The Brussels I-Regulation, often referred to as the Jurisdiction Regulation, is said to be the matrix of the European judicial cooperation system within the area of international private law. The Regulation states how jurisdiction is to be determined in an international dispute. The aim of the Regulation is to ensure that parties in a dispute within the EU have access to justice.The Regulation is considered to be working well in general, and have been since it came in-to force in 2007. Although it is held to be well functioning it does not exclude that some improvements might be needed. The commission ordered a review of the Regulation and the result was that some deficiencies were identified. Some of the deficiencies that were found were concerned with the relation to defendants from third countries. It was held that the regulation was unsatisfactory in this aspect. These deficiencies resulted in the working group presenting a proposal of a review of the regulation.The aim of this thesis is to investigate some of the consequences that might come with the proposed solutions. The investigation is limited to only discussing some sections of the Regulation. The parts that will be discussed are the ones that are concerned with the rela-tion to defendants from third countries. The investigation shows that although the propos-al means positive developments within the area it is far from clear and precise. The result of these unclear rules might be that they are hard to interpret and apply.The author comes to the conclusion that although the proposal means positive and sought after development within the area of private international law it needs to be reworked due to the ambiguities with the proposed solutions. If the proposal is not reworked the EUD will probably have to interpret the meaning of the proposed rules which might lead to a time consuming and costly process.

No description available.

This thesis examines the special head of jurisdiction for contractual matters in Article 7(1) of the Brussels Ibis Regulation. Particularly, the thesis aims to establish how the concept ‘matters relating to a contract’ is understood for the purposes of Article 7(1). In applying Article 7(1), the seized court must first determine whether the contract is one for the sale of goods or for the provision of services, for which the rule provides autonomously defined places of performance in subparagraph (b). If not, the court has to identify the obligation forming the basis of the legal proceedings for the purposes of subparagraph (a). Subsequently, the court has to apply its rules of conflict of laws rules and determine the place of performance for that obligation in accordance with the designated law. As regards ‘matters relating to a contract’, this expression is the point of departure for the application of Article 7(1) and has an autonomous definition. Essentially, ‘contract’ refers to a situation in which there is an obligation freely assumed by one party towards another. The thesis examines how this definition operates to characterize claims or rights arising out of representation, assignments, pre-contractual dealings and company law. Furthermore, the thesis examines the requirement that the matter must be one ‘relating to’ a contract, with special notice to two recent CJEU cases concerning the identity of the parties to the contract vis-à-vis the parties to the dispute. In conclusion, it is submitted that the CJEU’s expansion and application of the autonomous concept of contract do not necessarily serve the objective of predictability, which ultimately risks impeding the facilitation of the sound administration of justice.

No description available.

Bryssel I-förordningens behörighetsregler är inte tillämpliga på svarande från tredje land. I sådana fall hänvisar förordningen till nationell rätt (s.k. restkompetens). Inom EU varierar de nationella behörighetsreglerna med avseende på svarande som har hemvist utanför EU avsevärt mellan medlemsstaterna, vilket ibland kan leda till orimliga konsekvenser. Syftet med denna uppsats är att beskriva vilka internationellt privat- och processrättsliga (IPP) problem som kan uppkomma till följd av nuvarande regelverk samt analysera kommissionens förslag till införandet av en regel om reservforum (s.k. forum necessitatis). För att ge läsaren tillräcklig bakgrund för analysen beskrivs rättsläget vad gäller forum necessitatis ur både ett svenskt och EU-rättsligt perspektiv. Resultatet av denna framställning är att förslaget till införandet av en regel om forum necessitatis bidrar till en ökad rättssäkerhet och förutsägbarhet. Den föreslagna regeln har dock en del brister som gör att bestämmelsen bör revideras. / The jurisdiction rules of the Brussels I-Regulation do not apply for third country defendants. In these cases refers the Regulation to national law (so-called residual jurisdiction). The national rules on the jurisdiction for defendants domiciled outside the EU vary widely between Member States, which can lead to undue hardship in some cases. The purpose of this thesis is to describe the private international law issues that may arise as a result of the current set of regulations and then analyze the Commission’s proposal to the creation of a forum of necessity (so-called forum necessitatis). In order to provide the reader with enough background information for the analysis the legal position regarding forum necessitatis is described from both a Swedish and European legal perspective. The result of this thesis is that the proposed solution would increase legal certainty and predictability. The proposed rule has some shortcomings that imply that the provision should be revised.

<p>Sverige har traditionellt sett haft en negativ inställning till erkännande och verkställighet av utländska domar. Enligt 3 kap 2 § utsökningsbalken krävs stöd i lag för erkännande och verkställighet av en utländsk dom i Sverige.</p><p>Sedan Sveriges inträde i EU, och Bryssel I-förordningens införande, har synen på domar som härrör från medlemstater inom EU förändrats. Det kan numera sägas att fri rörlighet av domar förekommer inom EU. Det leder till att Sverige erkänner och verkställer utländska domar som har avgjorts inom EU.</p><p>Mellan Sverige och tredje land är läget ett annat. Problem uppstod då Nacka tingsrätt valde att lägga amerikanska domar till grund för en svensk dom, utan stöd i lag. Tingsrätten argumenterade för att svenska medborgare som väcker talan utomlands måste stå för konsekvenserna. I uppsatsen analyseras Nacka tingsrätts dom och om 3 kap 2 § utsökningsbalken behöver revideras.</p><p>Efter en jämförelse av rättsfall i uppsatsen är bedömningen att Sveriges syn på utländska domar har förändrats något. Sverige bör i viss mån kunna öka samarbetet med vissa stater. Jag anser att 3 kap 2 § utsökningsbalken bör behållas med med vissa förändringar i form av undantag till huvudregeln.</p>

Under 2000-talet har två EU-rättsliga förordningar stiftats i syfte att reglera erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område inom EU. Först stiftades Bryssel I-förordningen. I enlighet med den förordningen kan en dom som meddelats av domstol i en medlemsstat verkställas i en annan medlemsstat. Dessförinnan skall domen förklaras verkställbar i den medlemsstat där verkställighet önskas. Den andra förordningen, EEO-förordningen, tillkom bara några år senare. I denna förordning har förfarandet varigenom en dom förklaras verkställbar i en annan medlemsstat avskaffats. Istället skall domen efter ansökan kunna intygas vara en europeisk exekutionstitel av domstolen i den medlemsstat där domen har meddelats. Med ett sådant intyg får domen därefter verkställas fritt i samtliga medlemsstater utan något mellanliggande förfarande. Förordningarna reglerar inte hur själva verkställigheten skall gå till. Verkställigheten skall ske i enlighet med den nationella lagstiftning i medlemstaten där verkställighet begärs. För svenskt vidkommande skall betalningsdomar verkställas genom utmätning. Enligt svensk rätt får verkställigheten inte slutföras förrän betalningsdomen vunnit laga kraft. Enligt EEO-förordningen å andra sidan får verkställigheten slutföras omedelbart. Det finns en någorlunda stor sannolikhet att en utländsk dom vinner laga kraft innan en verkställighetsförklaring gör detsamma. Enligt svensk rätt skulle det i sådant fall vara tillåtet att verkställa domen fullt ut medan reglerna i Bryssel I-förordningen inte skulle tillåta annat än vidtagande av säkerhetsåtgärder i ett sådant skede. Det är också möjligt att den svenska regeln om begränsningar i verkställigheten strider mot diskrimineringsförbudet i Amsterdamfördraget eller den allmänna principen om likabehandling. / During the last decade two EC Regulations have been adopted in order to regulate and introduce uniform standards for procedures regarding recognition and enforcement of judgements in civil and commercial matters within the EU. The first regulation to be adopted was the Brussels I Regulation. According to its provisions a judgement delivered in one Member State can be enforced in an other Member State. Previously the judgement must be declared enforceable in the Member State where the judgement is to be enforced. A few years later the second regulation called the EEO Regulation was adopted. According to the EEO Regulation a declaration of enforceability is not required anymore. Instead a judgement can be certified as a European Enforcement Order for uncontested claims by the court or a competent authority in the Member State where the judgement was delivered. The enforcement procedure itself shall however be governed by the law of the Member State of enforcement. In accordance with Swedish law a judgement concerning payment claims should be enforced by distraint. According to Swedish law a Debtor’s property is allowed to be seized but not retailed until time for an appeal has expired. The EEO Regulation on the other hand allows the enforcement procedure to be finalized immediately. There is a high probability that the time for an appeal against a foreign judgement may expire before such time in which an appeal against the declaration of enforceability can be lodged expires. In that case the Swedish law would permit the executor to finalize the enforcement procedure while in according to the Brussels I Regulation, the enforcement procedure in such case should still be limited to protective measures. It is also quite possible that the Swedish provision infringes the non-discrimination rule in the Treaty of Amsterdam or The General Principle of Equality.

Sverige har traditionellt sett haft en negativ inställning till erkännande och verkställighet av utländska domar. Enligt 3 kap 2 § utsökningsbalken krävs stöd i lag för erkännande och verkställighet av en utländsk dom i Sverige. Sedan Sveriges inträde i EU, och Bryssel I-förordningens införande, har synen på domar som härrör från medlemstater inom EU förändrats. Det kan numera sägas att fri rörlighet av domar förekommer inom EU. Det leder till att Sverige erkänner och verkställer utländska domar som har avgjorts inom EU. Mellan Sverige och tredje land är läget ett annat. Problem uppstod då Nacka tingsrätt valde att lägga amerikanska domar till grund för en svensk dom, utan stöd i lag. Tingsrätten argumenterade för att svenska medborgare som väcker talan utomlands måste stå för konsekvenserna. I uppsatsen analyseras Nacka tingsrätts dom och om 3 kap 2 § utsökningsbalken behöver revideras. Efter en jämförelse av rättsfall i uppsatsen är bedömningen att Sveriges syn på utländska domar har förändrats något. Sverige bör i viss mån kunna öka samarbetet med vissa stater. Jag anser att 3 kap 2 § utsökningsbalken bör behållas med med vissa förändringar i form av undantag till huvudregeln.

According to article 8 in the Brussels II regulation a Member State has jurisdiction in matters of parental responsibility over a child who is habitually resident in that State at the time the court is seised. This includes compulsory care of children by the State. Furthermore, article 20 in the Brussels II regulation states that the regulation should not prevent the courts in Member States to make provisional measures in urgent cases in respect of persons or assets in that State, even if a court in another Member State has jurisdiction as to the substance of the matter. This thesis examines the jurisdiction of the Swedish social services and courts in cases regarding compulsory care of foreign children in Sweden. An immediate taking into care under the Care of Young Persons Act constitutes a provisional measure under article 20 in the Brussels II regulation. The provision does not require that the child is habitually resident in the Member State that is taking the measures. Some Swedish courts have despite this concluded that the child must be habitually resident in Sweden for social services and courts to have jurisdiction when it comes to immediate taking into care. This is due to a problematic wording in the provision. Sweden has extensive responsibilities for children according to both the UN Convention on the Rights of the Child and the Charter of Fundamental Rights of the European Union. The purpose of this thesis is to examine if the Swedish social services and courts, in making decisions of immediate taking into care of foreign children in Sweden, are meeting those obligations. The methods used in the thesis are the legal dogmatic method, the empirical method and the European legal method. The findings in this thesis demonstrate that it is possible to interpret the provision regarding the immediate taking into care of children in two different ways. In as far as the Swedish social services and the courts make the most favourable interpretation for the child Sweden meets its obligations under the convention and the charter. However, compulsory care is a huge interference in a child’s life and it is of great importance that legislation of that kind charter the power of the authorities in a clear and unambiguous way. This is particularly important in cases regarding compulsory care due to the risk of what a negative decision could mean for a child’s health and safety. Therefore, the conclusion of this thesis is that it is necessary and urgent that the problem is addressed at a legislative level both from a children’s safety perspective and a legal security perspective.

The purpose of the thesis is to study the role of the subnational civil servant and their discretions in a Multilevel Governance context, based on how it differs from the traditional role of the civil servant in Sweden. This is done by studying officials at Swedish Regional Representation Offices in Brussels through the method of semi-structured interviews. The theoretical framework is based on research about traditional activities and role of the public administration, but also in the differences of duties between politicians and officials. Furthermore, the thesis is constructed on Europeanization research and a Multilevel Governance approach, where regional actions in a multi-level system can be clarified and explored by the dimensions of Europeanization: the download-, crossload- and upload dimension. The methodological assessment tool consists of a content analysis, where the collected interview data is compared and discussed using a constructed ideal type of the Weberian role of a civil servant. The respondent's descriptions and views of their role in Brussels is the main focus of the analysis.   To summarise, the regional officials in Brussels consider their scope of discretion as broad. Furthermore, the results illustrate that is not possible to distinguish the role of the sub-national civil service in Brussels, based on the designed ideal type. It’s because of the complexity of the Multilevel Governance system. The results show a significant variation between the respondent's experiences and descriptions of their duties at the office in Brussels. The official’s which are working with a tougher line of lobbying in Brussels, experience their role as both political and apolitical, where the civil servant role enters the political sphere. By working with lobby activities that imply the duty of a politician, they describe their role between the administration and the political sphere. When the officials are working with lobby initiatives in Brussels, they are acting as the political voice of the home organization, but always with a clear lobby mandate from their politicians. / Uppsatsens syfte är att analysera den subnationella tjänstemannarollen och dess handlingsutrymme i ett flernivåsystem, utifrån hur den skiljer sig från den traditionella tjänstemannarollen. Detta görs genom att studera tjänstemän på regionala representationskontor i Bryssel, utifrån semi-strukturerade intervjuer.   Uppsatsen tar ett teoretiskt avstamp i den traditionella förvaltningsverksamheten och i skillnaden mellan politikers och tjänstemäns uppdrag- samt rollfördelningen i den offentliga förvaltningen. Vidare utgår studien från europeiseringsforskning och har en multilevel governance ansats, där ett regionalt handlande i ett flernivåsystem förklaras i europeiseringsprocessernas download-, crossload- och upload-dimensioner. Det metodologiska analysverktyget består av en innehållsanalys av det empiriska intervjumaterialet. Intervjumaterialet jämförs och diskuteras utifrån en konstruerad idealtyp av den weberianska tjänstemannarollen, där fokus är intervjupersonernas uppfattningar och beskrivningar av sin roll i Bryssel. Sammanfattningsvis går det inte att urskilja den subnationella tjänstemannarollen i Bryssel utifrån den idealtyp som konstrueras. Tjänstemännens arbete i ett flernivåsystem är alltför komplext och det finns en betydande variation i hur tjänstemännen beskriver och upplever sin tjänstemannaroll. Generellt sätt uppfattar tjänstemännen i Bryssel sitt handlingsutrymme som brett. Tjänstemän som arbetar med en hårdare linje av påverkansarbete upplever att tjänstemannarollen går in i den politiska sfären och blir både politisk samt opolitisk. Den subnationella tjänstemannarollen upplevs befinna sig mellan administrationen och politiken, då påverkansuppdraget i Bryssel liknar en politikers, men där tjänstemännen är ett politiskt språkrör med ett tydligt påverkansmandat.