<p>Denna uppsats handlar om blyga barn i förskolans verksamhet. Syftet med uppsatsen är att ta reda på hur det blyga barnet tar sig fram i den pedagogiska miljön i förskolans verksamhet, samt hur det blyga barnet bemöts i den pedagogiska miljön. Undersökningen har genomförts på sex olika förskolor. Åtta olika pedagoger har intervjuats med en kvalitativ intervjuform kring deras erfarenhet och syn på blyga barn i sin verksamhet. Resultatet visar att de blyga barnen klarar av de situationer som de känner sig trygga i. Generellt klarar sig dessa barn under rutiner och styrda aktiviteter då detta sker under tydliga strukturer, genom regler och pedagoger. De blyga barnen hamnar ofta i bakgrunden i större grupper, som till exempel samling. Pedagogen har en stor betydelse för det blyga barnet, det behöver pedagogens speciella stöd för att klara av vissa situationer i den pedagogiska verksamheten. Tillit till pedagogen var viktigt enligt pedagogerna. Tilliten skapades på olika sätt på de olika förskolorna. Blyga barn är beroende av att ha någon vid sin sida hela tiden. Intervjuerna visade att några av de blyga barnen dock trivdes i sin ensamhet.</p>

Denna uppsats handlar om blyga barn i förskolans verksamhet. Syftet med uppsatsen är att ta reda på hur det blyga barnet tar sig fram i den pedagogiska miljön i förskolans verksamhet, samt hur det blyga barnet bemöts i den pedagogiska miljön. Undersökningen har genomförts på sex olika förskolor. Åtta olika pedagoger har intervjuats med en kvalitativ intervjuform kring deras erfarenhet och syn på blyga barn i sin verksamhet. Resultatet visar att de blyga barnen klarar av de situationer som de känner sig trygga i. Generellt klarar sig dessa barn under rutiner och styrda aktiviteter då detta sker under tydliga strukturer, genom regler och pedagoger. De blyga barnen hamnar ofta i bakgrunden i större grupper, som till exempel samling. Pedagogen har en stor betydelse för det blyga barnet, det behöver pedagogens speciella stöd för att klara av vissa situationer i den pedagogiska verksamheten. Tillit till pedagogen var viktigt enligt pedagogerna. Tilliten skapades på olika sätt på de olika förskolorna. Blyga barn är beroende av att ha någon vid sin sida hela tiden. Intervjuerna visade att några av de blyga barnen dock trivdes i sin ensamhet.

Hur kan förskollärare tänka kring de barn som visar en blyghet och tillbakadragenhet och som inte vågar i olika situationer i förskolan? Syftet med denna uppsats är att bidra med kunskap om förskollärares arbete med blyga och tillbakadragna barn i förskolans kontext eftersom det är vi förskollärare som skapar förutsättningar för barns utveckling och lärande i förskolan. I denna uppsats belyser vi hur förskollärare beskriver blyghet hos barn och vilka strategier de använder i förskolans verksamhet för att de barn som inte vågar på olika sätt ska få framföra sina åsikter och sina tankar utifrån sina egna förutsättningar. För att få beskrivningar av blyghet och olika strategier sker datainsamlingen genom ett kvalitativt angreppssätt och semistrukturerade intervjuer av förskollärare som är verksamma i förskolan. Utifrån förskollärarnas beskrivningar finns det olika strategier som de använder så att barnen som beskrivs som blyga ska få säga sina åsikter och synas i barngruppen utifrån deras egna förutsättningar och behov. Resultatet visar att blyghet och tillbakadragenhet hos barn kan visa sig genom att de blir tysta i olika sammanhang och att de även drar sig undan den stora barngruppen och håller sig nära en förskollärare. Det är oerhört viktigt att de barn som inte vågar prata eller tar för sig får framföra sina åsikter och ingå i ett sammanhang på ett sätt som passar dem. Det är de sammanhang som vi förskollärare måste se till att skapa.

Syftet med den här kvalitativa studien är att undersöka och få mer kunskaper omlärare och dramapedagogers uppfattningar om dramats betydelse för elever i F-3.Genom semistrukturerade intervjuer med två lärare och en dramapedagog har datasamlats in för att kunna besvara vilken betydelse de anser att drama kan ha förinlärning av ämnesstoff, för att förebygga och lösa konflikter, för blyga ellerinåtvända elever samt vilka möjligheter och svårigheter de ser med att arbeta meddrama i skolan. Studien utgår från den hermeneutiska inriktningen och har kopplatstill det personlighetsutvecklande, det kritiskt frigörande samt det holistiskt lärandeperspektivet som är dramapedagogiska teorier. Drama har tydlig koppling tillsvenskämnet och ska enligt läroplanens uppdrag finnas med som ett övergripandeinslag i skolarbetet och estetiska aspekter ska uppmärksammas. Resultatet stämmertill stor del överens med tidigare forskning. Resultatet tyder på att drama kan varavärdefullt för inlärning såväl i svenskämnet som i andra ämnen eftersom elever kanha olika lärstilar. Det framkommer även att drama är en tillgång i konflikthanteringsåväl som för att få elever att våga prata och berätta samt att förbättra självförtroendeoch självkänsla. Resultatet tar upp en rad aspekter som kan påverka möjligheterna attarbeta med drama i skolan såsom läroplanen, lärarnas kunskap i ämnet samtorganisatoriska svårigheter.

Studiens syfte är att undersöka om och i så fall vilken uppfattning förskollärare har på osynliga barn i förskolan och hur de i så fall arbetar för att synliggöra och inkludera dessa barn i verksamheten. Begreppen inkludering och delaktighet problematiseras, med fokus på de osynliga barnen. Hur arbetar förskollärare för att kunna inkludera dessa barn i förskolan? Resultatet visar att en god kännedom och förståelse hur man kan synliggöra och inkludera det osynliga barnet i verksamheten är en central del i yrkesrollen som förskollärare. För att kunna bemöta det osynliga barnet på ett respektfullt och främjande sätt men också för att få mer kunskap och förståelse. För att få svar på frågorna användes semistrukturerade intervjuer med fem verksamma förskollärare från två olika förskolor belägna i södra Sverige. Resultat visade att det osynliga barnet är i behov av bekräftelse, trygghet och uppmärksamhet. Resultatet visar också att en trygg anknytning är en huvudnyckel. Det ligger i förskollärarnas uppdrag att få det osynliga barnet till att våga ta mer plats och bli mer synlig.

I denna kvalitativa intervjustudie behandlas ämnet blyghet hos barn i förskolan. Studien syftar till att undersöka förskollärares förhållningssätt, metoder och verktyg som används för att inkludera blyga barn i förskolans verksamhet, utifrån fokus på arbetet med yngre och äldre barn. Studien är uppdelad i två delstudier med fokus på arbetet med äldre respektive yngre barn. I undersökningen har kvalitativa semistrukturerade intervjuer använts som datainsamlingsmetod. Sammanlagt har åtta förskollärare intervjuats från fyra olika förskolor där tre är kommunala och en privat. I analysen användes ett barndomssociologiskt perspektiv där begreppen agens, aktörskap, åldersmaktordning, barnperspektiv och barns perspektiv, beings och becomings användes. Det relationella och kategoriska perspektivet har även använts för att tolka och förstå resultatet. Resultatet visade bland annat att blyghet ofta förknippas med något negativt och att det krävs en försiktighet då vi benämner barn som blyga. Förskollärarna har i likhet med den tidigare forskningen flera förslag på verktyg som kan användas i bemötandet av de blyga barnen på förskolan. Förskollärarna nämnde bland annat vikten av att stärka de blyga barnens självkänsla och ge de förtroende och tillit till sin egen förmåga. Resultatet visade även att förskollärarna ansåg att det var av stor vikt att all förskolepersonal arbetade för att skapa ett tryggt och tillåtande klimat på förskolan där människors olikheter uppskattas och respekteras.

Blyghet är ett fenomen som genom tiderna tillskrivits ett flertal olika definitioner och betydelser, och har behandlats utifrån såväl ett individ- som ett samhällsperspektiv. Utifrån ett samhällsperspektiv tycks blyghet, framför allt i västerländska kulturer, betraktas som avvikande i negativ bemärkelse. Denna uppfattning grundar sig bland annat på att blyghet under 1900-talet började betraktas som ett medicinskt tillstånd, vilket inte bara resulterade i en vilja att behandla blyghet, utan även gjorde att det blev ett alltmer uppmärksammat av olika typer av självhjälp. Självhjälpsböcker var då en relativt nytillkommen genre av litteratur, men har under de senaste åren kommit att expandera både vad gäller konsumtion och produktion. Denna uppsats syftar därför till att se närmare på hur blyghet, som historiskt sett har varit ett uppmärksammat ämne för självhjälpslitteratur, framställs i aktuell självhjälpslitteratur. Uppsatsen ska därtill ge en inblick i hur litteraturen porträtterar individens möjlighet till att påverka blyghet. Empirin för studien utgörs av textmaterial i form av två självhjälpsböcker publicerade år 2018. Dessa har bearbetats genom en kvalitativ innehållsanalys av konventionell inriktning. De övergripande teman som identifierats i empirin har analyserats med utgångspunkt i teoretiska begrepp från Anthony Giddens samt Zygmunt Baumans teorier om identitet och självet i det moderna samhället. Sammantaget påvisar resultaten att böckernas framställning av blyghet tycks vara präglad av ett flertal av de tendenser som är utmärkande för synen på individen och självet i det moderna västerländska samhället. Detta bekräftas bland annat av att böckerna lyfter fram blyghet som förändringsbart snarare än konstant, vilket kan ses som ett uttryck för ett såväl reflexivt som flytande förhållningssätt till blyghet. Böckerna uppmuntrar dessutom individen till självreflektion, och beskriver självmedvetenhet och självkritik som en viktig del i processen att förändra sin blyghet.

<p>Vårt arbete behandlar elevers upplevelser och tankar om att tala inför en grupp människor. För att få svar på våra frågeställningar har vi låtit elever i år 4 och år 5, skriva ner sina tankar och funderingar kring detta ämne. Våra resultat är baserade på två stycken undersökningar. Den första undersökningen behandlar elevers situation i kamratgrupper och den andra undersökningen beskriver elevers upplevelser och tankar om hur det känns att framträda inför en grupp människor. I våra resultat visar det sig att övervägande av eleverna tycker det är en stor skillnad att prata inför hela klassen än med sina närmaste kamrater. De blir mer nervösa inför en storgrupp då man är orolig över hur klasskamraterna ska reagera. En annan anledning till den ökade nervositeten är att man inte har fått öva mycket på att framträda. Detta visar på hur viktigt det är att ha en medveten muntlig träning, att skapa ett bra klassrumsklimat och att man som lärare uppmuntrar och berömmer eleverna.</p>

Vårt arbete behandlar elevers upplevelser och tankar om att tala inför en grupp människor. För att få svar på våra frågeställningar har vi låtit elever i år 4 och år 5, skriva ner sina tankar och funderingar kring detta ämne. Våra resultat är baserade på två stycken undersökningar. Den första undersökningen behandlar elevers situation i kamratgrupper och den andra undersökningen beskriver elevers upplevelser och tankar om hur det känns att framträda inför en grupp människor. I våra resultat visar det sig att övervägande av eleverna tycker det är en stor skillnad att prata inför hela klassen än med sina närmaste kamrater. De blir mer nervösa inför en storgrupp då man är orolig över hur klasskamraterna ska reagera. En annan anledning till den ökade nervositeten är att man inte har fått öva mycket på att framträda. Detta visar på hur viktigt det är att ha en medveten muntlig träning, att skapa ett bra klassrumsklimat och att man som lärare uppmuntrar och berömmer eleverna.

Förskolan är en arena där många barn, med olika behov, spenderar en stor del av sin tid. Blyga barn finns i varje barngrupp, vår uppfattning är att de blyga barnen ofta faller mellan stolarna då de är tysta och ”duktiga”. Denna studie syftar till att undersöka hur förskollärarna uppfattar blyga barn och på vilket sätt förskollärarna förhåller sig till de blyga barnen i verksamheten. Tre frågeställningar formulerades; ”Vad har förskollärarna för uppfattning om blyga barn i förskolan?”, ”Vad har förskollärarna för föreställning om blyga barn sett ur ett genusperspektiv?” och ”Vilka strategier beskriver förskollärarna att de använder för att hjälpa de blyga barnen i verksamheten?”. Empirin samlades in genom kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare, verksamma i förskolan. Empirin transkriberades och sedan analyserades materialet utifrån Foucaults maktperspektiv samt ett genusperspektiv.Resultatet visade att alla förskollärare hade liknande beskrivningar av blyga barn; tillbakadragna, osäkra, tystlåtna, försiktiga och osynliga. Förskollärna var överens om att de blyga barnen behöver extra uppmärksamhet av pedagogerna i förskolan för att slippa sociala problem senare i livet. Det framgår att det finns en oro för de blyga barnens framtid, då de inte vågar göra sin röst hörd. Samtidigt menar förskollärarna att de blyga barnen besitter mycket kunskap, kanske mer än övriga barn. För att inkludera de blyga barnen i verksamheten ansåg förskollärarna att det viktigaste var att pedagogen var närvarande, stöttande, lyhörd, lyfter barnens positiva sidor samt ger de blyga barnen beröm. Informanterna lyfter även vikten av att utforma mindre grupper samt anpassa verksamheten utifrån de blyga barnens intresse.