No description available.

Bakgrund: Smärta är vanligt förekommande bland icke-verbala intensivvårdspatienter och beror på bakomliggande sjukdomar och behandlingar som de erhåller. Smärtbedömning hos icke-verbala patienter är en utmaning för intensivvårdssjuksköterskan på grund av den icke-verbala patientens oförmåga att uttrycka sig verbalt. Oförmåga att kommunicera kan bero på sänkt medvetandegrad och bakomliggande sjukdomar. Tidigare forskning visar att smärtan hos icke-verbala patienter kan bli underbehandlad och överbehandlad. Felaktig smärtbedömning kan leda till komplikationer och förlängd vårdtid och som följd kan leda till ett lidande för den icke-verbala patienten. Syfte: Syftet var att undersöka intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter av smärtbedömning hos den icke-verbala intensivvårdspatienten. Metod: En systematisk litteraturstudie med integrativ design genomfördes. Resultatet bygger på 15 vetenskapliga artiklar varav fyra kvalitativa, två med mixedmetod och nio kvantitativa artiklar. Resultat: Resultaten visar att det finns olika faktorer som påverkar utförandet av smärtbedömning hos icke-verbala intensivvårdspatienter. Arbetsbelastning, brist på rutiner och riktlinjer, brist på skattningsinstrument samt utbildningsnivå och erfarenhet spelar roll. Vidare framkom det att intensivvårdssjuksköterskor använder sig mest av egen smärtbedömning utifrån uppvisat smärtbeteende och vitala parametrar. Slutsats: Med ökad kunskap inom smärtbedömning samt bättre förutsättningar utifrån organisatorisk nivå kan intensivvårdssjuksköterskan förebygga akuta och långsiktiga komplikationer samt minska patientens lidande. / Background: Pain is common among non-verbal intensive care patients and is due to underlying diseases and treatments they receive. Pain assessment in non-verbal patients is a challenge for the critical care nurse due to the non-verbal patient's inability to express themselves verbally. Inability to communicate can be due to reduced level of consciousness and underlying diseases. Previous research shows that the pain of non-verbal patients can be undertreated and overtreated. Incorrect pain assessment can lead to complications and prolonged hospital stay and, as a result, can lead to suffering for the non-verbal patient. Purpose: The purpose was to investigate the intensive care nurse's experiences of pain assessment in the non-verbal intensive care patient. Method: A systematic literature study with an integrative design was conducted. The result is based on 15 scientific articles, of which four are qualitative, two with a mixed method and nine quantitative articles. Results: The results show that there are different factors that influence the performance of pain assessment in non-verbal intensive care patients. Workload, lack of routines and guidelines, lack of assessment instruments as well as level of education and experience play a role. Furthermore, it emerged that intensive care nurses mostly use their own pain assessment based on demonstrated pain behaviour and vital parameters. Conclusion: With increased knowledge in pain assessment and better conditions based on organizational level, the intensive care nurse can prevent acute and long-term complications and reduce the patient's suffering.

Bakgrund: Bristande kommunikation är ett stort problem vid överrapportering och är en vanlig orsak till vårdskador. Att jobba med kritiskt sjuka intensivvårdspatienter i en högteknologisk miljö kan vara en utmaning. Intensivvårds- och anestesisjuksköterskor har ett nära samarbete vid omhändertagande och vårdövergångar av svårt sjuka patienter. Att undersöka upplevelser av att vara både avsändare och mottagare vid överrapportering kan medföra ökad förståelse och kunskap för de olika perspektiven vilket kan leda till förbättring av kommunikation vid överrapportering.  Syfte: Att beskriva intensivvårds- och anestesisjuksköterskors upplevelser vid överrapportering av kritiskt sjuka intensivvårdspatienter i respirator.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med fyra intensivvårdssjuksköterskor och fyra anestesisjuksköterskor. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat:  Resultatet presenteras i fem kategorier: Att strukturerad och öppen kommunikation är viktigt; att relationer och professionstillhörighet påverkar innehåll och upplevelser; att arbetsmiljön spelar roll vid överrapportering; att erfarenhet har en betydande roll vid överrapportering; och att ha olika arbetsrutiner försvårar överrapportering. Slutsats: Överrapportering kräver effektiv kommunikation och är avgörande för informationsöverföring mellan intensivvårds- och anestesisjuksköterskor. Författarna ser variationen i upplevelser som en möjlighet att komplettera varandra och förbättra helhetsbilden av patienten. Det är ett gemensamt ansvar för vårdpersonal och ledning att främja ett öppet arbetsklimat för bättre sammanhållning. Arbetsmiljön behöver förbättras då den direkt påverkar kommunikationen och patientsäkerheten, vilket ledningen måste uppmärksamma. Erfarenhet är en viktig faktor för att strukturera information, vilket innebär att sjuksköterskor med mindre erfarenhet behöver tid och stöd för att utveckla denna färdighet. / Background: Poor communication is a significant issue in patient handover and is a common cause of patient harm. Working with critically ill intensive care patients in a high technological environment can be challenging. Critical care nurses and nurse anesthesiologists collaborate closely in the management and handover of severely ill patients. Exploring experiences as both sender and receiver during handover may lead to a better understanding and knowledge of the different perspectives that can improve the communication in patient handovers.  Aim: To explore critical care nurse and nurse anesthesiologists’ handover experiences of critically ill ICU patients with mechanical ventilator Method: A qualitative interview study involving four intensive care nurses and four anesthesia nurses. The interviews were analyzed using qualitative content analysis. Result: The results are presented in five categories: the importance of structured and open communication; working relationships and professional affiliations influence handover content and experiences.; the role of the work environment in handover; length of work experience has a significant role; and the presence of different work routines can complicate patient hand-off. Conclusion: Handover requires effective communication and is crucial for information transfer between critical care nurses and nurse anesthesiologists. The authors view the variation in experiences between the two professions as an opportunity to complement each other and enhance the overall understanding of the patient. It is a shared responsibility of the healthcare staff and management to foster an open work environment. The work environment in general needs improvement as it directly impacts communication and patient safety, which management must address. Experience is essential for structuring information, and newly trained nurses need time and support to develop this skill.

Bakgrund: Drygt hälften av all barnintensivvård bedrivs på en allmän intensivvårdsavdelning. Intensivvårdssjuksköterskor förväntas kunna vårda patienter i alla åldrar, men då det i huvudsak vårdas vuxna på en allmän intensivvårdsavdelning ställer det stora krav på intensivvårdssjuksköterskor. Att vårda barn är en komplex situation då barns anatomi, fysiologi och omvårdnadsbehov skiljer sig från en vuxen.  Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda barn på en allmän intensivvårdsavdelning.  Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. Data samlades in genom tio enskilda intervjuer. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier och tio subkategorier. Vård av barn på en allmän intensivvårdsavdelning var en sällanhändelse och upplevdes både påfrestande och stimulerande. Intensivvårdssjuksköterskorna var ovana inför uppgiften, vilket medförde en osäkerhet och rädsla att göra fel. De påverkades emotionellt och kände ett behov av att distansera sig från känslor för att kunna fokusera på arbetet runt barnet. Barns liv ansågs vara mycket värdefulla och ett svårt sjukt barn rörde upp existentiella känslor och en intuition att beskydda barnet. Det kollegiala stödet var viktigt och att arbeta i team genererade en trygghet.  Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskors ovana av att vårda barn grundar sig i brist på erfarenhet och kunskap. Då barn anses värdefulla upplevs intensivvårdssjuksköterskorna mer benägna att vårda av ren kärlek och medlidande. Det är en välkomnande utmaning och det finns en strävan efter mer kunskap och erfarenhet att lära sig mer, men det finns samtidigt ett behov av fördjupad kunskap avseende barns specifika fysiologi och läkemedelshantering. / Background: Just over half of all pediatric intensive care is conducted in a general intensive care unit. Intensive care nurses are expected to be able to care for patients of all ages, but as adults are mainly cared for in a general intensive care unit, it places great demands on intensive care nurses. Caring for children is a complex situation as children’s anatomy, physiology and nursing needs differ from an adult.  Aim: The aim of this study was to describe intensive care nurse’s experience of caring for children in a general intensive care unit. Method: Qualitative method with an inductive approach. Data were collected through ten individual interviews. The interviews were analysed with qualitative content analysis.  Results: The analysis generated four main categories and ten subcategories. Caring for children in an intensive care unit was a rare event and was experienced as both stressful and stimulating. The intensive care nurses felt that they were unfamiliar with the task, which led to uncertainty and fear of making mistakes. They were affected emotionally and felt a need to distance themselves from emotions in order to focus on the work around the child. Children’s lives were considered very precious, and a seriously ill or injured child stirred up existential feelings and an intuition to protect the child. The collegial support was important and working in a team generated a sense of safety.  Conclusion: Intensive care nurses’ unfamiliarity with caring for children is based on a lack of experience and knowledge. As children are considered valuable, the intensive care nurses are perceived to be more likely to care out of pure love and compassion. It is a welcome challenge and there is an ambition to learn more, but at the same time there is a need for in-depth knowledge regarding children’s specific physiology and drug management.

Bakgrund: Obesitas blir allt vanligare i Sverige vilket medför fler vårdtillfällen med patienter med obesitas. Kostnaderna för obesitas och dess följder är betungande för sjukvården och samhället i stort. Dessutom beskriver patienter att de möts av diskriminerande och kränkande behandling till den grad att jämlik vård kan ifrågasättas. Syfte: Syftet är att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med obesitas på intensivvårdsavdelning. Metod: En integrativ litteraturstudie enligt Whittemore & Knafl, 2005, bestående av 15 artiklar Resultat: I resultatet identifieras tre huvudkategorier. (1) Fördomars påverkan på vården (2) Inte som andra (3) Förutsättningar för vården. Intensivvårdssjuksköterskor upplever vårdsituationer där de ställs inför specifika utmaningar som patienter med obesitas medför. Genom för låg bemanning, avsaknad av riktlinjer tillsammans med stigmatiserande förutfattade meningar blir vården utmanande. Det framkommer även att medicinteknisk apparatur och hjälpmedel inte fungerar som avsett. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskor visar sig bära förutfattade meningar som påverkar vården negativt. Förutom stigmatiserande synsätt råder social tafatthet kring vården av patienter med obesitas. I vården fattas personal, riktlinjer samt att medicinteknisk apparatur inte fungerar som avsett. Detta medför att risk för arbetsskada vid vården av patienter med obesitas. / Background: Obesity is becoming more common in Sweden, which leads to more care occasions with patients with obesity. The costs of obesity and its consequences are burdensome for the healthcare system and society as a whole. In addition, patients describe that they are met with discriminatory and abusive treatment to the extent that equal care can be questioned. Aim: The aim is to describe intensive care nurses' experiences of caring for patients with obesity in intensive care. Method: An integrative literature review according to Whittemore & Knafl, 2005, consisting of 15 articles Results: The result identifies three main categories. (1) Prejudices (2) Not like others (3) Conditions for care. Intensive care nurses experience care situations where they are faced with specific challenges that patients with obesity bring. Through insufficient staffing, lack of guidelines together with stigmatizing preconceived notions, healthcare becomes challenging. It also appears that medical devices and aids do not work as intended. Conclusion: Intensive care nurses are found to carry preconceived notions that affect the care negatively. In addition to stigmatizing views, there is social awkwardness surrounding the care of patients with obesity. In healthcare, there is a lack of staff, guidelines and that medical devices do not work as intended. This leads to a risk of occupational injury in the care of patients with obesity.

Bakgrund: Alla barn i Sverige erbjuds från födseln upp till fem år barnhälsovårdens nationella program. Syftet med programmet är att förebygga ohälsa hos barn och att i ett tidigt skede uppmärksamma och åtgärda problemen. Det innebär att BVC-sjuksköterskan måste ha kunskap kring hur föräldrar ser till att hjälpa sina spädbarn till god sömn. Syfte: Att belysa föräldrars upplevelse av stöd från BVC-sjuksköterskan kring spädbarns sömn. Metod: Kvalitativ gruppintervjustudie. Datainsamling med tolv föräldrar till spädbarn i åldrarna 3-12 månader. Fyra gruppintervjuer genomfördes med tre deltagare i vardera. Data analyserades med innehållsanalys av Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Tre huvudkategorier med vardera fem, fyra och sex underkategorier framkom. Huvudkategorierna resulterade i; uteblivet stöd, ouppfyllda behov av stöd, uppfyllda behov av stöd. Slutsats: BVC-sjuksköterskans stöd till föräldrar gällande spädbarns sömn visade till viss del ett motsägelsefullt resultat. Vilket kan stå för flera olika faktorer. De mest avgörande fynden var ändå att trots olika eller obefintliga upplevelser av stöd fanns det ett stort förtroende för BVC. Råden kring samsovning behöver bli tydligare. Det vore också värdefullt om fler studier görs kring BVC-sjuksköterskans stöd om sömn till mammor i jämförelse hur bemötandet och stödet blir till partnern.

SAMMANFATTNING  Bakgrund: Patienter med suicidalt beteende uttrycker att avsaknad av en god vårdrelation kan öka risken för suicidalt beteende. Sjuksköterskor beskriver det som komplext och utmanande att vårda och bemöta patientgruppen och upplever en avsaknad av kunskap. Inom intensivvården riskerar psykosociala behov att nedprioriteras då medicinska behov ofta har ett större fokus.  Syfte: Syftet var att beskriva hur specialistsjuksköterskor inom intensivvård bemöter patienter med ett suicidalt beteende samt hur de tillgodoser deras psykosociala behov.  Metod: Åtta semistrukturerade intervjuer hölls med specialistsjuksköterskor inom intensivvård. Intervjustudien hade en induktiv ansats och analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Resultatet visar att specialistsjuksköterskan eftersträvade ett respektfullt, ickedömande och lugnt bemötande till patienter med suicidalt beteende. Kommunikation, delaktighet och förtroende beskrevs som viktiga aspekter för att skapa en god relation med patienten. Psykosociala behov tillgodosågs bland annat genom kommunikation, närvaro och tillgodoseende av fysiska behov. I resultatet framkommer även faktorer, som tidsbrist och synen på rollen, som påverkade bemötandet och hur psykosociala behov tillgodosågs.  Slutsats: Trots en strävan om ett bemötande som skapade en god vårdrelation och en positiv inställning till att tillgodose psykosociala behov förekommer faktorer som påverkar omvårdnaden av patienter med suicidalt beteende negativt. Att uppnå personcentrerad vård av patienter med suicidalt beteende inom intensivvården är idag en utmaning och att uppmärksamma detta är avgörande för att förbättra vården av patientgruppen. Studiens resultat kan ge ledare och personal inom intensivvård insikt i hur omvårdnaden bedrivs för denna sårbara patientgrupp med omfattande psykosociala behov. / ABSTRACT  Background: Patients with suicidal behavior express that the absence of a good caring relationship can increase the risk of suicidal behavior. Nurses describe it as complex to care and interact with the patient group and experience a lack of knowledge. In intensive care, psychosocial needs risk being deprioritized as medical needs often have a greater focus.  Aim: The aim was to describe how nurse specialists in intensive care interact with patients with suicidal behavior and how they meet their psychosocial needs.  Method: Eight semi-structured interviews with nurse specialists in intensive care were conducted. The interview study had an inductive approach and was analyzed with qualitative content analysis.  Results: The results show that nurse specialists strived for a respectful, non-judgmental and calm interaction with patients with suicidal behavior. Communication, participation and trust were important aspects to create a good relationship with the patient. Psychosocial needs were met by communication, being present and meeting physical needs. In the results, factors appeared such as time constraints and the perception of the role, that affected the interaction and how psychosocial needs were met.  Conclusion: Despite ambitions of interactions that create a good caring relationship and a positive attitude to meeting psychosocial needs, factors appeared that affect the care of patients with suicidal behavior negatively. Achieving person-centered care of patients with suicidal behavior in intensive care is challenging and this observation is crucial to improve care. The study can offer leaders and personnel in intensive care insights in how care is conducted for this vulnerable patient group with vast psychosocial needs.

Bakgrund: Organdonation är en metod för att behandla kritiskt sjuka patienter med organsvikt i slutstadiet. Det finns två olika metoder till hur organ kan doneras från avlidna patienter och dessa är donation efter död till följd av cirkulationsstillestånd efter total hjärninfarkt. Specialistsjuksköterskor inom intensivvård har en viktig roll i donationsprocessen där arbetsuppgifter involverar att identifiera potentiella donatorer, stötta närstående och bedriva organbevarande behandling. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter under donationsprocessen.  Metod: Designen är en strukturerad litteraturöversikt med ett systematiskt tillvägagångssätt och induktiv metodansats utifrån kvalitativa artiklar. Artiklarna har granskats med en granskningsmall av Caldwell et al som finns beskrivet av Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Data analyserades enligt en tematisk analysmetod med 9 steg av Burnard (1991) som är anpassad och finns beskrivet i Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Resultat: Dataanalysen resulterade i tre huvudteman och 6 subteman, De tre huvudteman är: ”Vårdövergångens komplexitet”, ”att se människan och hitta mening” och ”gemensam styrka och kunskap”.  Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskan har en stödjande funktion i relation till närstående. Dem upplevde svårigheter att balansera behovet av stöd till närstående och den medicinska behandlingen under donationsprocessen. Intensivvårdssjuksköterskan hade svårt att hitta mening under donationsprocessen och det fanns en korrelation mellan att vårda donatorpatienter och senare uppleva känslor av fatigue och moralisk stress. Det föreligger ett behov av stöd från andra professioner, ökad kunskap, riktlinjer och utbildning gällande donationsprocessen. / Background: Organ donation is a method of treating critically ill patients with end-stage organ failure. There are two different methods of how organs can be donated from deceased patients, and these are donation after death because of circulatory arrest and after total cerebral infarction. Specialist nurses in intensive care have an important role in the donation process where tasks involve identifying potential donors, supporting relatives, and conducting organ preservation treatment. Purpose: To describe the intensive care nurse's experience of caring for patients during the donation process. Method: The design is a structured literature review with a systematic approach and inductive methodological approach based on qualitative articles. The articles have been reviewed using a reviewed template by Caldwell et al as described by Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Data were analyzed according to a thematic analysis method with 9 steps by Burnard (1991) which is adapted and described in Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Results: The data analysis resulted in three main themes and six sub-themes. The three main themes are: The complexity of care transition, seeing the person and communal strength and knowledge. Conclusion: The intensive care nurse has a supporting function in relation to relatives. They experienced difficulties in balancing the need for support to relatives and the medical treatment associated with the donation process. The intensive care nurse had difficulty finding meaning during the donation process and there was a correlation between caring for donor patients and later experiencing feelings of fatigue and moral stress. There is a need for support from other professions, increased knowledge, guidelines, and training regarding the donation process.

<p>Abstract</p><p>This essay is an investigation where I try to gain an increased knowledge of the three assistants’ (in the mentally disability profession) opinion about their education and their first years in their profession. I have also tried to answer the questions whether the course mentally disability/functional gives the students a good start in their profession, if there are any flaws or if something is missing in the course or if they can think of any improvements to make the course better.</p><p>This investigation is performed as a qualitative interview study where three women were interviewed about their education and their first years as assistants’ (in the mentally disability profession). All the interviewed women have been working in the care activity for two or three years since they graduated. The investigation shows that there is a great need for practical training for students on the mentally disability/functional disability course, since it leads to a better start in their profession. Since working as a assistant in the mentally disability is a profession which could be difficult to get accustomed to, the instructor plays an important role since the student really needs to learn how to take responsibility and participate as much as possible in the daily work which concerns mentally disabled people during their practical training.</p><p>Keyword: Vocational training, socialization* transition* that’s combine with care assistant, care nurse, practical nurse, secondary nurse, mental health and nurse assistant.</p> / <p>Sammanfattning</p><p>Denna uppsats är en undersökning där jag vill få en ökad förståelse kring tre omsorgsassistenters uppfattningar om utbildningen på omvårdnadsprogrammet och deras första tid i yrket. Jag har även försökt besvara frågorna om kursen utvecklingsstörning/funktionshinder ger studenterna en god start i yrket, om det finns några brister eller om något saknas samt om studenterna kan ge förslag på förbättringar som kan göra kursen bättre.</p><p>Denna undersökning är utförd som en kvalitativ intervjustudie där tre kvinnor intervjuas kring utbildningen och vidare ut i yrkeslivet. Samtliga av de intervjuade kvinnorna har arbetat i omsorgsverksamheten under två till tre år sedan slutförd utbildning. Undersökningen visar att det finns ett stort behov av praktik för studenter som väljer kursen med inriktningen utvecklingsstörning/funktionshinder, eftersom det leder till en god start i yrket. Då yrket som omsorgsassistent kan vara svårt att komma in i så har även handledaren en viktig roll, studenten behöver verkligen få lära sig att ta ansvar och delta så mycket som möjligt i det dagliga arbetet med utvecklingsstörda under sin praktik.</p><p>Nyckelord: Yrkesutbildning, socialization* transition* vilket kombinerats med care assistant, care nurse, practical nurse, secondary nurse, mental health och nurse assistant.</p>

Abstract This essay is an investigation where I try to gain an increased knowledge of the three assistants’ (in the mentally disability profession) opinion about their education and their first years in their profession. I have also tried to answer the questions whether the course mentally disability/functional gives the students a good start in their profession, if there are any flaws or if something is missing in the course or if they can think of any improvements to make the course better. This investigation is performed as a qualitative interview study where three women were interviewed about their education and their first years as assistants’ (in the mentally disability profession). All the interviewed women have been working in the care activity for two or three years since they graduated. The investigation shows that there is a great need for practical training for students on the mentally disability/functional disability course, since it leads to a better start in their profession. Since working as a assistant in the mentally disability is a profession which could be difficult to get accustomed to, the instructor plays an important role since the student really needs to learn how to take responsibility and participate as much as possible in the daily work which concerns mentally disabled people during their practical training. Keyword: Vocational training, socialization* transition* that’s combine with care assistant, care nurse, practical nurse, secondary nurse, mental health and nurse assistant. / Sammanfattning Denna uppsats är en undersökning där jag vill få en ökad förståelse kring tre omsorgsassistenters uppfattningar om utbildningen på omvårdnadsprogrammet och deras första tid i yrket. Jag har även försökt besvara frågorna om kursen utvecklingsstörning/funktionshinder ger studenterna en god start i yrket, om det finns några brister eller om något saknas samt om studenterna kan ge förslag på förbättringar som kan göra kursen bättre. Denna undersökning är utförd som en kvalitativ intervjustudie där tre kvinnor intervjuas kring utbildningen och vidare ut i yrkeslivet. Samtliga av de intervjuade kvinnorna har arbetat i omsorgsverksamheten under två till tre år sedan slutförd utbildning. Undersökningen visar att det finns ett stort behov av praktik för studenter som väljer kursen med inriktningen utvecklingsstörning/funktionshinder, eftersom det leder till en god start i yrket. Då yrket som omsorgsassistent kan vara svårt att komma in i så har även handledaren en viktig roll, studenten behöver verkligen få lära sig att ta ansvar och delta så mycket som möjligt i det dagliga arbetet med utvecklingsstörda under sin praktik. Nyckelord: Yrkesutbildning, socialization* transition* vilket kombinerats med care assistant, care nurse, practical nurse, secondary nurse, mental health och nurse assistant.