Kandidatuppgiften som vi blev tilldelade innefattade utmaningen att bygga en tillbyggnad till en mycket historisk byggnad i centrala Stockholm. Den existerande byggnaden, som står i behov av en tillbyggnad, huserar Nationalmuseum. Museet var från början en gest till folket att få ta del av den kungliga konstskatten. Idag fyller museet inte bara de kungliga samlingarna utan all form av nationell konst och design från långt bak i tiden fram till modern tid.  Dessutom innehåller byggnaden en administrativ avdelning med administrativ personal samt magasin och ateljéer. På grund av mängden konst och ökade krav på arbetsmiljö och säkerhet så behöver man nu bygga ut. Utmaningen var komplex då den innehöll svårigheter på programnivå men samtidigt så skulle detta komma att bli ett nytt inslag i Stockholms hjärta med utblick över från de flesta stadsdelar. Mitt förslag blev ett tillägg som med ett relativt fritt formspråk skapats utifrån stadens linjer och människornas användande. / The task we were assigned included the challenge of building an addition to a very historic building in central Stockholm. The existing building, which is in need of an addition, houses the National Museum. The museum was originally a gesture to the people to take part of the royal art treasure. Today there is not only the royal collections within the museum, but all form of national art and design from way back in time to the modern day. As well, the building houses the administrative department with administrative staff and warehouses and studios. Because of the amount of art and increased demands on health and safety, they need to now build out. The challenge was complex as it contained the problems at the programme level but at the same time, this would become a new element in the heart of Stockholm with a view over most neighborhoods. My suggestion was a supplement that with a relatively free-form language created from the city lines and human use.

Projektet består av en tillbyggnad till Nationalmuseum. Tillbyggnaden är främst en plats för förvaring av och arbete med konst och innehåller bland annat magasin, konserveringsateljéer, kontor och vissa publika funktioner. Målet med projektet har varit att undersöka hur man, genom byggnadens placering, kan förbättra parken som omger Nationalmuseum, genom att förtydliga denna. Projektet har också velat undersöka hur en byggnad kan kopplas ihop och koncentreras till kring ett tomrum och hur detta kan aktiveras. Byggnadens huvudsakliga rörelse är förlagd till det gemensamma tomrummet, atriet, medan funktionerna är ordnade i kringliggande volymer. Funktionerna har ordnats efter några olika principer. Vissa funktioner behöver ha en nära koppling till varandra och även vara kopplade till Nationalmuseum. En transporthiss länkar samman de olika funktionerna som rör konsten. Rummen har också ordnats vertikalt efter hur mycket och vilken sorts ljus de behöver. / The project consists of an annex to Nationalmuseum. The main purpose of the annex is to store and work with art, and it contains a storehouse, conservatories, offices and some public functions, amongst other things. The object of the project has been to investigate how the placing of the building can improve the surrounding park and city scape. The project also tries to investigate how a building can be arranged around a void and how this void can be activated. The movement in the building is located in the void while the different functions are placed in the surrounding volumes, according to certain principles. Some functions need to have a close connection to each other and also to Nationalmuseum. A transport elevator connects the different functions that deal with the art. The rooms are also ordered vertically according to how much and what sort of light they acquire.

Uppgift: Att rita den tilltänkta teknikbyggnaden till Nationalmuseum som planeras byggas efter att renoveringen av museet är klar. Eftersom Nobelcentrum planeras på tomten bredvid har jag intresserat mig för hur dessa två projekt skulle kunna samverka och dela funktioner i en gemensam byggnad. Nationalmuseums tilltänkta teknikbyggnad är placerad tillsammans med liknande funktioner inom Nobelcentrums byggnadskropp. Verksamheterna delar lastintag och uppställningsytor samt vissa verkstäder. De skulle även kunna dela hörsalar och auditorium. Nationalmuseums externa verksamhet är främst koncentrerad till Nobelcentrums sydvästliga del där funktionerna spänner över flera plan. Anslutning till huvudbyggnaden sker via en passage under mark. Nobelcentrum består av en lång byggnadskropp som omsluter museiparken. Byggnaden ansluter vid kajen och reser sig upp mot kvartersstaden. Öppet samband mellan park och tak. Museitaket blir en fortsättning av parken. Med en gemensam byggnad för de två verksamheterna ser jag en stor vinst för stadsbilden. Museiparken tillåts breda ut sig och skapa en stor parkyta mellan dessa två giganter utan en teknikbyggnad mellan sig. / Assingment: To draw the proposed annex to National Museum planned to be built after the renovation of the museum is completed. Since the new Nobel Prize Center is planned to be bulit on the opposite site, I’ve put my interest into how these two museum could co-operate in one common building. The functions of Nationalmuseum is situated among similar functions of Nobel Prize Center while concentrated in the southwest part of the building. The two organizations share cargo intake and some workshops, they could also share auditoriums. The extended part of Nationalmuseum connects with its main building trough a culvert underground. Nobel Prize Center consist of a slim shape that surrounds the park between the two buildings. The building rises up from the harbour and connects with the city aligning with the city block. The roof of the building extend the park by allowing its visitors to walk up on it. To build one building instead of two, I believe it will generate an economically benefit, but I believe in an even a larger benefit for the cityscape. The buildings are given a large park that connects them without having to divid the space with an annex.

Projektet ger ett förslag på en tillbyggnad till National Museum i Stockholm. Tillbyggnaden rymmer konserveringsateljéer, magasin och kontor. Projektet behandlar förutom programmet också en parkplanering och förslag på utformning av kustlinjen på Blasieholmen. Utgångspunkten i projektet har varit att ett Nobel Centrum ska byggas på östra Blasieholmen, och att det då inte blir mycket plats över till parken. Byggnaden och parken har formats av detta, och försöker skapa starka kvaliteter både för stadsrummet och för de anställda och besökande på National Museum. Funktionen och programmet har fått styra planen till stor del, tillsammans med parken. Stora delar som inte kräver ljus har placerats under mark för att möjliggöra ett behagligt landskap och en volym på platsen som bätter passar in under omständigheterna. Det yttre av byggnaden har ritats i stram klassisk stil för att passa in på platsen bredvid museet och omringat av några av Stockholms vackraste klassiska fasader. Genom att arbeta med höjd- och materialskillnader i parken och en vacker, välproportionerad fasad tillsammans med en funktionell planlösning och en byggnadsvolym som står på rätt ställe på platsen är projektet ett väl avvägt förslag för en eventuell tillbyggnad. / The project gives a suggestion for an addition to the National Museum in Stockholm. The addition will house conservation studios, warehouse and offices. Besides the program the project also deals with a detailed park and landscape design and gives a suggestion for a design of the coastline on Blasieholmen. The project is based on the assumption that there will be built a Nobel Center at the eastern Blasieholmen, and that it won't leave much room for the park, this assumption has strongly influenced the building and the landscape, and the project aims at creating lasting values and qualities in the urban spaces, as well as for visitors and employees at the National Museum. The function and program has dictated large parts of the plan solution, along with the considerations for the park. Large areas that don't require sun light has been placed underground to allow for a pleasing landscape as well as a smaller above-ground-volume that fits the circumstances better. The facade is designed in a strict classical style, to fit next to the museum and to live up to the task of being surrounded by some of Stockholms most beautiful facades. By working with height and material differences, a well designed facade, functional plan and a volume positioned in the right spot the project gives a well suited proposal for an addition to the National Museum.

Tillbyggnaden ska inrymma de funktioner som huvudbyggnaden inte kan innefatta, alltså förvaring, restaureringsverkstäder men också undervisningsdelar. I huvudbyggnaden tittar man på konst och i tillbyggnaden lär man sig om konst. Koncept Tillbyggnaden ska inte vara för stor och ta över tomten, jag tänker mig att den är uppdelad i flera delar som i parken kan figurera som enskilda, separata byggnader. Dessa enskilda byggnader ska fungera mer som objekt i parken. Allt sammanfogas under mark med de mer privata och slutna funktionerna. Parken Parken i sig är en viktig del i projektet. Jag vill programmera den på så sätt att man gärna stannar i, och använder parken. Först och främst tänker jag mig uteserveringar till befintliga och nya caféer/restauranger. Sedan tänker jag mig att parken ska bli ett medel för att visa upp konst som finns i Nationalmuseum, fast på ett annat sätt. Alternativa sätt att titta på konst. Jag tänker mig också att byggnaderna blir en del av konsten i parken då varje byggnad är sin egen. I stora drag har jag att arbetat med ljus och mörker, privat och offentligt samt relationen mellan dessa. Jag har också arbetat mycket med hur man binder ihop byggnad och park på ett bra sätt. / The addition was supposed to house the functions that they do not have room for in the main building. Some of these funtions were storage, workshops and studyspace. In the main building you watch art, in the extension you learn about, and handle art. Concept My Concept was not to take up to much space in the existing park. I wanted my building to look like it was divided in several smaller buildings on site. I wanted to make the buildings part of the park and design them in such a way that each building woud figurate as its own object. The Park I thought that the park in itself was an important part of the project. I wanted to program it so that people would actually stop an use the park. I’m thinking outdoor cafés and restaurants and also the park as a way of showing art.  What I’ve worked with the most is light and darkness, private and public and the relation between these.

The project description is to draw an extension or annex to the existing Nationalmuseum building from 1866.The annex is designed to complement Nationalmusems activities and contain internal and public functions. Artentering the building must not be crossed by public visitors. Art and staff must be able to seamlessly move betweenthe extension and the main building. The new building includes a public study room for scholars working withthe collection of art on paper, workshops, conservation studios, art spaces and warehouses. Additionally, theannex is designed to host a large number of office spaces.With the renovation of Nationalmuseum they intend to open up the today built in south atrium. I have in myproject been inspired by the space and light of the atrium, which has inspired both room organization, spatialdimensions and entrance situations in the annex.The building’s facade is intended to have an almost classicist permanence and representative character.The strict and inviolable uniformity of the facade provides opportunities to retain a representative and autonomousfacade independent of the internal room functions. The facade/building will become an independent object, a“jewel” in the city equivalent to Nationalmuseum. The facade is constructed of precast concrete panels that arejoined together on site and spans vertically between the floors. The combination of different panel elements withdifferent colors, materials, components, and level of polish and their respective depth in the facade contributes toa well-articulated facade surface and near-abstract image with clear relievo effects. / Projektbeskrivningen består i att rita en tillbyggnad till den befintliga Nationalmuseibyggnaden från 1866 på södra Blasieholmen. Tillägget är tänkt att komplettera Nationalmusems versamheter och innehålla interna och publika funktioner. Konstens väg in i byggnaden får ej korsas av publika besökare. Konst och personal måste friktionsfritt kunna röra sig mellan tillbyggnad och huvudbyggnad. Tillbyggnaden av Nationalmuseum omfattar en offentlig studiesal för forskare som arbetar med samlingarna för konst på papper samt verkstäder,konserveringsateljéer, teknikutrymmen och magasin. Dessutom innefattar tillbyggnaden ett stort antal kontorsplatser för personal knuten till muséets verksamheter. I och med renoveringen av Nationalmuseum ämnar man öppna upp den idag igenbyggda södra ljusgården. Jag har i mitt projekt hämtat inspirationfrån ljusgårdens rymd och ljusföring, vilket har färgat såväl rumsorganisation, som rumslig dimensionering och entrésituationer i tillbyggnaden. Tillbyggnadens fasad är tänkt att ha en nästintill klassicerande permanens och representativ karaktär. Byggnadens övergripande struktur avtecknar sig i arkitekturens och fasadens formspråk genom geometriska och regelbundna relationer i fasad. Fasadens strikta och oantastliga likformighet ger möjligheter att utåt sätt behålla en representativ och autonom fasad oberoende av de innanför liggande rummens funktioner. Fasaden/byggnaden blir då ett fristående objekt,ett “smycke” i staden i paritet med Nationalmuseum. Fasaden är uppbyggd av prefabricerade betongelement som sammanfogats på plats och spänner vertikalt mellan bjälklagen. Kombinationen av olika panelement med olika färgtoner, materialkomponenter och poleringsgrad och deras respektive djup i fasaden bidrar till en välartikulerad fasadyta och nästintill abstrakt bild med tydlig reliefverkan. I de nya utställningsrum som bildas vill jag framförallt öppna för ett tillgängliggörande av Nationalmuseums stora magasinerade konstskatt genom dels ett “digitalt magasin” därden magasinerade konsten kan upplevas medelst nya tekniker och genom utställnings rum för mer temporära och genreblandade utsällningar där ett axplock av magasainets konstföremål förevisas för att kommentera dagsaktuelle händelser eller belysa ett visst konstnärsskap eller hantverkstradition.

Nationalmuseum är ett statligt konstmuseum som ligger på Blasieholmen i centrala Stockholm i en byggnad från år 1866. Idag har en omfattande renovering och ombyggnation påbörjats, dels för att återställa byggnadens gamla arkitektoniska värden men också för att anpassa byggnaden till dagens högt ställda krav på utställningsmiljöer. Målet är att hela den gamla museibyggnaden ska användas till publika ändamål. På grund av detta behöver muséet byggas ut för att kunna inrymma den kontorspersonal och de verkstäder som verksamheten kräver. Detta projekt handlar om att utforma och gestalta den tillbyggnad som Nationalmuseum behöver. Förslag är en fristående byggnadsvolym som kopplas till Nationalmuseum under mark i det nordligaste hörnet. Tillbyggnaden sveper längs fastighetsgränsen för att inte skymma Nationalmuséets fasader samt för att undkomma muséets skuggning. Tillbyggnaden är tänkt att berika Blasieholmen genom att möjligöra en visuell koppling till de tre vackra omgivande strandlinjerna. Genom att på olika våningsplan arbeta med stereotomi och tektonik är byggnaden också tänkt att spegla den delning som finns i tillbyggnadens verksamhet. Tillbyggnaden som huvudsakligen är publik på utsidan är tänkt att förstås och upplevas successivt genom en regisserad exteriör vandring. / National Museum is an art museum of fine arts located on Blasieholmen in the central part of Stockholm in a building from 1866. Today an extensive renovation and refurbishment have started, partly to restore the building's old architectural values, but also to adapt the building to today's high standards for exhibition environments. The goal is that all of the old museum building will be used for public purposes. Therefor the museum needs to be expanded in order to accommodate the office staff and the workshops that the business requires. This project is about designing and illustrating the extension that the National Museum is in need of. The new proposal is a freestanding building volume that is connected to the National Museum below land surface in the northernmost corner. The extension sweeps along the boundary of the property to not obscure the façade of the National Museum and to escape the shading of the museum. The extension is meant to enrich Blasieholmen through enabling a visual connection to the three beautiful surrounding shorelines. By working with stereotomy and tectonics on different floors the building is meant to reflect the division of the building business. The extension is mainly public on the exterior and it is meant to be understood and experienced progressively through a directed exterior walk.

Min utgångspunkt i projektet har varit att försöka hitta ett sätt att förhålla mig till den befintliga byggnaden, och därigenom låta det nya bli en tydlig del av det redan existerande. Jag har velat hitta en "enkelhet" eller självklarhet i hur den nya byggnaden utformas. Förslaget innebär ett adderande av en ny våning ovanpå den befintliga byggnaden, och blir därmed som en fortsättning av den. Tillbyggnaden har till sin yttre form och formspråk tydliga likheter med den nuvarande museibyggnaden, men den skiljer sig åt genom att den är utförd i ett annat material. Där den äldre byggnaden visar upp en stenfasad där varje bit genom hantverksskicklighet huggits ut till lagom stora bitar, har det nya istället med hjälp av ett mer industriellt tillvägagångssätt genom prefabricerade betongelement uppnått samma detaljeringsgrad. Studerar man fasaden på den befintliga byggnaden finner man att trots stora likheter skiljer sig ändå de olika våningsplanen åt i utseende. Genom adderandet av en extra våning läggs bara ännu en del till i den stapel som utgör hela byggnaden. / My starting point in this project has been to try to find a way to relate to the existing building, thus allowing the new to be a clear part of the existing one. I have wanted to find a simplicity in the way the new building continues from the existing. The proposal involves an addition of a new floor on top of the existing building, and thus becomes a continuation of it. The extension has to its external form and idiom distinct similarities with the current museum building, but it differs in that it is made of a different material. Where the older building showcases a stone facade where each piece through craftsmanship carved into bite-sized pieces, the new is rather using a more industrial approach by precast concrete to achieve the same degree of detail. Studying the facade of the existing building, one finds that despite many similarities, the different stories still from each other in appearance. By adding an additional floor is just another part of the pile added that represents the entire building.

I mitt förslag betraktar jag Nationalmuseums klassicism och dess symmetrier som ett system i flera skalor, ett obundet system vilket det är möjligt att bygga vidare på. Det är ett system där massa hela tiden ställs mot tomrum, och där rytmen i allt från pelare till stora rymder och motsvarande massivitet harmonierar mellan huvudbyggnaden och det tillbyggda. Det är en byggnad avsedd för kroppen: man ska röra sig runt den och i den och känna hur det rytmiska pågår; hur massan och tomrummen får rörelse och vill flyta in i varandra och där volymerna får tyngd och gravitation i denna spänning. Jag har tagit fasta på det monumentala, inte nödvändigtvis som storskalighet, utan som någonting annat, mer mystiskt. Där tar jag stöd i Aldo Rossis Architecture of the City. Byggnadernas fasader är bronsklädda. / In my proposal I consider the classicism of Nationalmuseum and its symmetries as a system, in different scales, that is unound and has the possibility of being added to. It is a system where mass is always contrasted against void, and where the rhythm in everything from columns to vast spaces and the corresponding massivity is put in harmony between the old building and the extension. It is a building intended for the body: you walk around in it and feel this rhythm happening; that the mass and the void is put in motion and want to apprehend one another, and where the volumes get heft and gravity in this tension. I have valued the monumental, not necessarily as massivity in scale, but as something else, that is more mystical. In taking this position I am supported by Aldo Rossi and his Architecture of the City. The facades of the buildings are clad in bronze.