samt läromedel ifrån början av 2000-talet för att se till vilken utveckling berättandet har haft historiskt sett. Den teoretiska bakgrunden vilar på ett semiotiskt perspektiv samt ett lingvistiskt perspektiv av narrativet, för att vidare avsluta med en pedagogisk diskussion där Kieran Egans teorier kring hur kognitiva verktyg formar vår förståelse är i fokus. Den huvudsakliga slutsatsen i uppsatsen är att narrativet agerar som en produkt av diskursen där de olika undersökta läromedlen skiljer sig som mest; Enkelt sett, beroende av författare och läsare, deras roller och den uppfattning de äger i världen skapas en unik förståelse av berättelserna i historieläromedlen.

Detta examensarbete är ett kvalitetsarbete med utvärdering av ett unikt ämnesintegrerat projekt, som delvis skett i en offentlig miljö utanför gymnasieskolan och därmed förändrat det dagliga, reguljära skolarbetet. Genom en berättelse får läsaren ta del av elevprojektet Spår, som resulterade i bland annat konstutställningen Urval. Projektet genomfördes i samarbete med länsmuseet Murberget i Härnösand. I berättelsen får läsaren även ta del av elevernas konstverk via bilder. Under detta arbete sker dessutom en granskning av 5 projekt, som också sträcker sig över en tidsram av 5 år. Utvärderingen bygger på hela 140 gymnasieelevers synpunkter om ämnesintegrerade projekt och till viss del också från de 10 lärare, inklusive mig, som undervisat i projekten. Utvärderingen sker alltså i ett självvärderande perspektiv. Med hjälp av berättande analys har jag reflekterat och tolkat elevernas erfarenheter som jag sedan vävt ihop i en berättelseform. Jag har fångat min berättelse om elevernas erfarenheter via direkta observationer, informella samtal, samt via studier av elevers utvärderingar och loggböcker. Syftet med detta examensarbete har varit att, utifrån ett elevperspektiv, belysa erfarenheter från ämnesintegrerade projekt. Genom att ta del av elevernas berättelser får man en möjlighet till att utveckla en större förståelse för vad eleverna anser vara viktigt i den här sortens undervisning. Ambition med detta arbete har varit ett lärande för mig och för arbetslagets räkning och att delge intresserade en berättelse om hur elever upplever ämnesintegrerade projekt. Genom ett tema/problembaserat grupparbete har elevernas uppgift varit att skapa något med ett konstnärligt uttryck och redovisa resultatet. I projekten har lärarna fungerat som handledare. Syftet med projekten har varit att skapa sammanhang och förbereda eleverna inför kursen Projektarbete (PA 1201) i årskurs 3. Eleverna har i projektet Spår arbetat med att ringa in vad de anser vara typiskt för deras generation. Utgångspunkten var att lämna ”spår” från sin nutid till framtida betraktare. En flicka som deltog i projektet berättar att temat verkligen fick dem att tänka till och fundera över vad de tycker är viktigt och vad som präglar dem i dagens samhälle. En annan elev berättar att hon lärt sig hur en process går till, från tanke till slutprodukt. Hon ansåg att projektarbete med gruppindelningar var en bra träning inför det kommande arbetslivet. Ytterligare en elev menade att det var viktigt att arbeta i en mindre grupp, då det var svårt att samarbeta runt allas idéer och viljor. Vidare tyckte en flicka att projektet varit väldigt givande och annorlunda än vanlig undervisning och påpekade att man kanske inte får så många chanser att få vara med om sånt här i livet. Studien visar att de allra flesta av de 140 eleverna har varit positiva till projekten och till denna undervisningsmetod. Elever uttrycker att projekten varit spännande, lärorika och givande. När eleverna berättar vad de lärt sig i dessa projekt, handlar det ofta om generella kunskaper som att ta kontakt med andra, samarbeta, ta ansvar och att de får kunskaper i processarbete. Undersökningen pekar på att man genom dessa projekt/grupparbeten når kvalitéer och kunskaper som är av en mer allmängiltig och social karaktär. Lärararbetslaget anser att dessa didaktiska kvalitéer är viktiga för eleverna och att det är viktigt att få bedriva undervisning av hög kvalitet med pedagogik som ger god didaktisk utdelning. De påtalar emellertid att det krävs mycket engagemang, tid och kraft för att bedriva dessa projekt och att den ökade arbetsbördan, som de upplever, ibland får dem att ifrågasätta om de kan fortsätta att bedriva dessa projekt. I detta examensarbete förs en diskussion om vikten att genomföra dessa projekt med tillräckliga resurser. I resonemanget framkommer bland annat ett förslag att dessa projekt generellt borde vara av utåtriktad karaktär och nyttjas i ett syfte att överbrygga och förbereda eleverna inför kommande arbetsliv.

År 1972 skickade NASA upp en rymdsond, kallad Pioneer 10, ut i rymden med en bild fastsatt på sondens utsida. Bilden var ett meddelande till utomjordiska varelser och illustrerade information om människan och jorden. Med bilden som en visuell utgångspunkt har jag designat en workshop för åtta gymnasielever i två olika grupper som fått i uppgift att skapa en animation att skicka upp i en rymdsond idag. Genom att omformulera den digitala berättelsens metod har jag velat undersöka hur deltagarnas process och animation kommer att formas om utgångspunkten är visuell.   Jag har utifrån mina didaktiska designval undersökt vad deltagarna har gjort för egna val, material och tillvägagångsätt de använt sig av. Under projektets gång har jag samlat in empiri i form av ljudupptagningar, filmmaterial, fotografier och fältanteckningar samt analyserat deltagarnas animationer. Genom att använda mig av den multimodala diskursanalysen som teori har jag fått en inblick i hur deltagarna genom förhandlingar i diskussioner tolkar tecken och bygger upp idéer. I analysen framkommer hur de kommunicerar genom olika resurser som bygger upp ramar för hur handlingen konstrueras i animationen. Handlingen, tematiken i animationen, har kretsat kring var vi bor i Vintergatan, evolutionen, fortplantning och klimatskillnader etc. Under en och en halv dag har deltagarna utifrån en idé gjort ett bildmanus, lärt sig alla moment och till sist animerat en kortfilm. Dessa animationer har jag valt att visa upp på vårutställningen på Konstfack som den gestaltande delen i mitt arbete. Jag har även formgivit en affisch som ringar in den didaktiska designen och deltagarnas arbete i processen.

No description available.

Denna uppsats har fokus på fem elevers tankar om vad som motiverar dem till att läsa skönlitteratur. För att bättre förstå hur dessa elever resonerar om läsning och vad som får dem att vilja läsa genomfördes kvalitativa forskningsintervjuermed fem elever ur en åk 3. Informanterna valdes utifrån läskategorier som innebär graderingen stort läsintresse, mindre läsintresse och varierat läsintresse beroende på var och när läsningen äger rum (Nyström, 2002). Resultaten visar att enligt de intervjuade eleverna beror motivationen till att läsa av berättelsens innehåll. Vidare upplever de att byta miljö genom att hålla lässtunder utanför klassrummet kan vara ett motivationshöjande inslag. Vidare menar informanterna att lärarens förslag på berättelser utifrån egna erfarenheter inspirerar dem till läsning av skönlitteratur. Det framgår dessutom förslag på att läraren skulle kunna sitta tillsammans med elever som har problem med läsning och att de läser växelvis för att komma framåt i berättelsen. Slutsatsen är att de tillfrågade eleverna har många olika idéer om vad som motiverar till läsning och samtidigt tankar om hur en lärare kan integrera dessa förslag i undervisningen. / This essay is focusing on five pupils’ motivation towards reading literature. To better understand these pupils’ thoughts about reading and what it is that makes them want to read. Qualitative interviews with five pupils in third grade were performed. The informants were chosen according to categories of readers (Nyström, 2002), two of the pupils appreciate reading both in school and at home, two others do not appreciate reading to the same extent and one pupil is interested depending on what and when reading has to take place. The results show that according to the pupils, the narrative content and the level of excitement while reading have a big impact on their motivation. Another factor of impact is environmental change that is reading in another place outside the classroom. The informants also consider that if the teachers share their experiences about good stories they have read, this could elevate the pupils’ motivation towards reading. If a pupil has difficulties to read the idea that came from the interviewed pupils was that the teacher could sit with that pupil and read every other page in the book. The conclusion of this essay is that pupils have a lot of ideas about what motivates them to read and how a teacher could integrate these ideas in their teaching.

Uppsatsen syftar till att få en inblick i hur dubbla etniciteter gestaltas och konstrueras i två svenska samtida självbiografier. Utifrån en narrativ textanalys har jag velat ge en tolkning av min frågeställning som övergripande handlar om identitetskonstruktion och hur skildringar av dubbla etniciteter gestaltas i samtida litteratur. Det empiriska materialet utgörs av två självbiografier som har fungerat som analysunderlag. Genom att analysera författarnas texter har jag närmat mig författarnas komplexa skildringar av sina dubbla etniska identiteter. Begrepp som identitet, etnicitet, nationalism, kultur, den Andre och Homi K. Bhabhas teori om hybriditet har varit användbara i min analys. Undersökningen visar på hur författarnas berättelser skildrar olika positionerar och förhållningssätt gentemot normerande strukturer.

Bakgrund:Patienter med kronisk njursvikt i slutstadiet behöver dialysbehandling för att överleva. De behöver välja en behandling som passar deras livssituation. Hemhemodialys har ökat som behandlingsform. Sjuksköterskan som arbetar på en dialysavdelning, möter patienter som är i behov av stöd och information. Det är viktigt att sjuksköterskan kan ge en trovärdig information om de olika dialysformerna. Eftersom hemhemodialys är en relativt ny behandlingsform, behövs mer kunskap om vad behandlingen innebär ur ett patientperspektiv.Syfte: Syftet är att beskriva patientens erfarenhet av att ha hemodialys i hemmet.Metod: För att få tillgång till patienternas erfarenheter, ombads de att skriva ner berättelser. Berättelser om en bra och en dålig situation som behandlingen ger dem. Berättelserna analyserades med en kvalitativ metod.Resultat: Från resultatet framgick fem teman: Frihet att vara hemma och själv styra sin behandling, Känsla av att vara ensam med ansvaret, Hemmiljön förändras, Behov av stöd och trygghet och Mår bättre med HHD.Konklusion: Hemhemodialys betyder en frihet. Men friheten är begränsad eftersom behandlingen i sig är tvingande. För att omvårdnaden av hemhemodialyspatienter ska bli bättre, behöver de mer stöd och utbildning. / Introduction:Patients with chronic end stage renal disease needs treatment of dialysis to survive. They need to choose a treatment that suits their lifesituation. Homehaemodialysis has increased as treatment form. The nurse who works in a dialysis ward, meets patients who are in need of support and information. It is of importance that nurses can give trustworthy information about the different regims of dialysis. Since homehaemodialysis is a relatively new treatment form, more knowledge is needed about what the treatment means from a patient perspective.Aim: The aim of this study is to describe the patients experiences of having homehaemodialysis.Method: To gain access to the patients experiences, they were asked to write stories down. Stories about good and bad situations that the treatment gives them. The stories were analysed with a qualitative method.Result: From the analysis five themes emerged: Freedom to be at home and control their own treatment, Feeling of being alone with the responsibility, The home environment changes, Need for support and security and Feeling better with homehaemodialysis.Conclusion: Homehaemodialysis means freedom. But freedom is limited as the treatment itself is compelling. To make the care of homehaemodialysis patients better, they are in need of more support and education.